För ungefär ett år sedan höll jag honom i handen offentligt för första gången på stan, även om jag var hemsk röksugen. Vi hade kommit över hela det där jobbigt underbara, där vi väntade en timme extra att ringa, jag hade varit på semester i Portugal med min mamma en vecka och vi upptäckte hur mycket vi saknade varandra. Jag hade spelat mina kort förbannat bra, bättre än med någon tidigare och sket fullständigt i att alla sa till mig att sluta spela, för jag visste att med honom behövdes det, jag behövde sitta på bra kort, spela allt rätt, för han var värd det och förbannat stolt.
Jag såg till att vara upptagen när han ville träffas, att inte sova hos honom när han bad om det, att köpa öl till honom när vi var ute i Studentstaden. Jag visste att det skulle funka, för han var så lik mig. Jag hade spanat in honom längre än jag visste om.
Sen blev han min. Min! För ungefär ett år sedan bestämde vi att jo, det ska nog vara vi nu. Nu och framåt. Och han är fortfarande min och ringde precis från Götgatan och baby:ade mig, ville att jag skulle komma ner och möta. Och jag har aldrig varit lyckligare.
they will never attack my big and large towers
5 timmar sedan
11 kommentarer:
åh fiint och ååh grattis. :) ni är söta!
bless your wee heart!
Okej, jag kapitulerar. Jag spelar aldrig spel, men inser att jag kanske behöver det med en viss herre. Lär mig och ge mig tips, hur spelar jag tillräckligt otillgänglig så att jag fortfarande är intressant, samtidigt som han inte blir total dissad? Och hur länge måste jag hålla på med skiten? Just nu sker vår kontakt endast via msn, planerar att säga nej om han vill ses...
Tack, tack!
Anonym: Alltså, det är jättesvårt. Det beror helt på människa, relation, sits and so on. Man får väl liksom känna sig fram och sen, när man väl ses får man vara underbar. Svårt att ge tips bara så där.
Fan vad underbart. Jag vill också!!
grattis tillbaks! tänkte skriva baby, men han kanske får ha ensamrätt på det dagen i ära. för mig var det tvärtom, jag måste sluta vänta med att ringa för att få min honom. och det gick ju vackert till slut det å.
tusenkram
Lovely!!
jag har snuddat vid din blogg nu, men jag vågar inte läsa mer - inte ännu - det gör så ont så ont och jag tårfylls på jobbet och det skiter jag egentligen i om någon ser, det är inte det, men jag vågar inte
röra
vid tanken om att det ska ta slut med min M liksom din.
fyfan, vad du skriver bra.
och det var ju ett jävligt konstigt inlägg att skicka just den kommentaren till. såklart är jag glad för er skull! att du är lycklig är ju det enda som räknas, hur spelar ju ingen roll.
Världens bästa flickvän: Fast för mig var det bara bra. Kärlek löser inte alltid allting, och jag valde rätt. Nu är jag med en pojkvän som gör mig mycket, mycket lyckligare!
Åh vad fint! Kan du inte skriva en spel-handbok? Jag tummar på att köpa minst två.
Skicka en kommentar