Jo, sen är det de där böckerna.
På mitt jobb har man tillfälle att läsa en farlig massa böcker, vilket har gjort att jag plöjt mig genom Iggulden(faktafel, men helt okej), Hosseini gånger två (inte alls varken underskattad eller överskattad), George (underbara, underbara, tills någon snodde den), Sandahl, Birro (pojkvän blev sur när jag gillade Sandahl mer än Birro), Ljungström (söt men otillfredsställande), de Bernières (som man måste älska, annars är man dum) och en massa skvallertidningar.
Vilket nu leder till att jag är tillbaka på punkt ett, där jag måste läsa de gamla klassikerna som står i hyllan och som jag lovat mig själv att läsa, fastän det på något underligt vis tar emot. Jag börjar med att försiktigt peta på Nabokov, som latat sig i hyllan sen tiden då förra pojkvännen gav den till mig. Det tar emot. Men någon gång måste jag nog bli vuxen och sluta vara rädd för att läsa vissa böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är så skönt med jobb där man kan sitta och läsa! Så är mitt också, men jag hinner absolut inte lika mkt som du.
Vilka klassiker har du framför dig?
Jag har också sneglat på Nabokov men inte riktigt vågat. Men snart så. Kanske. Jag fattar inte att det ska vara så hög tröskel på en del böcker, men lik förbannat är det så. Lustigt egentligen.
Annaluna: Jag bor just nu hos pojkvännen, medan en kompis hyr min lägenhet så jag vet faktiskt inte vilka det är som står i min bokhylla. En del böcker har stått där i över fem år.
Insyn: Samtidigt jobbigt när man vet att man kommer att gilla dem. Läste lite Nabo igår, kom nog 50 sidor framåt.
De två första stycken under kap. 1 i Lolita är det mest imponerande jag läst i en bok. Känslan av att varenda ord sitter rätt.
om min flickvän började läsa sandahl så skulle jag göra slut. om hon dessutom visade prov på så enfaldig smak att hon dessutom uppskattade smörjan så skulle jag spöa upp henne innan jag gjorde slut.
Skicka en kommentar