Den där om att det är en axelryckning och en förlust på samma gång

Det är när jag står på dansgolvet jag kommer på det. Efter att ha sett en tjej som vinglar fram genom dansgolvet samtidigt som hon liknar Maggie Gyllenhaal, eller om det är tvärtom: hon liknar Maggie och vinglar fram. Hennes hängsle har halkat ner och hon drar upp det samtidigt som hon röker och har kråsblus.

Jag kommer aldrig mer att ligga med en tjej.

Den där om att nu är det stora problemet vilka av alla tusen böcker jag har på önskelistan jag verkligen ska köpa

Och just det ja! Jag har inte längre köpstopp på böcker, för ska man på charter (Parga) så får man köpa fem böcker. Den har Stolte mannen bestämt.

Jag är väldigt, väldigt lycklig!

Den där om att min pappa är i alla fall starkare än din!

När man sitter och skryter för sitt ex om att man minsann är lyckad trots att han dumpade en, för man ska gifta sig så vill man inte höra att han ska ha barn.

Den där om att hitta känslan

På fredagen ligger vi omslingrade och tittar på ”I taket lyser stjärnorna” och gråter. Jag mot hans bröst och han, sakta ner i kudden. Det blir halt under min kind och jag glider runt och måste snyta mig. Han gråter för att mamman i filmen har cancer och jag gråter för att Jenna i filmen egentligen är jag: sådär var jag när jag var fjorton, exakt så där! Det gjorde så djävla, djävla ont.

På lördagen åker vi runt och tittar på bröllopsslott. Men inga passar. De är för snorkiga eller för slitna eller för många bröllop äger rum där (varje lördag uppbokad hela sommaren) eller så är det för dyrt eller så är det inte rätt känsla.

I bilen, mellan skånefält som ligger i Södermanland säger jag till Stolte mannen att jag bara vill hitta det. Bara köra förbi och säga men här är det ju! Han tar min hand och säger att så går det ju inte till och jag joar. Så är det visst, så har det varit med annat i mitt liv: jag har fått känslan och det är inte förrän jag får känslan som jag blir helt övertygad och säker och utan känslan blir det fel och det kommer att gnaga.

Så när vi har varit på ett ganska så fancy slott och det inte heller är okej, för lokalen är sliten och inte alls mysig så hittar vi vårt ställe. Vi ser kyrkan först och rakt över vägen ligger feststället. Jag hoppar ur bilen innan den stannat och hoppar upp och ner. Springer runt och tittar in genom fönster och skrattar och det är skånefält runt om och raps och ser du fåren?

Det är perfekt. Inte perfektperfekt, som vissa av ställen vi tittat på, utan perfekt för oss.

Och jag är så lycklig att det känns som om jag ska sprängas. Som om jag liksom blir uppblåst i alla kroppsdelar och ska lyfta. Det gör inget att kyrkan har nån ful grön djävla fluffmatta eller att gästerna får åka jättelångt till sitt sovställe eller att vi måste ha catering.

Och jag önskar att jag hade vetat om det här när jag var fjorton, när det gjorde så djävla, djävla ont. Jag önskar att jag hade vetat att i juli 2009 kommer jag vara så förbannat lycklig och att det fixar och ordnar sig så så småningom.

Det går över tills du gifter dig.

Jag älskar mitt ställe.

Den där om att byta tjänst helt plötsligt och flytta upp två våningar

De vill ha snabbmöte med mig inne i den där konferanssalen som man kan se in i och jag bara helvete! de har märkt min bluff, att jag är en bluff, att jag inte alls kan det här, att jag är skitdålig!

Går på skakiga ben in i den där konferanssalen som man kan se in i och där sitter två av mina högsta chefer. Och de undrar om jag är intresserad av en ny tjänst. Skakben blir glada skakben och jag javisst!ar. Nu har jag gått från att vara ansvarig sakkunnig för en avdelning som sysslar med arbetsmarknadspolitik, chef för cirka 70-80 personer till samma sak fast på en annan avdelning med 50 pers som sysslar med svårare saker.

Det är det jag gör om dagarna.

Den där om att vara född på fel årtionde

Jag hade gett mycket för att vara med på den här konserten livelevandes.

Den där om Jenny och ringen på äventyr

Den där om mitt paradis

Han står i köket och skriker till mig att jag måste duka. Jag mhmmmmar utan att egentligen höra vad han säger. Efter ett tag kommer han in och drar mig i stortån. Håller du på med den där sidan nu igen? Jo, det gör jag. Jag har hittat mitt himmelrike, vill ni vara min vän där så hojta till!

Himmelriket

Den där om Zorba the Greek

Min pojkvän ska åka på sin första charter i sommar och jag lär honom redan nu allt jag kan. Gå upp klockan sex och lägg handduken på en ledig solstol. Alla tyskar är av ondo. Låtsas att du är från Island, så att ingen på ”bargatan” pratar ”rolig” svenska med dig. Och liknande.

Han hänger med i svängen. Snackar jargongen. Fattar prylen. Så mycket att jag får följande you tubeklipp av honom, med uppmaning om att vi måste öva innan vi åker.

Den där om att det inte bara är i Kåldolmar & Kalsipper som Jenny piratar

Min bästa vän, som även ska bli min bästetärna, eller vad tusan det heter, har gått ut med att Stolte mannen och jag ska ha pirattema på vårt bröllop. Det var inget som jag visste om, men det kan ju bli spännande.

Den där om att "Den där om Jenny" sakta men säkert kommer att ändras till "Den där om bröllopet"

Stolte mannen vill att jag ska skriva en lista med saker jag ska fråga när vi ska titta på slottet vi funderar på att gifta oss i. Jag undrar varför och han säger att han måste godkänna listan. Han menar på att jag oftast är sött konstig, men ibland går åt det maniska och konstig konstiga hållet. Så jag har börjat skriva en lista. Hittills innehåller den 52 frågor. Stolte mannen tycker att det är 32 för mycket.

Samtidigt sitter han på jobbet och kråpar ihop ett inbjudningskort till våra hundrafemti gäster. Det ser ut så här:

och är helt gjort i Paint. Bara för att få en känsla, menar han. Jag tycker att det är skitfint och tycker att det ser färdigt ut.

Den där om min favoritsport

Åka in och jobba när man har influensa, för att de rör till det så djävligt när jag inte är där.

Den där om att film är bäst på bok

Har gett mig på att läsa min favoritfilm som bok. Ondaatjes The English patient. Köpte den när jag bodde i London 2000 och den har legat i bokhyllan sedan dess, lite bortglömd.

Filmen såg jag svettig på en biograf på en resa till Israel 1998. Smög in i mörkret och missade början, satte mig ner och blev helt tagen. När eftertexterna rullade satt artonårsjag kvar och tänkte att det var så här film ska vara. Det här är film.

Så när jag läser boken förväntar jag mig det där magplasket igen, det där... det är så här böcker ska vara. Men jag blir mest irriterad och vänder sidor där de borde njutas länge. Går och pillar i hyllan och funderar om jag ska sluta läsa om Hana och Kip, för de beter sig inte alls som i filmen.

Att se filmen som gjorts av ens favoritbok är alltid en miss och samma sak verkar vara det omvända.

Den där om att inte bli bjuden

En av mina bästa barndomskompisar gifte sig förra helgen. Höggravid gick hon ner längs gången. Och jag var inte bjuden.

Hon var en av de där som jag satt fast vid på högstadiet. En kväll köpte vi två liter hembränt och drack upp en hel liter den kvällen, blandat med Sprite medan vi rökte cigaretter i kedja och fnissade. Blev instängda i parken och fick vada genom vallgraven för att komma ut. Så mycket sprit har jag aldrig druckit på en kväll i hela mitt liv. Tror att vi satt där från klockan två, tills klockan blev två. Blev myggbitna och gräsiga på knäna. Sittkissade i buskar.

Nu har hon bytt efternamn till hans och det gör så djävla djävla ont i hjärtat att hon inte bjöd in mig. Jag förstår varför och jag plockar det till mig och stänger in det i en mörk liten låda, men det gör ont.

Jag förstår varför för jag tillhör inte det där längre, jag är avslutad där nere och jag har brutit med det som finns i Skåne. När jag som nittonåring flyttade till London så klippte jag banden och jag har inte återvänt sedan dess. När folk frågar om jag kommer flytta tillbaka någon gång, som om det vore något självklart så skakar jag på huvudet. Varför skulle jag? Jag har bott tio år någon annanstans, jag vet inte längre vad Skåne är, det är inte hemma för mig. Jag är ett avslutat kapitel för Skåne, Skåne är ett avslutat kapitel för mig.

Samtidigt får jag mail av en av de andra i samma gäng som skriver att alla hemma i byn pratar om att jag förlovat mig. Att de aldrig trodde att det skulle hända. Jenny som alltid varit rastlös, rotlös, vild och liksom levt för dagen. Hon har rätt i det hon säger, att jag alltid varit utan rot och aldrig vetat varför.

Jag skriver till dem att det är jätteviktigt att de kommer på mitt bröllop, att de finns där, även om vi inte träffats på ett tag, även om vi inte håller kontakten. Om de inte kommer skulle jag vara vilse, skulle den delen av mitt liv trilla bort, kapitel ett skulle inte finnas.

Så jag svarar henne att jag inte stannat, fortfarande är lite vilsen, men nu kanske har någon att vara vilsen med.

Den där om att fira midsommar

Det är när vi ligger ihopgjutna på bryggan efter att alla har gått och lagt sig, årets längsta natt som det känns i hela kroppen: det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas ut i varje fingerspets. Så självklart och bara vi och där. Jag vill vara med honom, bara honom alltid, alltid. Jag vet hur insidan av hans hand ser ut, jag vet hur den ser ut när han har burit något tungt, som tidigare den dagen. Jag vet hur han brukar titta på insidan av sin hand och jag vet hur han känner för den, hur han vill att den ska se ut.

Han stryker mig över håret och tittar upp i himmelen som aldrig blivit mörk och han berättar för mig hur våra barn kommer att vara om kanske tre år, när de kommer. Hur vi kanske kommer ligga så här om tre år med en liten koloni mellan oss.

Det är så här det var menat. Alla de där åren när jag firade midsommar i tält och det regnade som faen på mig när jag kräktes i busken. De där åren var färden och nu är jag i mål.

Den där om att det visst finns dåliga väder

Den där om lokala "frisörer"

Jahahaha, åhnej!

Dålig idé: ha bråttom inför midsommar och "kila in" hos den lokala frisörskan, du vet hon som har utväxt och läspar och titta lite försiktigt på henne och fråga om hon har tid.

Väldigt dålig idé. Väldigt dåligt speciellt som hon har någon över sjutti i ett hörn som håller på att färga håret i färgen "plommon" och ett gäng Allers på bordet bredvid en halväten sockerkaksbit och från köket (som man ser "bakom" "butiken") står en radio inskruvad på Rix djävla FM.

Så blev det som det blev. Hon vattnade mitt hår, klippte över det på fem röda, tunnade ut skiten. Jag har inte längre Robbans frisyr. Jag har Nalle Knutssons.

Ps: är ni eller känner ni en illustratör så hojta, jag vill ha hjälp med bröllopstema. Ja jag är tidigt ute. Det skiter jag i. Obs på ps: jag vill inte ha något gulligt. Jag älskar designen på apans.

Pstvå (det räknas inte som att jag bröllopsbloggar när jag lägger det i ps): vi har bytt ringar, de som Stolte mannen nu har köpt kostar tietusen mer än de första. Nu har jag blingblingblingfuckingbling. Fast inte om man står tre meter från, märkte jag, då är det mer "bling".

Den där om hur det gick till när han bestämde sig för att fria till mig

Han vaknade av att hans sambo drog honom i stortån ungefär sex:nitton. Han klädde på sig, åkte till jobbet för att hålla en anställningsintervju, efter att ha kramat sin mascaragråtande blivande fru hejdå. På jobbet hann han vara en halvtimme, sen kände han att häpp, idag är det den stora friardagen! (observera här att dagen innan hade ingen av oss någon aning om att det här var den stora friardagen), så han ringde sin bäste vän drog ut på Södermalm, spontanköpte två ringar på Götgatan, varav en var för stor (sin egen).

La sig på bäste vännens säng och panikade i två timmar, funderade på om han skulle åka till hennes jobb, gjorde inte detta utan vankade av och an på golvet hemma i lägenheten istället. Köpte sushi, för på fredagar är blivande frun alltid trött (gnällig som faen) och hungrig.

Så kom hon hem, han satte henne i en bil och körde ut till en stuga och hela tiden tänkte han ska jag nu? ska jag nu?.

Sen var det plötsligt nu.

Den där om att få prinsen och hela djävla kungariket

Jag vaknar av att han ringer. Klockan visar lilla visaren mellan ett och två och storvisaren på sexan. Tänker inte igen djävla helvete!, när hans kvitterröst möter mig på andra sidan. Han kommer hem och fullpussar mig på låret och berättar att han har köpt en hamburgarbuffe till mig. En av varje hamburgare de hade på Mc Donald's. Trehundra kronor kostade det. Mc Feast, för det gillar du bäst, min lilla baby. Jag mumlar att även om han haft firmafest och är ledig imorgon ska jag upp sex som alla andra dagar.

Så han sätter sig med benen i kors i vardagsrummet äter hamburgerbuffe och lyssnar på you tubeklipp. Kommer in och pussar mig då och då. Jag ligger i sovrummet och gråter, för är det så här vi ska ha det? Är det så här vi har det? Är ensammast i världen.

Sista gången jag tittar på klockan är den fem och Stolte mannen ligger bredvid mig och snarkar.

På morgonen: går upp och duschar bort tröttögon. Pussar honom på foten och sätter på musik högt för att hämnas. Gråter när jag går ut genom dörren, han bakisser mig och springer ut i bara kalsonger i trapphuset säger det här är inte vi, så här fungerar inte vi, vi gråter inte ensamma.

Så fast att jag är förbannat sur på honom så smälter jag. För han är ju så djävla underbar.

Sitter i möte halva dagen och den andra halvan utbildar jag personal och mellan de där halva dagarna så mailar jag röda mail till honom som besvaras med röda mail. Säger att vi får prata när jag kommer hem.

Rasar in genom hemmadörr och trillar in i en famn. Jag gråter och säger att jag vill inte ha det så här längre och han allvarlighetsnickar och jag gråter svartmascara mot hans axel. Säger det som sårar mest: jag kan inte skaffa barn med dig om du kommer hem så där full. Lite full är okej. Full när jag är med är okej. Men komma hem stökfull är inte okej. Inga barn då. Han tittar ner i marken och jag gråter lite till.

Sen tar han min hand, kör ut mig på landet i hyrbil från Folkkungagatan och väl där darrar han mycket, mycket. Går ner på friarknä och frågar om jag vill gifta mig med honom. Och medan han säger att han älskar mig mest i hela världen så kan jag bara tänka på att jag har en dålig hårdag.

Men jag sa ja.

Jag ska gifta mig.

Hur djävla konstigt är inte det?

Djävligt konstigt.

Den där om att få in Stockholm i ett inlägg om böcker

Faen, tidigare har jag varit mycket bättre på att kombinera text med musikklipp, men så här då: Stockholm. Nu kan jag lägga upp mitt klipp och samtidigt skriva om något annat, för jag har i alla fall något i mitt inlägg som länkar till låten.

Böcker. Jag räknade hur många jag har i hyllan kvar att läsa innan jag får köpa nytt (jag får inte köpa några nya, innan de gamla är lästa. Jag har köpstopp, men världens längsta lista om vad jag vill köpa på Adlibris). Jag har 32 böcker kvar i hyllan att läsa. Jag försöker läsa snabbt. Det går så där och jag funderar på om jag ska råka glömma några av dem i tunnelbanan.

Jag och en jobbkompis kom överens om att second handköp samt denna bok inte räknas som köpa böcker. Minns mitt sorgliga försök till att läsa 69 av de bästa böckerna från 2000-talet. Jag kom till bok två, sen tyckte jag att de var så dåliga att jag slutade.