Den där om att jag inte minns att vi dansade i lördags

Den där om att jag inte minns att vi var så högljudda

Bakis. B A K I S! Det funkar inte att dricka nu när man blivit 3 - 0 kan jag berätta för er som har det framför er. Inte ens några glas vin. Det var en faslig massa prat om ålder igår och de andra var imponerade både över att jag var och att jag sa att jag var trettio. Sen diskuterade vilken ålder osm var snyggast. Någon sa att man har sin prime time som sjutton, men personligen måste jag säga att jag nog var snyggast som tjusju. I alla fall: efter alla de där glasen rövin drog vi in till stan, drack mer vin och dansade till Roxette. Och på vägen in kom det där om när man är som snyggast upp igen.

Den där om mina vänner

Vi sitter på stolar vid ett bord med ananas papaya melon bananbröd och kärleken löper som trådar mellan oss. Det är längesen jag träffade dem: kanske två veckor? och de frågar ska vi inte mingla med de andra och jag svarar att vi inte setts på så länge, vi behöver det här. För vi behöver det här.

Jag och mina bästa vänner. Vi behöver fnissa och gapskratta och säga att vi har ont i fittan och att vi har gått ner tie centimeter i midjan, vi behöver det för alla har vi karriärer på vars ett håll: en ska på konferens i Bryssel, en har privatkunder som kräver lite extra, en jobbar övertid. Vi försöker stämma träff nästa vecka, men det går inte för på måndag är det sena klasser och på tisdag är det medlemsmöte och på onsdag är det möte med fotograf och på torsdag är det klipptid.

På väg hem, från taxin går jag och Stolte mannen och han säger vad vill du höra? och jag vill höra Monica, för det är det enda rätta, så han sätter på telefonen och vi möter en tjej som ler och vi lyssnar på Monica, medan snön lossnar.

Den där om att bli portad på sunkbaren Skeppsbar

Åh, vi står och håller hand och tittar på en ganska så oengagerad (eller full?) Jonathan Johansson. Stolte mannens läppar är rosa, mina är mer rosa och morgonen efter kommer jag vakna bakfull som en flerbarnsmamma med rosa på läpparna.

Springer på Kom ut ikväll på toaletten och hon säger att hon inte kom ihåg att jag pratade skånska, vilket jag tyckte var lustigt, för jag kommer inte ens ihåg att jag pratar skånska. Sen åker vi vidare till Skeppsbar, där vi blir anklagade för att sno ett drinkunderlägg. Med de vänner jag har tänker jag att någon säkert gjort det, men när vakten vill kroppsvisitera en av mina kvinnliga vänner blir vi sura, blir portade, utslängda och jag försöker gå in igen. Jag kommer in igen och frågar om vi inte blev portade, varpå jag blir utslängd igen. Går vidare till Debban och dansar med skitstora leende och med nittonåringar till Sarah med Mauro.

Det är så himla högt och lågt. Det är gala och sunkbar. Det är skratt så man får ont i kinderna och toalettkö. Det är fina vännerna som är nyförlösta och ute för första gången sedan födseln för tre månader sedan och ramla i snön utanför taxin. Det är Stockholm en fredagsnatt.

Den där om festen

På lördag ska vi ha förlovningsfest kombinerat med inflyttningsfest (förlovade oss i juni, flyttade in i typ april, så ja, vi är sena!). Vi sitter och gör powerballadsfrågetävling blandat med quiz om oss. Egentligen hatar jag sådana här tävlingar, men nu handlar det om mig, då är det okej. Hittils har Stolte mannen tvingat mig att ta bort dessa frågor:

- Efter Kate Bushs running up that hill: "hur trimmar Jenny sin buske?" och
- Efter Meat loafs I'd Do Anything For Love (But I Won't Do That)*: "vilket hål vägrar Jenny att ta den i?"

Han har prydliga vänner.

En av de där prydliga vännerna ska ta med sin nya tjej som inte verkar jätteprydlig. Hon har typ hängt i krokar från knäna (ni vet när de kör in köttkrokar i huden?), är tatuerad i ansiktet och vild i sängen. Jag kommer att älska henne och är redan nu nervös över vad jag ska ha på mig för att hon ska gilla mig.

* I do anything... är en av våra skojlåtar till vigseln. Aen annan skojlåtar är I still havent found what I'm looking for med U2. Jag har lite tvångstankar om att vi måste ha dessa. Folk skulle ha blivit så förvånade.

Den där om mellanmjölk

Jag ska få spela trummor på efterfesten!

Den där om att eventa

Gjorde ett litet event på Facebook igår, ska ha en fest för att vi förlovat oss med bjudsprit och en bucket! (och gelly shots, som en del av er fått ta del av hemma hos mig tidigare), mest för att vi vill ha fest och för att vi har köpt en bucket!.

Råkade göra eventet öppet och tänkte att vi bjuder inte folk än.

Idag har en mängd av våra vänner på Facebook sett att vi ska ha fest och skrivit upp sig på listan att de kommer.

På något sätt tyckte jag att det var så fint att jag började gråta.

Den där om hur min vecka varit. Ungefär.

Jag har varit inne i världens bästa bok, så där mycket så att man saktar ner i rulltrapan så att man missar tunnelbanan och får vänta extra fem minuter och det är jippie! för man får läsa sin bok. Och så där så man nästan missar sin jobbstation och man bara okej axelryck? jag får väl åka tillbaka!

Sen stå på Debbans uteservering och det är så trångt att man står som packade små sillar, men det är okej, för det är ju ändå Sverige, men vakten kommer fram, fast det är tretusen pers och pekar på min kompis och säger att hon inte får eller ska dricka mer öl. Då blir man knulla digfinger med hela kroppen.

Eller på torsdag, när man typ bantat i två veckor och ställer sig på vågen och har gått ner ta-dam inga kilon och blir så sur att man bestämmer sig för att gå hela vägen hem från jobbet-hem (tre mil eller så) i regn.

Kommer sist på sjukamp på Grönan bland Stolte mannens only man-vänner. Ligger trea tills vi ska skjuta luftgevär och jag är pytteliten jämfört med den djävla bössan. Säger till att jag inte orkar hålla upp den och de killskrattar. Får noll poäng och blir skitsur för jag vill hävda mig, vara bäst bland killarna.

Och på tisdagen, tror jag, introducerar jobbkompis FarmVille på Facebook och jag blir fast i det och visar det för min bror, som går om mig i poäng, fast att jag har tre svarta får och en gås (!) och bara väntar på vad som kommer hända med kaninen när den är klar.

Säger förlåt till mitt hår för att jag inte klippt det på länge, går till en ny frisör, och nej, inte heller hon fastnar som skitbra att ha. Jag vill bli kär i min frisör, vill älska henne för evigt, och inte, som i Studentstaden, säga nja om min frisyr, varpå hon säger gå hem och känn på den några dagar. Känner på den några dagar, alla mina kompisar säger att jag är skitsnygg, men de har samma frisyr som jag, för de klipper sig hos samma tjej. Klipper mig själv och rycker på axlarna.

Den där om att minnena börjar vakna till liv

Åh, Gud, jag kom precis på att på dansgolvet igår så berättade en bekant till mig att de hade läst min blogg ett tag. Först läste de och läste, läste sen gjorde vi något och jag skrev om det och då fattade de att det var jag. Sen, på dansgolvet, fick jag hälsa på en annan bloggare som jag inte vet vem det var, men han hade ett helt entourage.

Sen gick jag och badade med Erik.

Men det var inte det jag skulle skriva om, det jag skulle skriva om tar vi i ett nytt inlägg (ursäkta, jag tror att jag fortfarande är full).

Den där om att det inte hade varit lika kul om han shotat ur en fitta

Igår var jag den där tråkiga flickvännen på fest. Jag hatarhatar tråkiga flickvännen. Hon som dricker vatten efter andra glaset, för att hon kommer att få leda sin apfulla pojkvän hem. Hon som står och diskar upp efter killarna kvart i tolv på nyår, för att ingen annan gör det. Förra nyår stod typ alla flickvänner och diskade när killarna drack öl och fuldansade. Jag gick in till dem och fylleskrek att se på er! vad faaaaaen gööööör ni? Sluta nu diska och kom och dansa med mig! Det gjorde de inte.

Och jag brukar vara den ROLIGA, den som festar hårdast, till exempel på ett bröllop vi ska på sommaren nollnio, på ett slott, då är vi redan placerade i ett hotellrum som ligger i anslutning med festlokalen, för ni ska väl ändå inte sova så mycket?

Igår shotade min pojkvän tequila (fast att han hatar tequlia och spydde som en sjöman när han var femton och drack det sist) ur sin kompis navel och lät sin kompis göra det på honom. Sen shotade kompisen ur tredje kompisens punghud. Precis innan min pojkvän skulle slicka på tredje killens kuk vände han sig om och frågade mig om det var okej. Jag sa nej och blev tråkigast på festen.

För okej, låt dem göra sina småkillsgrejer, det har jag inget emot och jag vet att de är kompisar och inte gay och inte tända på varandra och det ÄR ganska kul. Men jag lovade Stolte mannen att jag inte skulle hångla med mina kompisar mer, för nu var det han och jag och skulle det vara en killkompis hade det inte varit så kul för honom (enligt honom) och då blev jag sur för att det borde betyda lika mycket om jag hånglade med en tjej och...

pust...

hade han shotat tequlia ur en fitta så hade hela festen gått i taket och det hade inte varit kul. Alltså för någon - festen hade nog dött ganska så snabbt. Sen, vid fyra gick vi hem, och jag var skittjurig och jag hatar att vara det utan att någon märker något, det är som att gå runt som ett djävla martyrmonster. Så typ, vid Götgatan frågade han vad som var fel och vi kom in på nån konstig diskussion om getter och Afrika. Och han avbröt mig hela vägen hem och till slut var jag tyst och nekade pussar och sa att om han inte kunde föra en vettig diskussion behövde vi inte prata alls. Så spillde han dressing på sina svarta byxor och satte sig på en bänk bara för att lyssna på vad jag ville säga och så sa jag det framför hans fylleögon som typ gick i kors. Sen gick vi hem och skedade.

Imorse hade han ångest och mindes ingenting om vårt getbråk, så jag fick förklara igen och säga att jag sket i att folk tyckt att jag var tråkflickvän, jag drack i alla fall tequlia hela kvällen och inget djävla vatten.

Det bästa var ändå idag när mamma ringde från Tyskland och berättade att de hade köpt en flaska tequila till oss där, för det gillar väl ni ungdomar?

Den där om att gråtrunka till våldsporr

Mina klackar bredvid Å-klackar på dansgolv med för mycket dålig musik, för mycket pojkar som kom för nära, spotviskandes i örat och jag som flyttade närmare Å, krampaktigt hållande i min öl köpt av en bartender som jobbade robot, inte visade några känslor i ansiktet. Och jag undrandes har jag blivit för gammal? Medan förtiplusarna dansade bredvid i sina inte från Stockholmsskärp.

Utanför skitstället träffa på en gammal gymnasiekompis, inte setts på åtta år. Kändes mest konstigt och herre Gud, pratar jag sådär mycket skånska, medan Å försökte övertyga mig ett nej!

Men alltså, så här ska det ju vara:

Hårda klackar bredvid Å-klackar, neonljus, på-på, vi äger världen!, dansa till Electovamp och Zeigeist, åla mot stolpe, spilla genomskinliga drinkar på svarta strumpbyxor, trilla in: hem runt sex på morgonen och knulla sin pojkvän för att sedan somna med kläderna på.

Inte knuffa undan förtiåriga lagerarbetare som inte kommer att få napp ikväll och måste gå hem och gråtrunka till våldsporr.

Den där om allt viktigt som hände igår

Alltså... för några dagar sedan kom jag på något jättebra att skriva om här på bloggen, men tänkte att jag skulle komma ihåg det dagen efter och skrev därför inte upp det. Det gjorde jag så klart inte och det irriterar mig skitmycket. Igår skrev jag därför upp allt viktigt som hände så att jag skulle kunna skriva om det. Det här är vad jag skulle komma ihåg:

• 5
• Så där smek och lungt. Så där: där!
• Varje gång hon säger något blåser håret vid hennes öra.
• Och i ryktensesob gröna byxor drar åt höger!
• Och i bankernas skyltfönster lyser det: du har inte råd!
• Jag har fortfarande den djävla väskan innanför jackan.
• Och då sa han det där om tomtar!
  
• Om man trycker på min klocka så
  
• Jag bestämmer mig för att knyta fast en liten bit i en bil.

Jisses, ett sånt material jag har att arbeta med, tack för det fyllejenny!

Den där om Jenny och ketaminet

Jag hade åkt självdestruktiv från Stockholm för att styrka och stärka mig själv, vara starka Jenny i ett annat land. Eller nja, det hade ju kanske inte börjat så, det började med att jag ville fly från all skit och allt dåligtmående. Så jag flydde till Mexiko, men självdestruktiviteten fick kompisar där nere i form av lilla trots, stora testa gränser och bästisen villvaratjugiettigen!

En kväll hade jag bråkat med killen jag blivit dödsförälskad i (dödsförälskad bortom kontroll, något jag aldrig känt varken före eller efter det, en sån dör konstig förälskelse som får en att göra allt, förlåta allt och skita i allt. En förälskelse som är djävligt skadlig för dig.) och blodet i mig rusade runt, runt. Tankarna flög virvelvind och hade han bett mig att hoppa så hade jag inte ens haft tid att fråga hur högt, innan jag gjort det. Bråket gick ut på att han inte kunde träffa mig längre, för att han var tvungen att koncentrera sig på sin andra flickvän (parantes två: i Mexiko är det ganska vanligt att ha två flickvänner samtidigt: en som man är kär i och en man har för framtiden, som är fin familjflicka och som man så småningom ska gifta sig med. Jag var definitivt inte alternativ två, eftersom jag var utlänning).

Så jag rusade och flydde bort från självdestruktivitet för att rusa rakt in i en relation där jag inte skulle kunna vinna i slutändan. Jag tänkte på honom konstant, hjärtat rusade på spansklektionen när jag visste att jag skulle träffa honom på eftermiddagen och jag skolkade när han hade sms:at. Kvällen när vi bråkat och han dumpat mig gick jag direkt fram till fransmännsklicken, för fransmännsklicken var de som hade de tyngsta drogerna. De smuslade inte ens med det, utan stoltserade med lsd, hasch, rohypnol, librium, stesolid, mogadon, valium och allas stora favorit kokain. Bad fransman nummer ett att ge mig något, vad som helst, ge mig nu!

Skölja ner med sprit och sen försvann jag. Trodde de andra, själv var jag helt medveten om vad som hände runt omkring mig, men kunde inte röra mig ur fläcken. Det var harhjärna med ett hjärta som svämmade över alla kanter och jag pratade med dem, men de hörde inte. Jag skrek till dem att jag visst var medveten om vad som hände, vad som hade hänt, inte särskilt rädd för vad som skulle hända. Liten, liten , lutad mot en bil på en innergård utanför en svartklubb medan mina kompisar sprang omkring och frågade vem faen som hade gett mig något och vad det var. Fransmännen lyfte in mig i en bil, vägrade köra mig till sjukhuset, utan körde hem mig istället, medan jag satt i baksätet och sjöng för mig själv, utan att någon hörde mig och kittlade solrosorna på magen. Mina vänner satt runt om och oroade sig bortom månen och tillbaka.

De la mig i min säng och sen låg jag där och sjöng i tre timmar, för mig själv, utan att kunna röra mig eller kunna bli hörd. Efter tre timmar, ungefär fem på morgonen, kunde jag prata igen, på riktigt, så att folk hörde. Det var ingen som ville följa med mig ut och fortsätta festa.

Den där om Göteborg

Vi möts upp inne på Systembolaget och alla ser ut ungefär som vanligt, faller, eller om vi radar, in oss i våra roller, dem vi var då, nästan direkt. Vi, från Stockholm som bilat ner dagen innan, de som bor kvar i Studentstaden och de som bor i Göteborg. Det har hänt så många utropstecken sedan vi träffades sist, vi tio. Det är giftemål! och förlovningar! och bebisar i magar! och nya jobb! och ihopflyttande! och nya partners! och nya frisyrer!.

Och jag älskar dem allihopa, fast att vi, kanske inte, alla passar ihop. Vi har klistrats samman genom en utbildning, genom vin på onsdagskvällar, fester på lördagar, sit ups i universitetsgym, bakisföreläsningar, grupparbeten. Vi har känt varandra i fem år ganska exakt och vi vet hur vi ser ut när vi är sjömansfulla, bråk om vilken musik som ska spelas på förfesterna, och hur vi ser ut när vi precis har träffat någon ny och hur vi ser ut när vi precis blivit lämnade.

Nästa gång vi träffas så kommer det kanske finnas en bebis. Den första bebisen. Vår första bebis.

Den där om att vara ensam hemma

Första natten jag sover utan honom sedan februari, då jag åkte till Indien för att Finastehänga i några veckor. Han på svensexa dagarna två, jag hemma själv, fast inte ensam. Jag vaknar till klockan åtta och kan inte somna om; ligger och lyssnar på Lillebror och Lillebrorflickvän som sovandas bredvid mig i den för stora sängen som tar upp halva rummet i vår nya lägenhet. Dagen innan, kvällen och natten, spenderades på popfestival, dansandes för att inte frysa ihjäl i augustikylan.

Blev jättejättesena, efter att ha kört till Uppsala för att hämta Lillebror och fick speeddricka hemma hos mig. På vägen klättrade vi på en traktor och halsade öl som fjortonåringar. Trillade in i vän från förr och det var fint, hon var fin.

Samlade vännerna tätt intill, nära, för att kunna insupa dem så mycket som möjligt: Finaste som snart flyttar tillbaka till Indien, fast att jag inte har fått värma mig tillräckligt mot henne. Hittade ett anteckningsblock vi använde en festkväll förra sommaren, när vi bestämt att bara kommunicera genom att skriva till varandra.
Jenny: Jag trodde aldrig att vi skulle komma ut.
Finaste: Vem? Jag? Nu har jag. Nu är jag lesbisk!
Jenny: Nej! Utut, ut från lägenheten!

Nu hade det inte varit fel att börja röka igen. Idag är en sådan dag.