Hångelkillen är en kille som jag känt ett tag och som har haft ett förhållande och sen blivit singel. Jag har aldrig sett på honom på det viset, men han har börjat flörta med mig och nu är jag alldeles förvirrad och blyg.
Och när någon får mig blyg så är det något annorlunda och kanske blandar jag ihop den förvirrade känslan och bekräftelsen med röda känslor?
Jag vet fan inte.
Hångelkillen vet också om alla de andra och det gör inget för honom, för vi har bara ett hångelförhållande (därav namnet).
Han är söt och fin och rolig och lugn och lyssnande och söt och lagom lång. Jag tror att vi båda vet om att det inte kommer bli något mer än hångel och det känns skönt och avslappnande.
Jag är bara rädd för att han ska falla för mig. Fast att jag antagligen inte behöver det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar