Den 31 januari 2013. Det var då jag tänkte avsluta min bloggpaus för att känna hur det kändes. Men så kommenterade Boel och jag tänkte fuck it med för många utropstecken och bestämde mig för att skriva en uppdatering.
Punkt ett.) Det slår mig ned fullkraft hundrafemtio kilometer i timmen när jag kommer in i förskolelokalen. Här luktar det likadant som på neoavdelningen på SÖS. Det luktar bebis och mat och lite blöja. Fullkraft rakt i magen ansiktet över armar: ståpäls över ben och tår och lår och ansikte. Fimpen leker med ett glasögonfodral på förskolan. Han tycker om det där, att sitta själv och pysselpilla. Dag ett ensam är okej. Dag två ensam har han varit glad. Dag tre gråter han hela dagen och pedagogerna ler inte.
Punkt två.) Jag ska på kompisblinddejt. Jag funderar ut kläder (kanske svartblus eller rödtröja? Eller båda?) tänker hår och förbannar att min frisör klippte min bena fel. Skojar över Facebookchatten att vi måste göra en dagordning över allt vi ska prata om. Och det är så likt kärlek, hur det allt börjar. Det trevande. Det nervösa.
Punkt tre.) Jag hittar ännu ett hus med pendlingsavstånd till Stockholm. Jag ringer Stolte mannen som inte svarar. Svettas i händerna och ringer mäklaren. Alla dessa hus jag spontanköper i tanken och sen blir besviken över samtidigt som jag absolut inte är redo för att flytta från Stockholm samtidigt som alla mina bästa kompisar flyttar närmare mig. Och min bror! Min bror försöker flytta närmare. Så jag brusar och bubblar i telefon sms mail Facebook att klaaaaaart vi inte flyttar! samtidigt som jag redan har sått vildrosor längs långsidan på det röda huset med vita knutar.
Ni då? Vad har ni hittat på sedan sist?
12 kommentarer:
jag har börjat dricka te för första gången i hela livet och så och så har jag köpt ett par dyra vinterskor för första gången i hela livet också, dom kostade 1300 och jag har aldrig köpt nåt så dyrt men jag tror att dom kommer hålla i många år. Och så har jag haft releasefest för min bok och gjort en intervju för radio. Det var jätteläskiga grejer men jag klarade det på nåt sätt. Det där huset ser helt fantastiskt ut.
Jag har jobbat för mycket, lärt mig alldeles för lite teckenspråk och blivit så otroligt glad för att min unge producerar svårhörbara ljud!!
Jag har blivit tjockare, blivit beviljad graviditetspenning och nästan städat bort allt på mitt skrivbord på jobbet. Är helt med på att jag jobbar min sista dag på torsdag. Är inte helt med på att jag gör det på grund av att jag snart ska få ett barn till. Det är mer som "Så här tjock kommer jag vara för resten av mitt liv och vad skönt det ska bli med lite semester!".
Jag har tokjobbat, bokat massa båtbiljetter (himla farande från&hem till ön framöver), ritar på vårt drömhus, lagt bud på en tomt & så har min pappa fått besked & opererats för tjocktarmscancer. Varit omtumlande, spännade & läskig tid senaste månaden..
Jag har börjat praktik efter en massa plugg och fattar inte riktigt vad jag gör där eftersom jag känner mig helt lost, men ändå hemma på nåt vis. Försökt plugga ikapp det som borde vart klart, och haft lite ångest över att jag är så oeffektiv typ. Plus hängt hängt hängt, och åkt skidor!
Och jag är strålande glad över att det kom en statusuppdatering!!
Men vad mycket som hinner hända på kort tid. Och sen, när vi är där i december 2013 och funderar tillbaka på vad som hände i januari 2013 egentligen så kommer vi inte riktigt minnas. Tänka det hände väl inte så mycket, va?
Jag har hunnit skaffa mig en andrahandslägenhet som jag ska flytta till om typ nio dagar utan att vara beredd på att plötsligt bo själv, vara själv, leva själv efter tretton år av intelevasjälv.
Och så har jag varit på Öland med mina allra bästa bästisar och det var ju underbart förstås. Vi har alla vår beskärda del av misär just nu men bubblan vi skapar tillsammans är så himla fin.
Jag drömmer också om hus men det finns inget vettigt till salu i området... Tänker mig sekelskifteshus med vedspis i köket.
Johanna: Oj! Men det kanske är bra för dig att bo själv? Pyssla ihop det du tycker är fint osv, tänker jag?
Jojjo: Alltså JA! Ett sånt hus beställer jag också, tack på förhand!
Jag har sen första gg sen 2008 gått vidare från första såll ingen och fått göra fys-testerna till min dröm. Jag klara dem!!! Var så nervös å ställde sånna krav på mig själv att jag fick nässelutslag över hela låren dagen efter testerna. Två veckor senare kliar dem inte längre men jag är fortf rosa. Jävligt hett!
Håll tummarna nästa v få får jag veta om jag får göra nästa test.
Ja. Så har jag hittat en lång man som gör att jag får vara lilla skeden på riktigt.
For se om han är en keeper. Snälla killar har aldrig jag vågat tro på. Tyvärr. /M
OK - det kanske råkade bli så att jag kollade på en annan blogg - men bara lite, och det betydde ingenting. Och förresten - "we were on a break"!
Välkommen tillbaka - jag har saknat dina inlägg!
M: Åh, håller tummar för både keeper-killen och testerna. Berätta hur det gick, okej?
MCZ: Men jag trodde att du skulle vänta på mig? Jag som inte såg åt någon annan bloggläsare!
Skicka en kommentar