Och jag vaknar pa morgonen och förbannar mig själv för att jag är, var, sa förbannat svag. Förbannat svag, som jag normalt sätt inte alls är. Och jag tittar genom alla sms fran honom, fran det första
"Vill du äta jordgubbsglass med mig pa tisdag? Jag hoppas att du far en bra natt, pussar fran J."
till det sista, skickat i fredagsnatt
"Jag önskar att jag hade kunnat vara där, jag vet inte vad jag ska göra utan dig en hel vecka. Lunch pa söndag? Ha kul. Kyssar pa mitt lilla hjärta."
Och det är sa manga löften i de där sma sms:en. Sa manga löften som blivit brutna. För givetvis blev det ingen lunch pa söndagen.
Och alla säger at mig att skita i honom, som han skiter i mig, och när mina vänner är fulla och ritar bilder pa folk de vill kasta pil pa är han en av dem.
Jag försöker glömma. Gar ut pa dejter med pojkar som lovar förbättring och frälsning, men ingen kan. Och när jag sitter och dricker kaffe med Annan sa kommer jag pa mig själv med att önska mig bort. Bort och iväg och vad fan, hur kan han ha san här makt över mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar