Den där om att vara kär i sin frisör

Jag älskar min frisör. Jag är kär i henne. Om jag någon gång skulle ge mig på en tredje homosexuell upplevelse, där tafs på bröst och stryk över mage skulle ingå, skulle jag springa bort till min frisör, lyfta henne över axeln och sen inte släppa ut henne ur lägenheten igen.

Hon är sådär fin och liten och brunhårig och pratar norrländska och masserar mig så bra. Jag vill typ stryka henne över kinden, stoppa ner henne i fickan och ta henne på brösten. Jag älskar bröst. Bröst är den bästa uppfinningen sen… för evigt.

Hon nuddade vid mitt bröst, men jag tror inte att hon märkte det. Det var en sån där lätt vidrörning, en sån där som kanske inte ska märkas, men sätter nerverna på helspänn. Fiolsträng gången femtonhundra. Hon bad mig blunda, när hon skulle klippa min lugg. Det är lite spännande att ha en andedräkt mot kinden, en hand smekandes över pannan, stängda ögon, noll kontroll och en skarp djävla sax close by. Hon hade kunnat klippa mig lite i pannan. Jag hade förlåtit henne.