Den där om att man måste lära sig att älska och umgås med sin nervositet
Jomentjänare ska på bröllop idag, en av Stolte mannens vänner ska bli make, och för en stund sedan vaknade vi av ett sms där han bad Stolte mannen fixa kokain till honom.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
5 kommentarer:
Hahaha, ja, ni får jobba lite på det där, ifall han nu var seriös... Bra bröllopspresent där.
jag har gift mig koksad en gång. inte att rekommendera.
oh herre min je. det kan ju bli ett väldigt intressant bröllopsfirande
eh, så ni sitter där och stirrar på varandra och undrar om han menar allvar? det dummaste jag läst på den här bloggen sedan du skrev på bebisspråk.
Ja, eller så stirrade vi på varandra och jag sa att nu kommer nån djävel att skriva en tråkig och pissig kommentar på min blogg.
Skicka en kommentar