Jenny:
I de där svartaste stunderna så tänker jag att allt är ett stort misstag och jag har förstört det finaste jag hade och att... jag älskar ju honom som fan fortfarande och det gör så djävla ont att han är med någon annan nu. Men vi funkar liksom inte. Det går inte. Jag vill inte. Jag kan inte vara tillsammans med någon som honom, det funkar liksom inte. Men hur klarar man av det? Hur gör man för att inte gå sönder?
Gars du complexe:
Man är stark.
Jenny:
Och om man inte orkar vara det längre?
Gars du complexe:
Man tänker på annat. Och hitta någon man vågar vara svag med.
Jenny:
Oj. Känner alla så här?
Gars du complexe:
Det vet jag inte. Kanske är det bara vi komplicerade människor. Tänk förr i tiden - då gifte man sig och var kanske inte nöjd, men man fann sig i sitt öde. På ett sätt var man kanske lyckligare så. Totalt sett.
Jenny:
Jo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag: I love you to! Du är nu under bevakning.
Åh, jag hatar när jag stavar fel och inte kan ändra!
Skicka en kommentar