Den där om smärta

Alltså... nu är det inte ens lite lustigt längre. Det gör så djävla ont! Jag går runt och hasar i lägenheten och gråter och låter ehuhuhu. Alldeles vit i ansiktet och jag har nog inte lett de trettio senaste timmarna. Jag har varit ständigt hög på värktabletter de senaste trettio(plus) timmarna. Jag vill hugga av mig kroppsdelar. Bara en liten, lite paus? Och jag kan faen inte sitta still när jag har ont, måste röra på mig. Likadant när jag körde motorcykel i Thailand och ramlade på avgasröret som var så varmt att det brände hål på mitt ben och det blev helt köttigt. Eller när jag träningsdansade och råkade vrida mig så konstigt att en ryggkota åka ur ryggraden. Kan inte vara still. Så jag går runt, runt och ehuhuhu:ar. Och kräks. Det är helt sjukt att kroppen reagerar genom att vilja kräkas när man har ont. Och att kräkas med brutna revben är inte kul. Såg matchen (själv) igår. Jag lät jaaaaaa! Ajjjjjj! Neeeeej! Ajjjjjj! Medan alla andra var ute och drack öl och dansade. Jag ska faen inte föda barn. Eller klättra i fler träd.