Den där om att ge någon hela världen

M har alltid velat så mycket när han har skullat köpa presenter till mig.
Han har alltid velat ge mig hela världen, och i jakten på den har han inte hittat något tillräckligt stort, utan köpt något mindre, och ursäktat sig till förbannelse, när jag egentligen bara vill ha det där lilla.

I år gav han mig dock världen. Eller i alla fall halva. Han gav mig allt det där, en gammal utgåva av min favoritbok och en tavla av en av min favoritkonstnärer.

Det är som om det lossnade. Och jag hoppade runt i lägenheten som ett litet barn, med en penisballong i famnen.

Dessutom förvånade vissa folk mig med att komma ihåg min dag och jag fick en väldigt fin bland-cd. Och när jag trodde att en av de viktigaste hade glömt bort min dag så ringde hon när jag skulle lägga mig.

Igår var fan bäst, fast att jag inte trodde att den skulle bli det.