Ni vet när man lekte kysspjätt (kysskull, eller något annat om ni inte är från Skåne) när man var runt sju år? Man skulle fånga killarna och pussa på dem? Alternativt så skulle man själv springa och bli jagad.
Och Hanna alltid sprang långsamt och låtsades trilla så att hon kunde bli pussad?
Så känns det nu.
Jag jagar.
Och ni trillar.
Men det är fan inget kul.
Snälla, spring lite, lite fortare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar