Den där om sexualitetens historia, band ett

När jag var i Indien satt jag med ett gäng litteraturstudenter från Göteborg runt ett bord och åt alldeles för stark mat när de frågade mig vad jag gjorde. Jag berättade att jag läste master i statsvetenskap och de blev överraskande imponerade. Sa att de hade hört att det var ett av de tuffaste ämnena man kunde plugga. Jag rykte på axlarna och sa att jag inte tyckte det var så jobbigt. För jag har inte tyckt att det är så jobbigt.

C-terminen lästes in ganska lätt, nynerkärad. Jag pluggade bara kvällen innan till en tenta i politisk teori som jag klarade alldeles för lätt. Skrev uppsatsen på halvfart. Blev nästan arg på hur simpelt det var.

Tills nu. Den här terminen. Eftersom mitt program, som jag läste nere i Studentstaden, gav mig en examen även i sociologi har jag nu inriktat mig på politisk sociologi och kulturanalys. Jag har precis gått genom litteraturlistan inför kursen som börjar i april. Mellan april och juni ska jag läsa 32 böcker. Och med feta bokstäver längst upp står det att vi måste läsa pärm till pärm. Pärm till pärm tidigare har betytt hoppa över en massa, men det kommer inte att accepteras här. Dessutom finns det "READING LIST (recommended, though not compulsory reading)" på ungefär 50 böcker. Lyssna här hur kul jag kommer få:

Inglehart, Ronald, Welzel, Christian, Modernization, Cultural Change, and Democracy: the Human Development Sequence (approx. 300 pages).

Eller varför inte

Brown, Wendy, Regulating Aversion. Tolerance in the Age of Identity and Empire. 288 sidor.

Dock ser jag fram emot

Foucault, Michel, Sexualitetens historia. Band 1. Viljan att veta. 160 sidor.

Jag ligger redan vaken och funderar på hur jag ska hinna. Men framför allt: hur faen jag ska ha råd.

Den där om Indien

Jahamenjadå... Då drar jag till Indien ett tag då, ses om ett par veckor, när jag är knallbrun, utsvulten på hångel och måste börja skriva nästa uppsats!

Och ps: uppsatsdarling blev inte så sågad och jag tycker att jag lyckades parera alla frågetecken med utropstecken.

Den där om henne

Det är märkligt sån relation man kan få till sin uppsats. Jag ömsom älskar henne, ömsom hatar henne. Sitter och pratar med henne, svär och skriker. Hon verkar mer nonchalant och ignorant. Jag kommer på mig själv med att ibland morra och skrika hjälp mig här då! Hjälp mig, hur definierar du hemland? Hur gör du den här raden rak? Varför älskar du mig inte tillbaka? Varför lyder du inte, älskling? Din förbannade djävla fitthora?

Jag har ont i rygg, rumpa och höger långfinger som sköter musen. Blir skitsur på pojkvän som läser genom henne (efter mycket ångest och sväljande av stolthet) tar fram rödpennan och slaktar. Kvar blir resterna av henne och jag riktigt känner hur det är jag som får skulden, hur hon räcker finger åt mig.

Jag hatar henne. Jag älskar henne. Om två dagar ska jag lämna henne ifrån mig, de ska få dissekera och slå på henne och jag ska sitta och försvara något som jag inte är säker på att jag älskar passionerat.

Sen åker jag till Indien, för att komma hem till en sista termin och en sista tamp med en ny, mer avancerad henne (plus en kurs i "politisk sociologi"). Sen, vänner! Sen! Har jag en master i statsvetenskap, en någotannat i sociologi och kan kanske stolt titulera mig sociologisk statsvetare med inriktning på utredning, när jag sitter där, på ICA och försöker kränga förgammal köttfärs!