16 oktober 2006

Den där om dagen den fjortonde oktober

Och vi klättrar in i bilen tva fram och fem bak och kör mot Taxco nagonstans pa vagen somnar jag och jag vaknar med tungt flickhuvud mot min axel. Vi är sa nära sa nära som vi alltid är där i bilen och alltid. Tillsammans.

Regnet öser ner och det har blivit vardag det jag kommer minnas regn alltid regn. De tar mina händer och ler mot mig och i tanken och pa jorden är de de vackraste jag vet just nu.

Jag tar fram mobiltelefonen och har fatt ett sms och de undrar vem det är vill skydda och bädda in mitt hjärta, hoppas att det inte är den där som krossar mitt hjärta gör smulor av det som inte finns. Det är inte han. Det är en nittonaring jag träffat och de ler och kallar mig Mrs Robinson.


Jag tappar fattningen där i Taxco och försöker köpa mitt hjärta lättare och rödare för givetvis kan man göra det det händer varje dag varje dag. Allt är till salu allt kan du köpa min lycka till extrapris.

Staden är vacker och tar andan ur en är sa högt upp i bergen att det är svart att andas ordentligt. Det är som om hon placerat sig där för att förvrida huvudet av folk fa dem att öppna planboken och köpa det silver som träbodarna spyr ut över gatorna.

Jag kommer hem med fyra ringar för mycket och en undran över hur i helvete jag kunde köpa en dödskallering. För sju kronor antar jag att det är okej.

1 kommentar:

Jenny sa...

Tack, fina! Du vet val var du ska ga för att se bilderna jag lagger ut?