07 juli 2008

Den där om den rosa byxdressen

Innan jag ska ha fest blir jag alltid så där apnervös för att folk inte ska dyka upp, utan bara lurats och sagt att de kommer. Så innan den här festen så meddelade jag alla att

Så länge man inte kommer innan halv åtta så är jag nöjd med vad som! Helst inte heller typ efter tolv, för då kanske alla har gått ut. Fast då kanske min pojkvän är hemma istället. Då kanske ni får ligga, sånt vet man aldrig. Och sen blir det så tramsigt om en kommer halv åtta och alla andra nio, då blir jag nervös och börjar prata jättesnabbt. Vi kan väl säga att ni får komma mellan halv åtta och typ åtta?

Så jag tvingade en, som jag redan träffat, att komma innan alla andra, innan jag själv var klar. Ungefär tio minuter innan hon kom var jag naken och hade sex.

Men jag hade inte behövt vara nervös för alla var snälla och kom mellan halv åtta och åtta och till och med i grupper och jag blev fullast av alla först, efter att inte ha druckit sen midsommar. Så sen satt jag mest och mös och tittade på alla, som jag aldrig tidigare träffat, men som ändå liksom stämde överens med sina bloggar.

Klockan fyra gick jag och la mig, när de sista gått efter att ha åkt lite på min skateboard i trapphuset. Två timmar senare ringde väckarklockan och jag var så djävla, djävla bakis. Att vara gravid och bakfull samtidigt är inte något som jag vill göra om. Inte heller kräkas på Mc Donald's. Eller ner i havet. Eller på fullsatt gata.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Byxdressen känner att den har sina fifteen minutes of fame just nu och är sjukt stolt :)

Jag var skitnervös för att jag skulle bli komafull när jag stressat hela dagen och inte ätit lunch eller middag, men blev mycket stolt över att jag istället lyckades bli precis lagom full.

stambyte sa...

Angående fyllan så blev jag faktiskt förvånad över att det inte blev ett totalt fylleslag med tanke på att så få av oss hade setts innan..

Och LSM: Din byxdress förtjänar hur många minutes of fame som helst, den var ju fabulous!

egoistiska egon sa...

men stackars dig! jag märkte inte ens att du blev full. jag märkte inte att ngn blev full, bra sådär lagom goa i kanten liksom. och som sara skrev - oväntat att inget gick överstyr.

Jenny sa...

Sara: Jag blev förvånad över att folk vågade dricka så mycket som de gjorde. Blir alltid glad av folk som vågar supa till!

Anonym sa...

jag är förvånad över att alla känner att de blev lagomfulla, när jag vaknade upp och kände att jag stått för fylleslaget och hade den där odefinierade ångesten av vadsajaggjordejagbortmigvadhände?

Jenny sa...

Men Elin... what? Du var väl inte full?!?

stambyte sa...

Haha, det tänkte jag också skriva. Var du full?

SARA sa...

jag vaknade för ovanlighetens skull inte upp med ångest! händer typ aldrig. tyckte kvällen var underbart fin och att alla närvarande var underbart fina de med.

jag var dock en av dem som drack som om det inte fanns någon morgondag, vilket jag märkte av där vid tresnåret då ögonlocken var allt annat än pigga och jag var tvungen att dricka mugg på mugg med vatten för att hålla huvudet någorlunda klart. nåväl, jag skyller på alldeles för lite sömn under veckan, och för mycket alkohol under densamma. fri bar kan vara farligt, men i lördags bara härligt, så tack jenny!

och elin: du behöver inte ha ångest! du var genomtrevlig och rar rakt igenom! gjorde eller sa inga pinsamheter, åtminstone inte i min närvaro.

It´s all about me sa...

FAN att jag inte vaar där. Jävla, jävla huvud och mage!

Anna sa...

"...som ändå liksom stämde överens med sina bloggar" haha, så var det verkligen!

det känns som att man måste svara på frågan hur full man var och hur mycket man tyckte att man gjorde bort sig. jag brukar inte göra så mycket bort mig egentligen, för innan jag gör det försvinner jag från festen och spyr. det gjorde jag alltås inte i lördags, därför är jag nöjd. ändå hade jag fylleångest :)

Anonym sa...

alla: åh min vanliga fyllenoja. måste alltid förutsätta att jag gjort bort mig och förolämpat alla :=)
sara: just det! muggarna med vatten kommer jag ihåg nu. smart.