Den där om Jack

Bredvid mig på tåget till Stockholm sitter den sötaste pojken jag sett på länge. Jag går till toaletten och har ett samtal med mitt inre barn. Jag ber snälla, snälla? Och det inre barnet fnissar mot mig och säger visst, han såg ut att vara ungefär lika gammal som jag!

Jag går ut. Och tjuvkikar. Han har ett körkort. Han är över arton. Så råkar nudda vid hans lår med min hand när jag ska sätta mig ner. Ler mot honom och säger oj förlåt. Han ler tillbaka (oh, vad han är ung!) och han säger att det inte är någon fara, han är stark (han är stark? Är han stark? Han är så ung!).

Han reser sig och jag skriker gå inte av! Gå inte av nu! inom mig, men han går på toaletten och han går för att handla. Och han kommer tillbaka och han frågar om jag vill ha en halv banan. Jatack (kan jag få en kyss och lite blås i nacken samtidigt?) Och han tar upp godis och bjuder. Nejtack (jag kan inte få lite knull på toaletten istället?)

Han heter Jack. Han heter Jack! Fyra timmar med Jack. Jag fnissar när han säger att han heter Jack. (Jack och Jenny. Herregud, vad söta ungar vi hade fått). Vem fan heter Jack? Jag frågar om det är efter Lundell och han svarar att alla frågar det. Jag ber om ursäkt för att jag är så förutsägbar och han ler igen (måste han le igen?) och så skrattar han och säger att jag får göra något som överraskar honom som kompensation. (Ska vi knulla på toaletten? Jag lovar att jag kan förföra dig på tre sekunder! Snälla ta dina händer och lägg dem överallt på min kropp!)

Jack och jag skiljs åt på Stockholms Central. Jack är nitton år. Han har precis tagit studenten. I min ficka ligger ett 070-nummer.