01 januari 2012

Den där om att fira nyårsafton på sal 61

Tack alla fina för era kommentarer. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit sedan den 26 december, men det är många. Allt är värt det här så länge Fimpen blir frisk.

Hälsningar från en sal på lasarettet.

21 kommentarer:

  1. Gråta på neo, åh jag vet hur det känns. Det gör så enormt ont att se sitt barn så litet och utsatt och man är både helt bedövad och blottad på en och samma gång. Är ni på Sachsska? Hoppas det, för de är bra där. Det kommer göra sitt bästa för er och Fimpen kommer må bättre, och du också även om det kanske är så att du skiter i dig själv nu. För du är mamma och det finns någon som är viktigare. Viktigast! Fortsätt bara gråta, allt måste ut ändå. Ta hand om er, Fimpen bli stor och stark så du får åka hem snart!

    SvaraRadera
  2. Här gråts det sjukt mycket och jag kan inte enda komma ihåg när jag grät senast. Prickig-korv är nyansen i mitt ansikte.

    SvaraRadera
  3. Åh hurra! Gott nytt år till den lilla familjen.

    SvaraRadera
  4. Drösvis med kärlek till Fimpenfamiljen!

    SvaraRadera
  5. Många kramar och tankar till er. Hoppas hoppas att pyret piggar på sig snabbt!!!

    SvaraRadera
  6. Oh, Jag trodde ni var hemma redan.. gråt, svär och samla krafter. Stor kram

    SvaraRadera
  7. Många kramar från mig med!!!

    SvaraRadera
  8. Hoppas allt blir bra! Liten energikram!

    SvaraRadera
  9. Jag har följt dig länge och det känns så konstigt att du blivit mamma och att jag, som inte känner dig, kan vara så väldigt glad för din skull. Livet baby. Vilka märkliga svängar det tar.

    Håller givetvis både tummar och skinkhalvor för att ni får komma hem snart, med en frisk liten bebbe.

    SvaraRadera
  10. Åh. Håller tummarna för att ni får komma hem jättejättesnart med en frisk och stark Fimpen.

    Stora kramar

    SvaraRadera
  11. Tänker på er också. Kramar
    Dr Lisa

    SvaraRadera
  12. Jag hoppas att ni får komma hem snart, friska och tillsammans. Ett nytt, fint år väntar på er!

    SvaraRadera
  13. Märkligt det här med bloggbebisar. Man gråter när man får veta att de flyttat in i magen, gråter när de kommit ut och gråter när de inte verkar må bra. Trots att jag inte känner dig alls bryr jag mig så mycket.

    Många tankar och kramar till lilla familjen.

    SvaraRadera
  14. Jag håller med Barbafjant om att man kan bry sig nästan konstigt mycket om bloggbebisar som man egentligen inte känner, och hoppas att Fimpen snart mår bättre snart så att ni får komma hem!

    SvaraRadera
  15. Hoppas att ni snart får komma hem och att tårarna blir till skratt. Kram!

    SvaraRadera
  16. Massor av tankar och kramar till er. Tårar kommer bytas mot leenden. Så snart att ni inte anar. Och grattis till en fin liten kille.
    Kram

    SvaraRadera