Den där om min blus

Jag sitter med mitt syprojekt framför mig och skriker rakt ut. Faaaaaaan! så att Fimpen rycker till där han ligger bredvid mig i sitt babygym och räknar in sina babygymfigurer. Förlåt Fimpen säger jag och slänger blusen i soffan.

Ännu ett halvtaskigt syprojekt till ända. Åh, varför lyckas jag aldrig? Eller är det så att ingen lyckas, de bara låtsas som om de gör det på sina bloggar?

I alla fall. Sydde om en skjorta till en blus. (Jag hatade ordet blus när jag var mindre, när min mamma kallade mina tröjor blusar så skrek jag att det var tröjor, inte blusar.) Satte till och med in nya knappar. Skulle sprätta upp knappnålshåret och sprättade såklart upp halva jävla blushelvetet. Jag tror inte att något kan göra mig så arg som att sy, jag såg en blus i en affär och tänkte att jag inte hade råd med min föräldrapenning, men att jag kunde köpa en billig skjorta i en second handaffär och sy om den så den liknande den där blusen i affären jag ville ha: sprätta bort ärmarna och sätta i nya knappar. Knyta upp.

Ja, och skit i min fotomin, de suddiga korten och att jag står halvnäck i strumpbyxor, man hinner inte alltid med att göra allt perfekt när man har en bebis.

Den där om mutter och tyg

Jag är hemma och är sur. Har feber fast jag sagt åt den att försvinna, för ikväll skulle jag träffa vänner, framför allt en vän som jag inte träffat på över ett år. Vänner från universitetstiden. Så jag sitter och muttrar och beställer tyg istället. Ska sy bebiskläder, men jag har slarvat bort min sy bebisklädertidning och vet inte vilket tyg jag ska köpa. Kör på bomull och tänker att det får bli en filt om man inte kan ha bomull (för ostretchigt?) i byxor.

Följande två tyg ska Fimpen att få. Kommer eventuellt bli tuffast i stan och jag funderar om hon/han inte ska heta Jill istället, det hette en tjej som gick på mitt gymnasium som var det tuffaste jag visste.

Den där om att sy klänning - for dummies, del två: klippa

Alltså den här klänningen kan bli fulast i världshistorien. Det där med att ligga på alla fyra och klippa ut delar på golvet visade sig vara mindre bra för ryggen. Därför klippte jag kanske inte alltid helt rakt.

Jag började med att stryka alla bitar jag sprättat upp. Det kändes som om man borde göra det, så ja, då gjorde jag det. Vissa kanter var sömsmån (heter det ens så?), så de var vikta och behövdes styrkas ut.

Sen nålade jag fast alla delarna på lingontyg och var noga med att alla låg åt rätt håll, så att lingonen inte blev neråt här och uppåt där. Ungefär halvvägs såg jag att lingonen nog inte har något upp och ner.



Så ut på balkongen och klippklipp. Ungefär här märkte jag att de centimeter jag tagit utanför tyget (jag behöver mer tyg än vad som fanns på klänningen, de som gjort originalklänningen har sytt med väldigt små sömsmålsmarginaler) gick in i varandra. Så klart. Så fucking jävla klart. Så på vissa ställen ser det lite konstigt ut. Jag ska aldrig mer sy klänning. Men ska nog jobba imorgon, så sista dummie-delen kommer nog till helgen.

Den där om att sy klänning - for dummies, del ett: sprätta

Vad som är bra när man är sjuk: man kan ta en Alvedon, eller liknande, bli pigg i två timmar och sy klänning på balkongen. Här får ni en liten dummie i hur jag syr klänning. Obs att jag ej är proffs. Det kommer ni få se.

Jag valde en klänning som jag redan har, men som jag tycker är lite för kort. Lutar jag mig fram så visar jag trosorna (vilket inte alltid behöver vara något dåligt, jag fick mycket hångel som sextonåring på detta trick. Nu är jag dock trettioett, gift och kan bara ha sådana här klänningar hemma.) och sen gillar jag inte kragen på det. Jag började med att sprätta bort kragen.

En annan anledning till att jag valde att sy efter den här klänningen var att jag tänkte att den är gjord av ett tattigt klädföretag. Smart, då kan den inte vara så svår att göra om. När jag började sprätta bort kragen, för att se om klänningsmodellen passade utan krage insåg jag att det tattiga klädesföretaget nog inte var så tattigt after all. Visste ni att man kunde sy med resårtråd? Det visste inte jag.

Jag sprättar och svettas där på balkongen och jag tänker ungefär trehundra gånger att det här projektet kommer att gå åt helvete. Jag borde tagit ett enklare mönster. Typ ett där man lägger ett tygstycke över huvudet, klipper hål för huvudet, sen blir det en tunika.


Som ett annat tips kan nämnas att man inte ska vara så ivrig att man sprättar/river hål på tyget. I alla fall. När man sprättat halvvägs kan det hända att man blir förvirrad över vilken del som är vilken. Det är okej, det kan hända den bästa. Det kan även hända mig.



Smart är då att skriva en lapp och nåla fast så att man vet vad som är vad.

Det är så långt jag kommit idag. Och då har jag jobbat i kanske tre timmar. Vi låtsas att jag jobbar långsamt och noggrant och inte bara långsamt. Okej?