Den där om när februari kom

Han var på väg bort efter ett halvår.
Efter ett halvår gjorde vi, enligt honom, fel och han ville bort.
Efter ett halvår ville han börja om.
Efter ett halvår är det inte alltid så lätt.
Efter ett halvår är det inte så simpelt.
Efter ett halvår så levde vi.
Efter ett halvår levde han med en längtan om något annat.
Efter ett halvår så levde vi.
Och jag fick höra att han egentligen ville ha något annat.
Efter ett halvår utkämpade jag mitt eget krig, ett krig för oss.
Efter ett halvår utkämpade han sitt eget krig, ett krig för oss.

Det kom en sommar och han sa att nu är det dags.
Det kom en sommar och jag sa att det inte alls är dags.
Det kom en dag och jag grät på en parkering i en främmande stad.
Det kom en dag och han kramade mig och sa att det kanske inte är idag som är den dagen.

Så kom det en ny sommar och han sa att nu är det dags.
Så kom det en ny sommar och jag kände att jag inte ville kämpa för något som han inte ville.
Så jag släppte taget.
Så jag släppte taget, stängde in mig och grät.
Så han släppte taget.
Så han släppte taget och tänkte på sig själv.

Sen kom hösten och jag grät.
Sen kom hösten och han funderade.

Då kom vintern och han sa älskling kom!
Då kom vintern och jag hade släppt taget.
Då kom vintern och allt var förbi.
Då kom vintern och jag vände mig om och hoppade.
Då i fallet drog jag med mig alla känslor.
All ilska.
All frustration.

Det kom andra som sa att jag var vacker.
Det kom andra och strök mig över kinden.
Det kom andra och jag sa gå inte!
Det kom andra och sa varför skulle jag gå?
Det kom andra och jag hängde mig i desperation kvar.

Så kom februari och han sa att allt var lögn.
Så kom februari och han sa att allt jag någonsin
Känt
Visat
Sagt
Tänkt
Var lögn.