15 juni 2006

Den där om det svarta

Okej.

Jag är nere på knä nu.
Och nu är det nog dags.
Jag tror det.
Jag vill inte bli slagen till marken något mer.
Det räcker.
Nu.
kl.

8 kommentarer:

  1. RvTtorsdag, juni 15, 2006 7:59:00 em

    åh. du har världens bästa idé!

    SvaraRadera
  2. Jennytorsdag, juni 15, 2006 8:03:00 em

    RvT: Haha! Jag vet. Mitt i det mörka är det lite ljust att mamma har stålar.

    SvaraRadera
  3. Anonymtorsdag, juni 15, 2006 8:45:00 em

    Piller tog mig igenom det.
    Men jag är snart klar.
    Snart förbi.
    Lycka till.

    SvaraRadera
  4. Anonymtorsdag, juni 15, 2006 10:11:00 em

    Piller hjälpte mig också. Men att prata det första året var skönt på sitt sätt. Men det var medicinen som lyfte mig på allvar.

    SvaraRadera
  5. Vi på Kantarellentorsdag, juni 15, 2006 10:23:00 em

    Jag har aldrig gjort något sånt... men gör det... det kan väl bara bli bättre.

    SvaraRadera
  6. Anonymfredag, juni 16, 2006 9:20:00 fm

    Ja, jag tror nog att det kan va bra för dig.

    SvaraRadera
  7. egoistiska egonfredag, juni 16, 2006 9:45:00 fm

    kram. jag klarade mig utan piller, men med extremt bra hjälp istället.

    SvaraRadera
  8. Jennyfredag, juni 16, 2006 3:20:00 em

    Tack alla fina.

    SvaraRadera