Den där om kulturmånad juni

Juni är redan slut, hörrni. Den som skulle vara solig och fin för att jag föräldrajobbar. Den blev mest regnig. Nu börjar mina två favoritmånader på året: juli och augusti. Då jävlar! I juni har jag mest gått runt i en tröttdimma, inte läst, inte lyssnat på musik. Den här listan blir alltså tråkig som fan. Nu drar jag på semester: en och en halv vecka hos mina föräldrar i Skåne. Jag tänker mig sovmorgon och läsaläsaläsa. Kommer ta med mig överdrivet mycket att läsa. Jag tänker Zlatanboken. Jag tänker på min bokklubbsbok. Jag tänker läsa om blinda mördare. Oj, vad jag tänker! 

Bästa låten: Jag har åter igen lyssnat på Jonathan Johansson. Underbara Ingenting stort samt Centrum. Centrum kan eventuellt bli den låt jag lyssnat mest på under 2012 när 2012 är slut.

Bästa album: Active Child - You Are All I See.

Låten jag lyssnat mest på: Vipp-på-rumpan-affär. Och en massa med Evert Taube.

Böcker jag läst: Buhu! INGENTING! Bara sista delen i Hungerspelstriologin. Det är väldigt, väldigt, väldigt lite för att vara mig.

Bloggande: Juni var stora ledsna kärleksdödsmånaden. Nostalgifabriken. Nippertippa. Mina bestyr. Jag tänker på er alla!

Ni måste läsa Loud like a girls serie samt It's gonna be fines musiklista. 

Sen undrar denna Instagramtossiga tjej vem man/kvinna egentligen ska följa där. Vem är er favorit?

Tv: Girls, älskar som alla andra. Den där Adam påminner så jävla mycket om killarna jag dejtade när jag var tjugo. Och runt tjugosex. Därför lite kär i Adam.Kollade även på första avsnittet av Spung och upptäckte att en av Stolte mannens kompisar spelar en av huvudrollerna. Jag frågade honom och han log världens jag mötte Lassie-leende och berättade att de två bodde ihop när serien spelades in. Inga problem att få ligga back then, alltså. Om man jämför med tröttmamman som inte släpper till.

Film: Jag har filmer jag vill se. Hungerspelen till exempel. Väntar på att den ska gå att laddas ner komma på dvd. Annars ser jag inte film. Jo! Har ju varit på bio med min karl, när mina föräldrar var barnvakt. Har inte varit på bio på kanske tre år. Mina biocheckar hade gått ut. Såg Prometheus som var kass. Så himla många lösa trådar som lämnades hängande. Men! jag fick popcorn och sitta still och slapp jaga en krypande bebis.

Juni, ingen vidare kulturmånad trots regnet.

Den där om att jag nu måste lägga alla mina semesterpengar på en Webergrill så att min man kan bli glad igen

Vi firar fredag på vars ett håll, jag och Stolte mannen. Han förlorar fotbollsmatcher i en cup på Östermalm och jag hänger med mina vänner och dricker vin. Smsen flyger i luften mellan oss och när jag kommer hem ligger han och sover i soffan. På datorn framför honom ser jag en lista han mailat till sig själv. Mat som han ska äta när jag och Fimpen är på semester i Skåne nästa vecka. Min man älskar mat. Älskar. Älskar!

Så åker vi ut på landet på lördagen och min man sitter och fingrar på sin telefon under hela middagen. Svär över dålig mottagning. Jag frågar vad han gör och han svarar att den där tävlingen om en grill ska vara slut idag. Jag ler mot honom tar hans hand klappar honom över kinden. Hela jävla helgen har han pratat om den där grillen. Frågat mig om jag verkligen tror att han skrev rätt motivering. Han har sett ut var den ska stå. Han har säkert ett grillschema i huvudet. Jag säger till honom att vi inte är sådana som vinner tävlingar, vi har fått tur i kärlek inte i spel. Han sparkar mig på vaden för att jag är klämkäck sen går han och målar båten.

Den där om att vi kommer tänka till innan vi väljer smeknamn till nummer två.

Skammen när ens son inte lyssnar till sitt namn hos doktorn och jag försynt måste meddela att vår son går under smeknamnet Fimpen.

Den där om ett helt vanlig måndag

Instagrampsykosen har tagit över mig. Allt är så himla vackert. Alla är så himla vackra. Allas liv är så himla lycklade. Ingen har smuts i hörnen eller en dålig hårdag. Därför måste jag vara tvärtom-Bert och ge er min måndag. En helt vanlig dag med smuts i hörnen genom ett fint jävla filter.

Fimpen vaknar klockan tre. Tre! På natten! Bajsar, sparkar mig i ansiktet, ligger som en sjöstjärna tills jag går upp med honom.

Fimpen somnar om. Det tar lite längre tid för mig och klockan åtta ska vi gå upp igen. Då ser jag ut så här. T r ö t t. 

Midsommarlacket börjar skavas av.

Är det egentligen någon som älskar den där Raymond?

Min son älskar persika. Så här sur blir han när den tar sur och jag inte har mer att ge honom.

Jag får barnkniven av Stolte mannen när jag ska göra mat. Finkniven får ligga kvar i skåpet.

Ikea en lönemåndag när det regnar. Den här kassan var inte speciellt snabb.

Smutsen. Lampan som borde skruvas upp. Blommorna som vissnat.

Sist av allt: regnet. Hörrni? Det behöver inte klagas mer i stugorna nu, det kommer att vara så här hela sommaren för jag ska vara ledig hela. Klart det inte blir en toppensommar när jag är det.

Den där om att vara lite bruten

Jag ställde upp i en liten novelltävling. Jag kom inte etta. Inte tvåa och inte trea. Och jag tänkte hela tiden att om jag vann, då skulle jag få den där bekräftelsen, den där sparken jag behöver. Men nu. Nu tänker jag att jag kanske är som de där människorna man ser som ställer upp i Idol och som tror att de kan sjunga, men som inte har någon verklighetsuppfattning alls.

Den där om att jag i så fall ska sova tio dagar minst

Min bebis har kommit in i någon slags sovanarki. Han vägrar att sova som han tidigare gjort och vaknar nu hundra gånger per natt samt följande tider

måndag: halv tre

tisdag: tjugo över fyra. En bra sak med detta är dock att jag idag fick se det fantastiska programmet Sidenvägen på 30 dagar. Bra. På riktigt!

I dag ska jag iväg och få mina ögonbryn fixade. Jag är rädd för att stänga mina ögon och de aldrig öppnas igen.

Den där om sex månader

Hej Fimpen,

idag fyller du ett halvt år. Ett halvt år!!! För sex månader sedan kunde jag inte hålla igen längre, jag mådde för dåligt och vi åkte in till förlossningen där det konstaterades att jag hade HELLP-syndrom och du kom till världen väldigt snabbt. Du som skulle bli ett 2012-årsbarn. 

Du är min älskling nu. Äntligen, äntligen är du mer glad än ledsen och sur. Jag och din pappa hade vant oss vid tanken på att du skulle vara ett tjurigt barn och vara glad ungefär 20 procent av dagen, men för två veckor sedan vände det. Du var nöjd. Jag gick och väntade på att du skulle tjura ur och börja skrika, men det kom aldrig. Och sen höll det i sig. Det är fint, det är så mycket lättare att älska dig när du inte är sur på mig den största delen av dagen. 

Du är fortfarande inte ett lätt barn. Din mormor och morfar passade dig när de var uppe och hälsade på för någon vecka sedan och de fick kämpa så hårt med att få dig att somna att de blev svettiga. Du vill inte gärna somna. Du vaknar några gånger per natt. Du sover som en sjöstjärna. Du skriker väldigt högt. Du har börjat sparka mig på morgonen. Du petar mig ofta i ögonen.

Men. Du har börjat skratta oftare. Du skrattar inte ofta, man måste kämpa för att få höra det, men när du gör det. Oj! Du har även börjat gripa tag i mina kinder och pussa mig över hela ansiktet, som på bilden här ovan. Du gör det bara med mig och oftast efter att jag har pussat på dig. Du ler med hela ditt ansikte nu. Ofta. Vi märker att du är glad och nöjd. 

Du älskar att vara naken. Du gillar dina leksaker och papper. Du älskar papper. Du älskar att suga på lappar som sitter fast i dina leksaker och dina kläder. Du gillar inte att sitta i stolar utan vill helst ligga på mage. Du har börjat krypåla och blir tjurig när du gör detta i sömnen och fastnar i ett av hörnen i din spjälsäng. Du kan inte sitta än för du vill hellre stå. 

Du är en liten plutt - väger ännu inte sju kilo. Du klarade alla testen på din sex månaderskontroll hos doktorn utom pungtestet och därför måste du opereras i juli. Alla säger att du är himla stark och då pyser jag av stolthet. Du har ovanligt litet huvud men är ganska lång. Smal och lång. Jag undrar vem jag legat med. Du testar olika läten. För någon vecka sedan började du glädjetjuta, nu har du börjat testa att rulla på r:en, det kan du behöva öva på då jag kanske inte har de tydligaste r:en i världen. Det har man inte när man är från Skåne. 

Jag är din mamma. Jag är din mamma! Du kommer leva länge än utan att jag kommer att förstå det. Jag är en mamma. Jag ska lära dig det mesta jag kan. Tänk att du antagligen kommer att tro på det mesta jag säger. Lita på mig. Tycka som jag. Ifrågasätta och ifrågaställa. Säga varför? hur? var? Kanske rösta på samma parti. Bli feminist. Hata förtryck. Höja rösten. Nicka och skaka på huvudet. Hata. Och älska.

Dig ska jag älska resten av mitt liv.

Den där om döden

Den är kvällen före midsommar och jag sitter och syr upp min midsommarklänning. Stolte mannen kommer in i köket och pussar mig i nacken. Ger mig en nypotatis med smör på en sked och tittar på mig. Kan du förstå att du höll på att dö i vintras? frågar han. Äh! svarar jag. Jo, du var dödligt sjuk. Hade vi levt 1932 hade du kanske inte överlevt. Och jag svarar att så kan det gå om inte haspen är på. Kan inte ta hans oro på riktigt allvar, för det är så... jag vet inte. Konstigt. Konstigt?Jag fokuserade så mycket på att vårt barn skulle överleva att jag glömde bort mig själv.

Ibland tänker jag på det där, när man varit som närmast döden. Om man vetat om det, eller om döden satt på ens axel och blåste en lite lätt på halsen utan att man märkte något. När jag reste runt i Malawi 2003 tänker jag är en sån gång. Vi åkte bilar i högt högt tempo. Bilar som inte alltid hade bromsar. Eller i Mexiko när jag tog någon drog som gjorde mig förlamad. Eller så var det kanske i vintras, när det istället för död kom ett nytt liv.

Den där om Fimpens fest

Den där om att ha bokat en vanlig svensk jävla semester

Jag övertalar min man om ganska mycket saker. Saker som kostar. Som är ganska oförståndiga, men roliga. Nu har jag övertalat honom om att vi inte alls ska lägga tjugitusen på att betala av lån utan att använda till semester. Så i eftermiddags tog jag på mig kläder som inte matchade alls, för jag har städat min garderob och hittat roliga kläder och ville ha på mig allt samtidigt så då blev det gult med blommigt med randigt. Sen åkte vi och köpte oss en plats i solen. 

Så jävla nöjd.

Den där om livet

Jag hinner inte med min blogg, mina små kycklingar. Men jag finns här och lever mitt liv, så att ni vet. Min son har lärt sig att pussas och pussar mig över ansiktet hela dagarna. Jag såg ett kort på honom här om dagen, när han var ny, en månad eller så, och han var så liten. Han är fortfarande liten, men inte så där nyföddliten längre. Han har börjat likna mig. Det känns i hela kroppen när han ligger och koncentrerar sig på något på golvet och sen märker att jag tittar på honom. Då tittar han upp och LER med hela ansiktet. 

En månad. Snart sex månader.

Såg på Facebook att någon sa grattis till en bekant som fått barn. Och före utsatt datum också, vad härligt! och jag ryser i kroppen. Jag vill aldrig, aldrig föda barn för tidigt igen. Jag går gärna över tiden, hur ont och jobbigt jag än har.

Jag planerar resor. Resor med min familj och resor med vänner. Resor jag har råd med och resor jag måste spara ihop till. Grekland, Portugal, Marocko, Skåne, Göteborg, Spanien, Kanarieöarna, Turkiet. Älskar resor och det spritter i kroppen på mig.

Målar naglarna i olika rosa färger för att jag kan och inte måste vara i jobb-mode. Min lugg växer sig för lång och återigen tänker jag att jag ska låta den växa ut. Planerar midsommar och midnattsbad. Vår chili växer och ute på lantstället lyckas jag faktiskt med kålen, fast att Stolte mannens mamma försökt driva upp kål utan att lyckas i flera år. Äter för mycket choklad och säljer för stora kläder på Tradera. Dricker för mycket coca-cola light och vin ur vanliga glas. Tittar på fotboll och svär. Gör vegetarisk lasagne för att det är köttfria måndagar och har mina föräldrar på besök. Det regnar och regnar och regnar och slår regnrekord och jag är inte förvånad för såklart är det skitväder när jag är föräldraledig. Går på biodejt med min man och lägger upp för mycket bilder på Instagram. Har Välkommen till världen-fest för min son och bakar enorma mängder muffin. Ställer in playdate med andra mammor när min rygg går sönder. Sitter och kisar mot solen och läser sista delen i Hungerspelstriologin.

Det är livet som händer.

Den där om när mitt hjärta sprängs i tusen små kärleksatomer

Så kommer de där fantastiska stunderna. Äntligen äntligen äntligen äntligen äntligen äntligen äntligen. Vi sitter i ett kuddhav på Ikea, bara jag och min son och han har precis ammat och han har tittat mig i ögonen som de säger på bebisreklamen att de ska göra. Så är han klar. Jag tar upp honom och han rapar så där oblygt och jag skrattar åt honom. Han pillar lite på en lock av mitt hår och sen för han sin hand upp och ner för min kind, som om han vet om att det är så man ska göra. Så sitter vi där och han klappar på mig. 

Och mina vänner, det är den här stunden jag har väntat på. Det var värt det. Det var så jävla värt det.

Den där om att kissa på sig

Vi sitter på en filt ute på Djurgården, jag och två kompisar. Det är fint väder och det är mors dag. Jag tittar under en lugg som inte finns på en av mina vänner och mumlar lite tyst att du frågade för ett tag sedan om det alltid var bra mellan mig och Stolte mannen. Nu äre inte det. Inte så där bra. Och hon ler mot mig och säger äh, ni är ju småbarnsföräldrar, då blir det så. 

Och i min hjärna säger jag tyst till mig själv att vi är småbarnsföräldrar, då blir det så. Men magen blir besviken, för jag vill att hon ska ta mig i en sån där kram som aldrig vill ta slut. Jag vill få ligga i hennes knä och berätta allt jag är rädd för och allt jag funderar på och jag vill att hon ska se på mig med oroliga ögon och klappa mig på kinden och jag vill berätta och någonstans där, när jag har fått berätta mina orostankar i fyra timmar, eller så. Då. Då är det dags för äh, ni är ju småbarnsföräldrar, då blir det så. 

Och det är först nu jag ens kan skriva om det. Det där sköra, tankarna som inte få tänkas. Nu, när det har blivit bra igen. När det inte längre gör ont i magen och jag är rädd för att han ska säga att han inte är kär i mig längre. Eller den där känslan av att jag kanske inte är förälskad i honom längre. Att jag är för trött för att känna efter. Nu när han har kittlat mig och vi har skrattat så mycket att jag faktiskt kissade på mig efter att ha frustat sluta, sluta, JAG KISSAR PÅ MIG!!! 

Vi är ju Stolte mannen och JenJen. Vi ska alltid vara kära och ha det bra. Vi som alltid haft det fantastiskt bra. Som aldrig bråkat. Jag som suttit tyst när alla andra klagat på sina pojkvänner och i huvudet försökt komma på något som jag kan klaga på. Vi som aldrig bråkar. Som inte förstår varför en relation ibland måste städas med bråk. Just därför gör nu en liten grej stor. Ett argt ord som inte städas undan, som ligger på köksgolvet och breder ut sig även morgonen efter när man kommer ut och ser det ligga där. Så man får gå en omväg runt det, för vi vet inte hur vi gör, för vi har aldrig behövt ta hand om arga ord.

Men så tar jag hans hand och han tittar på mig med oroliga ögon och säger är vi okej? och jag börjar stortjuta för herre Gud, ja, vi är mer än okej. Och det hårda ordet slängs i papperskorgen tillsammans med tröttheten och han kittlar mig och jag kissar på mig.

Den där om you Tarzan, me Jane

Det är lördagkväll. Jag bakar till Fimpens kalas imorgon. Min man kollar fotboll. Hur högt tror ni att jag måste hoppa för att komma ur denna mans-/kvinnofälla som någon lagt ut åt oss?

Den där om att vårt badrum äntligen är klart

Eller ja, klart är kanske att ta i. Det fattas grejer och vissa saker är vi inte nöjda med, som att vår tvättmaskin tar upp halva rummet till exempel. Stolte mannen är så missnöjd med tvättmaskinen att han erbjöd sig att tvätta all tvätt i tvättstugan tills vi flyttar härifrån. 

Men jag skiter i det nu. Jag orkar inte med att ha borrande hantverkare i min lägenhet längre. Nu ska vi bara sätta upp en lampa. Och hitta ett duschdraperi. Och någon slags förvaring. Och städa bort allt byggdamm som letat sig in i alla skåp. Ja, och en massa och till.

Det bästa? Jag fick mitt golv och det blev så mycket pengar över att vi kan be någon bygga min drömhylla i vardagsrummet (denna gång när vi är på semester).

Den där om att jag tänkte att det skulle bli "mamma".

Den där om en fråga om fitty

Alla era tankar och kramar i förra inlägget. Utropstecken på det, plus att jag stoppar ner allt i en liten burk och tar fram nästa gång jag känner för att bryta ut i Lille skutt-tårar på stan. 

Slänger ut en liten fråga här, för ni är ju Internet och har svar på allt: jag har fått ont i fittgången (vad är det officiella namnet på det?) och det gör jete-, jeteont när jag ska föra in tampong (hej mens, välkommen tillbaka!) (hej stavningskontroll, jag vill inte byta tampong till champion eller tampas). Ungefär som första gången jag skulle göra det när jag var tolv, tretton år sådär. Jag har känt av det lite vid peneration av snopp också, men inte på samma sätt. Min fråga nu: kan fittan växa ihop efter barn? Födde ju inte ens ut Fimpen den vägen.

Slut på pinsam fråga.

Den där om offentlig gråt

Jag slänger jackan på golvet i hallen och tårarna sprutar ur ögonen på mig. Jag har precis gråtit offentligt i en av Stockholms gallerior för att Fimpen har skrikit och skrikit och skrikit och slutar aldrig kampen? Jag tänker att vid tre månader! då är koliken över, då kan jag njuta. Sen tänker jag om han bara ler sig le, då ska jag njuta. Sen tänker jag att bara han lär sig skratta. Sitta själv. Prata. Bli två år.

Nästan varje dag är en jävla kamp. Jag lägger mig på sängen med honom där han lägger av en fjärt och flinar mot mig där vi ligger. Och jag kan inte vara sur på detta lilla liv och saknaden! sen när hans far åker hem tidigare från jobbet och räddar oss från varandra hela kvällen. 

Den där om kultur i maj

I maj bodde vi på fyra olika platser, i kappsäckar och med tårarna innanför ögonlocken, så någon vidare kulturmånad blev det inte precis. Dock kommer listan ändå.

Bästa låten: Jag älskar Om vingarna bär av Lilla sällskapet. Och Odyssén av Peter Morén. Och Califonia Sunrise.

Bästa album: Mest lyssnat är nog Lilla sällskapet, Active Child och Chad Valley.

Låten jag lyssnat mest på: Stolte mannen har gjort en spellista på Spotify som andas rosé på en terass med vita draperigardiner på Mallis, ni vet? Den har gått sönder. 

Böcker jag läst: I det förflutna av Kate Morton är vår bokklubbsbok. Sen har jag läst Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet av Ida Säll (älskade!), Cirkeln av Mats och Sara (älskade!) och The perks of beeing a wallflower (tyckte bra om).

Bästa boken: Jämt mellan Jenny Häggs mamma och Cirkeln, två olika typer av böcker helt enkelt.

Bloggande: Har inte hunnit läsa eller kommentera hos er. Och det stör mig.

Tv: Sista avsnittet (säsongsavslutning) av Greys! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, sen har jag sett första avsnittet på Girls, som alla tokhyllar. Gillade, men hörde knappt vad de sa över min sons illskrik.

Film: Tror inte att jag sett en enda film. Har jag det?

Den där om en reselista

Jag vill också göra den där reselistan som anydaynow och Lisa har gjort!


Vilka länder har du besökt? 
Jag samlar på länder och är ingen trygghetsjunkie, så om jag ska ut och resa åker jag väldigt, väldigt gärna till ett nytt land. Stolte mannen väljer land efter matkultur. Jag vill till exempel åka till Montenegro, för där har jag aldrig varit, men dit vill inte han för han tror inte att de har god mat där.


Med det sagt: jag har besökt ganska många länder. Eller det kanske inte är så många idag när alla reser som tusan.


Belgien. Bulgarien. Danmark. Estland. Finland. Frankrike. Grekland. Irland. Island. Italien.  Kroatien. Liechtenstein. Luxemburg. Nederländerna. Norge. Polen. Portugal. Schweiz. Slovakien. Slovenien. Spanien. Storbritannien. Tjeckien. Turkiet. Tyskland. Ungern. Österrike.


Egypten. Gambia. Malawi. Moçambique. 


Indien. Israel. Thailand.


Belize. Guatemala. Mexiko. USA. 


Favoritland att besöka? 
Lite mesigt att svara kanske, men Grekland har faktiskt det mesta. Förutom en rolig huvudstad. USA är också bra. Så stort att man måste åka dit flera gånger.


Favoritstad som turist? 
Så himla många. Budapest tycker jag är fantastiskt fint, men jag vet inte om jag skulle välja den om jag bara fick åka till en stad i resten av mitt liv. London har jag varit mycket i, men saknar havet och det regnar för mycket. New York? Bangkok?


Favoritstad som bofast? 
Stockholm, annars hade jag inte bott här. Älskade att bo i Mexico City, men det känns som om det var under en tid som är förbi nu. Tror inte jag hade velat bo där med barn.

Polen. Jag läser karta. Mest för att jag älskar att läsa karta.

Favoritstrand? 
Det fanns en strand i Moçambique som var fantastisk, en riktig paradisstrand, med snäckor som var så där stora ni vet? Dock användes den som toalett, så då blev den mindre mysig. Min favoritstrand ligger nog i Falsterbo.

Sämsta stället du besökt? 
Beror nog på situationerna jag var i. Så: runtresa i Kroatien (höll på att göra slut med mitt ex). Bryssel, för att det regnade konstant. Eller en liten stad vid gränsen Moçambique/Malawi, där vi bodde hos en gränspolis i ett rum utan fönster, med eluttag vid fotänden som inte var säkrade.

Bästa shoppingen? 
Bangkok.

Favoritö? 
Ilha de Moçambique eller Caye Caulker (Belize).

Vart vill du åka? 
Så himla många ställen att det skulle ta evigheter att räkna upp. Rio. Argentina. Öarna runt Sydamerika. Montenegro. Mellanvästern i USA. Nya Zeeland. Australien. Filipinerna. Mellanöstern och områdena omkring. Namibia. Ryssland. Hellre Kina än Japan. Istanbul. Kiruna.

Mexiko

Vad har du för resor planerade? 
Försöker övertala min man att vi har råd med en resa i Europa i sommar. Nästa år planerar jag två resor med mina vänner: Marocko samt Portugal. Vi pratar sol, veranda, vin och skratt. Sen har jag sagt till Stolte mannen att jag inte skaffar fler barn med honom innan vi varit i Argentina. Så vi planerar att göra barn där någonstans. Den ska heta Pampas (skoja!).

Vart hade din drömbröllopsresa gått?
Jag har haft min bröllopsresa som även var både min och min mans drömbröllopsresa. Vi bilade genom östra USA. Körde genom bland annat Boston, New York, Philadelphia, DC, Charleston, Savannah, New Orleans, Orlando. Vi var borta fem veckor. Världens bästa resa!

New England, USA

Den där om världens bästa mamma

Min brutalt ärliga mamma sitter i fåtöljen med benen över stolskanten och spottar ut kärnan från ett pumpafrö i handen.

Men lilla gumman, det visste jag redan. Varken du eller jag är några bra bebismammor. Det är för tråkigt helt enkelt! 

Jag stampar iväg till det som var mitt flickrum 1987 och surar. Jag hatar att få kritik från min mamma. Men hon har rätt, jag är inte någon vidare bebismamma. Jag tycker att det är för långtråkigt, jag möglar ihjäl i min ensamhet och släpar därför ut min son på diverse äventyr och svär när det regnar för att vi glömt regnskyddet till vagnen på landet. Jag är inte den som älskar att aktivera min son i evigheters evighet. Jag är lite stolt över att han ärvt mitt humör, men svär över det när han får sitt sjätte utbrott för dagen. Våra järnviljor krockar full frontal och bådas envishet gör att vi ibland börjar svettas. Stolte mannen står lite vid sidan av och tittar på, kan inte riktigt hantera all denna vilja.

Men det gör mig inte så mycket. Jag är inte så brydd över det. Att jag inte är världens bästa mamma alltså. Skulle jag vara världens bästa mamma skulle jag tappa bort mig själv och kanske hitta spillrorna av det som var jag tio år senare när min son vill gå ut och leka med sina kompisar medan Stolte mannen lämnat mig för att jag bara levt för att vara perfekt. Jag tror inte att han vill ha mig perfekt. 

Stolte mannens bror och hans barn är med och tittar på en delfinal till melodifestivalen. Oj, kan han sova i det här ljudet? frågar han, jag rycker på axlarna och tar en klunk vin. Pussar min son på kinden och han sover vidare. Vi försöker att inte tassa på tå. Nästnästa helg ska jag sova min första ensamma helg utan min son. Jag förundras över mammor som inte sovit utan sitt barn på två år. Jag har en man som älskar vårt barn lika mycket som jag gör. Som vaknar när detta barn skriker på natten. Jag släpper inte kontrollen, jag ger mig själv sinneslugn.

I de allra mörkaste av stunder ifrågasätter jag vårt val att skaffa barn. Ville vi verkligen ha barn? Hur kom vi fram till det? Valde vi verkligen eller var det bara något vi gjorde för att det är det man ska? Hade vi varit olyckliga bara vi två? Hade vi inte varit trettiotvå båda två så hade vi väntat. 

Men detta lilla barn, vad vi ska skratta ihop sen. Han ska bara lära sig det först.

Den där om att fira en mors dag

Den där om vad som skulle ha varit klart i torsdags

Det är lite märkligt att vara hemma samtidigt som hantverkare jobbar med ens pärla. Ens lägenhet alltså. Höra alla svordomar från en tjock man som antagligen inte fått diagnos för sin bokstavskombination. När han går ner till källaren för att stänga av och sätta på vattnet för att en halvtimme senare svära över att vattnet är brunt.

Det är inte mitt fel. Det säger jag bara. Det kan det inte vara. Det är ett gammalt hus. Mig kan de inte skylla på. Pratar han för sig själv.

Hjälp! säger jag.

Den där om mina bästa vänner

Jag har facebookchatt med några av mina bästa vänner, som blivit några av mina bästa vänner de senaste åren och jag skrattar rakt ut. Vad gör du? frågar Stolte mannen och jag svarar att jag pratar med Gullefjun å de där du vet. Och det är en sån ynnest att få ha vänner. Att få välja att japp, dig vill jag ha i mitt liv! 

De flesta av mina närmaste vänner har jag skaffat mig i vuxen ålder, det vill säga universitet och framåt. I Skåne har jag kvar några vänner från grundskolan, men vi har inte riktigt växt åt samma håll de senaste tio åren. Det kan ha varit jag som växte åt ett håll medan de växte åt det andra. Så jag skaffade mig vuxenvänner, folk jag träffade och trevade med för att sedan bestämma öl? och skratta till klockan solen går upp. 

För att inte prata om mina fina fina internetvänner. De som läste min blogg och jag läste deras, som jag senare träffade och stod framför spegeln och bytte kläder som om jag skulle på kärleksträff. Som jag nu pratar med nästan varje dag. När Linn och jag träffades, till exempel, och kom på att vi faktiskt bodde på samma gata och hon avslöjade att hon hade sett mig och Stolte mannen men inte vågat hälsa. Nu är hon en i mitt lilla gäng, den sista som tillkom och nu undrar jag lite hur vi klarade oss utan henne. 

Så på frågan varför vi inte flyttar till landet redan nu? Här har ni den. Jag kan inte slita mig från de här människorna. Jag skulle inte vara halv utan dem, jag skulle vara en fjärdedel.

Den där om fem månader

Hej Fimpen,

igår fyllde du fem månader och vi spenderade dagen på din farmor och farfars lantställe där din pappa planterade chilin som jag sått åt honom och jag sådde bönor, morot och satte kålväxter i jorden samt vattnade mina jordgubbsplantor. Jag kan se dig framför mig nästa sommar, då ska du sitta mitt i det där jordgubbslandet med jordgubbsrött kladd upp till ögonbrynen och le med solsken i blick. I år är de där jordgubbarna bara mina (och antagligen dina kusiners och fåglarnas), men nästa år då är de dina.

Idag är det mors dag min dag min första och detta firade vi med att du gav mig sovmorgon ända till klockan åtta. I normala fall vaknar du mellan fem och sju. Nu ligger du bredvid mig i soffan och sover igen. När du vaknat ska vi åka ut till Djurgården och träffa mina vänner. Din pappa sover också för han har jobbat natt.

Utvecklingen du har gjort sedan du var fyra månader är enorm. Vi är lite ovana vid att det händer nya grejer varje dag, du utvecklades lite långsammare dina första tre månader, antagligen för att du var för tidigt född och hade kolik. Du var nog för upptagen med att ha ont och vara liten. Men nu! Sedan sist har du lärt dig att suga på tårna, rulla runt från rygg till mage, du har skrattat två gånger, en gång när din morbror Lillebror lattjade med dig. Du älskar att stå upp och kan stå med lite stöd. Du sitter nästan, fast ofta sjunker du ihop som värsta yogaren och ligger med överkroppen över dina ben och suger på fötterna. Du sträcker dig efter saker och vet vad du gillar och inte gillar (din lekapa och plastpåsar: mycket kul!). Du är väldigt bestämd och verkar ha en jävla humor och även ett jävla humör. Du har även börjat ta ut nappen ur munnen och bli ledsen när du märker att du inte har nappen i munnen längre. Då får man sätta in nappen igen och så tar du ut den och så går det hela i en ständig loop.

Du hatar att somna och när du är trött är du den största plågan i världen. Folk har frågat om du slagit dig, eftersom du tjuter så högt. Då får man skratta lite nervöst och säga att du bara är lite trött. Kan vi bestämma att det bara är en fas och inte den du är? Fint, då säger vi det!

För några dagar sedan låtsasgrät din pappa och då blev du helt förtvivlad. Det var det finaste din pappa varit med om. När jag provade samma sak så sket du i det och pratade bara på och log. I helgen gjorde du din första riktiga vurpa då du trillade från stående rakt ner på huvudet. Smärtan i mig då, jisses! Jag har hört att man ska bli mer blödig som förälder, men det här var ju löjligt. Du tog sats från tårna, man såg hur du drog in luft för att kunna skrika och jag var tvungen att gå bort en bit från de andra på filten i parken och samgråta med dig. Lova att inte göra dig illa mer igen, okej? 

Vi har även varit och hälsat på mitt jobb där de tyckte att du var fantastiskt söt. Jag försökte äsch då! men samtidigt pös mitt modershjärta av stolthet. Du, tillsammans med din far, är det finaste jag äger.

Jag är din mamma. Jag är din mamma! Ibland tittar jag på dig och det slår mig, det här är inte bara en unge som jag har plockat upp från random gathörn, du har faktiskt legat i min mage. Du har ärvt mitt bebishumör. Du är en del av mig.

Dig ska jag älska resten av mitt liv.

Den där om en kram

Jag ligger i sängen i Lillebrors lägenhet. Fimpen ligger i sitt babygym på golvet och Stolte mannen sitter på en stol och tittar på fotboll. Jag har sagt att jag ska sova i två timmar nu, men kan inte. Så får jag en kommentar på min blogg, från Johanna. Kram skriver hon och mina tårar börjar rinna. 

Stolte mannen vänder sig om. Gråter du? frågar han och jag tillbakasvarar nä. En liten kommentar, men precis vad jag behövde där och då.

Den där om vad jag gör om dagarna

I början av den här renoveringen som nu bytt namn till den här jävla renoveringen så sa vi att vi skulle se det som en semester. Bo på olika ställen i landet, få äta ute och ha det gött. Det har inte blivit så mycket semester dock. Vi är fattiga som kyrkråttor, vi lagar inte mat för att vi är för trötta. Så vi är hungriga och äter hambugare (som inte alls är härligt, jag vill äta jordgubbar och fil inte en macka i farten). Vi är trötta för att Fimpen tar det här med att flytta runt ganska dåligt och sover därför som en liten lus om nätterna. I natt sov vi två timmar. Stolte mannen jobbade i tre timmar sen skickade hans chef hem honom för att han var för trött (sur) Fimpen är dessutom en gnällbebis som har börjat hata att åka bil. Det var inte så kul att köra från Skåne till Stockholm, med andra ord. Och precis stod vi och stirrade på ett badrumsskåp på Ikea i fem minuter utan att prata med varandra. Sen åkte vi hem, utan att ha köpt eller bestämt något fast att vi behöver bestämma och köpa innan torsdag.

Så, nu ska jag lägga mig och sova. Klockan är tio i sju och jag kan inte tänka vare sig rakt eller klart.

 

Den där om att falla genom

Vi var sjutton och skröt om hur smarta vi var medan vi föll genom småmaskiga hål av naivitet och dumhet. Vi stod på toppen, i de främsta leden och skrek jag går på gymnasiet! jag är på toppen av mitt livs karriär medan vi hånglade med killar som var Mogna och Äldre än de jämnåriga killar vi växt upp med, som vi sett gå genom målbrottsdalar och lemmars växande, när de växte om oss i högstadiet och helt plötsligt gick från att vara fem centimeter kortare till en halvmeter längre. Jag upptäckte en glädje och stolthet i att vara duktig i skolan som jag inte florerat i sedan lågstadiet. Det var kul att vara bäst i klassen, det kunde vara tufft igen. Jag jobbade mycket då som nu med kickar, att få mvg var min nya kick min nya drog.

Vi tröttnade på att sno centiliter från våra föräldrars whiskeyflaskor som vi hälde över i gamla PET-flaskor och sen dricka tillsammans med öl medan vi höll andan och hulkade. Vi hade gjort det i tre år nu och kanske att någon av oss redan hade börjat kunna övertala sin mamma att det var dags att köpa ut en flaska vin. Till tjejmiddagen. En flaska vin till fem tjejer. Bara det att om alla sa detta till sina mammor så hade vi helt plötsligt fem flaskor vin. Det var på den tiden när vi precis hade slutat att fasta från onsdagen fram till helgen för att "bli smala" tills vi skulle gå ut. Vi hade börjat trycka upp tungan i gommen för att få ett smalare ansikte på fotografierna. Vi trodde att vi hade hittat den hemliga formeln, det heliga gralen till hur livet fungerade och samtidigt: herre Gud vad lite vi kände till och visste om.

På torget satt alkisarna i givakt på parkbänkarna. En dag kom vi på att de kunde köpa ut till oss om vi även gav dem femtio spänn till en flaska Rosita. Som sagt: den heliga gralen, vi hade hittat den. En dag kom vi över två liter hembränt i två gamla coca-colaflaskor. Det var jag och en av mina bästa kompisar som gick hem till honom en följde med in den andra stod utanför ifall något skulle hända. Sen eldade vi under en sked och bestämde oss för att lågan hade helt rätt färg utan att komma ihåg om den skulle vara röd eller blå. Sen satt vi i en park med våra Marlboro röd (jag) och våra Marlboro light (hon) och drack rom och cola, utan rom, men med hembränt. Vi hade trillat så långt ner i det där småmaskiga nätet att vi inte ens kunde se toppen hur gärna vi än velat. 

Den där om Meatloaf

Minns ni den där gången då jag och Stolte mannen hade fest för att vi hade förlovat oss och hade ett quiz som handlade om oss och samtidigt ett musikquiz med gamla powerballader? Och vi hade en alternativ fråga som egentligen inte skulle vara med? Den löd "Jenny gör mycket i sängen, men vad gör hon inte?" tillsammans med Meatloafs I will do anything for love (but I won't do that). Den lästes upp av min man ändå och jag blev inte ens generad för by then hade jag druckit fem tequilashots och ja. Det var tider det.

Den där om amning

Jag sitter i köket med Bubblan och hon håller Fimpen och klappar honom på näsan tills hans somnar. Så här gjorde de på mig när jag var bebis och höll på att somna. De fungerar fortfarande, jag blir trött om jag klappar mig på näsan.

Jag ler mot henne och dricker mitt andra glas vin. Tänker att jag borde sluta skämmas för att jag är mamma och dricker mer än ett glas vin. Med Bubblan kan jag vinflumma och säga det jag egentligen tänker på, inte det som stunden vill att jag ska säga.

Hur är det egentligen att amma? undrar hon. Lite äckligt svarar jag. ÄRE? halvskriker hon och jag bekräftelsenickar. Det är inför henne jag kan säga sånt. Hon svarar att tänk, det skulle jag nog också tycka! 

Åter igen är jag förbannat glad att jag inte är fjorton med barn. Och att jag gått på universitetet och lärt mig ett kritiskt tänkande som jag inte hade innan. För allt prat om att amning är det bästa för barnet: jag vet det. Jag mer än vet det, jag har blivit indoktrinerad av detta budskap i över ett år nu, men jag tycker fortfarande att det är lite äckligt. Ibland mycket äckligt. Jag trodde verkligen att det skulle gå över när Fimpen väl låg där och sög livet ur kroppen på mig, och till viss del har det väl det, men fortfarande: inte min favoritdel av mammadelen. Innan Fimpen kom så diskuterade Stolte mannen och jag om hur vi skulle göra med Fimpenmaten och var överens (även om vår barnmorska sa N E J!) att vi både skulle köra amning och ersättning på flaska, för att Stolte mannen också skulle få den där närheten som alla pratade om och så att jag inte skulle bli så bunden vid vårt barn (så här i efterhand: antagligen ett av de bästa besluten vi tog). Dock med parantes om amning, eftersom jag var mycket skeptisk till detta och i princip ville duscha varje gång det trängde ut mjölk ur mina bröst innan Fimpen hade lämnat min mage. När Fimpen väl kom så las han på mitt bröst när jag var halvt sövd och mycket förvirrad efter kejsarsnittet, sen var det inte riktigt läge att protestera efter det. Det hände så mycket annat. Mitt barn var sjukt och bröstmjölken kunde göra honom frisk.

Så alla ni där ute som bara läser texter om hur mysigt det är att amma men tvekar själva: ni är inte ensamma. Jag finns också. Och en av mina bekanta, vet inte vad folk blir mest provocerade av att hon valde att inte amma för att hon inte ville eller för att hon och hennes man bara vill ha ett barn. 

Så här tycker jag om amning: det är uppförstorat, det är ibland mysigt, det är en bra sövnings- och sluta skrikametod, alla får göra precis som de vill, jag förstår mammor (och pappor) som tycker att det är bäst i världen, jag är jävligt trött på när min man sträcker över en gallskrikande Fimpen med orden få tyst på honom med din tutte!, amning har avsexualiserat mig som in i helvete, offentlig amning: hurra!, smidigt och ibland så känns det faktiskt som om ungen suger livet ur mig. Jag tror att det är någon slags hormonobalans, men jävlar i gatan vad djupt jag sjunker då, känns som en minidepression som varar i typ två - fem minuter när hela livet blir mörkt. 

Så, min syn på amning. Tur att man får ha en egen åsikt här i världen, tänk hur den skulle se ut annars.

Den där om var jag kommer från

Hemma i det lilla samhälle där jag växte upp där allting verkar gå mycket långsammare än i Stockholm. Där människor stannar och pratar med mig på ICA och säger men Jenny! vad stor du har blivit!, för att sedan titta på min son och berätta om sina egna barnbarn. Där pappa känner brevbäraren som ibland ringer på för att dricka kaffe istället för att köra klart sin runda. 

Pappa. Pappa pensionär, en sån där som inte kan sluta jobba och istället städar källaren tapetserar om i köket gör ett valv mellan vardagsrum och mitt gamla flickrum hjälper granntanten med att klippa hennes trädgård kör saker till tippen källsorterar skräp medan min mamma blir vansinnig cyklar flera mil i veckan med cykelhjälm nu när han har barnbarn. Och så vidare. Och så vidare.

Himmelen är alltid blå och det blåser alltid från vänster. Jag frågar pappa när han hämtar mig på flygplatsen om rapsen slagit ut och han nickar ja. I det lokala köpcentrumet finns ett bageri ett ICA en blomsteraffär en tingeltangelaffär med änglar och det spelas alltid dansband i högtalarna. Han som var byggmästare och byggde hela skiten var samhällets mest inflytelserika man, med fru och barn. Tills det kom fram att han var pappa till grannens tre barn också. Då tog han livet av sig. 

Jag har alltid en slags krypande känsla här. Det kryper i mig. Jag flyttade härifrån när jag var nitton, för tretton år sedan men varje gång jag är tillbaka så vill jag fly.

Den där om att öva på att bo på landet

Så börjar vår badrumsrenovering och jag sitter ensam ute på lantstället. Vi provbor där lite, för att öva och känna på hur det känns om vi, eller snarare: när vi ska flytta ut och bort. Och det är ensamt. Tråkigt och ensamt. Jag saknar internet jag saknar mina vänner jag saknar Stolte mannen jag saknar att kunna gå bort till H&M för att inte ha råd att köpa något. Och jag har hela tiden tänkt att då, när vi flyttar, kommer jag att vara redo. Då kommer jag vilja för att vi har barn och ja... lugnet har infunnit sig i kroppen. Men nu har jag fått barn och mitt liv har faktiskt inte ändrats speciellt mycket, mer än att jag nu väcks klockan fem. 

Så vi lämnar lantställen och åker till mina föräldrar i Skåne. Åker ifrån att stå i fönstret och titta efter Stolte mannen redan en timme innan han ska komma på stigen. Men också ifrån Stolte mannen. Han, som blivit störtkär i sin son och på flygplatsen får tårar i ögonen för att vi lämnar honom. 

Den här renoveringen? Kan inte den vara slut snart?

Den där om att blogga från landet

Hejhej,

nu är jag ute på Stolte mannens föräldrars lantställe. Det är ödsligt. I en skog. Om man går ut på stigen, förbi ån kan man få en plupp på nätet och kontakt med omvärlden. Jag har skittråkigt och en son som vaknar klockan fem varje morgon. Det är inte alls sol och häng på filt i trädgården, som jag trodde vi hade bestämt.

Stolte mannen, Fimpen och jag ska ha en Fimpenfest i sommar, en välkommen till världen, hoppsan det här visst gått några månader utan att vi fått tummen ur-fest. Jag tänker grillkorv med bröd, champagne och sol. Stolte mannen tänker nog något mer storslaget gällande menyn, för han är en sån kille. Fick tex dagens meny via sms tidigare "Tänker små salta anjovisar, lite persilja och ett stänk citron på toast. Ett glas vitt till det. Huvudrätt, helgrillade makrillar, rostad broccoli och ett sötpotatismos. Till desert kanske rabarberkompott?".

Han skrattar sånt där ont elakskratt som bara finns på film åt min varmkorv.

Den där om kultur i april

Jag har så himla många inlägg i mitt huvud som vill ner i bloggen. Dock är Fimpen inne i "en period" och håller på att vakna klockan fyra på natten för att ligga och mingla med mig och sin far, somna om vid sju och ja, vara allmänt grinig och jobbig så alla de där inläggen hamnar inte där de ska för jag passar på att sova när bebis sover, som alla tipsar om. Väldigt konstiga sovvanor i det här hemmet just nu. Det här inlägget har jag hållit på att skriva i fyra dagar nu. Ja, sen flyttar vi ut på Stolte mannens föräldrars lantställe utan internet i nästa vecka (i helgen bor vi hos Lillebror inne i stan, veckan efter det i Skåne och sen upp till Lillebror igen. Hej, badrumsrenovering!), så då får jag skriva ner mina blogginlägg på papper stenåldersvis. 

I alla fall: kultur i april. Man och kvinna kan säga att jag inte går på så mycket teater. Jag går nog mer på bokevent och dricker gratisvin. Det tycker jag är topp tunnor bättre!

Bästa nya album: alltså buhu, jag har tappat mitt musikintresse! Eller kanske inte tappat det, men hinner inte med. Nu blir det mest att Stolte mannen kommer hem på fredagskvällarna, frågar har du hört det här nya albumet? så lyssnar vi på det medan vi sippar öl, han gör mat och när Fimpen somnat så sitter vi och halvsover vid bordet, äter mysbricka och har på musiken i fucking BAKGRUNDEN. Musiken i det här hemmet bör komma in i finrummet/förgrunden igen. Har försökt lyssna på Kents nya. Och Love Antell. Love var bra. Väljer Love!  

Låten jag lyssnat mest på: min egen röst när jag sjunger The wheels on the bus eller En kulen natt i bilen när Fimpen skriker skithögt för att han inte gillar att åka bil. Måste verkligen lära mig fler låtar/texten till hela låten för att få lite omväxling.

Bästa låten i april: Awolnation - sail.

Böcker jag läst/läser: Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder (blev lite besviken, hade nog för höga förväntningar),

Christian Jungersen - Undantaget (bokklubbsbok)

Carl-Johan Vallgren - Havsmannen 

Lisa Bjärbo - Allt jag säger är sant.

Bästa boken: Havsmannen.

Tv: jag har försökt kolla på 30 grader i februari och har nog sett fyra avsnitt, men det är svårt att se något som är längre än en kvart när man har en bebis som "är i en fas". Plus att när Fimpen somnat för natten och jag kan kolla på något med Stolte mannen har han redan sett delar av den serien och vill hellre se Game of Thrones (som jag gillar sådär) eller The Killing (som jag älskar, men blir mörkrädd av). Ibland hinner jag se löjliga New Girl, som bara är typ 20 minuter. 

Och åh! har börjat kolla på tv-serier PÅ TEVEN också! Trädgårdsonsdag, Så levde de lyckliga och Född 2010. 

Film: The Tree of life (hej, vad flummig!). Annars har jag nog inte sett någon.

Nya bloggar: Alla tjatar om Kvinnopartaj, så jag föll för alla.  

Blogginlägg ni borde ha läst i april: 11861 sthlm om böcker, Katta om status och Malin om något sjukt läskigt.