03 maj 2013

Den där om slutet, pt 2

Hej igen hörrni.

Sånt gensvar. Sånt gensvar! Jag satt hela gårdagskvällen (den delen när jag inte brottades med min son för att han skulle sova) och storgrät. För att det här är som att göra slut med någon jag älskar. För att det här är som om att en av mina bästisar inte kommer att finnas längre. Ni är det, ni som läser. Mina bästisar. 

Det är som många av er skriver - det var inte såhär det skulle bli. Jag skulle ju berätta för er att vi köpt det där renoveringsobjektet som vi sen modelerar om till vårt drömhus. Ni skulle vara bland de första jag berättade för att Fimpen ska få syskon. Igen. Och igen. Om Stolte mannens och mina bråk. Om vår Argentinaresa.

Och det är inte de taskiga kommentarerna som gör att jag slutar för taskiga kommentarer har jag fått sedan jag började skriva. Det är inte ifrågasättandet eller ilskan över att vi inte har pengar över till mat (som jag tydligen igen behöver förklara: nej, det var faktiskt så att vi inte hade råd med mat i april. Jag vet om att vår familj inte är fattig, tro mig, jag ser riktig fattigdom varje dag (och har heller aldrig påstått att vi tillhör en del av den fattigdom som finns i Sverige idag). Vi fick låna pengar för att ha råd med mat: ja. Och det tillsammans med att ständigt behöva snåla samt att den här sommaren kommer att bli jobbig ekonomiskt då Stolte mannen ska vara föräldraledig med lägstabelopp fick mig så trött att jag (kanske) oaktsamt KLAGADE på vår ekonomi.Så.) Det är alltså inte de taskiga kommentarerna eller påhoppen på mig som person som gjorde att jag tog beslutet jag tog.

2001 blev jag förföljd av en kille som vi kan kalla Peter. Har ni aldrig blivit förföljda kan jag meddela att det är enormt läskigt. Det kryper in under huden, det äter upp en. Det ledde till att jag var lite på min vakt

2006 när någon började skicka elaka och maniska kommentarer på min blogg om att de visste var jag bodde och vad jag gjorde om dagarna. Vilka tider jag gick och tränade. När jag var ute och festade. Detta polisanmäldes, men jag fick aldrig veta vem det var.

2013 börjar "Linda" kommentera och vet var jag jobbar. Det är väl inte kärnfysiskt svårt att räkna ut det, men det var inte du som väl jobbar på..., utan du som jobbar på... gjorde att min lilla historia av läskiga förföljelsemänniskor gjorde sig påmind. Det var inte bara den här kommentaren, utan i inlägg som jag nu tagit bort fanns fler kommentarer som talade om att folk jag känner/som känner mig läser den här bloggen utan att ha berättat det för mig.

Det är inget nytt för mig. Folk har under hela tiden den här bloggen funnits berättat att de hittat min blogg. Att de läst ett tag och sedan förstått att det är jag som skrivit den. Men de har berättat. De vill mig inte illa. De är inte taskiga. Det är okej. 

Det här tillsammans med ett turbulent privatliv (tro det eller ej, allt skrivs inte här) gjorde att jag valde att sluta här. Eller jag vill inte säga att jag valde, för det känns inte som om jag har något val. Det är inte vara Den där Jenny längre. Det är Den där Jenny, Den där Fimpen och Den där Stolte himla mannen också. 

Om jag fortsätter att skriva här så kommer jag att låsa bloggen. Jag kommer inte att börja skriva någon annanstans. Jag är den där Jenny, det här är mitt land. Jag måste få vara rädd och ledbruten ett tag, sedan kanske jag kommer tillbaka, låser och släpper in er som kan identifiera er själv. Vi får se. 

Vi hörs.

45 kommentarer:

Ting sa...

Det är så himla sorgligt att det finns såna här jävla människor.
Som får dig att känna så här.

Jag, som precis har hittat hit, kommer sakna dig!

Limpy sa...

Tack! Puss!

Lisa sa...

All kärlek, Jenny. Du ska göra precis vad du behöver, de av oss som inte är Äckliga Hatiska Elaka Vidriga Troll har full förståelse och önskar bara att ÄHEVT kunde försvinna så att vi fick ha kvar dig. Kram.

Miss Baglady sa...

Massa kärlek och gör precis så som du vill. Du kommer att vara saknad men inget är viktigare än dina känslor i detta.

För det är min tur nu. sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
För det är min tur nu. sa...

Tack för allt Jenny. Jag har följt din blogg i flera år, älskat varje text men aldrig kommenterat. Tack för allt fint.

Karolina sa...

Nu förstår jag bättre, det låter riktigt obehagligt.
Jag förstår inte vad det är som gör att vuxna människor beter sig så...
Lycka till med allt nu!

Annie sa...

Men... Ni har ju sparat till Argentinaresan i tre år säger du, då måste ni väl haft minst några tusen sparade i april? Tycker du verkligen att det känns rätt att säga att ni inte hade råd med mat i april, när ni åkte på nöjesresa utomlands den månaden? Jag tycker nog att det är lite av ett hån mot dem som de facti inte har råd med mat när räkningarna är betalda. Personer vilka du skrivit att du träffar i ditt jobb. I ert fall förstår jag det som att ni valde att lägga mycket pengar på en resa, och därmed inte hade pengar kvar i slutet av månaden. Det är ju inte riktigt samma som att inte ha råd, det är ju mer att ni prioriterade resan/nåt annat den månaden då. Men jag förstår fortfarande inte varför ni behövde låna, när ni har lagt undan pengar under tre år till en annan resa? Varför tog ni inte bara lite pengar från Argentina-kontot och köpte mat för? Ibland får man ju låna av sina egna besparingar på det viset menar jag. Har man kapital på ett sparkonto så har man ju faktiskt pengar, även om man hellre vill lägga dem på en resa istället för mat.

Annie sa...

Eller alltså, jag bryr mig inte egentligen om hurvida ni lånar pengar fast ni har pengar sparade på ett rese-konto, men detta gjorde mig bara så otroligt nyfiken på hur du tänkte och hur ni resonerar. Har ni satt upp nån regel för er själva att ni inte under några omständigheter får ta från t.ex. Argentina-resan-kontot, inte ens när det krisar med t.ex. mat, utan att ni då istället ska låna till att köpa mat? Eller hur fungerar det liksom när du skriver att ni inre haft "råd" med mat men ändå har pengar undanlagda för en resa?
Älskar din blogg, tråkigt att du ska sluta blogga.

Li sa...

Tror att du gör helt rätt, även om det är trist att det ska behöva bli så. Du kommer att vara saknad av mig och många andra.

Kram och tack för den här tiden.

Jane sa...

jättesynd. Bra blogg

Carin sa...

Men åh vad bra att det kanske inte är slut-slut i alla fall, jag har läst dig i fera år och jag är apkass på att kommentera men jag vill absolut fortsätta att följa med. Och jag har inte den blekaste aning om vaem du är, var du jobba eller nåt sånt. Du är Jenny, det räcker för mig.

Emilou sa...

Så himla synd att du tvingas till detta, men fullt förståligt efter all skit! Jag har läst i ett par år och alltid blivit lika glad när du skrivit något nytt, du skriver så bra, gripande och om saker som berör (på gott och ont som det verkar..) Hoppas att jag får följa med om du börjar igen!

Kristin sa...

Tack för att jag har fått läsa!

Jenny sa...

Annie: jag tänker inte diskutera min privatekonomi något mer, men tack för dina tips.

Alla: tänk på att föra en vänlig ton här inne, när ni kommenterar. Mot mig, mot Linda och mot varandra. Att jag slutar blogga är tråkigt, men ännu tråkigare blir det om vi inte kan vara snälla mot varandra. Okej? Okej!

Malin sa...

Så otroligt tråkigt. Älskar din blogg, hade du släppt en bok hade jag varit först i kö att köpa. Förstår dig absolut och önskar dig och er all världens lycka till i livet.

Anonym sa...

Lycka till med vardagen jenny, kommer att sakna dina texter. Speciellt de med ditt speciella sorts "flow" i, t.ex. brev till fimpen. De är så vackra att man bara sjunker in i dem och önskar att de aldrig tog slut.
//anna

Sussilago sa...

Du är bra exakt som du är, glöm inte det!

Alex sa...

Önskar dig allt gott! Och det var fint att få ett sånt här avsked av dig. Må väl nu.

Åsa sa...

Förstår verkligen att du är på din vakt! Och jag kan inte ens förstå vad en del blivit provocerade av i vissa inlägg.. Jättetrist att du slutar blogga, tycker om ditt sätt att skriva på alla sätt och vis. Ta hand om dig <3

Jane sa...

Jag tycker att det är SÅ tråkigt och jag kommer att sakna dig (även om jag inte kommenterar så ofta), men jag förstår dig. Följ hjärtat!!! <3

Colombialiv sa...

Det är helt förståeligt, men samtidigt så oerhört sorgligt att det är så det ska bli, att det är så det funkar.

Om du återupptar bloggandet igen så hoppas jag få följa med på resan.

Kommer att sakna dig så himla mycket (men i framtiden flyttar vi till Sverige och då kan vi hänga irl).

Stor kram.

Anonym sa...

Så himla läskigt med förföljelsemani. Jag har läst din blogg till och från genom åren. När du blev gravid med fimpen, när du mådde skit, när du blev glad. Första sommaren i fimpens liv. Det var fint. Alla böcker som du läst och inspirerat.
Jag hoppas du vill låta mig läsa dina låsta inlägg. Annars så tackar jag för att du är du och du skriver så bra.
//Ellinor
ellinorwesth@gmail.com

Lina sa...

Ja tack för att du låtit oss läsa jenny, och jag hoppas också på att jag får läsa dina inlägg om du trots allt ändå fortsätter (nu eller om 5, 10, 15 år!) och låser dem, men förstår självfallet om om det inte blir så.

Mirijam sa...

ÅH, fan också Jenny. Att folk liksom ska vara så jävla... engagerade på fel sätt. Bry sig, på fel sätt.

Jag vill jättegärna läsa om renoveringsobjekt och Fimpen-syskon, och hoppas verkligen att du hojtar till när du känner för att bjuda in till ett nytt (låst) land!

Puss!

Anonym sa...

Jag har följt din blogg länge länge. Du har tagit mig med på hela din livsresa. Tack för alla fina ord och berättelser du delat med dig av. Jag kommer att sakna dig. Mycket.
/Anna

Anonym sa...

Jag kommer sakna dig! Men hur ska du veta det om jag inte berättar?
Augusti 2011 var jag nykär och lycklig, Han var på semester och jag var glad för att jag längtande väntade. Låg i kökssoffan i stugan och läste din blogg från slutet till början på min iphone, läste och läste. Hur hittade jag till dig, kommer inte ihåg. Märkte saker du skrev som kom lite närmare hjärtat. Sen har jag läst och läst. Din blogg läser jag mest från mobilen och det är en dålig förklaring men det är så jobbigt att kommentera då. Men det skulle jag såklart ha gjort.
Jag får kanske aldrig veta hur den där långresan blev, var ni valde att köpa hus, eller hur det går med det där jobbet (är själv underbetald akademiker på myndighet, fy fan för det alltså)men håller alla tummar för dig, Fimpen och Stolte mannen.
/Ann

Anonym sa...

Åh nej... Men det är klart att jag förstår och respekterar. Om det blir en låst blogg hoppas jag av hela mitt hjärta att jag får läsa.

Anonym sa...

Kram Maggan (=anonym nyss)

ingis sa...

jag hoppas och tror att du kommer tillbaka, du har ju så mycket vettigt att dela med dig av! önskar dig all lycka i framtiden även om vi nu inte får vet vad som händer :)

inte skyldig sa...

<3 <3 <3

Lisa sa...

Kommer sakna dina texter! Så sorgligt att du slutar av de orsakerna du nämner, men herregud jag förstår dig verkligen. Lycka till med allt, du verkar vara en underbar människa!

Anonym sa...

Tack för allt som du har delat med dig av! Kram Katja

Anonym sa...

Vad tråkigt att du slutar men tack för att jag har fått läsa dina texter och följa ditt liv.
Kram Anna

k sa...

Tack för alla fantastiska ord, Jenny. Du kommer att vara saknad.

Anonym sa...

Även jag har varit med dig länge och vill gärna fortsätta ta del av vad som händer i den där galenpannan, under luggen. Bjud in oss till VIP-fest! kram Emma i Hökis

Anonym sa...

Men du, om du skulle börja blogga i en låst blogg följer jag dig jättegärna där om jag får. Läst i flera år men aldrig kommenterat tidigare...

Anonym sa...

En "hemlig" till - kommenterat någon enstaka gång, tror jag, men läst ALLT.
Vill veta hur det går! Vill se mer av Fimpen och ta del av mera fina texter, hoppas det räcker att man kan identifiera sig med namn och mail för att få läsa i så fall? :/ Orättvist att inte vara "innersta kretsen" av coola bloggare...

K sa...

Jag har aldrig kommenterat här heller, men jag har varit en trogen läsare sedan jag först hittade bloggen någon gång för ungefär två år sedan eller så. Jag hoppas verkligen att du kommer tillbaka någon gång, här eller i någon annan form, och jag hoppas att få kunna ta del av det du skriver då, för du är så fantastiskt bra på att uttrycka dig i skrift. Jag hoppas att allt blir bättre för dig.

Jagger sa...

Har läst av och till från google-reader och därför varit kass på att kommentera.
Men jag tycker att det är trist att du slutar blogga för du har stort skrivpotential. Du är skitbra!
Däremot kan jag förstå din tanke att sluta... jag slutade själv blogga efter en stalker som gjorde mitt liv svårt. Startade en ny blogg på ett annat ställe men jag kände att jag hela tiden tittade mig över axeln och inte riktigt kunde skriva som jag ville eftersom jag visste att den här personen letade efter min nya blogg. :P
Hoppas att du återkommer. :)

Lisa E D sa...

Fina fina Jenny. Jag har läst din blogg så himla länge. Så länge att jag brukar tänka när det gått några dagar att jag måste gå in och se om Jenny bloggat igen. Det är en härlig känsla. Jag tycker du är så fin mot orden. Du behandlar dem väl. Fortsätt skriva Jenny för det gör du så himla bra. (Och lite extra har jag gillat nör du skriver ihop meningarungefärsåhärsåjagfår ta i för att läsa men fnittrar lite samtidigt. Det är toppen!)

Jag kommenterar inte så ofta. Men jag kommenterade när ni gifte er, när ni var gravida och när ni fick fimpen. Och är så himla glad för er skull! Lika ledsen blir jag när jag hör hur du blivit behandlad. Det är inte okej, alla troll som finns.

Jag är kommunalråd för socialdemokraterna och har själv fått ett och annat hot och vissa riktigt RIKTIGT obehgliga. Jag önskar våra barn inte skall få uppleva det, önskar du inte hade fått uppleva det, önskar jag inte fått uppleva det.

Jenny, stå på dig. Fortsätt beskriva vardagen, fortsätt bekämpa orättivsor, fortsätt brinna för människor. Tack för att du delat med dig av dina ord. Tack för lånet, även om jag verkligen hade velat fortsätta läsa så säger jag nu till dig med den fullaste respekt, tack för lånet av dig Jenny.

Stort lycka till med familjen, med dig själv (du är en grym morsa!!!!) med karriären och med ORDEN. Ta hand om alla de där och lev nu gott!

Avanti poplo!!!!!

maria sa...

hur gör man för att identifiera sig då? vill inte låta supertöntig, men jag har läst din blogg sen 2005 (!!) och du känns som min kompis. typ den kompisen som flyttat till spanien eller nåt och mailar varannan vecka med en liten uppdatering. jag gillar att höra om dig, jag gillar dig. best of luck med allt, ibland har jag irriterat mig på dig som man gör på sina kompisar, men för det mesta tycker jag bara att du verkar så skön.

ville bara säga att jag gillar dig. och vill fortsätta läsa. du är bra!

Sofia sa...

Jag började läsa 2005, jag var 18 då. Hur konstigt det än kan tyckas så känns det som du varit en del av mitt liv under dessa 8 år. Många gånger har det känts som du varit min coola, men digitala, storasyster som berättat för mig om det som varit just då eller det som komma skall. Nu är jag 25, precis som du var när jag började läsa, och kanske är det så att cirkeln sluts nu. Jenny, stort tack för de här åren!

Johanna sa...

Blir så arg på att folk utsätter varann för sånt här. Fy farao.

Hoppas du hittar ett sätt att hålla det ifrån dig, alldeles oavsett hur det blir med bloggen. Hur det känns i magen är det viktiga!

John Kalthle sa...


Very informative blog post….thanks for sharing it..
Book online bus ticket from redbus.sg