Den där om att älska reklam

Eller inte?

Den där om att tänka med hjärtat

Det gör förbannat djävla ont att han säger att han inte vill träffa mig mer, inte vill bli sarad, för att jag snart ska lämna Mexiko.

När den där andre sa att han inte ville träffa mig mer, för att jag skulle flytta till Mexiko.

"Voy a pensar con el cerebro y no con el corazòn"

Den där om att min pappas hjärna works in mysterious ways

Och så kom det ännu ett mail från mamma:

"Vi har skaffat kissungarna nu. Vi har två, men dom är ju ensamma hemma hela dagarna så jag tror att det behövs fler. [...] Andra delen är en svart hona som har hetat Egonina, jag funderar på att kalla henne Lisa. Pappa vill kalla henne Seger för att hon är svart och Seger rimmar på neger."

Den där om naket

De hade varit ute och festat hela kvällen och hela natten och fan, jag slänger in hela dagen med. Det hade varit öl och inte lite öl och vodka med juice (juicen för att i alla fall vara lite nyttiga) och herre Gud, när de druckit inte så lite öl så rökte de maja. Och kanske lite senare på kvällen med. När de druckit mer inte så lite öl.

Och med knappt någon mat i magen och efter "ska vi redan gå hem?" klockan fem på morgonen så gick de faktiskt hem.

Och hem dit de gick var egentligen inte hemma, utan hos en killkompis en kille som var deras vän. Och de kom hem, som inte var hemma, och de fnittrade och snurrade och det snurrade och hur många öl hade de druckit egentligen? Tydligen inte tillräckligt, för killen som var deras vän fnittrade med dem och fyllde på deras glas, som egentligen inte var deras, utan hans, och kanske använde de inte ens glas, utan drack direkt ur flaskan?

Och fnissande gick de till sängen och om de bara kunde sluta fnissa så skulle de bli förbannat skönt att sova.

Och hon, den ena, med blont hår, vaknade av att killen som var en vän låg naken bredvid henne och herre jisses, det var hon med, liggandes, naken och hon kunde inte minnas att hon tagit av sig kläderna. Och han var hård och hon undrade när tusan han blivit det.

Och han viskade i hennes öra och mot hennes hud och hon svarade med ord som bara hade en stavelse, oftast med ordet "ja", och det var utropstecken efter orden och han reste sig upp och tog hennes hand och ledde in henne i ett annat rum. Och i skuggan, som föll på golvet, kunde hon se att han ville ha henne. Och i hennes huvud, som egentligen var full av skuggor den med, tänkte hon att hon ville ha honom.

Och han smekte henne över magen och vet du att vi faktiskt har hår där? Och "vet du att du har små små hår på magen?" Och kyssar på magen. Och på håret. På magen. Och när man ändå kysser magen är det inte långt till brösten. Och även brösten har små små hår. Och bröstvårtor kan styvna och hjärtan kan mjukna och ibland gör de det samtidigt.

Och han strök henne. Och hon strök honom. Och hon var naken utan att känna sig naken. Och han var mjuk. Och hård. Och hon hade skuggor i huvudet som överskuggades av njutning. Och kärlek är kärlek och njutning är njutning, men ibland sammanfaller de två. Och hon fnissade, för ibland kan man inte låta bli. Och han tittade upp och i och in i hennes ögon och in i dem och det här var tryggheten.

För ibland sammanfaller de två.

Den där om att vara naken

De hade varit ute och festat hela kvällen och hela natten och fan, jag slänger in hela dagen med. Det hade varit öl och inte lite öl och vodka med juice (juicen för att i alla fall vara lite nyttiga) och herre Gud, när de druckit inte så lite öl så rökte de maja. Och kanske lite senare på kvällen med. När de druckit mer inte så lite öl.

Och med knappt någon mat i magen och efter "ska vi redan gå hem?" klockan fem på morgonen så gick de faktiskt hem.

Och hem dit de gick var egentligen inte hemma, utan hos en killkompis en kille som var deras vän. Och de kom hem, som inte var hemma, och de fnittrade och snurrade och det snurrade och hur många öl hade de druckit egentligen? Tydligen inte tillräckligt, för killen som var deras vän fnittrade med dem och fyllde på deras glas, som egentligen inte var deras, utan hans, och kanske använde de inte ens glas, utan drack direkt ur flaskan?

Och fnissande gick de till sängen och om de bara kunde sluta fnissa så skulle de bli förbannat skönt att sova.

Och hon, den ena, med blont hår, vaknade av att killen som var en vän låg naken bredvid henne och herre jisses, det var hon med, liggandes, naken och hon kunde inte minnas att hon tagit av sig kläderna. Och han var hård och hon ville inte visste inte och hon fnissade till, men det var inte ett sånt där fniss som man skrattar av, utan strax därefter kom rädslan och tårarna. Och tårarna. Och tårarna kom. Och han tog tag om hennes handleder och frågade inte snälla, inte ens med snälla med ett utropstecken.

Och ganska paralyserad. Var hon. Och det var inte så här det skulle vara eller gå till. Han tog hennes hand och hennes hand var inte till för att tas och han var så hård och stark och stor och kompisen, den där andra, som var brunhårig, vaknade inte. Vaknade inte.

Och blodsmak i munnen och "helvetehelvetehelvete" och hålla benen tätt ihop och kompis bredvid vaknar och kan känna att något är fel. Så fel. Det känns i luften och killen som skulle vara en vän är naken och luften är fel. Och brunt hår tar ljust hår i handen och tar kläder och de går ut och ingen fnissar, för ibland så försvinner fnisset när luften är fel.

Och de lämnade lägenheten och de lämnade skam och de lämnade nakenheten och de lämnade killen som inte längre var deras vän och de gick hem till tryggheten och de kröp ner och in i den och hon den där ljusa undrade om tryggheten någonsin skulle bli den samma igen.

Den där om nakenheten

De hade varit ute och festat hela kvällen och hela natten och fan, jag slänger in hela dagen med. Det hade varit öl och inte lite öl och vodka med juice (juicen för att i alla fall vara lite nyttiga) och herre Gud, när de druckit inte så lite öl så rökte de maja. Och kanske lite senare på kvällen med. När de druckit mer inte så lite öl.

Och med knappt någon mat i magen och efter "ska vi redan gå hem?" klockan fem på morgonen så gick de faktiskt hem.

Och hem dit de gick var egentligen inte hemma, utan hos en killkompis en kille som var deras vän. Och de kom hem, som inte var hemma, och de fnittrade och snurrade och det snurrade och hur många öl hade de druckit egentligen? Tydligen inte tillräckligt, för killen som var deras vän fnittrade med dem och fyllde på deras glas, som egentligen inte var deras, utan hans, och kanske använde de inte ens glas, utan drack direkt ur flaskan?

Och fnissande gick de till sängen och om de bara kunde sluta fnissa så skulle de bli förbannat skönt att sova.

Och hon, den ena, med blont hår, vaknade av att killen som var en vän låg naken bredvid henne och herre jisses, det var hon med, liggandes, naken och hon kunde inte minnas att hon tagit av sig kläderna. Och han var hård och hon ville inte och hon fnissade till och undrade vad tusan han gjorde och han sa snälla med ett frågetecken efter, men hon sa nej och nej och nej.

Och hon väckte den där andra kompisen, hon med brunt hår och de fnissade åt nakenheten och hon den där första tog sina kläder och hade de någongång fnissat så där mycket någongång?

Och de lämnade lägenheten och de lämnade skam och de lämnade nakenheten och de lämnade killen som inte längre var deras vän och de gick hem till tryggheten och de kröp ner och in i den. Och de fnissade.

Den där om den andra oktober nittonhundrasextioåtta

Om tio dagar ska Mexico City, som första "U-landsstad" få hålla sommar-OS.

Studentupproren i landet har varit många och ganska bråkiga, som, bland annat, i USA och Frankrike. Den dåvarande presidenten, Gustavo Díaz Ordaz, har beordrat militären att inta Latinamerikas största universitet, UNAM, ett universitet som är skiljt från staten och har sin egen polis. Studenter blir arresterade och våld brukas mot dem. Rektorn avgår i protest.

Oktober. Den andra. Vädret är antagligen som oktober tvåtusensex, okej. Kanske runt tjugofem grader, inte så mycket sol, men regnperioden är äntligen slut. Om man tittar på de få bilderna från den dagen är folk klädda i långärmade tröjor och byxor. Som idag.

En studentstrejk har varat i nio veckor. Idag kommer 15,000 studenter demonstrera genom Mexico City, vilket är ganska lite, om man jämför med det "normala" antalet vid strejkerna vid den här tiden. Folket kommer till slut att samlas på ett torg, Plaza de las Tres Culturas. Med demostranterna finns många barn och kvinnor, då detta brukar hindra militär och polis från att ingripa.

På torget, det börjar bli lite kyligare, det är eftermiddag. Militären börjar närma sig de samlade i militärfordon. Folk börjar ropa "México, libertad, México, libertad!" (Mexiko, frihet, Mexiko, frihet!).

Demostrationsledarna känner på sig att något inte är som det brukar och försöker att bryta folksamlingen, det finns trots allt barn med bland folket.

Runt solnedgången börjar militären och polisen att skjuta på folksamlingen och panik utbryter. Kanske står de flesta av barnen i utkanten av folksamlingen, för att inte bli trampade på, och kanske blir de de första som blir nerskjutna. Kroppar ligger döda på marken och folk som bara skulle passera platsen blir träffade. Dödandet fortsätter hela natten och folk blir förföljda till sina hus och därefter arresterade alternativt dödade.

Senare skyllde militären på studenterna, och sa att de hade börjat skjuta från omkringliggande hus. De säger även att runt fyra är dödade, tjugo skadade. Andra siffror talar om tusentals dödade. Ingen vet. Folk saknas fortfarande.

För några dagar sedan fick Mexiko nyheten att CIA varit inblandat och att det hela gjorts för att lugna ner staden inför OS.

Och, så klart: en film.

Den där om skolbussen

Vår skolbuss. En fin skolbuss. Vi går trots allt på en privatskola som kostar multum. Men vår busschaufför. Vår busschaufför älskar Beatles. Vilket var okej de tre första dagarna. Nu inte så mycket kul längre anymore. Och herre Gud, man blir glad när reklamen kommer. För imorse spelades Imagine. Instrumentalt. Och bakänden av bussen. Jag sitter i bakänden av bussen aldrig mer. Fjädringen är usel och bakänden. Bakänden hänger och slänger som en fucking vimpel en aprildag. I Sverige. I Mexiko finns inga vimplar. Vad jag sett. Och inte heller hårt bröd. Jag hade kunnat dö för hårt bröd med ägg och kaviar. Eller kanske inte dö, det hade varit lite onödigt. Jag vet inte om jag hade velat ha det som sista måltid. Det sista jag åt idag var en yoghurt. Jordgubb. Jordgubb är fördjävla överskattat. Men just nu hade jag inte tackat nej. Till jordgubb. Det är ganska mycket jag inte skulle tackat nej till just nu. Varmare skor. Nya skor. Skor som är röda. Rött nagellack. Fingrar mot min hud. Brunare hud. Värme. Fast det är varmare här än i Sverige. Överallt är varmare än i Sverige. Förutom, möjligtvis på Grönland. Jag skulle inte vilja åka till Grönland. Hellre till Guatemala, dit jag ska om cirka två månader. Men jag ska definitivt inte åka dit i vår skolbuss.

Den där om att inte orka räkna alla

Och herre Gud, jag har blivit förutsägbar. Det är hjärta och smärta och supa och knarka och knulla och är det verkligen därför jag skriver här?

Och livet har blivit ett avsnitt av Sex in the City goes Mexico City och jisses, sedan jag startade den här bloggen har det varit
en
tva
tre
fyra
fem
sex
sju
atta
nio
tio
elva
tolv

Och helvete, sa manga fler, som faktiskt inte hamnat här.

Jag vet inte.

Ska nog börja skriva om andra saker. Om var skolbuss.

Den där om Cervantino

Okej, da drar jag till Guanajuato och Cervantinofestivalen ett
par dagar!

Den där om att vara en vildkanin

"Vilket djur skulle du vara om du var ett?" alternativt "vilket djur skulle du vilja vara?".

Jag vet inte om jag gillar de där frågorna eller inte. Ganska mycket kan sägas, tolkas, vridas ur det djur man väljer. I ett par år nu har jag varit en vildkanin (valt av expojkvännenssystersdåvarandepojkvän och därefter bekräftats av diverse folk) men velat vara en koala (som inte är någon björn, något som australienaren här envist påpekar). Jag hade liksom inte haft något emot att sitta och sova i ett träd hela dagarna, knarka eucalyptusblad och vara söt.

Men vad är en vildkanin egentligen? (Hade precis den här diskussionen med en amerikan här, han tycker att jag mer är som en pingvin.) Den har säkert rabies, är smutsig som faen och knullar som... en kanin.

Jag är kass på att tolka mig själv, men jag har ganska klart för mig vad jag vill. Om jag hade varit en stad hade jag velat vara Tokyo alternativt Rio.
Om jag hade varit en maträtt hade jag velat vara salsa (det vi i Sverige kallar salsa).
Färg - röd.
Frukt eller grönsak - lime alternativt körsbär, beroende på humör. Hade jag varit en lime hade jag i och för sig varit allergisk mot mig själv.
Kroppsdel - en nacke alternativt benet under halsen, på en kvinna.
En sång - Tyrone med Erykah Badu.

Amen hej, vem är du?

Den där om betong

Det är konstigt

hur saker kan fastna i huvudet

på en

och folk

och sitta där

som tuggummi

och som betong

kanske mer som betong

för jag hade väldiga problem

med att gå hem med honom

i lördags

allt jag kunde tänka på

var det där

det där som varit fast

i sju djävla år.

Den där om att älska

Jag ligger i soffan med honom och han frågar mig om jag någonsin älskatälskat någon, för jag verkar inte vara typen som gör sådant. Älskar.

Jag ler mot honom och svarar att jo, jag har älskat så hårt att trodde att jag skulle gå sönder. Han nickar och säger att det var hans alternativ två. Antingen älskar jag ingen, har aldrig älskat, kommer aldrig älska någon, eller så älskar jag sönder mig själv och andra.

Och fast att det är läskigt som faen så älskar jag att att han kan läsa mig, att han ser mig och att han kan tolka det jag gör, eftersom jag knappt kan göra det själv, står för nära.

Jag säger det till honom och han svarar att fyra år av tolkning av kroppsspråk, intresse, psykologi och jisses, så många år av hängande runt barer har gjort sitt.

Han ber mig berätta om min kärlek och innan jag hinner säga något om den så säger han att döma av mitt leende så var det en bra kärlek. Jag svarar att det var det. Han, kärleken, är den bästa man jag någonsin mött. Ingen har jag älskat till sådant vansinne som honom. Och fast att det är över så är han det bästa som hänt mig.

Och jag trodde aldrig att jag skulle känna så igen, och jisses, det gick snabbt, men jag tror att han försvunnit från det där stället där han gjorde ont.

Den där om hur det gick

A på första, spanska.

Den där om blåmärken

Den har staden tär och nöter pa mig. Jag är undergiven och trött och svag och i lördags bet han mig hårt i armen. Idag har jag ettflera blåmarke. På andra blåmarken, från saker jag gått in i och där människor slagit mig med ord och handlingar.

Och amerikanskan, som jag bor med, som kan saker som inte jag kan, säger att det är för att jag äter för dåligt. Så jag tar en banan, för att göra henne glad(are).

Varje morgon, när klockan ringer klockan sju vill jag bara vända mig om och somna om. För i duschen finns bara kallvatten och ibland längtar jag så förbannat efter riktigt bröd.

Men så ringer han från flygplatsen, på väg till Cancun, och ber mig komma och följa med och jag skrattar och säger att jag inte kan, inte bara sådär och han ber mig att inte vara så djävla svensk och jag lägger på luren och vänder mig till amerikanskan och säger att jag tror att jag har träffat en ny som kommer krossa mitt hjärta.

Den där om kvällen den fjortonde oktober

Och när vi närmar oss Mexico City igen sa ligger mörkret tätt omkring oss. Vi är tva timmar senare än vi borde, men vi borde egentligen ingenting. Vackra amerikanskan följer med mig hem, lanar mina kläder, min dusch, säger att nu är vi tva Jenny. Senare pa kvällen hör jag henne säga att hon heter Jenny och kommer fran Sverige.

Pa stället han springer rakt pa mig. Rakt pa mig och "förlat jag sag dig inte du är vacker vad heter du var kommer du fran har du ont i tarna?" Och han far mig att skratta och vännerna tittar pa fran hall och haller tummarna haller tummarna för att han inte ska vara en i mängden, som vanligt. Jag skakar pa huvudet och vill ga där ifran, men han haller fast mig. "Ga inte, vackra, ga inte". Och jag blir sur och försöker slita mig, men han släpper inte. En vakt kommer fram och fragar om jag har problem och jag tittar pa honom. Han släpper mig och svarar nej.

Jag gar till baren och hälsar pa bartendern, känner honom fran förr, när man är utbytesstudent och blond utan att vara blond är det lätt att lära känna folk i den här staden som kräver och längtar efter Europa.

Vännerna kommer fram och fragar om honom, den där som sprang pa mig. Jag rycker pa axlarna och de säger att jag borde. För att han är söt. Och jag rycker pa axlarna. Och medan jag star där och star sa kommer han fram och säger förlat igen och "innan kvällen är slut sa kommer jag att kyssa dig". Och jag tittar honom in i ögonen och svarar att det i sa fall skulle bli den bästa kyss han nagonsin fatt men att ingen bestämmer över vem jag ska kyssa, ibland inte ens jag. Och det blir en utmaning, en förestallning, där jag dansar mig svettig och han sitter i VIP-omradet och tittar pa.

Och nagonstans runt klockan sju pa morgonen kommer han fram med rosor och säger att nu ska vi ga hem till honom och jag skrattar honom rakt i ansiktet och säger att han inte ens vet vad jag heter. Han svarar att jag har den vackraste näsan han nagonsin sett. Att när jag dansar sa rör jag mina höfter mer at vänster än at höger. Att jag är förbannat medveten om hur mitt har ligger. Att jag har haft sex med en av människorna jag är pa stället med. Att jag dricker mer än de flesta män han känner. Att det finns en annan man pa stället som skulle dö om han fick följa med mig hem, eftersom han tittat pa mig hela kvällen. Att jag inte svettas pa ryggen, men mellan brösten. Att jag skiter fullkomligt i de flesta män. Att mina ögon glittrar när jag skrattar. Att jag biter pa naglarna och det antagligen är därför jag har rött nagellack. Och att det tal han just nu haft kommer hamna i mina mail hem till USA. I det där mailet kommer det även sta att jag följde med en av Mexico Citys bästa säljare hem.

Jag svarar honom att jag är fran Europa och sen kysser jag honom. Han ler, tar min hand och säger att det inte alls var den bästa kyss han nagonsin fatt.

Den där om dagen den fjortonde oktober

Och vi klättrar in i bilen tva fram och fem bak och kör mot Taxco nagonstans pa vagen somnar jag och jag vaknar med tungt flickhuvud mot min axel. Vi är sa nära sa nära som vi alltid är där i bilen och alltid. Tillsammans.

Regnet öser ner och det har blivit vardag det jag kommer minnas regn alltid regn. De tar mina händer och ler mot mig och i tanken och pa jorden är de de vackraste jag vet just nu.

Jag tar fram mobiltelefonen och har fatt ett sms och de undrar vem det är vill skydda och bädda in mitt hjärta, hoppas att det inte är den där som krossar mitt hjärta gör smulor av det som inte finns. Det är inte han. Det är en nittonaring jag träffat och de ler och kallar mig Mrs Robinson.

Jag tappar fattningen där i Taxco och försöker köpa mitt hjärta lättare och rödare för givetvis kan man göra det det händer varje dag varje dag. Allt är till salu allt kan du köpa min lycka till extrapris.

Staden är vacker och tar andan ur en är sa högt upp i bergen att det är svart att andas ordentligt. Det är som om hon placerat sig där för att förvrida huvudet av folk fa dem att öppna planboken och köpa det silver som träbodarna spyr ut över gatorna.

Jag kommer hem med fyra ringar för mycket och en undran över hur i helvete jag kunde köpa en dödskallering. För sju kronor antar jag att det är okej.

Den där om morgonen den fjortonde oktober

Och jag vaknar pa morgonen och förbannar mig själv för att jag är, var, sa förbannat svag. Förbannat svag, som jag normalt sätt inte alls är. Och jag tittar genom alla sms fran honom, fran det första

"Vill du äta jordgubbsglass med mig pa tisdag? Jag hoppas att du far en bra natt, pussar fran J."

till det sista, skickat i fredagsnatt

"Jag önskar att jag hade kunnat vara där, jag vet inte vad jag ska göra utan dig en hel vecka. Lunch pa söndag? Ha kul. Kyssar pa mitt lilla hjärta."

Och det är sa manga löften i de där sma sms:en. Sa manga löften som blivit brutna. För givetvis blev det ingen lunch pa söndagen.

Och alla säger at mig att skita i honom, som han skiter i mig, och när mina vänner är fulla och ritar bilder pa folk de vill kasta pil pa är han en av dem.

Jag försöker glömma. Gar ut pa dejter med pojkar som lovar förbättring och frälsning, men ingen kan. Och när jag sitter och dricker kaffe med Annan sa kommer jag pa mig själv med att önska mig bort. Bort och iväg och vad fan, hur kan han ha san här makt över mig?

Den där om Maria Magdalena och Santa Lucia

När jag besökte Puebla för ett tag sedan kopte jag mig en "ängel" och döpte henne till Maria Magdalena:

Den här helgen akte vi till Taxco. Jag skaffade en kompis till Maria Magdalena. Hon heter Santa Lucia:

Den där om att jag tydligen har haft en svår uppväxt

Your Birthdate: February 19

You are resilient, and no doubt your resilience has already been tested. You've had some difficult experiences in your life, but you are wise from them. Having had to grow up quickly, you tend to discount the advice of others. You tend to be a loner, having learned that the only person you can depend on is yourself. Your strength: Well developed stability and confidence Your weakness: Suspicion of others Your power color: Eggplant Your power symbol: Spade Your power month: October

What Does Your Birth Date Mean?

Den där om att jag lovade mig själv att aldrig ha några listor i min blogg

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
1. Sportklädesansvarig (låter fancyfancy, men det var på Stadium)
2. Biljettförsäljerska (hamnade på plats 92 av de jobb som stockholmarna ville ha. Av 100 möjliga)
3. Barnflicka
4. Inkastare för en bar i Medelhavet (inte i Medelhavet. Vid Medelhavet.)
5. Författare.

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Ingen, eftersom jag aldrig ser en film mer än en gång
2. Men okej, om jag måste:
3. Gone with the wind
4. The English patient
5. La vita è bella

Fyra städer jag har bott i:
1. Brighton
2. München
3. London
4. Málaga
5. Ciudad de Mexico

Fyra tv-serier jag gärna ser:
1. Har ingen TV
2. Betalar inte den där avgiften
3. Sist jag följde en tv-serie så var det nog Vänner.
4. Jag har inte ens sett särskilt många avsnitt av Sex in the city
5. Och ja, ni kan få döda mig nu, eller, hellre, bjuda in mig till ett Sex in the city-maraton.

Fyra ställen jag vill åka till:
1. Japan
2. New Orleans
3. Camberra, hälsa på en kompis
4. Moskva
5. Buenos Aires

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1. www.dn.se
2. www.minmail.se
3. www.blogger.com
4. www.nytimes.com
5. www.minandramail.com

Fyra favoriträtter:
1. Sushi
2. Pasta
3. Min fasters köttbullar
4. Tacos klockan fem på morgonen
5. Glass

Fyra ställen där jag trivs:
1, 2, 3, 4, 5: Anywhere is paradise.

Fyra bloggare jag vill utmana att svara på de här frågorna:
Ingen, daremot skulle jag vilja att ni hittade till foljande bloggar:
1. Den där vackra, som går utbildningen jag vill gå, och som jag fick den har listan av.
2. Den där med det vackraste språket, som jag känner igen mig så mycket i.
3. Den där underbara, som jag inte träffat, men skulle träffa, men aldrig träffade.
4. Den där jag just upptäckt, som ar hemlighemlig, men så bra.
5. Den där som går det jag gick, som kommer få vg på tentan.

Och ja, jag är dum i huvudet och ser inte forrän nu att man bara skulle skriva fyra saker på varje!

Den där om att hon fick B på sin andra midterm

Jag hatar att få B.

Jag borde vetat vad artikel 123 (om arbete) och artikel 27 (om landägande) står för i den mexikanska konstitutionen från 1917.

Helvete.

Den där om kokain

Och han fladdrar förbi och hon tittar på mig med sådär ledsna ögon som bara hon kan ha som om hon levt hela sitt liv och gjort dåliga val efter dåliga val och hon sager att "jag tror att jag har förlorat honom".

Och ingen förlust är svårare än att förlora någon och samtidigt ha dem precis framför ögonen, där, levandes utan att vara levande.

Och jag tittar på henne, hon som är bland de vackraste och svarar att hon visste det, hon visste vad han gjort vem han är vad han gjorde vem han var vad hon gav sig in i och att han skulle ge sig in i henne på henne överallt på henne, tränga in och inte be om lov. Hon visste det, där i början nar början bara var början och slutet inte ens var nära.

Och han, han är så vacker en av de vackraste. Men ögonen, ögonen så långt borta och i dem kan man se slutet, kanske redan kunde, där i början.

Och inget kan hindra honom att fly om han nu flyr. Så gammal bara tjugo. Och hon, den där vackraste vet. Hon vet vad det gör med honom, hon har hälsat på den där världen själv så många gånger men "inte så där, inte så där."

Och hon viskar, omedveten om att hon tänker högt, att hon förlorat honom. "Han är inte här. Han är inte här."

Den där om att Seven Eleven är öppet tjugofyra timmar om dygnet här

De bästa textraderna som någonsin skrivits i en sång måstemåste vara

"Yeah, the ritual highway to heaven
From seven to seven he's got me open like Seven Eleven
And yes, it's me that he's always choosin'
With him I'm never losin', and he knows that my name is not Susan."

Den där om Ejército Zapatista de Liberación Nacional och kvinnorna

You, woman of the city. They lied to us. Harassment and contempt are still the only future which the one from above offers. You carry a thousand burdens, and you give birth to a thousand rebellions. They harass you and despise you when you are a girl, when you are an adolescent, when you are a young woman, when you are an adult, when you are mature, when you are an old woman. Between harassment and contempt, they want to assign you the role of ornament, and they build the corner for you which they try to make you inhabit. They harass and despise you at home, in school, in the metro or on the bus, in the street, at work, at play, during your free time, in the shop. They want you to be valued for what you look like, and not for what you are. Power then takes the face of father, brother, sweetheart, friend, lover, husband, son, work companion, superior or subordinate.

First--Women, regardless of their race, creed, color or political affiliation, have the right to participate in the revolutionary struggle in any way that their desire and capacity determine.

Second--Women have the right to work and receive a just salary.

Third--Women have the right to decide the number of children they have and care for.

Fourth--Women have the right to participate in the matters of the community and have charge if they are free and democratically elected.

Fifth--Women and their children have the right to Primary Attention in their health and nutrition.

Sixth--Women have the right to education.

Seventh--Women have the right to choose their partner and are not obliged to enter into marriage.

Eighth--Women have the right to be free of violence from both relatives and strangers. Rape and attempted rape will be severely punished.

Ninth--Women will be able to occupy positions of leadership in the organization and hold military ranks in the revolutionary armed forces.

Tenth--Women will have all the rights and obligations which the revolutionary laws and regulations give.

Och det är sällan något rör och berör mig så mycket som filmen om kvinnorna i EZLN gjorde idag.

Den där om kanske till och med till extrapris?

Det här landet (den här staden/den här skolan) älskar power point-presentationer. På torsdag måste jag hålla i två. En på engelska, en på spanska.

Någon som har lite stabila nerver att sälja?

Den där om att den inte ens var särskilt snygg

Man vet att man inte fått sig något på länge när man blir upphetsad av en naken skyltdocka.

Den där om att Skåne inte är platt

För första gången står jag här igen. Där igen där jag lovade mig själv att inte hamna. Och jag tittar bredvid mig på marken och där ligger det, det jag lovade att skydda och bevara. Hantera och smeka.

Jag önskar att jag hade kunnat lägga det i en låda full med bomull och sån där plast som är så rolig att trycka luften ur. Där skulle det få ligga och jag skulle lägga upp lådan på mamma och pappas vind, för på mamma och pappas vind skulle det få vara i fred bland gunghästar och ishockeyvantar och det skulle inte bli särskilt dammigt, där i lådan, men antagligen lite bortglömt.

Istället ställer jag mig på berget. På det där berget som finns mitt i Skåne och man skulle kunna tro att Skåne är platt, men där, på berget, kastar jag ut det, som om det hade boomerangeffekt. Men det har inte boomerangeffekt och det kommer inte tillbaka rött och gyllene och skimrande, det trillar på vägen och ramlar neråt och jag kan känna. Kan känna varje sten och icketelefonsamtal och jag kan känna varje par ögon som tittar på honom och alla brutna löften.

Och han. Går förbi mig. Stryker mig längs ryggen. Smeker det där jag borde skydda och bevara och inte sträcka fram till varenda djävla man som kan titta mig djupt in i ögonen och lova mig månen. Och jag börjar darra. Lurar ingen. Mer än mig själv.

Och jag. Tror att jag ser honom. Tror att jag ser honom. Och snubblar i tanken. Och på marken. Och lilla hjärtat, lilla hjärtat är inte skyddat. Inte skyddat alls.

Den där om polisen

Den där om mellanmjölk

Att inte gilla Svenssonlivet är som att svära pa ett familjebrollop. Jag har gjort/gor bada.

Jag syndar som faniken och vill hellre knulla skiten ur min man en tisdagsmorgon än en lordagskväll. Och samtidigt som massor av folk avsäger sig Svensson och hellre vill vara Hussein eller Appelgren sa hamnar de där ända. Och gillar det. Och det är självklart inget fel med det, att säga att man gillar Svensson är lika illa som att trampa pa namnet.

Jag far krypningar av tanken pa grannfest, midsommarfirande med barnen, Volvo, vardag, ICA-handlande med onskelista och fotbollsträning. For mig är Svensson att noja sig. Mina fotter är inte gjorda for att stanna.

Jag vill, och är, bäst. Jag maste intala mig det varje dag, for ingen annan kommer tycka det at mig. Och om jag inte tycker att jag är bäst, vem skulle da vara det?

Jag vill inte sla mig till ro. Jag vill stanna uppe hela natten. Jag vill sa mycket. Sa mycket. Jag vill hangla med atta människor pa en kväll och sen skryta om det dagen efter (jepp, idag är dagen efter). Jag vill ha tävlingar om vem som kan dricka mest. Jag vill kanske inte ha barn. Jag vill skratta sa att jag grater. Jag vill ta världen med storm och jag vill att världen ska ta mig med storm. Jag vill aldrig växa upp och jag vill inte ha Billy. Och ända anledningen till att jag kommer bo i Sverige är att jag vill att mina framtida barn ska fa träffa mina foräldrar ofta.

Jag vet att jag kommer hamna där ända. Jag kommer sta med en smutsig tallrik i handen och en djävla äppelskrutt i den andra och undra hur i helvete jag kunde hamna där. Hur i helvete jag kunde ga fran att tatuera foten, lite spontant, till att knulla min man pa lordagskvällar.

Den där om violetta skymningar

Här borta som nu är hemma och inte längre där utan här har jag hittat folk som är förvånande lika mig, kör på i etthundraåttio tittar inte bakåt. Och aldrig tidigare har jag träffat sådana, som sätter orden precis där jag vill ha dem och skriker makt och utstrålning, utan att säga det högt, men med en fullständig medvetenhet om vem och var de är. Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna, vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor.

Och en av de där av manligt kön, från norra Amerika, skrattar så att han får ont i magen och berättar for oss att vi måste vara de galnaste som går på universitetet och vi ler mot honom och blåser rök i hans ansikte, säger att vi vet och vänder oss sen om och bugar inför det faktum att vi är vi, vi är precis där vi vill vara. Och de. De är så förbannat modiga och vackra. Oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver, tunga bränningar och förflugna fåglar.

Och de andra tittar intresserade på och lyssnar tydligt när läraren talar och guiden visar, men vi, vi sitter längst bak och sover och fan ta er, vi får ändå högsta betyg, och vi får högsta betyg fast vi hånglade och var ute till klockan sju igår. Och han, den där från norra Amerika, tittar på foton av oss och frågar varför vi står nakna, insvepta i mexikanska flaggan, och jag säger att det bara hände och ber honom att inte fråga så mycket och han skrattar igen. Vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Den där om att hon fick A på sin första midterm

...och att hon inte vet om det heter ett midterm eller en midterm.

Den där om vad hon gett mig

Två månader. Igår. Och Mexico City har gått fran att hårdknulla mig bortom all kontroll till att ligga stilla i sängen och titta mig djupt i ögonen. Hon har gett mig underbara vänner, blåmärken, mat så stark att mina ögon har tårats, en uppskattning av lime. Hon har gett mig 150 kilometer i timmen pa rakstracka, förbundna ögon, bitchslaps på kinden. Hon har dragit undan mattan under fötterna på mig och vänt upp och ner på mina sanningar och vad och vem jag trodde att jag skulle bli.

Hon har supit mig full och klippt min lugg sne och rökt mig hög och utsatt mig för trafik och kokain och Gud-vet-vad-det-var-i-det-där i mängder. Hon har hållt for min mun och näsa så att jag inte har kunnat andats och hon har smekt mig längs ryggraden.

Hon har tvingat mig att prata spanska och spanska och engelska och gjort sa att jag nu har problem att uttala ord pa mitt modersmal. Hon skrattar mig i ansiktet och vet att jag älskar henne passionerat.

Hon har gett mig en av de vackraste mannen jag kysst, som kysst mig, lovat att ringa mig sen skitit fullständigt i mig en vecka för att sedan ringa mig full och lova att han vill vara med mig, medan en annan kille bitit mig i nacken under tiden han uttalat dessa ord och jag "mmmmm":at, utan att veta vem jag "mmmmm":at åt och för.

Hon har gett mig fransmän och amerikanare och australiensare och norskor och såklart mexikanare. Hon har dukat upp dem som ett smörgasbord och sagt att "här, här har du, här har du, ta för dig!" Och jag har tagit för mig.

Jag har tagit for mig.

Den där om att konfrontrera och förgöra

Han drar upp min tröjarm och tittar pa min handled. Konstaterar att jag fatt tillbaka min klocka och säger "good!" Han drar ner mig i sängen och vänder pa mig sa att jag ligger med ansiktet begravet mot hans hals. "You can cry, baby, it´s okey to cry". Men han vet att jag inte kommer gora det. Han skjuter mig ifran sig, tittar in i mina ögon och ber mig berätta allt. "But before, before you tell me everything, did you have sex with the other guy, the hothandsome Venezualien yesterday?" Jag ler och skakar pa huvudet.

Och sen berättar jag för australienaren.

Han. Han körde till mitt hus för att lämna tillbaka min klocka, som han hade. Först tänkte jag inte göra det, men pa väg bort fran honom kunde jag inte lata bli. "Du vet att jag ar sur pa dig va?" Och harda ord och ilska och jag ville sla honom till marken. Hur kunde han lova att inte krossa mitt hjärta och sen gora det ända? Och mina ord blev hardare och hardare och spanskan byttes ut mot engelska och svenska svordomar och han stod och tittade pa mig och vred pa sig.

Han är mexikan. Det finns kulturkrockar. Och nagot spanskt ord pa de, som han var, som han inte kunde forklara pa engelska och jag inte forsta pa spanska (defecto? deformidad? dejadez? descabellado? detestable? demonio? desagradable? no, para mi desiderable!). Och jag vill sa gärna, sa valdig gärna att han inte skulle vara en djävla cabrón, men hjärtat, jag tror att det är det han är. Det är det de alltid är.

Den där om att det ar något i magen som gör ont

Hej Jenny!

Kattor till salu! Vad tycks?

Och mamma ringde och sa att det är nog inte så lång tid kvar, du måste vara redo att flyga hem när som helst.Och hon fick mitt hjärta att blöda. Och inte bara blöda, utan utspritt över ett gigantiskt område, som om någon sprängt det lagt en bomb där och sedan inte tänkt på konsekvenserna.

Med på bild är inte Morr och Fräs, de är helsvarta.

Och hon var sexton år. Sexton år och sovit i min säng så många nätter i så många år. Och jag började gråta redan då, i luren, tömd på tankar om att inte låta min mamma höra mig gråta. Och jag grat i luren med M och sa att jag visste vilken dag hon skulle dö och jag visste att mitt hjärta, mitt hjärta och han visste. Han visste också om mitt hjärta.

De är lite skygga så de behöver mycket gos till att börja med. De är dock mycket nyfikna men Granit (bilden) blev lite rädd för mig idag.

Och vi tog dit henne i buren och hon hatade det såklart. Såklart hatade hon det och mjuade hela vägen och sen lite till. Och herre Gud, jag höll henne i famnen och hon ville sitta i fönstret, men hon blev svagare och svagare och hon såg en hund och hon som hatade hundar och jag ville bara springa ut och radera den dar hunden från hennes ögon, det sista hon skulle se.

Jag tror att vi ar redo for en ny katt.

Och hon blev svagare och svagare och jag tog henne i famnen och hennes päls blev våt så våt av mina tårar och pappas tårar och mammas tårar. Och på natten grät jag och sov inte mycket. Och jag tror faktiskt inte att jag gråtit så mycket någon gång. Fore. Inte efter. Inte efter M. Aldrig. Och i rummet bredvid hörde jag mamma gråta.

Mvh Mammi.

Den där om att det kliar för mycket i fingrarna

Det kliar för mycket i fingrarna. Jag sätter mig ner och tar upp pennan och skriver. Men det är inte samma sak. Det är nagot i mig som säger att det är fel. Jag bor inte längre i min skrivbok, jag bor här. Den här sidan är min. Och jag bör ta tillbaka den snabbt.

Jag är inte nagon som gar och gömmer mig. Böjer inte pa huvudet.

Ah, va fan, jag är tillbaka. Det var inte kul att vara pa semester, även om jag hanglat en del.