Den där om godis

Egentligen skulle jag skriva om hur äckligt godis är (jag var tvungen att köpa innan, eftersom det är så synd om mig idag), munnen bara "tugg, tugg." Magen bara "åh, fy fan, ät inte mer!" Hjärnan bara "lalalala" och handen bara "gräv, gräv, mer!" Mina kroppsdelar motarbetar varandra.

Sen fick jag sms av sötkompisen: "Minns du när vi hade prov en gång på högstadiet o du hade köpt lakritsfötter till mig, de jag gillar så mycket. Äter en sån nu. Tänker på dig varje gång jag ser sådana!" Så då började jag gråta istället (surprise!).

Vet ni hur svårt det är att käka seggodis, gråta och vara snorig samtidigt? Svårt, I tell you! Nu ska jag slänga mitt godis.

Den där om jobbjohan

Min bror är nog sämst på att söka jobb. Och det säger jag med kärlek i rösten (annars blir han sur). Han söker just nu jobb i NY som au-pair. För att få sådana jobb behöver han göra kollage med bilder på honom och barn, vilket inte är så svårt, eftersom han jobbat med barn ganska mycket. Men istället sitter han och fixar bilderna nedan. Jag sa till honom att ingen konservativ familj i USA skulle vilja anställa honom med sådana bilder. Jag hoppas att han lyssnar på mig, för jag har redan planerat in en höstresa till det stora äpplet.







Gissa vilken som är orginalbilden:

Den där om jävla A!

Pratade med A. Och jag bara "jag har feber!" Och då vet ALLA att man ska säga "vad synd om dig!" Men A, A sa "jag har nog också lite feber!"

Jävla A.

Sen sa A:
"Aldrig får man vara sjuk för sig själv."
"Det är alltid någon som har det värre också. Inte så att folk pratar om barnen i Afrika och så vidare, men för att de säger "Usch då, ja själv har jag halsfluss""
"Exempelvis sitter jag här och tycker jag har massa feber, säkert 39, och är sjuk nu, men så bloggar du om att du har 100 grader. Det är 61 grader mer än mig, så egentligen är jag inte alls sjuk i jämförelse. "

Det är synd om mig!

Och, okej, lite om A med.

Nu ska jag äta vitlök, för jag kan ändå inte gå på fetefesten ikväll. Och på tv gick en snyftig reklam om de stackars barnen som blev hemlösa i tsunamin, så nu gråter jag igen. Om det är någon som är törstig så är det bara att ställa en bägare under mina ögon, så kan jag fylla den på nolltid!

Den där om boktoken

För ett bra tag sedan frågade jag en massa folk om vilken bok som var den bästa de läst. Sen köpte jag alla dessa böcker (back in the day, när jag var rik). Nu har jag läst många av dem. Och jag måste säga: fan, vad dålig smak ni har! Eller i alla fall inte samma smak som jag.

Mossvikenfruar av Emma Hamberg (som ingen tyckte var bäst, men den var klädd i sammet, så jag var tvungen att köpa den ändå): nej, inte så bra! Recensionen på Adlibris kan jag inte annat än hålla med.

Naiv. Super. av Erlend Loe: inte min typ av bok. Alls. Jag läste och läste och hoppades att den skulle bli bra. Det blev den inte.

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell: okej, den här boken förstår jag faktiskt varför folk tycker är bra. För den var bra. Men inte så bra som alla sagt. Och jag kanske är kallkänslig och okänslig, men va fan. Sån är jag.

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist: den här förstår jag också, men efter att ha läst (för) många sådana här böcker så är det lite svårt att ta dem till sig. Tyvärr.

Just nu läser jag Tusen små bitar av James Frey, och den är nog bäst hittills. Och så har den ett så jävla snyggt omslag!

Och efter detta kan vi nog konstatera att det är mig det är fel på! Got to be.

Den där om all you need is bekräftelse

Okej. Han är finast. Och han förvånar mig med sitt språk. Sina ord. Sina känslor. Jag har aldrig sett honom som någon som kan skriva fint. Han förvånar och överraskar mig. Han är inte bara naturvetare:

"Jag är rädd för allt som saknar horisont, saker jag inte kan se slutet på, ord som evighet, aldrig och älska. Men det har alltid varit så lätt att se sambandet mellan henne och ordet älska. Det har alltid varit så lätt att säga att jag älskar henne."
- M:s blog(g)

Och jag älskar honom så otroligt mycket. Även om det inte blir vi så kommer vi nog alltid älska varandra ändå.

"Och hur skulle det vara att gå tillbaka igen. Skulle jag kunna bli tagen på allvar? Av henne, av hennes familj, av andra. Chansen att jag skulle bli förstådd är ungefär i lika stor som ett knott i norrland, men det skulle nog inte spela en så stor roll, för med Jenny var jag aldrig ensam. Hon förstod inte men hon accepterade och försökte."
- M:s blog(g)

Och hans blog(g) är lite hemlig, tror jag, men varje gång jag läser den så får jag fjärilar i magen. Och fjärilar är bra.

Den där om prosit

Man skulle kunna tro att det blir kladdigt när man (=jag) nyser på skärmen, men det fungerar mest som rengöring.

Prosit. Torka bort. Rent.

Den där om feber

Jag är 100 grader eller mer. Jag har feber. Om M skulle ligga bredvid mig nu så skulle han inte ligga bredvid mig, för han har alltid tyckt att jag är för varm och nu är jag extra varm.

Jag har inte tid att ha feber och gråta för att jag ser en död hund på tv, eller gråta för att Mini och jag snart kommer skiljas eller gråta för att jag inte hittar min paprika. Jag har inte tid att ha feber och gå långsamt och gå genom sirap och ligga ner. Jag måste packa och plugga. Packa och plugga.

Jag är 100 grader eller mer. Och alldeles röd om kinderna.

Den där om var jag står

Det skulle vara så enkelt
så svårt
så enkelt
Att ta honom tillbaka.

Och alla säger att det är klart
det är väl inte klart
det är klart
Att vi ska bil tillsammans igen.

Ingen kan se mig med någonannan
med alla andra
med någonannan
Än honom.

Och vi är ju så rätt
så fel
så rätt
För varandra.

Hur kommer ett liv med honom
utan honom
med honom
Se ut?

Vem är Jenny med
utan
med
M?

Var står
faller
faller
faller
Jag?

Den där om dumma katter

Katterna är dumma. De bara sover och sover och sover, så att de kan väcka mig i natt med. Natten som gick lekte de rundor ända till klockan fyra på natten. Jag höll på att bli galen. Mer än vanligt.

Jag har släpat upp dem och lagt en leksaksmus framför dem och beordrat "Lek!" men de går och lägger sig igen.

Jag antar att även jag måste vända på dygnet!

Den där om lilla spindeln

O no,
I see,
I spun a web, it's tangled up with me,
And I lost my head,
The thought of all the stupid things I said,
O no what's this?
A spider web, and I'm caught in the middle,

I turned to run,
The thought of all the stupid things I've done,
I never meant to cause you trouble,
And I never meant to do you wrong,
And I, well if I ever caused you trouble,
O no, I never meant to do you harm.

Den där om Lisa

När jag var liten gick jag i samma klass som en flickflicka. Vi kan kalla henne Lisa. Om man är en flickflicka har man kjol och strumpbyxor som inte går sönder. Man leker inte med pojkarna för man hoppar hopprep. Man är söt och man vet om det.

Lisa hade även en rik pappa och en mamma som gick hemma och bakade kakor.

Lisa var perfekt.

För några år sedan råkade Lisas familj ut för en familjeskandal, precis som om Lisas familj hade varit med i Tre kronor (den enda svenska såpan med riktiga intriger). Familjeskandalen ledde till att Lisas rika pappa tog livet av sig.

Om inte Lisa och hennes familj är perfekt, då kan ingen vara det.

Och jag vet inte om det gör mig besviken eller glad.

Den där om pest eller kolera?

Jag vet inte vad som är värst: tråkpacka, tråkplugga eller dratta på ändan i snön.

Den där om I-landsproblem

Är det någon som har något tips om vad man kan dricka på morgonen?

För
juice - för mycket socker
vatten - tråkigt
te - jag har fått bruna tänder (sant, fråga min bror)
kaffe - gillar vi inte.

Den där om det osexiga

Just nu har jag nog världens osexigaste händer. Jag har kattrivsår och nagellack som borde tas av.


Och en kass kamera.

Den där om hemlisen

Vill ni veta en hemlis?

Jag tror att jag börjar gilla singellivet...

Den där om mamma Terese

Okej, nu ringde en Terese som kanske ville ha mini. Hon skulle bara övertala pojkvännen först. Men som hon sa "det är ändå jag som bestämmer!"

Lilla mini kanske får ett hem ändå? Heja, heja!

Mini: http://www.blocket.se/vi/6977320.htm?ca=23_12_s

Den där om lilla minikatten

Skitskitskitskitskitskit!

Lilla minikatten blev körd till sitt nya akuthem igår. Hon skulle bo med sin dotter och dotterdotter i Malmö.
Lilla minikatten gillade inte läget i nya akuthemmet, utan fräste åt dotter och dotterdotter.
Nya akuthemmet ringde imorse och sa "kom och hämta tillbaka minikatten!"
Lilla minikatten ligger nu, igen, och spinner på min flicksäng.
Stackars minikatten, vad ska det bli av henne?

Den där om hemhem

Imorgon åker jag hem till min lägenhet igen, och det ska bli så jävla skönt! Jag har massor att göra där (flyttpacka, tentaplugga, kattpassa, men framför allt kunna göra som jag vill!)

Visserligen var det skönt att bo hos föräldrarna, men även den tapraste kan få nog!




Syskonkärlek

Den där om bye bye, mini!

Jag tror att lilla minikatten känner på sig att hon ska få komma till ett nytt akuthem ikväll, för tidigare bajsade hon på mamma och pappas finaochdyrapersiskamatta.

Lilla Mini. Mamma är kär i henne nu. Det är inte Skånekatten, för Skånekatten har brottat ner henne två gånger. Eller om det var tvärtom.

Den där om nyårsnatten 2005

På dagen, som skulle leda till nyårsaftonen 2005, som skulle leda till år 2006 började Ingvar supa redan klockan ett på dagen. Hela hans liv gick upp i spillror den dagen, 2001, då han förlorade sitt jobb som ingenjör. Efter det hade han fått jobb som lastbilschaufför. Tillfälliga körningar utomlands och en genväg till alkoholism.

På dagen, som skulle leda till nyårsaftonen 2005, som skulle leda till år 2006 följde Ann sin man Ingvars supande. Hon vågade inte be honom att sluta. Hon vågade inte be honom någonting. Hon vågade ingenting. Hon tänkte på kvällen, då hon skulle behöva skämmas inför släkten. Hon tänkte på kvällen, och hon tänkte att 2006 nog skulle bli lika överjävligt som 2005. Och 2004. Och 2003. Och 2002. Och 2001.

På dagen, som skulle leda till nyårsaftonen 2005, som skulle leda till år 2006 stod Sondra och gjorde mat med pojkvännen Johan. Sondra hade egentligen inga stora planer för nyår. Sondra hade alltid högtflygande, underbara, kärleksfulla planer. Men inte för nyår.

På dagen, som skulle leda till nyårsaftonen 2005, som skulle leda till år 2006 stod döttrarna och mamman i familjen Shamir och gjorde mat. Fetaoströra, kyckling, kikärtsröra, oxbiffar, vitlökssås, handvärk och kanske med en längtan till något annat.

På dagen, som skulle leda till nyårsaftonen 2005, som skulle leda till år 2006 stod Anns brorsbarn Jessica och rakade bikinilinjen. Inte för att hon skulle få sex ikväll, utan för att man aldrig kan veta. Man kan aldrig, aldrig veta. Och när man inte vet är det bästa att raka bikinilinjen. Och lite till.

På kvällen, på nyårsaftonen 2005, som skulle leda till ett nytt år, år 2006 somnade Ingvar efter efterrätten, med huvudet på bordet. Anns hjärta kändes som om det skulle brista och hennes tårar låg precis där innanför, där de ligger, innan de kommer ut ur kroppen. Anns släktingar sa ingenting. För de var vana. De var vana vid uppgivenhet och oförståelse. De var vana vid Anns förlåtelse. De visste att Ann skulle stanna hos Ingvar till helvetet kom till jorden. För Anns helvete var redan här, och konstigt nog tyckte hon att det var lättare att leva där, än att bryta sig ur. För vem skulle hon vara utan Ingvar? Utan sina barns far och sina barnbarns morfar? Helvetet skulle inte bli en kvinna kortare på ett tag än.

På kvällen, på nyårsaftonen 2005, som skulle leda till ett nytt år, år 2006 pussade Sondra sin pojkvän Johan på munnen, som sig bör. Hon kramade sin kompis Jessica, som sig bör. För att vara en dag utan planer hade det varit en okej dag. Hon hade sitt jobb. Hon hade sin pojkvän. Hon hade sitt hus. Hon hade sina högflygande, underbara, kärleksfulla planer.

På kvällen, på nyårsaftonen 2005, som skulle leda till ett nytt år, år 2006 såg döttrarna och modern i familjen Shamir på när männen åt upp deras mat. Döttrarna och modern i familjen Shamir såg på när männen drack sin sprit. Annorlunda från föregående år var dock några nya gäster. Gäster med annan uppfattning. Gäster som också drack sprit, trots att de var av kvinnligt kön. Jessica och Sondra åt av döttrarna och moder Shamirs mat. Sedan frågade om döttrarna och moder Shamirs land. Sen spillde Sondra på moder Shamirs matta. Jessica undrade om döttrarna och moder Shamir någon gång längtade bort. Om döttrarna och moder Shamir någon gång ville ha det som henne. Till ett enklare liv. Och antagligen undrade moder och döttrarna Shamir om Jessica någon gång längtade bort. Till ett enklare liv.

På kvällen, på nyårsaftonen 2005, som skulle leda till ett nytt år, år 2006 hånglades Jessica upp efter att ha uttalat orden "har du någon gång hånglat upp en brutta mot en smådjursklinik?" Killen var yngre och lite så där farlig. Killen hade tidigare på kvällen skallat sin kompis. Killen hade inga vantar och ingen mössa. Men så länge killen bet Jessica på halsen och i örat och gjorde som hon ville så brydde hon sig inte.

Klockan tolv på nyårsaftonen 2005, som en sekund senare skulle bli nyårsdagen 2006 tittade Ann upp mot himmelen.

Klockan tolv på nyårsaftonen 2005, som en sekund senare skulle bli nyårsdagen 2006 tittade Sondra upp mot himmelen.

Klockan tolv på nyårsaftonen 2005, som en sekund senare skulle bli nyårsdagen 2006 tittade döttrarna och mamma Shamir upp mot himmelen.

Klockan tolv på nyårsaftonen 2005, som en sekund senare skulle bli nyårsdagen 2006 sov Ingvar, kanske med ett hopp om att få komma till himmelen.

Och jag? Även jag, klockan tolv på nyårsaftonen 2005, som en sekund senare skulle bli nyårsdagen 2006, tittade upp mot himmelen.