Den där om mina favoritlåtar

Mina 10 favoritsånger just nu. Men detta kan de väl ändå inte mena att jag ska kunna svara på? Eller? Jag väljer att endast svara med en enda låt och det är en låt som varit min favorit hela detta året.

Den sjätte januari skrev jag följande:

"På radion spelas Florence and the machines shake it out och Stolte mannen ändrar texten till check it out, för kolla, här kommer vi med vårt barn!!!!! Jag sover i vår egen säng och är så himla trött, men det gör inget att Fimpen sover i två timmarsskift, för när jag smyger upp så sitter Stolte mannen och berättar för Fimpen om socialismens historia och allt är som det egentligen ska vara, på riktigt. I resten av våra liv."

Sedan den dagen är Florence and the machines låt min absoluta favorit.

Den där om favoritartister

5 favoritband/sångare - den där jekla listan ni vet?

Åh vad svårt. ÅH VAD SVÅRT! Vi tar musik som jag gillar att lyssna på medans hemma i hemmets vrå, okej? Detta är icke musik jag vill höra när jag tex är ute och springer. Okej, med risk för att jag kommer att ändra mig om två sekunder:

1. Jonathan Johansson

2. Bon Iver

3. Tomas Andersson Wij

4. Tallest Man On Earth (åh nej, det här kommer ju att bli en lista med män och gitarrer som sjunger låtar att gråta till!)

5. Erykah Badu (ordning återställd!)

Och jag vet att det ska vara tio, men jag är för stressad för att lista tio. Ni får nöja er med fem.

Den där om mina bästa konserter

Att jag inte är säker på att jag ens gått på tio konserter, det är fanimej pinsamt. Jag har mer hånglat med musiker än hört dem spela. Kanske måste ta med Moraträsk som jag såg när jag var tio, efter en öronoperation för att få till det (Moraträsk var i och för sig jävligt bra). Det hjälper tydligen inte att bo i Stockholm (anledningen till att jag flyttade till Stockholm var ju delvis för att kunna göra sånt här - gå på konserter och teater). Men okej, toppkonserter:

Robyn i Malmö 1996.

Jag och min bästis är i Malmö på disco och kollar på Robyn. Jag älskar henne, men hon är allmänt hatad och folk buar och går därifrån. Jag är på den här tiden för nervös för att ha på mig mina glasögon och ber hela tiden min bästis berätta vad som händer och hur Robyn ser ut.

Jakob Hellman 2002(?)

Jag, mitt ex och Lillebror är på Debaser. Plötsligt gör Jakob en spontanspelning. Det här kan vara den bästa spelning jag varit med om. Intim, ärlig och oväntad.

Shout Out Louds, Albert Hammond Jr, Lady Sovereign 2007

Jag och min bästis (inte samma som 1996) är på Way Out West, dricker, röker och kollar konserter. Jag är fantastiskt nykär i Stolte mannen och är fortfarande sparsam med hur mycket jag sms:ar honom.

Erykah Badu 2007

Också på Way out West, men för bra för att klumpas ihop med de andra, där ovan.Erykah är min idol. Jag har lyssnat på henne i åratal och långt före konserten står jag och väntar, för att komma längst fram.

Jonathan Johansson 2008(?) och 2011

Jag har sett Jonathan två gånger. En gång innan han slog genom ordentligt, när vi var på en prisgala för elektroband som vår kompis var nominerad på och en gång när han slagit genom, vi var gravida med Fimpen och jag skulle föda om typ en månad. Första gången var fantastiskt fint. Vi sprang från baren in i konsertrummet, fulla som små kastruller och kom in precis lagom tills han började spela. Nästan ingen var där. Vi hånglade i ett hörn och det var som om Jonathan kommit hem till vårt vardagsrum och spelade för bara oss. Kul att spela för ett ensamt hånglande par.

Robyn, Bon Iver, Fever Ray, Glasvegas mm i Göteborg 2009

Jag, Stolte mannen och en massa vänner ränner runt på Way Out West och jag och Stolte mannen är nyförlovade och hånglar på lämpliga och olämpliga ställen.

Antony and the Johnsons och Göteborgs synofoniorkester 2009

På Way out West. Stolte mannen står bakom mig och gråter. Jag står framför honom med öppen mun. Det är så jävla vackert.

Kommer på nu att jag visst varit på en massa konserter, men att jag faktiskt inte gillar konserter något vidare.

Min värsta konsert beror inte på framträdandet, utan på ett gräl som höll på mellan mig och mitt ex. Vi bråkade under hela Diana Kralls konsert och vägrade hålla varandra i handen. Jag grät under största delen och folk vände sig om och glodde. Jag minns inte ens varför vi bråkade.

Men alltså... när får man lista sina bäst fotbollsevenemang? Jag har många sådana. Bland annat en Allsvensk-final (alltså, okej, det var ju inte Allsvenskan, det var ju i Mexiko, men ni fattar) i fotboll.

Den där om the artist formerly known as Mos Def

Den här skulle man vilja ha på sin springlista. Tyvärr finns inte låten på Spotify.

Den där om när en cover blir riktigt lyckad

Den där om ride my wild heart

9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

Jag och Stolte mannen diskuterade ganska länge vilka låtar vi egentligen skulle ha på vår vigsel. Ändå var det ganska lätt. Lite spontant. Han satt på sitt jobb och jag satt på mitt och vi skickade låtar fram och tillbaka med den här då?

En dag hittade jag en av de där låtarna som vi till slut valde. Jag lyssnade på den fem gånger på rad, för att se om jag skulle tröttna. Det gjorde jag inte. Det var dessutom en låt som vi lyssnat mycket på tillsammans, så jag skickade den till honom med jag vet att det låter som om han sjunger ride my wild whore, men vad tror du?.

Han gjorde tummen upp.

Den där om tjejen med läpparna

Äh, jag vet att väldigt få orkar klicka på de här musiklänkarna, men jag gör alltid det i andras bloggar, så här får ni en.

Den där om att ge er min gårdagskväll

Hade jag inte varit så bakis att min man får sopa upp allt glitter i trapphuset hade jag gett er min gårdagskväll. Men nu är jag för bakis för det, för jo, man kan bli lika bakis som gravid och nykter, kan jag meddela. Jag ger er en låt från gårdagen istället. Det andra kanske kommer om ett tag.

Tack alla som kom igår. Jag och Inte Skyldig stod och tittade på er alla, fnissade och undrade hur vi lyckats få ihop så många fina människor i en enda lägenhet.

Den där om låten jag kommer lyssna på i sommar

Och varning kids: kolla inte på det här videoklippet på jobbet, kej?

Den där om låtjenny

Vi är bjudna på ett bröllop i sommar. På inbjudan stod det att när man osa:de skulle man även önska en låt som skulle spelas under kvällen. En låt. EN låt. Det är nästan det enda jag tänker på just nu, vilken enda låt som ska representera mig på våra vänners bröllop. Jag har ångest. Jag har hybris. Stolte mannen sa att det var enkelt och att han skulle välja en låt från Top Gun.

En enda låt. Som säger "hej, det här är Jenny!".

Den där om när jag upptäckte musik för första gången

Rubrikuppdrag tre får jag av Sven som lämnade en underbar kommentar.

Drivans blomma har smält ner och dött. Maj och juni har blommats mest. Det är augusti, nittonhundraåttiosex, så där. Jag går på sexårsträff men är ledig för sommaren. Jag sitter i min farfars knä i hans traktor, som han ibland lånar ut till grannen. Bakom sig har han en radio som är täckt av spindelnät. Luckan som ska hålla in batterierna har försvunnit för längesen och när vi kör på den ojämna vägen trillar batterierna ut om man inte håller för luckan. Håll för luckan, Jenny! skriker han och jag svarar bara om jag får se dina löständer!. Han låter sina löständer åka ur munnen och jag vrålar av sexårsskratt. Det är jag och det är farfar. Och Svensktoppen.

Svensktoppen var allt jag kände till i musikväg, allt jag kunde referera till, förutom Taube. Min lärare i lågstadiet lärde oss alla Taubevisor utantill. Jag kunde sjunga hela Oxdragarvisan utantill, men hade tappat orden till Blinka lilla stjärna. Och Mikael Wiehe. Mamma stod och vickade på höfterna höger – vänster – höger i köket och sjöng med

Leva vårt liv tillsammans

Dela vår tid tillsammans

Så ska det bli

Hela vårt liv.

Tills jag blev sju år och åkte med i min bästis bil på sommarsemester, hon fick välja musik och jag låtsades sjunga med lika högt i musiken som hon till

They can beg and they can plead

But they can’t see the light,

that’s right’cause the boy with the cold hard cash

Is always mister right,

’cause we are living in a material world.

Jag gillade aldrig Madonna.

Sen hoppade jag från grupp till grupp och studsade mellan olika musikgenre beroende på vem jag umgicks med, eller vilken kille jag var intresserad av. Sommaren nittiofyra lyssnade jag på Nirvana och var stormande förälskad i Gabbe.

Så började jag på universitetet och blev säker i mina val. Jag visste vad jag gillade och vad som var rätt för mig. Jag började hungra och söka, överlycklig när jag hittade vad jag sökte. Hade dejtat dj:s och killar i band och killar utan band. Jag hade lärt mig och blivit upplärd och kunde nu säga ”jag gillar…” utan att fråga ”vad gillar du?”.

En av de där dagarna i början av min studietid åkta jag och min bror bil tillsammans och han satte på en låt och sjöng med. Den bästa låten i hela världen!. Min bror hade en ny bästa låt i hela världen varje vecka. Jag frågade vem det var och han svarade.

Några år senare kom den där som sjöng den bästa låten i hela världen! till vårt universitet och spelade. En kille i min klass kände honom och hängde med honom hela den helgen. Det var en av de där killarna i klassen som jag inte gillade alls. Han var bullrig och högljudd, tog all uppmärksamhet på föreläsningarna och fick de högsta betygen. Jag vände mig till min kompis och sa att den där jävla killen säkert hängde med bandkillen för att få ligga.

Så gick jag och gifte mig med den där störiga jävla killen i min klass. Och den där bandkillen, som jag och min bror lyssnat på i bilen sju år tidigare, sjöng på vårt bröllop.

Den där om att jag aldrig gråtit till Eva Dahlgren innan

Annars lyssnar jag på OH DANCEs gråtlista. Man kan säga att den funkar (fast obs: jag sitter mer och fulsjunger med än fulgråter. Men sorglig ären).

Den där om Charles och Eddie

Charles and Eddie. En sån grupp, va? Det här var en av mina favoritlåtar när jag var tretton, fjorton. Jag låg i badkaret och hade på Absolute Music 2 fast att jag egentligen inte fick ha CD-spelaren i badrummet, satte på repeat och onanerade med duschslangen. Det var på den tiden när en mörk och en ljus man kunde vara i samma grupp. Bara de två. När en man kunde ha hästman och det var INNE, för att man såg ut som han från Sjönheten och odjuret (den "riktiga"). När man kunde göra videor som var smäktande. Jag träffade en kille en massa år senare som också älskade den låten. Då visste jag att det skulle vara han och jag för evigt. För evigt visade sig vara ett halvår, då det framkom att han haft en annan tjej samtidigt som mig.

Den där om att ni får musiken istället för texten

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu. Plus att jag inte kan andas genom näsan. Detta leder till att ni inte får så mycket av mig just nu, men ni kan få tre av mina topplåtar just nu:

Idiot wind (före detta Hajen, som jag älskade).

Det vackra livet (delar av ett av mina favoritband the Mary Onettes).

Vår fina vän (som även sjöng på vårt bröllop) Firefox AK.

Den där om tjejer som kan spela trummor

Den där om vad min man lyssnar sönder hemma hos oss just nu

Den där om lördagspeppen

Den där om min favoritjullåt

Och ps: även min favoritfilm när jag var liten. Dolly och ett gäng horor. Det var tider det!

Den där om att vi är osäkra på om han är ironisk eller inte...

Vi lyssnade en del på country när vi var i USA. Det här var en av favoriterna.

Den där om att hylla bra musiksmak

Bondhustrun har allt som oftast väldigt bra musiksmak. Idag slog den här låten mig med storm. Nu blire till att tjejlyssna!