Den där om tomhet, idel tomhet

Stolte mannen åkte tillslut från jobbet och ut till skolan med två olika fullmakter. Jag fick mina inloggningsuppgifter. Hurra, frid och fröjd tills jag ÄNTLIGEN loggar in på kurswebben.

Tentan var i går.

Får man gråta nu?

Den där om hur länge man ska kämpa innan man bara ger upp

Jag gissar att ni är oehört nyfikna över att få veta vad som händer med den där tentan som jag aldrig får skriva (och som jag inte orkar länka till)? Senaste! Senaste! är att min bror var ute på området med en fullmakt för att få tillgång till mina inloggningsuppgifter och kom hem med en omregistrering som jag redan har.

Sen har följande mailutväxling skett:

Hej,

min bror var ute hos er för att få mina inloggningsuppgifter (med giltig fullmakt) men missförstod och kom hem med en omregistrering på kursen. Jag vet att ni inte lämnar ut inloggningsuppgifter via e-post eller telefon, men kan ni skicka till adress man är folkbokförd på?

Mvh,

Jenny

Svar:

Tyvärr lämnar vi inte ut några uppgifter via telefon eller e-mail då dessa uppgifter ses som konfidentiell information.

Mvh,

nu kommer du vilja att jag brinner i helvetet.

Den där om Obama

Man kan väl säga som så att mina vänner i USA inte riktigt är överens på Facebook.


vs

Den där om att läsa en högljudd tjej

Egentligen bör ni inte läsa om min penismacka. Det här är mycket viktigare att läsa idag.

Den där om att jag normalt hade lagt upp det här på Facebook, men det går inte längre när Stolte mannens mamma härjar fritt

Skar mig precis i fingret när jag gjorde en penissmörgås.

Jag undrar om penissmörgås går att lägga på Wordfued. Vi ser ju alla att behovet för ett sådant ord faktiskt finns.

Den där om föräldraledighet

I går fick vi hem papper från Försäkringskassan gällande föräldraledighet. Det blev lite hoppsan hejsan! runt matbordet och hjälp, hur vill vi ha det? Jag gick in på Försäkringskassans hemsida och tydligen får man inte så mycket betalt när man är ledig. ”Ledig”. Hemmajobbar med att ha barn. Alltså, det visste jag ju, men jag trodde nog att jag skulle få mer än vad det verkar som man får.

I alla fall så krigade vi lite om sommaren 2012 och sommaren 2013. Jag svor över att vi inte bor i Norrland och min man vill ut och jaga och därför ta sin föräldraledighet på hösten, sen tog vi en sommar var. Och exakt 50/50. Fast nu kommer jag på att jag glömt kolla skottår, kan hända att någon av oss får en dag extra.

När jag gick på universitetet hade jag och en av mina klasskompisar världens längsta debatt (den pågick i säkert två år) om föräldraledighet. Hon menade att jag visst skulle vilja vara ledig hela tiden man fick vara ledig med mina barn, bara jag fick dem. Jag menade att pappan kanske också skulle få utrymme, att det är hans rätt också. Att även om jag vill vara hemma i tre år kanske jag inte kan det för det är någon annan som vill babygosa/lära känna sitt barn/älgjaga. Hon fattade aldrig det där. Nu har hon fått sitt första barn. Jag gissar att hennes kille inte får vara hemma mycket.

Den där om en bebisarm

Johannas jordbävningshistoria får mig att komma ihåg min egen. Jag bodde i Mexico City, var utbytesstudent och av någon anledning kände jag alla de där tuffa på skolan, gick på de tuffa ställena, bland annat en svartklubb som en i skolan hade där jag och mina vänner fick lämna våra jackor och väskor bakom DJ-båset, dricka drinkar för fem kronor enlitersglasen och hånglade med alla de snorrika sista årseleverna (som jag ändå alltid var äldre än). Poliser kom och gick på det där stället. Kom in, fick en drink och en muta, gick ut.

Jag dejtade bland annat en presidentkanidats son, som var ganska mycket ett svin och innan jag började på universitetet fick jag höra rykten om att det fanns en stor trappa mitt på universitetet. Jag gick på ett privat universitet och för att komma in på detta var man tvungen att vara europé eller svinrik. Jag tror fortfarande inte att jag kan förstå hur rika dessa människor var. I alla fall: trappan. Längst upp i trappan fick man sitta om man var rikast, sen gick det ner och de som satt längst ner var bara rik. Hade en pappa som var regissör eller domare, eller liknande. Rasismen var som ett knytnäveslag i ansiktet och ju mer ljus du var i hyn desto högre rankades du. Jag frågade en gång en av alla killar jag dejtade om jag var lik en mexikan och han ifrågasatte varför jag ens ville smälta in.

Alla killar ville hänga med oss, för att vi var européer och nordligare amerikanare. Alla tjejer tittade snett på oss, ungefär halvvägs in i terminen, sen fick man bli kompis med dem med. Speciellt om man dejtade deras killkompisar. En av mina bästa kompisar dejtade en kille som hette Apollo, som döptes till detta då han föddes och det visade sig att han var gigantisk. Mexikanare är i normalfallet väldigt korta. Apollo var över två meter.

På halvterminsdagen, efter alla prov, var det samling i aulan och den utbytesstudent som ansågs ha bäst resultat skulle hålla tal. Jag och mina vänner satt längst bak och fnissade åt honom för att han hade så rolig spanska. USA-amerikanerna ansågs ha roligast spanska, sen var det ganska jämt bland asiater och européer, om man inte räknade med spanjorerna och fransmännen, som i princip redan pratade mexikanska.

I alla fall. Jordbävning.

Jag var hemma hos min norska kompis Lene som bodde med en fransyska, Morgan, som var skitsnygg och som bara pratade franska och spanska. Jag var lite rädd för henne. Och så bodde Lene även med en australiensare som jag inte minns namnet på, men han var rolig och ja, hans spanska var också lite underlig. De bodde i ett penthouse, längst upp, hela våningsplan tjugotre. Man kunde se hela Mexico City från de där fönstrena från golv till tak. Jag tyckte att det var läskigt, för högt upp, för stor chans att trilla ut.

Australiensaren hade denna kväll rullat världens största joint. Den var stor som en bebisarm, I kid you not. Under hela min Mexikoperiod hade jag hoppat på tåget och testat allt jag kunde testa: snabba bilar, snabba killar, snabba tjejer, sövningsmedel för hästar, piller, gräs, flytande form, pulver, höga höjder, smala utrymmen. Jag hade gjort slut med mitt ex sedan fyra år och ville flyga fritt. En bebisarmsjoint låg exakt på den stig jag ville vandra.

Så där satt vi i soffan, australienaren, tysta och buttra Morgan, fnissande Lene och jag. Den vandrade fram och tillbaka och man var tvungen att hålla i den med två händer för att den inte skulle brytas mitt sönder. Utanför fönstret hade vi hela Mexiko hela världen. Ljus och ljud och vi var högst. Så började det skaka. Australienaren skrek till oss att ställa oss i dörrkarmar och vi sprang till vars en. Alla utom Morgan som satt kvar och rökte. Hela byggnaden svajade och Lene svor över att bo längst upp i ett djävla fyrtorn. På riktigt svajade det. Hade jag inte varit så rädd hade jag låtit vhhiiiii-vwwwooooo-vhiiii. Samtidigt med rädslan kom fnittret. Jag satt i dörrkarmen mellan vardagsrummet och badrummet, svajade så jag inte kunde stå upp och fnittrade mig kissnödig. Försökte fråga om det inte var meningen att man skulle lägga sig i badkaret, men kom inte ihåg hur man sa byggnadsrör på spanska.

Lene satt mellan köket och vardagsrummet och skrek förlåt, att hon aldrig mer skulle röka en bebisarm. Australienaren skrek åt Morgan att söka skydd. Morgan satt kvar i soffan och rökte.

Sen slutade det plötsligt. Jag låg på golvet och fnissade. Lene satt mellan köket och vardagsrummet och svor åt mig. Australienaren satte sig hos Morgan och frågade om hon hållit bebisarmen brinnande. Det hade hon.

Den där om vad de aldrig berättade

Det är en tunn linje mellan att krypa ihop som en boll för att inte sträcka sig i ljumskarna, men istället kissa lite i byxan och att sträcka ut sig, få kramp i ljumskarna men slippa den där droppen kiss när man nyser.

Den där om kläder

Jag läste en lista någonstans någongång på tossiga saker bloggaren gjort med sitt utseende. Här kommer min. Vissa grejer var ju helt i tiden, men andra. Jag vet inte vad jag tänkte på.

Det började redan när jag var femårsenvis och hade ett rött elastiskt hårband på mig. Varje dag. I två år. Jag slutade med det när jag började ettan. Kände mig väl lite vuxnare då. Det finns kort på mig från sexårsträffar när jag har det på mig, skitstolt. Bandet har förlorat lite av sin elasticitet och är ganska noppigt.

På lågstadiet gick jag från att springa med mina kusiner på frusna fält, ha velourmjukis och bävernylon till att bli flickflickig. Det var klänning efter klänning med volang och blommor. Spelade bollruta och tog ingen skit. Tog ingen skit i min volang.

Sen kom högstadiet och hej, kom och hjälp mig! när jag upptäckte att mina ögonbryn växte ihop och jag upptäckte att ögonbryn inte skulle växa ihop så jag plockade dem lite för mycket och inte helt jämt alla gånger. Mellan alla ojämna gånger lät jag dem växa lite som de ville. Kombinerade det med blå mascara och brunkräm ner till haklinjen. Min ordniarie frisör vägrade att blondera mitt mörka hår så då gick jag till en i köpcentrumet som sålde sin själv för några hundra och blekte det ett par gånger tills det blev blont.

Till detta bar jag jeans som jag klippte upp intill nertill, beige Buffaloskor, polotröja och skjorta. Jag levde i en mindre stad och det var vår uniform. Jag fick hångla skitmycket. Det berodde kanske inte på uniformen utan på att när jag och min bästa kompis var ute och handlade kläder till helgen så gjorde vi böjtestet. Åkte inte klänningen upp över rumpan när man böjde sig fram var det inget att ha. Så kortkort kjol, mina gula Dr Martens, ett linne. Jag gillade färgglada behås från H&M, som säkert inte matchade linnet. Och ja, jag var en av de där som använde PUSS!-tröjorna som man kunde köpa på marknad och som slutade halvvägs på magen.

Jag hade heller inte börjat använda linser/glasögon på högstadiet vilket ledde till att jag kunde hångla med väldigt fula killar.

Och jag har för mig att jag hade en knallgul lackväska från Björn Borg.

På gymnasiet hängde jag nästan enbart med killar. Och hade genomskinliga kläder. En tröja jag använde väldigt frekvent var svart, transparent och var liksom som ett tygstycke fram och bara snören bak. Den var köpt i en väldigt tuff affär i Köpenhamn. Den var populär. På sommaren gillade jag min genomskinliga, virkade svarta klänning utan bh under. Och en sommar var jag väldigt het i ett par glasögon med gult glas. Nu i efterhand har jag fått slänga väldigt många kort från mina gymnasieår, för att mina bröst syns överallt. Jag var lite lös och ledig, så att säga. Hånglade lika mycket. Låg lika lite. Sminkade mig sporadiskt. Mycket kajal. Blev framröstad som en av de bäst klädda. Kan ha varit brösten som avgjorde det hela.

Sen flyttade jag till London och började få lite ordning på min garderob. Tjänade så mycket pengar att jag köpte nya kläder varje helg och hade 50 kilo mer kläder när jag skulle åka hem, jämfört med när jag kom. Var smal och gick omkring i klack, höga stövlar, läderklänning när jag ville hångla. Köpte en läderväst på en marknad som jag har kvar än idag.

Idag. Idag är jag färgglad, har bara klänningar som är blommiga och som inte matchar så bra ihop vilket gör mig så glad att jag sätter ihop klänning på klänning ändå.

Den där om att älska

Jag älskar Tradera. Traderaförbud rådde för cirka fyra år sedan när jag loggade in och budade saker på fyllan. Fula, fula grejer. Bland annat frimärke från Finland som jag hade vinnarmail om dagen efter fylla. Eller militärbrev. Kunde vakna på morgonen med tre - fyra mail där nån gubbe i Kiruna hade mailat mig grattis till vinsten av dessa unika frimärke från finska Karelen a la 1967 för 200 kronor! Bakisångesten då var inte nådig.

Men nu har jag släppt till igen och idag vann jag en liten köksstege för två kronor. Jag känner att två kronor är mer rimligt. Speciellt för en stege som vi hittade på loppis i somras för sjuhundra svenska riksdaler.

Den där om mitt lilla husdjur

Min bror alltså. Det är kanske lite konstigt att ha sin bror inneboende i vardagsrummet, men det skiter jag i. Jag ser honom lite som ett husdjur. Ett husdjur som är så tacksamt att det får bo hemma hos en att det städar avloppen på toaletten och sen skrubbar golvet och det kommer fram ett vitt golv, som vi inte visste att vi hade.

Men ibland, när man har tagit fram ett knippe vindruvor, lägger sig i soffan med sin bok och bara ahhh, härliga söndag! då kan det hända att Lillebror sätter på en fotbollsmatch och börjar skrika straff! lite för högt. Då känns det som när man var fjorton igen, han var elva år och man inte alls vardagsgillade varandra speciellt mycket alls.

Den där om mutter och tyg

Jag är hemma och är sur. Har feber fast jag sagt åt den att försvinna, för ikväll skulle jag träffa vänner, framför allt en vän som jag inte träffat på över ett år. Vänner från universitetstiden. Så jag sitter och muttrar och beställer tyg istället. Ska sy bebiskläder, men jag har slarvat bort min sy bebisklädertidning och vet inte vilket tyg jag ska köpa. Kör på bomull och tänker att det får bli en filt om man inte kan ha bomull (för ostretchigt?) i byxor.

Följande två tyg ska Fimpen att få. Kommer eventuellt bli tuffast i stan och jag funderar om hon/han inte ska heta Jill istället, det hette en tjej som gick på mitt gymnasium som var det tuffaste jag visste.

Den där om ett fult hem utan PMS

Nu när jag är gravid så har jag inga arga PMS-attacker längre. Mitt humör är lent som en motorväg, det sticker inte ut på något håll alls, utom möjligen ibland i trötthetskurvorna. Så var det i alla fall fram tills jag kom på att vår lägenhet är skitful.

Vårt badrum behöver renoveras. Vårt kök målas om. En bokhylla byggas. Tavlor hängas upp. Och eftersom det här är Lägenheten så måste allt bli perfekt.

Jag började med ett litet projekt i hallen som hade väntat i flera månader för att Stolte mannen inte hade godkänt det. Han tycker att det är onödigt att borra i väggar där man kan hamra in fula djävla vita spikar (vad nu sådana heter). Så en kväll fick jag nog och spikade upp alla tavlor med de vita djävla spikarna. Sen kom han hem, tittade på det och innan han hann säga något så fräste jag att jag visste att det var skitfult.

Jag tror att jag är lite allergisk mot fula halvlösningar efter att ha levt med en pappa som gjort allt själv. Kaklat badrummet. Gått ut ur badrummet och nu har jag kaklat! så är det klart, billigt, men helt snett.

Idag har vi hängt upp bröllopstavlor i sovrummet (som har väntat i ungefär ett år). Vi kan väl säga att det är ungefär samma visa där. Det är inte snyggt, men nu är det uppe i alla fall.

Den där om böcker jag har läst under tjugohundraelva

Och nej, jag orkar inte länka till en enda.

Femmor, hurra, hura!
Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Vi hade väl visioner av Elsie Johansson
Minns du den stad av Per Anders Fogelström
Niceville av Kathryn Stockett

Fyror
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Barn av sin stad av Per Anders Fogelström
The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie
Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri
Tjuvarnas stad av David Benioff
Att springa av Maria Sveland
Easter Parade av Richard Yates
Revolutionary road av Richard Yates
Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa
I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström
Bebisbekännelser av Lotta Sjöberg
Okänd soldat av Väinö Linna
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson
Du hasar av trygghet av Elin Grelsson


Treor
The white tiger av Aravind Adiga.
Släktfeber av Sara Paborn.
Kvinnan som gick in i dörrar av Roddy Doyle
Innan jag dör av Jenny Downham
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
Just kids av Patti Smith
Sanningen om Alice av Rebecca James
Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl
Grisfesten av Leif G. W. Persson
Jävla John av Eva Dozzi
No och jag av Delphine de Vigan
Northanger Abbey av Jane Austen
Freedom av Jonathan Franzen
The reluctant fundamentalist av Mohsin Hamid
L.A. Candy av Lauren Conrad
Musselstranden av Marie Hermanson
En dag till skänks av Anna Gavalda
All My Friends Are Superheroes av Andrew Kaufman

Tvåor
Enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson.
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen
Fursten av Niccolò Machiavelli
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
Elsas mode av Sofie Fahrman
Änglavakter av Kristina Ohlsson
Gargoylen av Andrew Davidson
När jag hör din röst av Stephenie Meyer
Den röda soffan av Michèle Lesbre
Tjärven av John Ajvide Lindqvist
Grand mal av Linda Boström Knausgård

Ettor, fy tusan!
New York-trilogin av Paul Auster


2011 kommer att kommas ihåg som året då jag förälskade mig i Per Anders Fogelström samt började på ny arbetsplats där alla pratar finlandssvenska och jag därför kom att läsa alla böcker i huvudet på denna dialekt. Dock är det ju inte alltid de man gillat bäst som man vill tipsa om. Skulle jag välja tre böcker ni borde läsa skulle jag säga Niceville, Du hasar av trygghet och Easter Paradise.

Den där om när det naturliga kommer lite för nära

Stolte mannen välte ett glas vatten över bordet och jag tyckte att vattnet var lite väl klibbigt mot mitt linne. Inte vattenkonsistens, så att säga. Då upptäckte jag att det var mina bröst som läckte.

Alltså ursäkta, men jag är INTE REDO FÖR ATT DET KOMMER MJÖLK REDAN! Kan vi stanna den processen och bara köra på att jag har något i magen ett tag till?

Den där om saker man läser på internet

Kombinationen gravid plus täppt näsa plus jättemånga tacos plus att man som gravid inte får ta nässpray = lilla snark. Lilla snark har dessutom feber och måste stanna hemma från jobbet.

När lilla snark är hemma från jobbet läser hon alla möjliga saker på internet och blir irriterad. Så nu går vi political on you igen.

(Jag börjar med en parentes. När jag läste på internet i förrgår så googlade jag bland annat högt blodtryck och gravid, eftersom jag är dum i huvudet. Kom in på nån djävla forumtråd typ Familjeliv och fick ena skräckhistorien efter den andra. En hade blivit inlagd på sjukhus de sista tre månaderna av sin graviditet och fick varken kolla på tv eller läsa en bok. Hon skulle helst sova. När jag läste det fick jag alla sorts symtom jag ska akta mig för, blev gravidhysterisk, som jag lovat mig själv att inte bli och var tvungen att ringa hem Stolte mannen från hans fotbollsträning.)

Ett.) I och med fallet Troy Davis. Det är inte okej att komma med argumentet att ni är emot dödsstraffet, men skulle kunna tänka er det om någon i er egen familj blev mördad. Det är inte enskilda individer, framför allt inte individer som är nedbrutna av sorg och hämnd som ska bestämma straff i en sån här situation. Vi kanske tycker att Anders Behring Breivik ska brinna i helvetes eviga eld, efter att ha suttit i fängelsernas fängelse i hundra år/liv han tog och sen stenas och dö, men det straffet har vi plockat bort, för straffsystemet är ingen hämndaktion.

Hämnd och vad som borde göras är olika beroende på vem som drabbas. Två treåriga söner i två olika familjer målar vardagsrummet blått med sina färgpennor. De treåriga sönerna kommer antagligen att behandlas olika, få olika straff. Samma sak med anhöriga till folk som mördas: de kommer antagligen vilja ha olika straff. Så kan vi inte fungera, samhället är inget gladiatorspel där enskilda människor får stå och peka tumme upp eller tumme ner.

Två.) Det här med allmän värnplikt. Kanske inte världens smartaste grej. Det här med att inte ha allmän värnplikt. Ännu sämre grej. Ja, för att ta mitt jobb igen (arbetsmarknadspolitik var det, ja) så kan man nu börja se att Totalförsvaret börjar rekrytera folk genom ganska intensiva kampanjer. Vem kan man tänkas välja? Nej, de går inte på nittonåriga killar från mellan- och överklass som antagligen kommer att plugga eller få jobb på pappas företag och inte alls är intresserade av att skjuta eller jobba inom utlandstjänst. De går på unga arbetslösa, människor som kommer från en gymnasieskola där de antagligen inte har suttit längst fram i klassrummet. Jag gissar att spåktestet de använder inte är riktigt lika svårt som det som skulle användas till nyanlända flyktingar.

Att slussa in folk från de nedre klasserna i vårt samhällssystem i försvarsmakten, aka USA, var det det vi ville?

Den där om att jag även funderar på badrummet

Den här lampan vill jag ha. Stolte mannen bara skrattade när jag visade honom den, förstod nog inte allvaret i det hela. Jag har valt att ta hans skratt som ett godkännande. Lampan ska eventuellt sitta i samma rum som våra cirkusposters, vi får se.

Den där om världens nya Sudoku

För övrigt var jag på Wordfeudavvänjning tills två av Stolte mannens vänner frågade om jag ville spela, efter att Stolte mannen på fyllan sagt att jag var bäst i världen (detta grundade han på att jag vunnit mot honom fyra gånger, för att han hellre ville lägga roliga ord än ord som gav mycket poäng). Så nu har jag två spel igång. Kan ju säga som så att det inte kommer på frågan att jag lägger ord som ger mindre än tjufem poäng. Jag måste vinna det här. M å s t e.

Den där om min lille dräng

Jag övar på att vila. Jag kommer hem och vill göra tusen saker, men lägger mig på sängen och tar upp en bok. Sen skriver jag en lista till min lille dräng (Lillebror) som vill ha saker att göra för att inte förgås av tråk när han går hemma i vår lägenhet och väntar på att få anställning. Man får anställning om man är nyutexad datasnubbe, då slåss arbetsgivarna om en och höjer lönen för varje dag som går. Om man är nyutexad statsvetare med en master, utlandsutbildning, tre språk, erfarenhet från två olika frivillighetsorganisationer, suttit i styrelsen på universitetet samt läst en utbildning parallellt kan man kanske tjata sig till en praktikplats.

På dagens lista står det att min lille dräng ska pumpa hjulen på min cykel (för jag höll på att svimma när jag gick till jobbet idag, hade bråttom till ett möte och försöker ignorera en förkylning, så jag la mig i gräset bredvid gångstigen och kände mig lite underlig) samt slänga sopsortering. Funderar även på om han ska få måla om vårt kök och åka till universitetet och registrera mig på den där tentan som jag aldrig får göra (men som går även i höst, hej, ta ledigt en heldag från jobbet!).

Den där om att jag inte vet vad som hände...

...men helt plötsligt står jag i köket och lagar mat, medan Lillebror och Stolte mannen tittar på två olika fotbollsmatcher och har öl- och dippkväll.