26 juli 2008

Den där om det jättefina Företaget

Jag borde ha lärt mig, tycker man. Men ändå sitter jag där klockan halv ett, torsdagen den tjufjärde juli, och måste lyfta glaset med båda händerna för det är för tungt. Jag spelar mobiltelefonspel med Stolte mannens bästa kompis och bokar in kräftskiva och skrattar över svensexeplaner och höjer glaset igen och kramar Stolte mannens hand. Säger måschte kischa! och springer in på toa och hoppar krysbenad i toakön. Vinglar hem och somnar med kläderna på. Det är sommar!

Det är sommar! ända tills väckarklockan ringer halv åtta och jag måste upp och duscha. Men jag måste tydligen ingenting alls, utan trycker bort larmet till klockan åtta och hinner inte tvätta håret eller fixa håret eller måla naglarna opunk eller äta något, jag hinner mest väsa över huvudont, ta en Ipren, borsta tänderna och springa till tunnelbanan.


De har imponerande lokaler. Imponerande lokaler och vatten som bubblar om man trycker på understa knappen, i översta får man vatten som inte bubblar. Vi sitter i ett konferensrum och hon berättar att hundrafemti ansökte om jobbet, fem fick komma på intervju. Det får mig att nyktra till lite. Sen pratar vi internationella kontakter, hon testar min engelska och min spanska och frågar vad jag anser om övertid. Jag ler och pratarpratar, känner hur rösten börjar bli whiskey, harklar mig, dricker bubbelvatten.

Hon är tretti, två år äldre än mig och har avancerat fyra steg redan inom Företaget. Företaget som är internationellt och fiiiint, och har bubbelvatten. Jag vill gärna jobba här och jag tror att intervjun gick bra. Gick den inte bra så var jag i alla fall en av fem. En av fem, med hjälp av att jag inte hade stavat fel eller särskrivit i min ansökan, att den hade raka linjer och bra struktur. Bland annat. Så jag håller tummarna. Medan jag håller tummarna åker jag en sväng bil med pojkvännen. Ha det fint här hemma!

(Rumänien fick inte vara med på europakartan, men vårt slutmål är i alla fall Svarta havet. (Stockholm - Föräldrarhemmet - Ystad - Ställe i Polen som jag inte kan uttala eller stava - Warszawa - Krakow - typ Slovakien - Budapest - Transylvanien - Svarta havet - jättefort hem igen!)).

21 juli 2008

Den där om en dålig start på dagen

Vakna tio minuter innan man ska börja jobba, det är snartregnväder och man har ont i huvudet. Halvspringa till jobb och ramla på vägen, så att det blöder på ens knä, ner mot foten och folk tittar och man tappar väskan så att äpplet man skulle äta till frukost ramlar ut och ner i rännstenen. Ha ont i armen efter att ha lekt krabba och hummer med pojkvännen (jag var hummern, den kneps hårdare än krabban). Komma till jobb och det är tråkkollegan som man ska jobba med hela morgonen. Det första han säger är du är sen!

17 juli 2008

Den där om världens bästa pojkvän

Halvliggandes i gräset, på Djurgården. Vi skulle titta på Anna Järvinen, men det blev sekundärt när det kom för mycket folk, så vi låg kvar och hörde henne på avstånd. Med kalashattar och bubbel. Med hans hand på kinden. Han gav mig grattistillettårbaby!presenterna och jag fick en liten present för varje månad vi varit tillsammans och jag fick leksaksplastdjur för maj, när vi var på Berlins zoo och ett garnnystan för oktober, när vi åkte till Italien och jag hade stickat en halsduk till honom. Och framtidspresenten! I framtidspresenten låg en resa till Fårö och en helg på världens finaste hotell.

Sen blev jag full och vi plankade in på Gröna lund och åkte berg och dalbana, sen åt vi glass i Gamla stan och drack öl och idag är jag så djävla bakis, men det gör inget för ingen kan sväva högre än jag!

16 juli 2008

Den där om att leka tv-kock och samtidigt dansa till världens bästa musik

Den där om min största kärlek

Jag var bara tolv och young at heart, men vuxen ändå, ni vet? Så där vuxen som jag är i alla åldrar, tror mig veta bäst, och sen fem år senare, en hel livstid efteråt så tänker man tillbaka och var yngst i världshistorien. Johan var ny i klassen, inflyttad från Gudvetvar.

Johan var längre, snygg och spännande, han var ju inte från Samhället, hade sett så mycket mer av världen än jag, som bara sett skitiga vägkrogar, med frukost som bestod av frallor och sylt i plastförpackning, på väg till Italien. Eller flygplan på väg till den grekiska övärlden, där det serverades Svenssonapplåder vid landning, jordnötter som man bet sig i kinden för och sylt i plastförpackning. Lilla jag, tolv år, young at heart, men redan bortlängtande.

Jag stal honom från Kerstin, som var lika lång som honom, sen låg vi i tält som placerats i föräldrarnas trädgård och hånglade till klockan det börjar bli ljust. Då och då var vi tvugna att vända på kudden, som blivit för våt av saliv. Jag antar att han inte var så duktig med tungan. Små kroppar, som trycktes mot varandra, som visste vad som hände och vad som borde ske, innan våra unga hjärtan och hjärnor gjorde det.

Hemma hos mig vågade han inte hälsa på mina föräldrar, utan gömde sig bakom en hylla, något som min mamma fortfarande tycker är lustigt. Vad brydde jag mig, vi skulle ju vara tillsammans för evigt, han var min stora kärlek, min största kärlek, skulle alltid vara.

Vi började sjuan och det kom fler som hade sett världen, det kom killar som både rökte och hade page, som deras mamma hade klippt. De var brunbrända, blonda och hade stora byxor. De hade varit tuffast i sin skola och var så mycket mer högstadie än mellanstadie. De gick på högstadiedisco och kunde svåra ord. De drack ur vita dunkar och sparkade på folk som låg. De spottade i korridoren och klottrade på skåpen. Min stora kärlek, min största kärlek blev blek i jämnförelse. Och plötsligt blev för alltid för lång tid och jag började hångla med David utanför hemkunskapssalen istället. David, min stora kärlek, min största kärlek. För evigt.

15 juli 2008

Den där om ett år

För ungefär ett år sedan höll jag honom i handen offentligt för första gången på stan, även om jag var hemsk röksugen. Vi hade kommit över hela det där jobbigt underbara, där vi väntade en timme extra att ringa, jag hade varit på semester i Portugal med min mamma en vecka och vi upptäckte hur mycket vi saknade varandra. Jag hade spelat mina kort förbannat bra, bättre än med någon tidigare och sket fullständigt i att alla sa till mig att sluta spela, för jag visste att med honom behövdes det, jag behövde sitta på bra kort, spela allt rätt, för han var värd det och förbannat stolt.

Jag såg till att vara upptagen när han ville träffas, att inte sova hos honom när han bad om det, att köpa öl till honom när vi var ute i Studentstaden. Jag visste att det skulle funka, för han var så lik mig. Jag hade spanat in honom längre än jag visste om.

Sen blev han min. Min! För ungefär ett år sedan bestämde vi att jo, det ska nog vara vi nu. Nu och framåt. Och han är fortfarande min och ringde precis från Götgatan och baby:ade mig, ville att jag skulle komma ner och möta. Och jag har aldrig varit lyckligare.

14 juli 2008

Den där om böckerna

Jo, sen är det de där böckerna.

På mitt jobb har man tillfälle att läsa en farlig massa böcker, vilket har gjort att jag plöjt mig genom Iggulden(faktafel, men helt okej), Hosseini gånger två (inte alls varken underskattad eller överskattad), George (underbara, underbara, tills någon snodde den), Sandahl, Birro (pojkvän blev sur när jag gillade Sandahl mer än Birro), Ljungström (söt men otillfredsställande), de Bernières (som man måste älska, annars är man dum) och en massa skvallertidningar.

Vilket nu leder till att jag är tillbaka på punkt ett, där jag måste läsa de gamla klassikerna som står i hyllan och som jag lovat mig själv att läsa, fastän det på något underligt vis tar emot. Jag börjar med att försiktigt peta på
Nabokov, som latat sig i hyllan sen tiden då förra pojkvännen gav den till mig. Det tar emot. Men någon gång måste jag nog bli vuxen och sluta vara rädd för att läsa vissa böcker.

Den där om att söka jobb

Jo, men heja mig!

Sökte precis ett utredningsjobb som BRÅ lagt ut, bara det att jag råkade skicka den till Stockholms kommun istället. Och vice versa. De jobben kommer ju helt klart bli mina, jag riktigt känner det på mig.

10 juli 2008

Den där om hur det gick

Jomentjenare. Då är man utan barn igen. Millimetern/ärtan/druvan rinner nu ur mig i en strid ström in i världens största binda (se bilden) och hur känns det? Jag vet inte. Skönt att det är över? Ensamt? Båda två!

Efter sex timmar på sjukhuset, med fyra tabletter inkörda i... och Stolte mannen bredvid, på britsen, fast att den var jätteliten, fick vi åka hem och jag sov i ungefär ett dygn.

På bussen hem höll han min hand, tittade på mig och frågade hur jag kände mig. Om jag typ ville kidnappa några barn på gatan. Började känna mig galen eller lite ostabil. Jag log mot honom och svarade att nästa gång, då behåller vi det.

Och precis som jag blev jättegravid direkt så blev jag jätteogravid med en gång. Idag har jag redan märkt hur pigg jag är, hur hungrig jag blivit och hur mina bröst minskar.


Nu får jag inte ha sex eller bada på en månad. Inte ens sticka upp ett/några fingrar. Det känns lovande inför vår semester i Polen/Slovakien/Ungern/Rumänien om två veckor!

08 juli 2008

Den där om tjugitretrettio


Roligare än så här hade jag inte tisdagen den åttonde juli. Avslutade det hela med att kolla på någon dålig ubåtsfilm. Hoppas ni haft en bra dag. Vi ses en annan!

Den där om tjugifemtio

Jag packar en väska att ta med till sjukhuset imorgon, eftersom vi ska vara där inne i fem till sju timmar. Pojkvän smygpackar ner Yatzy, eftersom han alltid vinner när vi spelar. Jag packar ur det igen och funderar på att köpa ett fem i radspel. Det vinner alltid jag.


Den där om tjugifemton

Pojkvän vill att jag även tar kort på löken som han hämtat på sina föräldrars land och jag bryter därmed mitt löfte om att inte ta kort på någon mat. Ja, och där bak kan ni se att pojkvän dricker upp en öl som någon glömde kvar på festen.

Den där om tjuginollnoll

Magsmärtor och att vi faktiskt ska genomföra en abort imorgon klockan sju på morgonen (tabletten var bara nån förgrej) har gjort att vi åkte hem från Fridhemsplan och födelsedagsbarnet ganska snabbt igen. Stolte mannen är extremt sugen på köttfärssås, men jag, som inte klarat av att äta något kletigt på några veckor har valt potatis till middag. Egentligen vill jag inte äta alls, utan bara dricka juice, men potatis är okej.

Den där om artontrettiofem

Pojkvän tvångskramar mig fast att hans skägg sticks och han luktar öl, som jag mår illa av. Han säger att öl luktar gott.

Den där om artontrettio

Jag provar mina nyinköpta solglasögon (som jag var tvungen att köpa efter att Stolte mannen armbågat sönder mina gamla, efter att jag bitit honom i snoppen) trots att vi är sena. Sånt här händer jämt. Det är därför jag alltid är sen.


Den där om artonfemton

Vaknar en kvart efter att vi skulle ha varit på Fridhemsplan. Pojkvän trötthetsgnäller lite om att han inte orkar gå utan vill vara hemma och laga köttfärssås istället. Jag kallar honom lille gnäll och det är okej, för han kallar mig lilla smutsig hela dagarna, för att jag spiller så mycket och måste byta kläder typ tre gånger/dag.

Den där om sextonnollnoll

Vi kommer hem och jag ska vila för att orka med kvällens festligheter, men är för trött och börjar brottas med pojkvän istället.


Den där om fjortontrettio

Pojkvän äter godis och jag mår illa och tittar på. Efter ett tag mår jag inte illa längre och äter upp alla de långsmala, som är vita. De är goda. Sen mår jag illa igen.

Den där om tolvnollnoll

Det här funkar inte så bra, för jag orkar inte springa hem och blogga mellan mina aktiviteter. Klockan tolv träffade jag i alla fall Lillebror och gav honom en försenad födelsedagspresent.

Den där om tiotrettio


Då ska jag och mina bröst (som bytt storlek från D till E(!!!!)) ut på stan.

Den där om tionollnoll


Lite morgondans!


Den där om nollåttatrettiofem


Lille millimetern har fått mig att vakna skittidigt den senaste månaden. Vi pratar före klockan åtta, för en människa som normalt sover till tio. Så även idag. Stolte mannen ligger bredvid mig och då börjar vi projektet med att ta kort på min morgonfrisyr!. Sen skickar vi en fråga till 118100: var har djuret fästing fått sitt namn från, trots sin ofestlighet?

PS: Efter ganska lång tid så "Fästing (lat. lxodida) har fått sitt namn för att den just "fäster" på ett värddjur för att sedan suga blod av detta. Ett obehagligt kryp tycker 118100."

07 juli 2008

Den där om här är mitt liv!

Eftersom jag har minisemester just nu så måste jag roa mig på bästa sätt. Imorgon kommer detta roande visa sig i formen att jag ska göra en sån där poppis grej (kolla bla Linda Rosing) och lägga in bilder under dagen här i bloggen. Alltså visa er vad som händer. Ska försöka undvika ta bilder på min mat, dock.

Den där om tabletten

Regnet vräker ner på oss, där vi går tillsammans under ett paraply på Götgatan. Han kramar min axel och senare min hand, när jag tar emot tabletten, som hon trycker ut ur en kartong. Säger efter det här kan ni inte ångra er! jag tar tabletten i munnen och vänder mig mot honom. Du ångrar dig inte va? Han skakar allvarligt på huvuvet, säger hejdå till millimetern, som på senare tid växt sig till en vindruva. Jag sväljer.

Den där om den rosa byxdressen

Innan jag ska ha fest blir jag alltid så där apnervös för att folk inte ska dyka upp, utan bara lurats och sagt att de kommer. Så innan den här festen så meddelade jag alla att

Så länge man inte kommer innan halv åtta så är jag nöjd med vad som! Helst inte heller typ efter tolv, för då kanske alla har gått ut. Fast då kanske min pojkvän är hemma istället. Då kanske ni får ligga, sånt vet man aldrig. Och sen blir det så tramsigt om en kommer halv åtta och alla andra nio, då blir jag nervös och börjar prata jättesnabbt. Vi kan väl säga att ni får komma mellan halv åtta och typ åtta?

Så jag tvingade en, som jag redan träffat, att komma innan alla andra, innan jag själv var klar. Ungefär tio minuter innan hon kom var jag naken och hade sex.

Men jag hade inte behövt vara nervös för alla var snälla och kom mellan halv åtta och åtta och till och med i grupper och jag blev fullast av alla först, efter att inte ha druckit sen midsommar. Så sen satt jag mest och mös och tittade på alla, som jag aldrig tidigare träffat, men som ändå liksom stämde överens med sina bloggar.

Klockan fyra gick jag och la mig, när de sista gått efter att ha åkt lite på min skateboard i trapphuset. Två timmar senare ringde väckarklockan och jag var så djävla, djävla bakis. Att vara gravid och bakfull samtidigt är inte något som jag vill göra om. Inte heller kräkas på Mc Donald's. Eller ner i havet. Eller på fullsatt gata.

01 juli 2008

Den där om Christian The Lion

Mina tuttar har blivit skitstora och väldigt... pigga. Ska inte sånt här hända typ månad åtta-nio? Blödig har jag dock alltid varit, och grät igår till det här: