Den där om att ha hela världen

Jag blir lite så där tippig i tårna och vill inte trampa på känslor. För jag är så lycklig nu. Vågar knappt skriva om det, men har gått från onöjd till det oväntade nöjd, kollar inte ens över axeln för att minnas tillbaka eller försöker oroa framåt: något måste väl gå fel snart? det är bara... motorväg i Italien med Stolte mannen vid min sida. Han ligger kvar i sängen när jag går, naken. Jag har lagt mig bakomskeden, han berättar att vi fnittrade igår när han kom hem, jag hade varit nattsvart bitter, men jag minns inte, måste ha samfnittrat i sömnen. Sitter på bussen mellan vatten och Södermalm och får sms: ta på dig finklänningen ikväll så hämtar jag upp dig på överraskning. Jag har träffat vänner hela veckan, hunnit träna mig till onda axlar, men knappt sett Stolte mannen, som jobbat kväll. Ikväll ska jag få överraskning. Glad som en barnkalasballong. Imorgon fyller jag år. Nästa vecka flyttar vi. Jag har precis börjat hitta de rätta chefskläderna på jobbet. I sommar har vi bil och tid. Jag har två resor framför mig. Och hela världen.

Den där om Fimpen

Okej, nu har Stolte mannen ändrat smeknamn på bebis i magen till Fimpen. Känns bättre igen.

Den där om att jag bara tänker på den där Svante Tegnér som hade backslick och hånglade kronprinsessor

Min man och jag har ett problem. Han kallar vår ofödda bebis för Svante. Jag hatar namnet Svante. Jag är rädd för att jag kommer vänja mig vid Svante och sen också vilja ha det. Jag vill inte ha det. Inte, hör du det?

Den där om Charles och Eddie

Charles and Eddie. En sån grupp, va? Det här var en av mina favoritlåtar när jag var tretton, fjorton. Jag låg i badkaret och hade på Absolute Music 2 fast att jag egentligen inte fick ha CD-spelaren i badrummet, satte på repeat och onanerade med duschslangen. Det var på den tiden när en mörk och en ljus man kunde vara i samma grupp. Bara de två. När en man kunde ha hästman och det var INNE, för att man såg ut som han från Sjönheten och odjuret (den "riktiga"). När man kunde göra videor som var smäktande. Jag träffade en kille en massa år senare som också älskade den låten. Då visste jag att det skulle vara han och jag för evigt. För evigt visade sig vara ett halvår, då det framkom att han haft en annan tjej samtidigt som mig.

Den där om topp tre i äckliga dofter

1.) Rök.

2.) Folks andedräkter (höll på att kräkas på bussen igår, när en tant andades på mig).

3.) Fisk.

Den där om att det är mindre än två veckor tills vi flyttar in

Ha! Det ligger ute en lägenhet som är likadan som vår, men med högre avgift och såklart inte lika fin (ja, vi kanske är lite partiska) som vår. Det budas på den. Den är uppe i mer än vi gav - lyckan just nu alltså!

Den där om lördag

Att fylla 31 - så himla mycket värre än att fylla 30 år. Nu är jag lika gammal som mina fastrar var när jag var liten. Det är läskigt.

Den där om att jag egenligen ville ha han som hette Christopher Robin, men nu blev det en Paul istället. Fast i mitt huvud kallar jag honom Paul Anka

Idag tingde min personliga tränare till mig. Han pratar bara engelska så jag snubblade som fan på ordet och blev skitirriterad på mig själv för att jag inte kunde prata. Tänkte att han tänkte att jag var skitkass. Vill vara bäst på allt och allt jag inte är bäst på det gör jag inte (det är däför jag i normala fall gärna pratar engelska och helst inte spanska).

I alla fall så är Stolte mannen sotis för han tror att PT är mycket snygg. Det är han inte, men det säger jag inte, det är mysigt att retas (om det är jag som gör det). Nu ska jag bli jättevältränad och bra på engelska. Bra plan!

Den där om att vara vuxen

Jag väger upp att vi nyss köpt lägenhet, gift oss, ska köpa katt och bil med att äta brända rostsmörgåsar i sängen. Önskar att jag hade varit lite bakis, för det hade inneburit att jag fått dricka vin igår, till kompismiddagen. Istället drack jag bubbelvatten och gick en timme i snön klockan tre på natten för bussarna inte gick.

Jag är skitnervös över det här med att vi blir så vuxna så snabbt. Alltså... i huvudet är vi ju fortfarande samma, men jag blir svettig över att Stolte mannens föräldrar verkar så nöjda över oss nu. Stänger det här dörren till att dra utomlands och bo på stranden i ett halvår?

Den där om att jag kommer att ångra mig 300 gånger

Jag och kompis sitter och pratar om världens bästa skiva någonsin. Jag säger utan att tänka efter vilken min är. När jag tänker efter så kanske det inte är den, men jag får inte tänka efter för då blir jag jävligt osäker. Jag håller mig till första medan Stolte mannen (som inte följer spelreglerna) väljer tre (Smiths - the queen is dead, Oasis - morning glory och The plan -the plan). Kompis väljer Pearl jam - ten. Nu står jag och vinglar mellan Bon Iver - for emma och Jakob Hellman - ...Och stora havet.

Den där om vårt risgryn

Vi sitter hos barnmorskan. Jag märker att Stolte mannen är nervös för han flyttar fötterna ofta på ett sätt som han bara gör när hans hjärta snabbpickar. Jag får kryssa i rutor på ett test om alkohol. Jag får fyra poäng, fem var tydligen gränsen för Allvarligt Samtal Om Alkohol. Jag tänker att det är skönt med halvsanningar. På knarktestet misslyckas jag dock. Först ljuger jag och säger att jag aldrig provat, men sen spänner hon ögonen i mig och jag blir skiträdd. Jag är rädd för vår barnmorska. Hon har glasögon och är sträng. Men bra. Hon tar sig tid och hon säger att familjeliv.com kan dra åt helvete. Ungefär så.

Sen säger hon att jag får äta sushi och jag vågar inte fråga om coca-cola light. Vi är vi vecka fem, möjligtvis sex. Jag har sagt att vi slutade äta p-piller den första januari, men Stolte mannen säger att vi slutade redan i december. Det minns inte jag. Vi kommer gemensamt fram till att vi nog är i vecka fem - sex eftersom jag slutade äta p-piller 1 januari och inte vågar berätta sanningen. Sen får vi se på ett hjul var jag ligger i utvecklingen. Sen pratar vi bajs. Vår bebis är stor som ett risgryn. Vi måste ha blivit gravida på en gång, precis som sist. Och jag är fortfarande skiträdd.

Den där om storbloggarna - vissa som skriver smart så man storknar, andra som skriver dumt så klockorna stannar

Efter efterfrågan:

UnderbaraClara

Ett liv i Exil

Elin Grelsson

Popmorsa

Jennie Hammar

Ebba

PSL

Den där om blogg trettio - sista bloggen!

Åh, min tjärlek som är så djävla långt borta just nu! Jag tycker att hon kan få komma hem igen nu så vi kan dricka vin i mitt kök och diskutera politik och knark igen. För Inte skyldig är mitt hjärtgull. Man går bredvid henne på gatan å bara kolla vem jag går bredvid! Mitt hjärtgull!

Sen är hennes blogg så himla fnissig och fin också. Jag tror att hon kommer bli skitbra på spanska och ha världens mest framgångsrika företag när hon kommer hem. När jag får henne åter.

Den där om att somna klockan nio

Sedan jag började jobba har jag varit konstant trött. Vi pratar somna klockan nio, för att jag inte hänger med längre, gå hem tidigt från middagar och titta på klockan vid vinkvällar. Jag, som blev utnämnd till "månadens nattsuddare" när jag var på 4H-läger som liten. Jag har alltid varit kvar sist, sist på dansgolvet. Det är en liten sorg för mig. När folk frågar om jag är nattmänniska eller morgonmänniska så brukar jag nu svara inget. Jag börjar jobba klockan halv åtta. Går upp sex. Fy fan.

När vi åkte på smekresa till USA var jag ledig i fem veckor. Efter två hade jag sovit färdigt och det var så jävla skönt att inte vara den som somnade först som man måste klä av, för att man somnat mitt i ett danssteg. På mitt nästa jobb ska jag inte börja jobba före nio. Tio hade varit idealet.

Den där om att ja, jag brukar gå och lägga mig innan tio

Den här lilla donnan stannade uppe ända till klockan elva igår och är därför SKITTRÖTT idag!

Den där om att tips trettio kommer imorgon

Okej, nu låtsas vi alla att jag skrev att jag skulle tipsa om trettio bloggar och inte trettioåtta, okej? För de sista åtta är storbloggar som ni säkert själva hittat till, och jag hinner ärligt talat inte länka till fler, det får räcka med de små guldkornen.

Och ja, som ni märker så var det fler som ville att jag skulle behålla "den där om..." i rubrikerna än vad det var som ville att jag skulle ta bort det, så det får hänga kvar.

Den där om blogg tjugonio - Med hela huvudet tapetserat av ouppfyllda drömmar

Nippertippa bloggar också vardagen på ett sådär fint sätt så man liksom känner att man är hennes vän. Det är mycket man nickar åt och bara ja, men precis så tycker jag med! och sen finns det annat som man aldrig tänkt på som man helt plötsligt börjar tänka på massor. Det är fint med vardagsbloggning.

Den där om status

Status: jag har kräkts första gången på jobbe. Jag vill inte äta utan sitter bara och petar och hoppas att ingen ser.

Idag ska jag träffa barnmorska för första gången och är skiträdd för att hon ska säga att något är fel/att det inte finns något där, att det är påhittat på något sätt.

På lördag ska jag festa med finaste Egon, Stambyte och Linn och jag har sagt att jag äter penicillin och har väldigt, väldigt dåligt samvete för att jag ljugit och hoppas att Linn inte planerar mat som jag inte får äta.

Jag har inte berättat för någon ännu, Stolte mannen har dock berättat för sin bästis och jag funderar på att berätta för en av mina bästisar i helgen när vi ses. Vill berätta på riktigt, kunna krama, inte genom telefon eller internet.

Det är inte på riktigt ännu. Så känns det.

Den där om ticka lilla bomb, brist än ej

Mitt ex börjar prata med mig över msn och fast att jag vet att jag blir skitirriterad krutburk redo att sprängas PAW! när jag pratar med honom svarar jag. För jag vill veta. Vill veta att jag är lyckligare än vad han är. Han har en dotter nu och en på väg. Unge that is, frågar inte efter kön för jag bor på Södermalm och är universitetsutbildad, då ska man inte bry sig om kön. Blir irriterad när han inte märker att jag inte frågar, men ifrågasätter inte. Kanske är han lika ihopknullad i huvudet (fast att han bor i förort, inte är lika utbildad, men tjänar mer än mig ändå för att han inte räddar människor utan jobbar med teknik).

Han påstår att man inte kan bli komplett lycklig utan barn. Tick, tick, tick, boom! Jag skriver att jag är lyckligare nu, on top av min lycka hittills i livet. Är komplett. Är för kär för barn. För fet för ett fuck. Han klappar på huvudet-skriver att jag inte vet vad jag pratar om, vänta bara... och jag minns en tid när han sa att han aldrig skulle ha barn. Vad hände med det? Vad hände med oss? Jag är lycklig över att det inte hände oss. Att det inte hände med oss.

Han säger att han inte varit föräldrarledig, inte ska vara. Att han har en god relation med barnet ändå. Krasch, bom, bang! Han är inte hemma för att han tjänar så mycket mer. Jag undrar om det inte är värt det att vara hemma, skaffa sig utgifter som man har råd med, få KVALITETSTID med sitt barn? Avslutar med jag förstår. De där jag förstår-orden serietecknar-blinkar mot mig. Jag förstår inte alls. Hur kan man välja bort sina barn för att man får sämre levnadsstandard?

Jag mailar Stolte mannen. Jag förstår inte! Han internetkramar mig, säger man måste inte förstå allt, du har mig nu, jag ska vara pappaledig minst lika länge som du är mammaledig, försök inte roffa åt, här tar jag också plats, även om det innebär ärvda kläder och ingen sommarsemester: det du älskar mest.

Den där om blogg tjugoåtta - Loud like a girl

Klara gör fantastiska serier om vardagen som ibland gör ont att läsa. Och ibland blir man jätteglad inne i magen, till exempel när hon tecknar sig själv med sin systerdotter. Det är randiga tröjor, skola och magiskt skört.