Den där om göra det enkelt en måndagskväll

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan oktober 2005. Då hade mitt ex tjatat på mig i ungefär ett halvår att jag skulle börja. Fast han var inte mitt ex då utan vi hade paus i vårt förhållande och eftersom han inte fick ringa mig ville han kunna läsa om hur jag mådde. Jag skaffade fem katter, dumpade honom och fortsatte skriva.

2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Väldigt många. För många. Vissa hinner jag bara skumma, mina favoriter läser jag och kommenterar för lite. Vissa helger kan jag sätta mig framför datorn på söndagskvällen och ha 200 olästa inlägg.


3. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar?
I princip alla, utom några musikbloggar.

4.Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vi pratar inte om sådant. Några få vänner läser min blogg. Ingen i min familj och inte Stolte mannen. Den jag är på nätet är inte alltid samma som i verkliga livet. När jag träffar de kompisar som läser här vill jag leva det riktiga livet, utanför nätet.

5. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs gränsen hela tiden?
Nej. Nej. Jag har alltid varit brutalt ärlig. Ni har fått följa med när jag gjorde slut med M. Ni fick följa med när min farfar dog, när jag och Stolte mannen gjorde abort. När jag träffade Stolte mannen. Ni får hela mig.

6. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag bloggar inte för bekräftelse men hade inte bloggat utan den.

7. Har du träffat folk i IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dom via bloggen?
Hänger regelbundet med Kulturtanten, Inte skyldig, Stambyte, Egon. Mer sällan med Kom ut ikväll, Linn, Å. Har träffat Ania, Elin, Luna, Emma, Liftaren, Inte nu kanske sen, Knut och kofta. Eric (Det ljuva livet) och jag har gemensamma vänner. Ja, och bokhororna på event. Fast alla har jag ju inte träffat genom bloggen.

8. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej. Däremot är det skadligt för allmänheten att vissa personer bloggar.

9. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Tar för mycket tid. Väldigt, väldigt mycket tid ibland. Sen har jag varit med om en del som jag inte velat vara med om. Blivit förföljd, fått hotfulla kommentarer, fått taskiga kommentarer, kommentarer som fått mig att gråta. Blivit uppringd av Aftonbladet ett tjugotal gånger på en dag. Vägrat svara. Polisanmält och gormat. Nu har det lugnat ner sig, men jag får ändå en klump i magen varje gång jag får en anonym kommentar.

10. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Vi får se. Jag säger aldrig aldrig och aldrig alltid.

Den där om blogg tjugoett - Östfronten Ms Stiffneck

De flesta bloggar jag läser får en att slå knut på sig själv för att de skriver så vackert. Man går ut på stan med deras text i minnet. Ms Stiffneck är en sådan. Flera gånger sitter jag där och önskar att hon får skriva en bok om kärlek istället för den skit som släppt nu, enbart för att folk är kända. Världen behöver vackra ord.

Vill man dö en smula inuti så läser man det här.

Den där om att komma hem berusad från en middag och sätta sig och skaka upprört i soffan

Det går inte att diskutera med folk som inte vill byta sida. Det vet man ju sen tidigare. Ändå gick det som set gick och den där diskussionen igår blev en tråd med över 40 inlägg. Här är en liten del av den.

Den där om blogg tjugo - magkänsla

Matilda bor utomlands. Och eftersom jag tydligen nästan bara läser bloggar om folk som har bebisar eller som bor utomlands läser jag Magkänsla. Matilda är tuff och har vettiga tankar. Som att hon gillar alkohol till exempel. Det är smart. Sen har hon precis varit (längre bort) utomlands och lägger upp läskiga bilder på långt-upp-vandringar och verkar inte vara främmande för att klippa sig olika varje gång hon är hos frisören heller. Topp!

Den där om vuxen

Kände mig extremt mogen precis när jag istället för att klicka bort en vän från Facebook ifrågasatte och försökte förstå varför hon tyckte att det här var JÄVLA TRAMS.

Den där om att ni har förstört allt som var vårt

Nio år och ute på skolgården, utanför fönstren växte tulpaner. De var satta i rader och där fick man inte gå in, för då kunde de knäckas. Alla följde de här reglerna utom David, för David var sådär typiskt busig som man kunde vara på åttiotalet innan bokstavskombinationerna hade uppfunnits för busiga killar. Busiga tjejer var bara ouppfostrade.

Du följde med Sofia efter skolan. Sofia som hade mörkt hår. Sofia hade en bullrig pappa som alltid skrattade och som hade skatter. De gick in i hans arbetsrum och drog ut lådor och tittade ner. Färglada tyger, som du fick fingra på. På väggen hängde sablar och stora pistoler. På golvet låg ett lejonskinn som man kunde lägga sig ner på och klappa manen och titta in i lejonets ögon och förundras över stirrandet där inifrån. Sofias pappa bullrade in och du gömde brevet du hade i handen bakom din rygg, osäker på om du fick hålla i det.

Sofias mamma var sval och ljus. Senare fick du veta, det liksom klickade till i huvudet, du visste inte, att Sofias pappa var från Egypten och hennes mamma svenska. Det var inget konstigt. Det bara var så.

Jag. Jag blev kompis med Karin när jag var liten. Karin var mörk i hyn och hade pepparkaksögon. Det var inget jag tänkte på. Hon var Karin. Karin visade ibland mig bilder från ett fotoalbum som hon hade i sin bokhylla. På bilderna ser man okända damer som håller i Karin och hennes syster. De är på ett barnhem i Indien. Karin och hennes syster blev adopterade till Sverige.

Vet ni? Jag hatar er så djävla mycket. Så djävla, djävla mycket. Jag tror aldrig att jag har känt ett sånt här hat. Att ni tycker att ni ska få bestämma vem som ska få bo i mitt land. Det här är mitt land. Mitt land. Mitt land. I mitt land får alla bo. I mitt land öppnar jag dörren och släpper in. Och vet ni?:

De kommer i klungor. De håller sig för sig själva. Pratar sitt eget språk. Och det där landet de åkt till har fått anpassa sig: skriver matsedlar på svenska. Ser på när unga killar super sig fulla, våldtar kvinnor från sitt eget land. Skriker. För liv. Tar plats. Hamnar i knivbråk.

Eller.

Kommer med sina familjer. De håller sig för sig själva. Pratar sitt eget språk. Och det där landet de åkt till har fått anpassa sig: skriver matsedlar på svenska. Ser på när unga killar super sig fulla, våldtar kvinnor från sitt eget land. Våldtar kvinnor från Thailand. Skriker. För liv. Tar plats.

Hur kan det vara bättre? Hur ska jag kunna förklara det här för mina barn?

Den där om blogg nitton - DOBRE FUTRO

Maria i Göteborg skriver om sitt liv som pyttebarnsförälder till Bossa, som har kolik. Bossa är en av världens sötaste ungar och Maria är väldigt ärlig i sitt skrivande. Ibland blir man lite oh my God, jag vill aldrig skaffa unge! men i nästa inlägg blir man oh my God, jag vill ha en Bossa! Dessutom bloggade hon live från förlossningen!

Den där om blogg arton - Apple, dear?

Det måste bli ordning på mig, först bloggtipsade jag inte igår, sen publicerade jag två tomma inlägg när min man kom naken ut ur badrummet.

I alla fall. Apple, dear?, som skrivs av Sofia. Sofia har antagligen världens bästa jobb. På riktigt. Och hennes blogg är enormt vacker, som jag skulle vilja att min såg ut om jag fattade och orkade fixa. Små, små inlägg som är som godis för själen. Små boktips och pyssel. Det blir aldrig tråkigt.

Den där om tjejer som kan spela trummor

Den där om livspusslet

Åh, livet! Upptäckte i morse att jag (vi) varit gift(a) i fem månader. Då fick min karl livskris. Följande fick jag via sms: hur fan ska jag få ihop den här dagen!? handboll, 5månadersmiddag, ligga, jour, gah! livspusslet alltså! Men alltså... jag ska på aw med mina tjejer, jag hinner fan inte ligga. Han får räkna bort det. Alternativt göra det på mig när jag däckat.

Den där om på tunnelbanan

På tunnelbanan säger jag till henne att jag har ont i magen. Hon svarar att det ju brukar bli så när man slutar med p-piller. Fnissar nervöst, hur vet du? Vi har ju inte berättat för någon. Jaha, jag bara antog... Jag måste berätta. Hon vet.

Den där om kvällens tankar

Jag har bara två:

ett.) jag har köpt nytt, dyrt, schampo. Det är skitkasst. Håret blev jätteelektriskt och försöker liksom flyga fram och greppa min näsa.

två.) snacka om antiklimax!

Den där om blogg sjutton - Bondhustrun

Bondhustrun har den bästa, bästa, bästa musiksmaken någonsin. Punkt. Och så blir jag glad när jag går in på hennes blogg, för ganska ofta (och är det inte ofta så i alla fall i rubriken) så finns det ett sammanhang med kor. Man gillar kor. Det gör man. Musik plus kor. Vad kan gå fel?

Hon verkar även vara världens bästa mamma. På riktigt. När jag får barn ska jag tänka "tänk på Bondmamman, tänk på Bondmamman!" varje gång mina ungar skriker. Inte för att jag inte tror att hon inte blir irriterad på sina barn - hon är inget monster, men... ja, läs!


Nu kom jag på en grej. Bondhustrun: dina fina, fina listor som du la upp på Spotify (som jag lyssnat sönder) hade ganska mycket karlar i sig. Kan du inte göra en tjejlista? Ja! Kvinnolista!

Den där om att hon höll upp den i en näve och frågade vad tusan det var egentligen. Som om det inte syntes.

Åh! Kom precis på att jag glömt bort att berätta att jag, Stolte mannen och min mamma rensade bland mina lådor som står i mina föräldrars förråd, när vi var i Skåne. Mamma hittade min gamla, enorma (30 cm?) dildo, som mitt ex köpt till mig. Det var ungefär lika pinsamt som när hon hittade min vibrator och kallade den för en maskin.

Den där om att åka till Dublin i tweed

Jag kommer in på hennes finkontor: stora fönster, målat glas säger oj! för mitt eget kontor är litet, kanske en tredjedel av hennes. På mitt står det lagböcker och pärmar överallt, ingen skön vilostol, ingen plats för medicinförråd.

Vi ringer upp kompis tre och sätter på högtalartelefon. Mina hjärtan. Mina hjärtan! Så bokar vi en resa till Dublin, bara vi tre (fast att vi egentligen skulle ha varit fem). Tjejresa är den bästa resan! Vi skojar om att vi ska gå klädda i tweed och gubbkeps, bara dricka öl och gå armkrok. Jag vill ha stor slokhatt och bara vara klädd i grönt. Grön tweed.

Så juni, kom fort, kom fort för nu har jag bokat resa!

Den där om att jag har de finaste vännerna

Vet ni vad en av mina bästa kompisar gjort? Hon köpte ett par vantar till en gammal dam som tiggde på gatan för att hon frös. När jag hör det så blir jag alldeles varm i tårna och tänker att jag borde umgås mindre med de jag inte vill umgås med egentligen, som använder alla sina pengar till att köpa porslin och Elle-tidningar. Inte för att man inte får göra det, men de skulle aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig få för sig att handla vantar till en kall tant.

Den där om blogg sjutton - Liftarens guide till mig

Haren. Min älskling.

Jag hittade Haren i mars 2007 och föll som en fura. En liten fura (jag är inte så lång). Jag tvingade mig på henne och vi drack öl och jag skrev att hon tvingat mig att röka. Det hade blivit en kärlekshistoria av stora mått om hon inte flyttat till andra sidan jorn. Där bor hon med sin kille och världens finaste unge. På riktigt. Hon är nog den finaste unge jag sett. Så nu får jag hålla min kärlek på avstånd. På bloggavstånd.

Den där om att tisdag är min hatdag nummer ett

Jag skuttar in på kontoret och tjohej, idag är en bra dag för idag är löndag! vilket jag får ångra ungefär en timme senare när jag märker att vi kanske inte kommer att uppfylla satta veckomål och min mage börjar krångla.

Sms:ar Stolte mannen. Ont! Ont! Trött! Trött! När man har ont ont och är trött trött så orkar man bara göra stekägg och titta på när ens man steker kycklingköttbullar. Sen skärper man sig lite och kör sång och danstisdag.

Den där om att vi ändå inte har några gardiner i köksfönstret

Eftersom vi ska flytta till en jättestor lägenhet nu så passade jag på att plocka med mig lite saker från mina föräldrar när vi var hemma hos dem. Jag plockade på mig roliga ljusstakar som är modellerade som elefanter. Och teskedar. Stolte mannen tog med sig en matberedare från sjuttiotalet. Med tillhörande köttkvarn. Man kan säga att han tog med sig lite större saker än jag. Nu är hans plan att göra egna korvar och egen köttfärs. Han ska börja ikväll. Och hänga dem att torka i köksfönstret. Jag frågar om han inte kan vänta tills vi flyttat. Det kan han inte.

Den där om blogg sexton - När du inte orkar ringa en vän

Ungefär samtidigt som jag hittade till Johanna hittade jag Hanna. Hanna är astuff. Astuff! Hon är gravid, svinvacker, dj, jobbar med tuffa grejer, är liksom naturligt gift och liksom... naturlig. Hon har en syn på sin graviditet som jag hoppas att jag kommer ha (ja, förutsatt att man inte har pissont). Lite idol-varning. Man kan stanna upp i jobbig situation och tänka vad skulle Hanna göra? Det ska jag börja göra.