När man reser någonstans i det här landet, med långfärdsbuss, så måste man uppge sitt för- och efternamn. Eftersom mitt efternamn är så jekla svårt att uttala (plus att jag har en mental ålder av/på fem) så brukar jag uppge andra efternamn än mitt eget. Det började med Jenny Lingon. Sen avanccerade jag. När vi, häromdagen, var och köpte biljetter för vår fjortontimmarsbussresa till San Cristóbal i södra Mexiko hette jag Jenny von Näbbgädda. Jag satt och småfnissade åt det hela vägen hem på tunnelbanan.
Fan vad roligt! Speciellt om man föreställer sig att någon ska försöka sig på att spansksvensk-uttala det.
SvaraRaderahaha! du bäst!
SvaraRaderajenny af piruett, du är mig en rolig tösabit.
SvaraRaderahahaha underbart!
SvaraRaderaBusigt, busigt! Varför inte:
SvaraRaderaJenny Knullaridighårt-Ochlänge?
Haha, vad härligt att läsa om alla mexikanska tokerier! Var där i somras och brukade säga mitt förnamn bara när jag köpte biljett. Oftast blev jag raskt omdöpt till J. López. =)
SvaraRaderaP.S. San Cris-länken funkar inte.
HAHAH :D
SvaraRaderaChristina och Jimmy: Tror jag gillar piruett bättre. För det andra stämmer ju inte alltid. Fast det behöver vi inte berätta för folk.
SvaraRaderaPuman: Hmmm... den funkar hos mig? Och Jenny verkar vara ganska lätt att säga, tydligen heter en del Jennifer här, och förkortar det med Jenny.