Den har staden tär och nöter pa mig. Jag är undergiven och trött och svag och i lördags bet han mig hårt i armen. Idag har jag ettflera blåmarke. På andra blåmarken, från saker jag gått in i och där människor slagit mig med ord och handlingar.
Och amerikanskan, som jag bor med, som kan saker som inte jag kan, säger att det är för att jag äter för dåligt. Så jag tar en banan, för att göra henne glad(are).
Varje morgon, när klockan ringer klockan sju vill jag bara vända mig om och somna om. För i duschen finns bara kallvatten och ibland längtar jag så förbannat efter riktigt bröd.
Men så ringer han från flygplatsen, på väg till Cancun, och ber mig komma och följa med och jag skrattar och säger att jag inte kan, inte bara sådär och han ber mig att inte vara så djävla svensk och jag lägger på luren och vänder mig till amerikanskan och säger att jag tror att jag har träffat en ny som kommer krossa mitt hjärta.
they will never attack my big and large towers
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar