"Men vi ska ju gifta oss!"
Och jag som gett upp tanken om giftemål.
Med honom.
Sen gav jag upp tanken på honom.
Och "men vi ska ju ha barn!"
De finaste, finaste barnen i hela världen.
Lagom långa. Inte för korta, inte för långa.
Med världens mesta hår och små näsor.
De skulle hetat Bastian hela hopen.
Och tårarna trillar.
Hos mig.
Och det är för sent.
Snälla, förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Okej! Du är förlåten.
Man kan ha kvar sina favoritnamn även fast det kanske blir en annan pappa till dem.
Theo är förövrigt det finaste namnet. :)
Skicka en kommentar