Den där om tvärtomsagan

Finaste tycker att vi ska behålla millimetern. Hon frågar om vi verkligen har tänkt genom det här och vi nickar båda bestämt. Det är en liten tvätomsaga, där hon tycker att vi tänker tokigt, när folk i vanliga fall brukar säga att man borde tänka en extra gång om man verkligen är redo att skaffa barn. Vi sitter alla tre och äter brunch, eller de äter och jag petar - tidig graviditet är bästa bantningskuren någonsin. Stolte mannen lägger en hand på min mage och stryker upp och ner.

Midsommarafton var sådär. Magknip deluxe och illamående gjorde att jag låg i sängen redan elva på kvällen. Av någon konstig anledning hade jag den där tvreklamen där en gravis kvinna dricker och fostret ligger i magen och lider i huvudet och kunde inte dricka alkohol. Och p-piller äter jag fortfarande, konstigt nog.

Stolte mannen vill berätta för sin mamma och jag okejar. Är helt okejig med det, tycker inte att det är något som vi borde hålla hemligt eller skämmas över. Vill få ut det och prata om det och berätta att abort inte är något man borde skämmas över, något som ska döljas, utan ett faktiskt alternativ, även om man kanske har alla rätt och är jättekära i varandra. Vill inte att det ska vara konstigt, ett icke-val eller något som blir nerprioriterat i vården. Vill inte behöva vänta två veckor på något som redan är så känsligt.