18 oktober 2006

Den där om att älska

Jag ligger i soffan med honom och han frågar mig om jag någonsin älskatälskat någon, för jag verkar inte vara typen som gör sådant. Älskar.

Jag ler mot honom och svarar att jo, jag har älskat så hårt att trodde att jag skulle gå sönder. Han nickar och säger att det var hans alternativ två. Antingen älskar jag ingen, har aldrig älskat, kommer aldrig älska någon, eller så älskar jag sönder mig själv och andra.

Och fast att det är läskigt som faen så älskar jag att att han kan läsa mig, att han ser mig och att han kan tolka det jag gör, eftersom jag knappt kan göra det själv, står för nära.

Jag säger det till honom och han svarar att fyra år av tolkning av kroppsspråk, intresse, psykologi och jisses, så många år av hängande runt barer har gjort sitt.

Han ber mig berätta om min kärlek och innan jag hinner säga något om den så säger han att döma av mitt leende så var det en bra kärlek. Jag svarar att det var det. Han, kärleken, är den bästa man jag någonsin mött. Ingen har jag älskat till sådant vansinne som honom. Och fast att det är över så är han det bästa som hänt mig.

Och jag trodde aldrig att jag skulle känna så igen, och jisses, det gick snabbt, men jag tror att han försvunnit från det där stället där han gjorde ont.

4 kommentarer:

Anonym sa...

ha ha ha

japp antingen eller

mitt fyrverkeri sa...

Helt ofattbart hur du lyckas hitta så många snubbar som är djupa och pratar om kärlek och sånt. Jag har inte stött på EN enda. Iofs verkar dom inte bättre så jag vet inte vad jag yrar om.

Anonym sa...

Det är väl så det är. Antingen går man på den där raka linjen. Man varken trillar ner eller hoppar högt. Ja vissa snubblar inte ens.

Inte ens lite.

Men du Jenny, sä är inte du, alla som läser din blogg vet det. Antingen trillar du ner i hål lika stora som gotland eller så hoppar du världrekord i höjd. På ett ben. Med stängda ögon.

Såklart har du älskat.

Såklart har du blivit sårad.

Såklart har du sårat.

Men det är väl så livet ska levas. Hårt och mjuk i en perfekt symbios med varandra.

Som vanligt skriver du så man får rysningar....

Jenny sa...

Lina: Jag vet.
----- = trakigt.
WWWWWW = ska likna upp och ner och gör sa djävla ont, men det är därför jag lever, för da far jag uppleva hur det är att vara pa topp.

Maza: Nej, de är alla svin. Plus att jag faen träffar nya killar hela tiden och sliter ut femton, när normala människor hade träffat fem, sa jag hinner med bade normala och onormala.

Johannes: Precis. WWWWWW.

BG: Jag vet. Och jag hoppas att han är lika lycklig och inte stressar!