Den där om välkommen tillbaka, tack!

Det här är ett helt nytt liv. En livstid från när jag skrev sist.

Nu sitter jag mitt i en djävla röra av för många möbler, utspridda kläder och intrasslad i samboben och kärleksarmar. Jag har rest över halva Europa, min pappa har blivit kär i min pojkvän, jag har inte fått något jobb men däremot jobbpanik. Jag stressar för det står ett stort förbannat skrivbord från 1922 i trapphuset och nygrannarna måste ogilla bristen på flyktväg om det skulle börja brinna. Jag stressar för CSN vill ha tillbaka sina pengar och jag stressar för jag vill ju åka till AmsterdamMoskvaBrasilienFåröHamburg i höst, med alla de andra, men jag kan inte om jag inte har något jobb i höst för jag kan inte ta ledigt bara sådär och jag kan inte om jag inte har något jobb i höst för då har jag inga pengar. Och Ryssland ska man ju över huvud taget inte alls åka till.

Nu måste jag köra en tv till Uppsala innan jag springer iväg till Popaganda.