Den där om att bli snällare

Jag kom på idag att den vanligaste tanken i min hjärna måste vara "din dumma djävla idiot!"

Och här, i Stockholm, får jag verkligen användning för den. Tanken alltså.

Jag ska försöka bli snällare.

Det kommer bli svårt.

Den där om att hålla i hatten!

Ikväll var jag på dejt.

Ni vet när man går på dejt och allt är sådär pirrigt och spännande? Man sitter i soffan och tittar på film och hans fot råkar nudda vid ens ben så man blir alldeles pirrig i magen och blöt i trosan. Man känner att han vill lika mycket som man själv och man bara väntar på att någon ska ta första steget. Man lutar sig lite menande framåt, så att han ska komma till och hångla upp en, eller så ställer man sig upp och går på toa, bara för att komma tillbaka och kunna sätta sig närmare än man satt innan. Han börjar klappa en på håret och man blir ännu mer pirrig i trosan. Kanske han man en filt över benen, som hans hand råkar komma under, och kanske råkar ens egen hand också hamna därunder, så att händerna möts. För på någon vänster så är det lättare när det sker under en filt.

Man vågar ta första steget och vänder sig mot honom, lutar sig inåt och kyssen är ett faktum. Man vill aldrig sluta, för har någon någonsin kysst en så bra som just han gör just nu? Och kanske ska man sova över ändå?

Och allt är jättehärligt och man har ingen aning om vad som händer i filmen, för allt man tänker på är hans händer som är på väg över magen.

Ahhhhh...

Så var min dejt inte. Han var tråkig. Han var såååå inte min typ. Och när han körde den kända armen över axeln i soffan så sa jag att jag nog behövde gå hem. Hur förutsägbar får man vara? Komma med sin djävla överklassarm och tro att han ska få mina trosor att pirra.

Jag fick i alla fall gratis mat. Det är bra när man är student. Och ärlighet är bäst. Jag ska vara mer ärlig, även om jag är brutal. Håll i hatten, alla blivande dejter, här kommer det minsann inte få kuk-i-luras om ni inte kan era saker!

Den där om bästa dagen

Idag är det typ bästa dagen någonsin. Och detta på grund av många saker. Till exempel så var M här igår och det kändes bra. Det kändes fnissigt. Jag var rädd för att han skulle vara sur. (Sur för att jag inte vill gå på kärleksdejt med honom. Efter vårt sista bråk för någon vecka sedan så bestämde jag mig för att det inte skulle bli kärlek med M igen. I alla fall inte älskakärlek. Jag bestämde mig för att han ska få vara en av mina bästa vänner och det är skönt.)

M fixade mitt internet och låg i min säng och luktade gott. Han hade en ny parfym.

Idag började jag även skolan, trodde jag. Det var bara registrering. Jag som var rädd för att inte hitta någon kompis stötte på en tjej redan efter tre minuter, så nu har jag en sötkompis. Hon ser ut som en söt chihuahua .

Dagen slutar dock inte där. Ikväll ska jag på en säkerhetsdejt. En säkerhetsdejt är en dejt där man vet att det inte kommer bli kärlek. Det passar mig just nu. Men! Jag ska ändå på dejt.

Och! På vägen hem från skolan såg jag en jättestor katt.

Den här dagen är den bästa dagen på länge.

Den där om att the target has reach its location

Jahapp, då var lilla J på plats då.
Efter
trängsel i bilen,
"du får inte plats med fler saker!" "Jooo, men snälla pappa?" "Nej!" "Jo!" "Nej!"
fler saker i bilen
vilsekörning
katt som ville sitta på axeln i bilen
och
en massa sånger från stora J ("tumme möter tumme, pek möter pek, detta var ju en rolig lek!" Stora J jobbar på dagis)
så är jag framme.

Den där om min kompis

På onsdag ska jag börja skolan. Det känns som när jag var sju år och började första gången.

Fast mja, jag minns ju inte första gången, men mamma har berättat att jag blev kompis med Emma och sen, när jag fyllde åtta, så ville jag bjuda bara speciella barn på mitt kalas, till exempel Emma, men det fick jag inte för mamma, för hon trodde att jag var kompis med Emma bara för att hon var så populär. Min mamma har skämts hela livet för det visade sig att Emma och jag var bästisar i fem år sen. Jag kunde tydligen vara lite poppis jag med.

På onsdag ska jag träffa min nya klass. Och jag vet att man inte får ha kompisar när man börjar på universitetet, för då ska man vara vuxen, ha sambo och egna vänner och man får bara vara kursare, men jag vill fan ha en vän ändå!

Annars måste jag ta med mig en pocketbok som jag kan läsa på rasten och det är störtfånigt. Och nu kommer alla att säga att det inte alls är det, men jag, jag tycker det i alla fall.

Och jag har lätt att få kompisar. Jag har alltid fått kompisar på nya ställen, men innan är jag ändå orolig! För nu ska jag till Stockholm. I Stockholm pratar de fint och när de ska säga u så låter det som u och inte som o. Tänk om någon ber mig att bokstaver mitt konstiga efternamn? Stockholmspojkvännen mobbade alltid mig för att jag inte kunde bokstavera på svenska.

Snälla, snälla, om du ser mig på rasten då kan du väl prata med mig? I alla fall lite? Om jag inte får några kompisar så kommer jag dö. Och ja, så allvarligt och viktigt är det att ha kompisar, för mig. För vet ni? När jag åkte på språkresa till Brighton när jag var 15 år så var det jättemånga som redan kände varandra, och jag ville inte lära känna de som blev över, för de var mesiga, så på båten Sverige - Tyskland satt jag på toa och grät.

Jisses.

Den där om 2006 - året då allt kommer hända

Ingen jag vet tyckte att 2005 var något bra. Det var sjukdom och svält och katastrof och död och göra slut och skit och hans moster. Och hans faster. Därför måste världsalltet och Gud och Allah och Moder Jord och Bush och Persson göra lite balans här i världen och göra 2006 till bästa året någonsin, eftersom 2005 var ettdjävlapissochskitår!

Så därför, världsalltet och Gud och Allah och Moder Jord och Bush och Persson, vill jag ha det här år 2006: kul, kunna hålla in magen vid ståsex, sex, hångel, lära mig dansa sån där 20-talsdans (med fransar på kjolen och fjädrar i håret), ingen död eller sjukheter eller hemskheter, franskalektioner, klara alla mina kurser, bo i Mexiko alternativt Tanzania alternativt Sydamerika, och bli brun och gärna lite längre, bli snygg, kunna sjunga helt plötsligt (teckna går också för sig), bli rik, hitta en riktig skattkarta, hitta en skrattkarta, läsa alla böckerna i bokhyllan, få en riktigt rolig 26-årsdag, köpa många fina skor, få många spontana presenter, få härliga vänner i klassen och inte vara ensam och stå och titta på alla som skrattar på rasten, bli utbjuden på dejt, vill att någon säger till mig att jag är vacker (inte söt, för söt är man när man är fem), bli bjuden på en resa, få en kompis norr om Stockholm, definitivt ansa mellan benen, kolla mig mer mellan benen, så jag inte blir chockad när jag kikar in, kunna argumentera ner någon på krogen, slå någon hårt i skallen, för det verkar tufft (dock får han inte dö, för då går vi emot en punkt där tidigare), ha någonstans att bo mellan april till september, göra något som jag inte trodde att jag skulle klara av (kanske äta ett hårstå... åh fy fan!), inte äta ett hårstå, vara nyförälskad, umgås mer med mina kompisar från Skåne och massor, massor mer!

2006 kommer att bli ett underbart år!

Den där om klassåterträff

Åh, fy bubblan. Måste det vara som i en sån där high school-film när man har återträff? Att alla nördar fortfarande är nördar, utom en, som blivit jättesnygg och rik som ett troll. Och alla som spelade fotboll är fortfarande tuffa, men bor kvar i gamla staden och är gifta med tjejen de var tillsammans med då och de har fått fjorton ungar. Och alla tuffa, som bor kvar i staden, är fortfarande kompisar, medan nördarna har flytt till andra städer och inte känner någon längre (fast alla vet vem han/hon är, för han är ju rik som ett troll). Å så ska de bo i sitt flickrum (även killnördarna hade flickrum) och mamman ska säga "men vaaaad kul, Nicklas, med återträff! Vet du? Veronika har barn och man nu, minns du hur kär du var i henne? Och när ska du få barn?" Men Nicklas har en partner, men det är inte Viktoria, för partnern heter Viktor, men det vågar han inte säga.

Och sen slutar allt med att alla kommer vara jätteimpade av Nicklas å alla vill ligga med honom och Viktoria tar honom på penisen, men så kommer till slut Viktor och kysser honom på munnen och alla bara "Va? Vad gör de?" Och så kommer Nicklas och Viktor att rida bort i solnedgången.

Men jag, jag var mest vilse och stygg i högstadiet, och så vidare jag inte hinner få till det med någon tills den 13 mars (eller när det nu var) så kommer jag få klara av hela återträffen själv. Jo, förrutom Petrasötis då, som lovat att hålla mig i handen hela tiden och inte lämna min sida. För tänk om konstiga M kommer? Konstiga M ville att jag skulle dö när jag bodde i London. Jag är rädd för henne.

Och jag måste gå ner i vikt och sola och bli godkänd på mina kurser och öva på att prata och äta samtidigt och helst bli lite längre och klippa håret och köpa nya kläder och öva på att inte låta så skrytig och cynisk och öva på att lägga huvudet på sne och se intresserad ut och öva på att inte göra äcklig min när någon jag inte gillar kommer och repetera allas namn och försöka komma ihåg vem jag var stygg emot på högstadiet och komma ihåg att jag duger, jag duger, jag duger och öva på att inte svettas i händerna och pust!

För visst är jag ganska lyckad? Visst? Ja, det vet ju inte ni, ni vet ju inte hur jag var i högstadiet. Och tack, Petra, för att du finns. Inte bara för den här träffen, utan för... att du finns!

Den där om skitmojje...

...i morgon måste jag lämna ifrån mig det finaste jag har just nu.

Den där om homosexuellt blod

Jag läser, som så många andra, ganska många av alla nätets bloggar. Ja, inte mångamånga, om man räknar alla som finns. Då läser jag nog en piss i Mississippi. Anyhow: många av er som skriver där ute är jag kär i. För ni skriver så djävla bra och börde bli krönikörer, författare och gurus hela hopen, istället för vissa av de skitförfattare som finns där ute idag.

Igår stötte jag på ett inlägg som jag önskar att jag skrivit. Tyvärr visste jag inte om problemet, så därför hade det varit lite svårt att skriva om det. Om jag hade vetat om det så hade jag skrivit det här, för det är så djävla bra!

Tack Wettergren!

Den där om att Jenny hjärtar Skåne

...men vad i helvete är det för ord de har med?

Den där om dialekter

Jag tror att jag missade något på tv igår. Och själv gillar jag min skånska, utom i vissa situationer, som till exempel för någon dag sedan, då vi hade seminarie, och jag var tvungen att prata jättetydligt för alla djävlar var från Norrland och Stockholm.

Den där om dragkampen

Den där om alla mina skor

Mamma frågade mig i julas om jag verkligen behövde köpa sex par nya skor.
Jadå, tyckte jag då.
Idag räknade jag dem.
Jag har 53 par skor.
Om man kan säga hur folk är efter att ha tittat på deras skor antar jag att jag är schizofren.

Den där om att jag är nykär

Okej, nu är jag nykär i en sångundulat igen. Rosie Thomas makes my heart go boom! Jag fattar inte varför ni inte tipsar mig om the good girls tidigare. Här har jag gått hela mitt liv utan att ha hört Rosie!

Titellåten för mig i vår är Wedding day:

so much for love
i guess i've been wrongbut it's all right cuz i'm moving on
i'm gonna drive over hillsover mountains and canyons
and boys that keep bringin me down
i'm gonna drive under skyline and sunshine
drink good wine in vineyards
and get asked to dance
i'm gonna be carefree and let nothing pass me by
never ever again

it's gonna be so grand
it's gonna be just like my wedding day

Den där om oturen

Åhnej, sån otur! Jag kan inte gå och hämta pluggböckerna, för se vad som ligger på mina ben! Jag får hela enkelt ta mig en kattlur...

Den där om helylle och jättegull!

Kom igen, vi har alla varit i den där perioden.

Den där perioden som Lillfisen (K:s katt, som jag är kattvakt åt) är i nu.

Perioden där vi vill sätta på vår mamma.

Helylle och jättegull och så djävla Svensson!

Den där om lycka

Lycka är att hitta två par, nästan oanvända jeans i garderoben, som man glömt att man hade.

Olycka är att ni kan klicka på jeansbilden och få my giant ass all over er skärm!

Och sen kan jag dra ett jättedåligt skämt och säga att det här hade varit ett bra tillfälle att börja kiss my ass!

Gosh, I love to skriva Swengish!

Den där om Coca cola fuckin lime

Och när vi (jag) ändå är inne på reklam så måste jag berätta att jag HATAR reklamen för Coca cola light med lime. Tjejen, som är sist, ska vara lite cool och surfar och så. Och så smakar hon på colan och bara "nämen! Vad tossiga ni är, har ni put lime in it?" Tihi! Så himla tossigt att ha lime i!

Och så lägger hon upp tungan i gommen, för att det ser lite coolt ut, och man måste vara cool om man surfar. Precis som Britney gjorde i sin första video. Hade konster med tungan, that is, inte var en tokig surftjej. Efter det har jag aldrig sett Brittan göra om det där. För jag kollar på Brittan varje dag.

Och det är bara tjejer i reklamen. För tjejer dricker Coca cola light. Det gör inte killar. För killar är rädda för aspartam, för det gör att deras snoppar krymper. Och sen kan de få vara feta med, de får tjejer ändå. Tjejer som är feta får bara sittsår och döda kattungar (eftersom de sätter sig på dem).

Den där om min dag

Okej, här kommer en liten fotodagbok från eftermiddagen:

Först: min packhög på sängen:










Sen: lilla katten tittar på och skrattar när jag packar och svär:










Sist: Jag tittar på min klädhög, har feber och visar hur mycket jag behöver en ny digitalkamera, som man inte blir vit i skallen av:












Mer spännande än så här blir inte mitt liv i Växjö. När jag flyttar till Stockholm (på lördag) så kommer ni få fotodagböcker där jag jagar busar i min superkvinns outfit!

Den där om braleten

Vet ni hur många olika bh:ar det finns? Det finns många!

Jag tänkte köpa på mig lite nytt, men jag har inga pengar, så jag sitter och drömmer istället. Och jag kan fanimej inte ha köpt bh på länge, för jag hade ingen aning om att det fanns

Bralet
Hela set
Korsett
Push-up BH
Tubtop
Avtagbara remmar
Balconette-BH:ar
Bygel-BH
Förminskande
Bröstcanceropererade
Formpressade kupor
Halvkupa
Klassisk stil
Sexigt
Sportigt
Utan bygel
Vadderade
Övrigt

Holy shitness! Jag som bara ville ha en... fin!