Han drar upp min tröjarm och tittar pa min handled. Konstaterar att jag fatt tillbaka min klocka och säger "good!" Han drar ner mig i sängen och vänder pa mig sa att jag ligger med ansiktet begravet mot hans hals. "You can cry, baby, it´s okey to cry". Men han vet att jag inte kommer gora det. Han skjuter mig ifran sig, tittar in i mina ögon och ber mig berätta allt. "But before, before you tell me everything, did you have sex with the other guy, the hothandsome Venezualien yesterday?" Jag ler och skakar pa huvudet.
Och sen berättar jag för australienaren.
Han. Han körde till mitt hus för att lämna tillbaka min klocka, som han hade. Först tänkte jag inte göra det, men pa väg bort fran honom kunde jag inte lata bli. "Du vet att jag ar sur pa dig va?" Och harda ord och ilska och jag ville sla honom till marken. Hur kunde han lova att inte krossa mitt hjärta och sen gora det ända? Och mina ord blev hardare och hardare och spanskan byttes ut mot engelska och svenska svordomar och han stod och tittade pa mig och vred pa sig.
Han är mexikan. Det finns kulturkrockar. Och nagot spanskt ord pa de, som han var, som han inte kunde forklara pa engelska och jag inte forsta pa spanska (defecto? deformidad? dejadez? descabellado? detestable? demonio? desagradable? no, para mi desiderable!). Och jag vill sa gärna, sa valdig gärna att han inte skulle vara en djävla cabrón, men hjärtat, jag tror att det är det han är. Det är det de alltid är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar