Den där om grått - det nya röda!

Jag är ju inte den som är den som är den. Går något inte min väg är jag ju inte den som lägger mig i sängen och tjurar och skriker till människorna på internetbilden för att de inte svarar på mina mail eller när Stolte mannen ringer. Jag är ju inte den som bestämmer att vi lägger ner bröllopsplanerna för att jag inte får det stället som jag vill ha.

Eller så är jag precis sådan.

Nu har vi dock hittat oss ett nytt ställe. Istället för fint rött så får vi… grått. De hotar dock med att de stänger klockan två på natten. Klockan två på natten tänker jag mig att festen precis har kommit igång.

To be continued…

Den där om min fredagskväll

Vi har inte träffats på hela veckan: jobbat om varandra. Jag har hållt utbildningar förberett utbildningar jobbat över bokat möten suttit med jurister möte med chefen underlag för utredningar, cirka halv åtta till åtta på kvällen: över tolv timmars arbetsdag. Han förhandlat med amerikanare och telefonkonfererat med Japan från three pm to eleven pm, kommit hem vid tolv, när jag sovit sucksömn.

Så går jag ut med mina kollegor på fredagen: dricker rosa drinkar med jättemycket sockerlag och skratt i, tänker ska bara stanna en liteliten stund! Men en liten stund blir plötsligt klockan halv tolv och jag kindpussar flickkinder hejdå och kramar pojkhalsar god natt! och går armiarm med två av favoritkollegorna mot tunnelbanan.

Ringer kärleksröst och meddelar snart hemma! Kom och möt mig!

Så kommer han och möter mig tunnelbaneuppgång och jag blir plötsligt treårsblyg. Han har på sig tuffa kläder: svart skinnjacka svarta jeans skägg bruna putsskor. Tittar ner i marken men blir ändå bländad av hans leende. Inte setts på en hel vecka: han är ny för mig. Fast samtidigt så välkänd. Tänker han är finast i världen, den snyggaste jag vet HAN ÄR MIN!!!

Tittar upp under lugg och fnittrar. Femårsler. Hela vägen hem har jag min hand i hans, eller om det är tvärt om.

Han är min.

Den där om en annan rohoholig grej

Min pojkvän går också på diet. Sån där gi. Varje kväll när han kommer hem sent, efter att ha förhandlat med amerikanare och telefonkonfererat med Japan och jag ligger och sover så kommer han in i vårt sovrum. Och tror att jag har kissat på mig.

Men se, det är hans själv som luktar ammoniak, för det gör man tydligen av gi.

Den där om att det är så djävla dumt

...att shoppa saker på Tradera och bara tjoho! Den kostar bara en krona! På loppis hade den kostat minst tie! så får man ett mail att man vunnit och frakten går på fjörti djävla spänn.

Den där om att eventa

Gjorde ett litet event på Facebook igår, ska ha en fest för att vi förlovat oss med bjudsprit och en bucket! (och gelly shots, som en del av er fått ta del av hemma hos mig tidigare), mest för att vi vill ha fest och för att vi har köpt en bucket!.

Råkade göra eventet öppet och tänkte att vi bjuder inte folk än.

Idag har en mängd av våra vänner på Facebook sett att vi ska ha fest och skrivit upp sig på listan att de kommer.

På något sätt tyckte jag att det var så fint att jag började gråta.

Den där om att de ju bara kostar typ fem kronor styck

Här går man hem sjuk en dag från jobbet och fastnar i den gamla fällan Tradera.

Grejen till vänster ligger jag och shoppar till mitt blivande bröllop.

Ja, och en massa annan spets och virk.

Den där om att jag undrar hur de minns mig

Vi står på ett smockat Debban Slussen och hela dagen har jag varit en av grabbarna med grabbarna: sju stycken längre än mig på Gröna Lund och sjukampat. Druckit en förbannad mängd öl och shottat vodka. Jag, hälften så stor som dem, försökte hålla samma tempo och antagligen är det därför jag kommit sist även om jag hatar att komma sist (låg plats tre hela vägen genom, fram till luftgevären som var alldeles för stora för mina armar).

Vi står på ett smockat Debban Slussen och grabbarna står runt mig öl i handen blicken mot de där mörkhåriga där borta, ni ser? När någon av dem berättar att han låg med hångelMaria i helgen. Say what? säger jag. Och någon av dem berättar att hångelMaria var hon som hånglade med alla på högstadiet. Den lätta, som var fullast, inte tänkte sig för. Jag frågar någon av dem hur mycket han tänkte sig för.

På högstadiet.

Så jag fylleskäller på någon av dem i en kvart tills han ser skamsen ut och jag vänder på klacken och går bort till Stolte mannen, borrar in min näsa i hans lukt och tänker att någonstans i Skåne finns det någon av dem som tänker på mig som hångelJenny.

Den där om att vara kidnappad av sitt arbete

Oh, my holy fuckness, jag tittade precis djupt inom mig och kom på att mitt jobb har gjort att jag fått Stockholmssyndromet. Mitt jobb har behandlat mig som festivalstrumpor, gett mig pisslön, pissvillkor och låtit mig jobba som faen och nu när ett annat dyker upp med mycket mer i lön, roligare uppgifter, ja hela balunsen så bara...


...nja, jag vet inte, jag har det ju trots allt ganska bra.

Så nu ska jag söka det där nya jobbet som ger mig saker som härligt stora kontor, lön efter erfarenhet och intressanta kollegor.

Den där om hur min vecka varit. Ungefär.

Jag har varit inne i världens bästa bok, så där mycket så att man saktar ner i rulltrapan så att man missar tunnelbanan och får vänta extra fem minuter och det är jippie! för man får läsa sin bok. Och så där så man nästan missar sin jobbstation och man bara okej axelryck? jag får väl åka tillbaka!

Sen stå på Debbans uteservering och det är så trångt att man står som packade små sillar, men det är okej, för det är ju ändå Sverige, men vakten kommer fram, fast det är tretusen pers och pekar på min kompis och säger att hon inte får eller ska dricka mer öl. Då blir man knulla digfinger med hela kroppen.

Eller på torsdag, när man typ bantat i två veckor och ställer sig på vågen och har gått ner ta-dam inga kilon och blir så sur att man bestämmer sig för att gå hela vägen hem från jobbet-hem (tre mil eller så) i regn.

Kommer sist på sjukamp på Grönan bland Stolte mannens only man-vänner. Ligger trea tills vi ska skjuta luftgevär och jag är pytteliten jämfört med den djävla bössan. Säger till att jag inte orkar hålla upp den och de killskrattar. Får noll poäng och blir skitsur för jag vill hävda mig, vara bäst bland killarna.

Och på tisdagen, tror jag, introducerar jobbkompis FarmVille på Facebook och jag blir fast i det och visar det för min bror, som går om mig i poäng, fast att jag har tre svarta får och en gås (!) och bara väntar på vad som kommer hända med kaninen när den är klar.

Säger förlåt till mitt hår för att jag inte klippt det på länge, går till en ny frisör, och nej, inte heller hon fastnar som skitbra att ha. Jag vill bli kär i min frisör, vill älska henne för evigt, och inte, som i Studentstaden, säga nja om min frisyr, varpå hon säger gå hem och känn på den några dagar. Känner på den några dagar, alla mina kompisar säger att jag är skitsnygg, men de har samma frisyr som jag, för de klipper sig hos samma tjej. Klipper mig själv och rycker på axlarna.

Den där om att bråka

Jag och min pojkvän bråkar aldrig. Aldrig. Ibland bråkar jag lite med honom, men han bråkar inte tillbaka. I början tyckte jag att det var skitjobbigt att han typ inte reagerade så då bråkade jag för oss båda, men det funkade inte i längden, så jag har slutat.

Ett enda litet bråk kan jag komma på att vi har haft. Det gick till som följer:

Vi var på fest minns inte var nån gång i tiden kanske ett år sedan? eller så. Han full och vacker och jag likaså (kände mig okej?). Han gick ut för att röka och jag efter: ofta i hans hälar frågade får jag slå av din cigarett med min drinkpinne? Han nejar. Jag luta huvud åt vänster säga snälla? Han säga nej jag säga snälla han säga nej jag säga snälla han säga nej jag säga snälla han säga nej jag säga snällasnälla? Han säga okej, men slå mig inte på näsan, du kommer att slå mig på näsan! Jag svara såklaaaart inte!

Så jag skulle slå av hans cigarett med min drinkpinne som på cirkus, ni vet? Och träffade honom på näsan.

Då blev han argsur och skällde på mig jag sa ju att du inte skulle slå mig på näsan! Och jag blev sur och gick in och dansade till HITS! Och drack rosa drinkar tills han tittade på mig med lockblick. Då började jag gå honom i hälarna igen.

Saker som jag gör istället för att jobba övertid:

Kollar på nya mobiltelefoner. Min är sex år gammal och jag kan inte längre se displayen. Eller det kan jag, men den är svart och död.

Äter solrosfrön.

Tittar på när andra äter tårta.

Lyssnar på David Bowie, Dean Martin och Janis Joplin.

Funderar på om meloner måste förvaras i kylskåp.

Är nervös över att jag ska hålla utbildning själv de närmaste tre veckorna. I saker som jag nästan inte kan. För folk som redan jobbar här.

Hämtar bubbelvatten ur maskinen.

Städar mitt skrivbord med våtservetter.

Skriver ut träningsschema.

Måste springa till tåget, för nu håller jag på att missa det.

Den där om böckerna

Egon utmanade mig.

”Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.”

Och ja, jag fuskade, för jag satt och jobbade samtidigt.

Mina böcker. Som lite, lite förändrade mitt liv:

Ett.) Kitty av Carolyn Keene
Jag såg precis att det inte var en utan flera som skrev Kittyböckerna. Det visste jag inte i trean till femman när jag låg och läste bara ett kapitel till! för det var så läskigt och spännande.

Två.) Mina föräldrars stora illustrerade bok om sex
Är nog den enda bok jag läst fler än en gång. Ett vältummat exemplar som förändrade hela min barndom och min syn på mina föräldrar.

Tre.) En bok som jag ärvde av min mamma som handlade om en cirkushäst som hette Sabina.
Och jag kommer inte ihåg vad den heter. Den ligger i mina föräldrars källare och är supertrasig.

Fyra.) Utvandrarserien - Vilhelm Moberg
I sexan skulle vi läsa en bit ur utvandrarna. Jag läste alla böckerna i serien och kände mig fantastiskt vuxen.

Fem.) God natt Mister Tom – Michelle Magorian
Mamma läste alltid mina böcker innan jag fick läsa dem när jag var liten, för att censurera bort en del. Den här läste hon när jag var åtta och vågade inte ge mig den förrän jag var elva, för att hon tyckte att den var så läskig. Det var den första boken jag läste som vände sig till barn, men berättade med vuxen röst.

Sex.) Kallocain - Karin Boye
På ett prov i sjuan hade jag alla rätt. Det var ett prov om Karin och jag var den enda i klassen med alla rätt. Karin fick mig att inse att jag också kunde om jag ville.

Sju.) Svindlande höjder – Emily Brontë
Läste jag på högstadiet någon gång. En sådan bok som man blir påtvingad och sen älskar sin lärare i svenska.

Åtta.) Vår kokbok - Barbro Lindgren mfl
När jag flyttade till egen lägenhet i Sverige och gjorde slut med en kille åt jag bara tacoskal tills mamma gav mig den här boken och jag lärde mig laga Ängamat, kyckling med curry och köttfärslimpa. Utan den hade jag dött av svält.

Nie.) Life of Pi - Yann Martel
Fick mig att tänka och fundera länge, länge och är nu en av mina favoritböcker.

Tie.) Lasermannen – Gellert Tamas
Hade jag inte varit intresserad av politik innan jag läste den här boken hade jag blivit det efter.

Elva.) Extremt högt och otroligt nära – Jonathan Safran Foer
Lärde mig att man inte måste skriva rakt och på linje. Älskade formen mer än handlingen.

Tolv.) Att komma hem ska vara en schlager - Per Hagman
En kväll i maj 2007 ringde det på dörren. Utanför stod Stolte mannen och hade köpt sin favoritbok till mig.

Tretton.) Jag är din flickvän nu - Nina Hemmingsson
En kväll i juli 2007 ringde jag på Stolte mannens dörr. Jag var hans flickvän nu.

Fjorton.) En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva – Pernilla Ahlsen
Läste jag för inte så längesen. Och bad sen alla mina kompisar att läsa den.

Femton.) Sexualitetens historia. Band 1. Viljan att veta - Michel Foucault
Fick mig mer eller mindre att hoppa av min utbildning och börja jobba istället. Den var så t r å k i g!

Vilken eller vilka böcker har ni? Och ja, måste man utmana folk så utmanar jag Bondhustrun och Liftarens guide till mig.

Den där om att samanfatta sin semester lite snabbt

Semester lite överallt och jo, imorgon är den över och ja, det här är lite av vad jag har sysslat med på senaste:

- efter att ha missat ett flyg till vår charter chansade vi och flög till en ö som låg i samma land som vår destination. Det tog oss två dygn att komma rätt.

- jag och Stolte mannen har som längst varit borta från varandra en halvtimme och bråkat noll gånger. Vilket mest beror på att han inte bråkar alls. Jag slarvar bort biljetter och trillar och svär och har pms, men han mest rycker på axlarna.

- min pappa har bestämt sig för att han ska sjunga på vårt bröllop. Han har även bestämt vilken låt han ska sjunga. Jag har ingen aning om vilken den är. Han sjöng den, men jag har inget vidare minne av det (han har sjungit i kyrkokör i fjörti år och sjunger... fint).

- den bästa boken jag läste var En långvarig förlovning av Sébastien Japrisot. Den sämsta var Anna, min älskade av Magnus Utvik.

- min mamma hittade vår vibrator och kallade det för "en maskin".

- jag åt en skitstor bläckfiskarm. Det var äckligt.

- vi köpte 42 strumpor på GeKås i Ullared.

- min pojkvän fick soleksem på armarna och jag kallar honom fortfarande för eksempojken.

- jag har shoppat upp hela mitt sparkonto.

- vi såg årets mest censurerade konsert när Lily Allen spelade och de som filmade gjorde långa svepande rörelser och koncentrerade sig ovanligt mycket på övriga bandmedlemmar då det visade sig att fröken Allen både rökte på scen och visade brösten.

- det gråthulkades en hel del under konserten med Antony och Göteborgs symfoniorkester.

- på fyllan bestämde vi oss för att gå ner tie kilo var till nyår. Det ska vara vår bröllopsdiet.

- jag bestämde att pappa ska sjunga Beyoncés Halo på vårt bröllop.

Den där om semesters första tabbe

Minns ni när jag skulle flytta till Mexico City och missade planet? Man kan säga att det där med att missa flygplan har blivit lite av en tradition.

Som bonusinfo kan jag berätta att när de ringde från Ving för att fråga var vi var och att vi kanske skulle hinna med planet om vi kom inom en halvtimme så var det första jag sprang och hämtade anti-bakteriell kräm. Svininfluensan ligger som en halvlatent tanke i mitt bakhuvud.

Och ps: vi blev ombokade till i morgon.

Den där om att om han tvunget ska bita mig så föredrar jag att han gör det i handen

Har börjat kolla på True Blood säsong två. Bra. Bättre än jag trodde. Men vi har ett problem, Stolte mannen och jag: jag tror att han är en vampyr efter varje avsnitt.

Vi ligger och myser. Jag med ett ben över hans nakna. Jag håller på att somna men är samtidigt spänd i hela kroppen för att det är spännande. Han överhand styker mig. Så tar det slut och han ska vi se ett avsnitt till? Men klockan är redan halv tolv jag måste vardagssova. Så han böjer sig mot mig för en godnattpuss. Och jag följer med i rörelsen. Bort från honom. Sluta! Bit mig inte! Skriker jag.

Så får jag honom att lova mig att om han nu är en vampyr så ska han inte bita mig. Jag skakar på huvudet. Det funkar inte.

Dagen efter står vi i duschen. Jag med ryggen mot honom. Han böjer sig fram och stryker bort håret från min nacke. Ska böja sig fram och kyssa mig där. Jag stelnar till och vänder mig snabbt om. Vad gör du? Där står han blöt halvstånd och tittar på mig.

Han är ingen vampyr. Jag vet ju det. Men min hjärna verkar inte veta det.

Den där om att uppdatera er om mitt blivande bröllop

Det går sådär med våra bröllopsplaner måste jag säga. Vi hittade vårt ställe, vi var så djävla pepp, Stolte mannen visste vad han ville ha på sig (finfrack och converse, tills någon sa till honom att han skulle se ut som en i Tripple&Touch), jag visste hur jag ville ha mitt hår (tjugital). Sen svarade de varken på mail eller telefon på vårt ställe så då la misspeppen sig tung över lägenheten och jag går och muttrar mitt mantra de är bara på semester de är bara på semester de är bara på semester och ignorerar att man inte kan åka på semester under årets viktigaste bröllopssäsong när man äger ett bröllopsställe.

Så får jag ett sms från min mamma där hon säger att hon har hittat en hatt i Köpenhamn till vårt bröllop och att hon känner sig som Norges kronprinsessa. Då kommer peppen igen.

Åh! Sen har vi börjat göra en låtlista. Den heter I DO! Och är uppe sexton komma tre timmars speltid. Stolte mannen har tryckt in en massa 50-talshits, jag en massa 80-talsdans och när Stolte mannen inte är med så lägger jag in eurotechno från 90-talet också.

Jag har gjort det stora misstaget att berätta för folk att nu djävlar ska jag komma i form inför bröllop 2o1o. Detta gör bland annat att Stolte mannen utmanar mig när vi varit ute och druckit öl att göra utfall hela vägen från tunnelbanan - hem, vilket normalt brukar vara en cirka tiominuterspromenad. Och att Finaste drar med mig på en helvetscykeltur på en trasig cykel, där man inte kan sitta ner, utan måste stå och cykla. I går cyklade vi Årsta-Hornstull-Kungsängen-Vasastan-Slussen-Årsta. För er som inte känner Stockholm kan jag berätta att vi cyklade runt hela Stockholms innerstad. Jag stående.

Vårt största problem at the moment är inte lokalen, eftersom vi semesterignorerar den, utan
ett.) vad ska vi heta i efternamn? och
två.) den stora porslinsfrågan.

Ett.) Jag säger att mitt efternamn kommer att dö med mig om jag tar Stolte mannens vardagsefternamn. Han menar att min släkt är så stor att vårt efternamn kommer att överleva och antagligen vara det vanligaste efternamnet år 2100. Jag tycker att hans efternamn är tråkigt och vanligt och förstår inte alls varför han vill ha kvar det. Det är ungefär där vi står. Någon gång i veckan väcker jag honom på morgonen och säger att precis innan han somnade så sa han till mig att han ville ta mitt efternamn. Eller så försöker jag övertala honom på fyllan.

Två.) Det stora porslinproblemet. Han vill göra enkelt och hyra in porslin. Jag tycker att han är tråkig och vill köpa eget på loppis. Jag menar att om vi köper mycket så kan vi pruta. Tänk er vad fint om man har hundra tallrikar och alla är Karl Larssonolika. Stolte mannen håller med, men orkar inte leta förrättstallrik, huvudrättstallrik, efterrättstallrik, bröllopstårtstallrik, kaffefat gånger hundra var. Jag säger att vi har ett år på oss.

Den där om att minnena börjar vakna till liv

Åh, Gud, jag kom precis på att på dansgolvet igår så berättade en bekant till mig att de hade läst min blogg ett tag. Först läste de och läste, läste sen gjorde vi något och jag skrev om det och då fattade de att det var jag. Sen, på dansgolvet, fick jag hälsa på en annan bloggare som jag inte vet vem det var, men han hade ett helt entourage.

Sen gick jag och badade med Erik.

Men det var inte det jag skulle skriva om, det jag skulle skriva om tar vi i ett nytt inlägg (ursäkta, jag tror att jag fortfarande är full).

Den där om att inte klara av att förlora mot sig själv

Stolte mannen frågar mig om mina kompisar hemifrån. Hemifrån Skåne, de som han ska träffa för första gången i sommar. Och jag självklartberättar för honom hur de brukade vara, som de fortfarande är inuti mig fast att det är många år sedan jag vardagsumgicks med dem.

Så kommer vi till andra Jenny. Andra Jenny och jag var de där två tjejerna som hängde alltid alltid, inte helt olika från de där två småtjejerna i filmen De ofrivilliga. Djävligt jobbiga, helt enkelt. Vi gjorde det som alla andra tjejer i fjortonårsåldern gör: blev fulla på tyskutköpt mellanöl från macken samt blandning av whiskey, äppellikör och vin. Tog på oss för korta kjolar. Rakade underhåret, men inte det övre på skallen så att det bara syntes om man hade håret uppsatt. Vi blev våldtagna på valborg och uppkallade på scenen för att sjunga karaoke.

Våra ögon var mest färgat av den sorts erfarenhet och visdom som man får efter att naiviteten körts över och hostar av vägdammet, kvarlämnat, oönskat, i vägrenen. Vi var världsvana. Vi visste allt. Vi stod högt upp på de starkaste klipporna och skrattade åt de andra, de som fortfarande hade sin blåa ögonfärg kvar. Vi slog oss för brösten, som just börjat knoppas, börjat växa med en fart som vi alla oändligt gärna ville hindra på gymnastiklektionerna i skolan, samtidigt som vi inget hellre ville än att ha dem där, ha dem stora och uppnosiga och kunna säga att mina bröst växer i samma takt som mina ögon färgas mörkare!

Vi var bästa vänner.

Vi var så klart för bra vänner. Vi började tävla om allt: vem som var starkast, mest, bäst. Vi brottades fysiskt, verbalt, psykiskt. Vi började mobba varandra istället för andra. Vi stod på de där klipporna och skrek åt varandra att ÄR DET SÅ HÄR DET SKA VARA ATT VARA FJORTON DET ÄR SÅDJÄVLAJOBBIGT VAR SKA VI TA VÄGEN? VI HAR BARA VARANDRA, MEN JAG KAN INTE LEVA MED DIG OCH JAG KAN INTE LEVA UTAN DIG, VARFÖR KAN DU INTE BARA LÅTA MIG VINNA MOT DIG, FÖR JAG KLARAR INTE AV ATT FÖRLORA MOT MIG SJÄLV?

Så vi började hata varandra istället. Vårt kompisgäng valde sida eller valde att inte välja sida och det blev ska du på den festen? Okej, jag säger till andra Jenny att du kommer, så att hon inte kommer. Men vårt lilla samhälle var så himla litet att vi inte fick plats där båda två, kunde inte trippa runt bredvid varandra, så hon valde andra vänner.

Det blev uppochner och vi tassade hat i flera år. Sen började vi på gymnasiet: olika klasser och hon fick barn med någon som hamnade i fängelse, eller jag vet inte men det var det jag hörde och jag flyttade till London och kom hem och en dag sprang vi på varandra, jag med ny kille och hon sa hej i affären och jag pussade henne på kinden: förvånad mer över mig själv, osäkersteltärdetsålätt?såhärdetskavara?. Nu är vi uppvuxna och gör som uppväxna människor gör: lägger till varandra som vänner på Facebook

Den där om att biljetter till Way out West inköpta - inte riktigt check, men snart: check!

Den där om vilka fem det blev till slut

SITTENFELD, CURTIS:AMERICAN WIFE
RAGDE, ANNE B.:VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR
NIFFENEGGER, AUDREY:TIDSRESENÄRENS HUSTRU
SWARUP, VIKAS:SLUMDOG MILLIONAIRE S
TRÖMQUIST, LIV:HUNDRA PROCENT FETT
HANSSON, BOB:KÄRLEK, HUR FAN GÖR MAN?
EUGENIDES, JEFFREY:MIDDLESEX
STRAUSS, NEIL:THE DIRT.

Jag tror som tusan på Sittenfeld.

Den där om att det är en axelryckning och en förlust på samma gång

Det är när jag står på dansgolvet jag kommer på det. Efter att ha sett en tjej som vinglar fram genom dansgolvet samtidigt som hon liknar Maggie Gyllenhaal, eller om det är tvärtom: hon liknar Maggie och vinglar fram. Hennes hängsle har halkat ner och hon drar upp det samtidigt som hon röker och har kråsblus.

Jag kommer aldrig mer att ligga med en tjej.

Den där om att nu är det stora problemet vilka av alla tusen böcker jag har på önskelistan jag verkligen ska köpa

Och just det ja! Jag har inte längre köpstopp på böcker, för ska man på charter (Parga) så får man köpa fem böcker. Den har Stolte mannen bestämt.

Jag är väldigt, väldigt lycklig!

Den där om att min pappa är i alla fall starkare än din!

När man sitter och skryter för sitt ex om att man minsann är lyckad trots att han dumpade en, för man ska gifta sig så vill man inte höra att han ska ha barn.

Den där om att hitta känslan

På fredagen ligger vi omslingrade och tittar på ”I taket lyser stjärnorna” och gråter. Jag mot hans bröst och han, sakta ner i kudden. Det blir halt under min kind och jag glider runt och måste snyta mig. Han gråter för att mamman i filmen har cancer och jag gråter för att Jenna i filmen egentligen är jag: sådär var jag när jag var fjorton, exakt så där! Det gjorde så djävla, djävla ont.

På lördagen åker vi runt och tittar på bröllopsslott. Men inga passar. De är för snorkiga eller för slitna eller för många bröllop äger rum där (varje lördag uppbokad hela sommaren) eller så är det för dyrt eller så är det inte rätt känsla.

I bilen, mellan skånefält som ligger i Södermanland säger jag till Stolte mannen att jag bara vill hitta det. Bara köra förbi och säga men här är det ju! Han tar min hand och säger att så går det ju inte till och jag joar. Så är det visst, så har det varit med annat i mitt liv: jag har fått känslan och det är inte förrän jag får känslan som jag blir helt övertygad och säker och utan känslan blir det fel och det kommer att gnaga.

Så när vi har varit på ett ganska så fancy slott och det inte heller är okej, för lokalen är sliten och inte alls mysig så hittar vi vårt ställe. Vi ser kyrkan först och rakt över vägen ligger feststället. Jag hoppar ur bilen innan den stannat och hoppar upp och ner. Springer runt och tittar in genom fönster och skrattar och det är skånefält runt om och raps och ser du fåren?

Det är perfekt. Inte perfektperfekt, som vissa av ställen vi tittat på, utan perfekt för oss.

Och jag är så lycklig att det känns som om jag ska sprängas. Som om jag liksom blir uppblåst i alla kroppsdelar och ska lyfta. Det gör inget att kyrkan har nån ful grön djävla fluffmatta eller att gästerna får åka jättelångt till sitt sovställe eller att vi måste ha catering.

Och jag önskar att jag hade vetat om det här när jag var fjorton, när det gjorde så djävla, djävla ont. Jag önskar att jag hade vetat att i juli 2009 kommer jag vara så förbannat lycklig och att det fixar och ordnar sig så så småningom.

Det går över tills du gifter dig.

Jag älskar mitt ställe.

Den där om att byta tjänst helt plötsligt och flytta upp två våningar

De vill ha snabbmöte med mig inne i den där konferanssalen som man kan se in i och jag bara helvete! de har märkt min bluff, att jag är en bluff, att jag inte alls kan det här, att jag är skitdålig!

Går på skakiga ben in i den där konferanssalen som man kan se in i och där sitter två av mina högsta chefer. Och de undrar om jag är intresserad av en ny tjänst. Skakben blir glada skakben och jag javisst!ar. Nu har jag gått från att vara ansvarig sakkunnig för en avdelning som sysslar med arbetsmarknadspolitik, chef för cirka 70-80 personer till samma sak fast på en annan avdelning med 50 pers som sysslar med svårare saker.

Det är det jag gör om dagarna.

Den där om att vara född på fel årtionde

Jag hade gett mycket för att vara med på den här konserten livelevandes.

Den där om Jenny och ringen på äventyr

Den där om mitt paradis

Han står i köket och skriker till mig att jag måste duka. Jag mhmmmmar utan att egentligen höra vad han säger. Efter ett tag kommer han in och drar mig i stortån. Håller du på med den där sidan nu igen? Jo, det gör jag. Jag har hittat mitt himmelrike, vill ni vara min vän där så hojta till!

Himmelriket

Den där om Zorba the Greek

Min pojkvän ska åka på sin första charter i sommar och jag lär honom redan nu allt jag kan. Gå upp klockan sex och lägg handduken på en ledig solstol. Alla tyskar är av ondo. Låtsas att du är från Island, så att ingen på ”bargatan” pratar ”rolig” svenska med dig. Och liknande.

Han hänger med i svängen. Snackar jargongen. Fattar prylen. Så mycket att jag får följande you tubeklipp av honom, med uppmaning om att vi måste öva innan vi åker.

Den där om att det inte bara är i Kåldolmar & Kalsipper som Jenny piratar

Min bästa vän, som även ska bli min bästetärna, eller vad tusan det heter, har gått ut med att Stolte mannen och jag ska ha pirattema på vårt bröllop. Det var inget som jag visste om, men det kan ju bli spännande.

Den där om att "Den där om Jenny" sakta men säkert kommer att ändras till "Den där om bröllopet"

Stolte mannen vill att jag ska skriva en lista med saker jag ska fråga när vi ska titta på slottet vi funderar på att gifta oss i. Jag undrar varför och han säger att han måste godkänna listan. Han menar på att jag oftast är sött konstig, men ibland går åt det maniska och konstig konstiga hållet. Så jag har börjat skriva en lista. Hittills innehåller den 52 frågor. Stolte mannen tycker att det är 32 för mycket.

Samtidigt sitter han på jobbet och kråpar ihop ett inbjudningskort till våra hundrafemti gäster. Det ser ut så här:

och är helt gjort i Paint. Bara för att få en känsla, menar han. Jag tycker att det är skitfint och tycker att det ser färdigt ut.

Den där om min favoritsport

Åka in och jobba när man har influensa, för att de rör till det så djävligt när jag inte är där.

Den där om att film är bäst på bok

Har gett mig på att läsa min favoritfilm som bok. Ondaatjes The English patient. Köpte den när jag bodde i London 2000 och den har legat i bokhyllan sedan dess, lite bortglömd.

Filmen såg jag svettig på en biograf på en resa till Israel 1998. Smög in i mörkret och missade början, satte mig ner och blev helt tagen. När eftertexterna rullade satt artonårsjag kvar och tänkte att det var så här film ska vara. Det här är film.

Så när jag läser boken förväntar jag mig det där magplasket igen, det där... det är så här böcker ska vara. Men jag blir mest irriterad och vänder sidor där de borde njutas länge. Går och pillar i hyllan och funderar om jag ska sluta läsa om Hana och Kip, för de beter sig inte alls som i filmen.

Att se filmen som gjorts av ens favoritbok är alltid en miss och samma sak verkar vara det omvända.

Den där om att inte bli bjuden

En av mina bästa barndomskompisar gifte sig förra helgen. Höggravid gick hon ner längs gången. Och jag var inte bjuden.

Hon var en av de där som jag satt fast vid på högstadiet. En kväll köpte vi två liter hembränt och drack upp en hel liter den kvällen, blandat med Sprite medan vi rökte cigaretter i kedja och fnissade. Blev instängda i parken och fick vada genom vallgraven för att komma ut. Så mycket sprit har jag aldrig druckit på en kväll i hela mitt liv. Tror att vi satt där från klockan två, tills klockan blev två. Blev myggbitna och gräsiga på knäna. Sittkissade i buskar.

Nu har hon bytt efternamn till hans och det gör så djävla djävla ont i hjärtat att hon inte bjöd in mig. Jag förstår varför och jag plockar det till mig och stänger in det i en mörk liten låda, men det gör ont.

Jag förstår varför för jag tillhör inte det där längre, jag är avslutad där nere och jag har brutit med det som finns i Skåne. När jag som nittonåring flyttade till London så klippte jag banden och jag har inte återvänt sedan dess. När folk frågar om jag kommer flytta tillbaka någon gång, som om det vore något självklart så skakar jag på huvudet. Varför skulle jag? Jag har bott tio år någon annanstans, jag vet inte längre vad Skåne är, det är inte hemma för mig. Jag är ett avslutat kapitel för Skåne, Skåne är ett avslutat kapitel för mig.

Samtidigt får jag mail av en av de andra i samma gäng som skriver att alla hemma i byn pratar om att jag förlovat mig. Att de aldrig trodde att det skulle hända. Jenny som alltid varit rastlös, rotlös, vild och liksom levt för dagen. Hon har rätt i det hon säger, att jag alltid varit utan rot och aldrig vetat varför.

Jag skriver till dem att det är jätteviktigt att de kommer på mitt bröllop, att de finns där, även om vi inte träffats på ett tag, även om vi inte håller kontakten. Om de inte kommer skulle jag vara vilse, skulle den delen av mitt liv trilla bort, kapitel ett skulle inte finnas.

Så jag svarar henne att jag inte stannat, fortfarande är lite vilsen, men nu kanske har någon att vara vilsen med.

Den där om att fira midsommar

Det är när vi ligger ihopgjutna på bryggan efter att alla har gått och lagt sig, årets längsta natt som det känns i hela kroppen: det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas ut i varje fingerspets. Så självklart och bara vi och där. Jag vill vara med honom, bara honom alltid, alltid. Jag vet hur insidan av hans hand ser ut, jag vet hur den ser ut när han har burit något tungt, som tidigare den dagen. Jag vet hur han brukar titta på insidan av sin hand och jag vet hur han känner för den, hur han vill att den ska se ut.

Han stryker mig över håret och tittar upp i himmelen som aldrig blivit mörk och han berättar för mig hur våra barn kommer att vara om kanske tre år, när de kommer. Hur vi kanske kommer ligga så här om tre år med en liten koloni mellan oss.

Det är så här det var menat. Alla de där åren när jag firade midsommar i tält och det regnade som faen på mig när jag kräktes i busken. De där åren var färden och nu är jag i mål.

Den där om att det visst finns dåliga väder

Den där om lokala "frisörer"

Jahahaha, åhnej!

Dålig idé: ha bråttom inför midsommar och "kila in" hos den lokala frisörskan, du vet hon som har utväxt och läspar och titta lite försiktigt på henne och fråga om hon har tid.

Väldigt dålig idé. Väldigt dåligt speciellt som hon har någon över sjutti i ett hörn som håller på att färga håret i färgen "plommon" och ett gäng Allers på bordet bredvid en halväten sockerkaksbit och från köket (som man ser "bakom" "butiken") står en radio inskruvad på Rix djävla FM.

Så blev det som det blev. Hon vattnade mitt hår, klippte över det på fem röda, tunnade ut skiten. Jag har inte längre Robbans frisyr. Jag har Nalle Knutssons.

Ps: är ni eller känner ni en illustratör så hojta, jag vill ha hjälp med bröllopstema. Ja jag är tidigt ute. Det skiter jag i. Obs på ps: jag vill inte ha något gulligt. Jag älskar designen på apans.

Pstvå (det räknas inte som att jag bröllopsbloggar när jag lägger det i ps): vi har bytt ringar, de som Stolte mannen nu har köpt kostar tietusen mer än de första. Nu har jag blingblingblingfuckingbling. Fast inte om man står tre meter från, märkte jag, då är det mer "bling".

Den där om hur det gick till när han bestämde sig för att fria till mig

Han vaknade av att hans sambo drog honom i stortån ungefär sex:nitton. Han klädde på sig, åkte till jobbet för att hålla en anställningsintervju, efter att ha kramat sin mascaragråtande blivande fru hejdå. På jobbet hann han vara en halvtimme, sen kände han att häpp, idag är det den stora friardagen! (observera här att dagen innan hade ingen av oss någon aning om att det här var den stora friardagen), så han ringde sin bäste vän drog ut på Södermalm, spontanköpte två ringar på Götgatan, varav en var för stor (sin egen).

La sig på bäste vännens säng och panikade i två timmar, funderade på om han skulle åka till hennes jobb, gjorde inte detta utan vankade av och an på golvet hemma i lägenheten istället. Köpte sushi, för på fredagar är blivande frun alltid trött (gnällig som faen) och hungrig.

Så kom hon hem, han satte henne i en bil och körde ut till en stuga och hela tiden tänkte han ska jag nu? ska jag nu?.

Sen var det plötsligt nu.

Den där om att få prinsen och hela djävla kungariket

Jag vaknar av att han ringer. Klockan visar lilla visaren mellan ett och två och storvisaren på sexan. Tänker inte igen djävla helvete!, när hans kvitterröst möter mig på andra sidan. Han kommer hem och fullpussar mig på låret och berättar att han har köpt en hamburgarbuffe till mig. En av varje hamburgare de hade på Mc Donald's. Trehundra kronor kostade det. Mc Feast, för det gillar du bäst, min lilla baby. Jag mumlar att även om han haft firmafest och är ledig imorgon ska jag upp sex som alla andra dagar.

Så han sätter sig med benen i kors i vardagsrummet äter hamburgerbuffe och lyssnar på you tubeklipp. Kommer in och pussar mig då och då. Jag ligger i sovrummet och gråter, för är det så här vi ska ha det? Är det så här vi har det? Är ensammast i världen.

Sista gången jag tittar på klockan är den fem och Stolte mannen ligger bredvid mig och snarkar.

På morgonen: går upp och duschar bort tröttögon. Pussar honom på foten och sätter på musik högt för att hämnas. Gråter när jag går ut genom dörren, han bakisser mig och springer ut i bara kalsonger i trapphuset säger det här är inte vi, så här fungerar inte vi, vi gråter inte ensamma.

Så fast att jag är förbannat sur på honom så smälter jag. För han är ju så djävla underbar.

Sitter i möte halva dagen och den andra halvan utbildar jag personal och mellan de där halva dagarna så mailar jag röda mail till honom som besvaras med röda mail. Säger att vi får prata när jag kommer hem.

Rasar in genom hemmadörr och trillar in i en famn. Jag gråter och säger att jag vill inte ha det så här längre och han allvarlighetsnickar och jag gråter svartmascara mot hans axel. Säger det som sårar mest: jag kan inte skaffa barn med dig om du kommer hem så där full. Lite full är okej. Full när jag är med är okej. Men komma hem stökfull är inte okej. Inga barn då. Han tittar ner i marken och jag gråter lite till.

Sen tar han min hand, kör ut mig på landet i hyrbil från Folkkungagatan och väl där darrar han mycket, mycket. Går ner på friarknä och frågar om jag vill gifta mig med honom. Och medan han säger att han älskar mig mest i hela världen så kan jag bara tänka på att jag har en dålig hårdag.

Men jag sa ja.

Jag ska gifta mig.

Hur djävla konstigt är inte det?

Djävligt konstigt.

Den där om att få in Stockholm i ett inlägg om böcker

Faen, tidigare har jag varit mycket bättre på att kombinera text med musikklipp, men så här då: Stockholm. Nu kan jag lägga upp mitt klipp och samtidigt skriva om något annat, för jag har i alla fall något i mitt inlägg som länkar till låten.

Böcker. Jag räknade hur många jag har i hyllan kvar att läsa innan jag får köpa nytt (jag får inte köpa några nya, innan de gamla är lästa. Jag har köpstopp, men världens längsta lista om vad jag vill köpa på Adlibris). Jag har 32 böcker kvar i hyllan att läsa. Jag försöker läsa snabbt. Det går så där och jag funderar på om jag ska råka glömma några av dem i tunnelbanan.

Jag och en jobbkompis kom överens om att second handköp samt denna bok inte räknas som köpa böcker. Minns mitt sorgliga försök till att läsa 69 av de bästa böckerna från 2000-talet. Jag kom till bok två, sen tyckte jag att de var så dåliga att jag slutade.

Den där om vad jag hatar på morgonen

Hatar mycket och många på morgonen. Det här är något av det:

Ett.) Alla djävla idioter som cyklar till jobbe i speciell cykeldräkt och speciella skor som man hakar i sin speciella cykel. Hörrni killar: jag cyklar till jobbe i röda klackskor, för kort kjol och det funkar också skitbra! Ni behöver inte ligga precis bakom och försöka komma förbi både till höger och vänster, för jag CYKLAR FÖR FAEN HÄR och tänker inte köra ut i den djävla gångbanan så att ni kommer förbi med era fula cykelkläder.

Två.) Alla som inte ler och hälsar tillbaka till gubben som spelar trumpet och som slutar spela trumpet för att hälsa när man kommer förbi.

Tre.) De som sätter sig längst ut på tvåsätet och lägger sin väska på insätet så att gammeltanterna får stå. Eller de som inte flyttar in på innesätet när folk kommer, så att man får böka sig förbi. Jag brukar knuffa mig förbi lite extra brutalt när de inte flyttar på sig.

Fyra.) Egentligen hatar jag allra mest att vakna så där förbannat tidigt.

Den där om att det blåser ganska så kallt på toppen. Eller toppen och toppen - på vägen upp med!

Dagens stora, stora ångestpost är att jag varit högst delaktig att få en av de nya juristerna på kontoret sparkad i veckan. En av mina högre chefer har bett mig hålla koll på henne och sen rapportera hur hon sköter sig. Det gjorde hon inte, så igår blev hon inkallad och fick sen packa sina saker och gå på dagen.

Den där om att lägga till låtar

Ehum.

Här är min springlista. Jag tror att jag har gjort så att ni kan lägga till låtar också, men jag vet faktiskt inte om jag har gjort rätt.

Anyway:

kom igen och producera, för tusan!

Den där om att min mjukmusik funkar inte

Och ps: jag behöver springmusik. Vad lyssnar man på medan man springer?

Den där om att göra en egon

Egon gjorde det, så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre att ickelista. Har dock inte stannat i Stockholm alla år, men här är mina juni:

2ooo.) Jag bodde i London och jobbade som barnflicka, det sprang omkring rävar i vår trädgård och jag var ute varje kväll och gick sedan upp klockan sju varje morgon för att lämna barn på dagis och skola. Gick hem igen och sov. Hade varit tjugi i fyra månader och av någon konstig anledning inte varit bakis förrän jag fyllde just tjugi. Ungefär i juni åkte en av mina kompisar där hem till Sverige och vi hade en helkväll ute där jag hånglade med extremt mycket människor, antagligen det största antalet jag någonsin hånglat med på en kväll. En kille tog med mig in på toan och jag petade honom på snoppen, men sprang sen ut till de andra igen.

2oo1.) Jag bodde i Spanien och i juni började det bli riktigt varmt. Brydde mig inte riktigt om att gå till universitetet om dagarna, utan stannade hemma och låg på taket och solade naken eller åkte till stranden och badade i smutsigt vatten. Kom hem från Spanien med ett skitdåligt betyg och en närvarostatistik som var precis på gränsen för att CSN skulle klaga.

2oo2.) På en resa till Prag ville en klasskompis hångla och jag kom på att jag var kär i killen jag bodde med på den tiden - M. Ringde hem till honom, men han svarade inte för han var ute och festade och följde med en tjej hem den kvällen. När jag kom hem från Prag skrev jag en lapp till honom. Jag tror att jag är kär i dig. Sen kysstes vi och jag upptäkte att han inte var särskilt duktig på det, men höll ändå fast vid honom i några år. Den hösten åkte han till södra Afrika och reste runt i flera månader utan mig.

2oo3.) Jag och M hade flyttat ihop igen efter att han kommit hem från södra Afrika och jag gick arbetslös och hade min första och enda panikattack. Kunde inte andas och trodde att jag var på väg att dö. På riktigt. Nu dör jag! var typ det enda jag fick fram i skallen. Jag dog inte, utan hade en nykärsommar och cyklade runt med fräknar på näsan.

2oo4.) Jag var tvungen att flytta hem till mina föräldrar i Skåne och jobba, för att ha råd med sommaren. M bodde i Studentstaden och jobbade och vi sågs knappt. Jag trivdes inte alls med mitt liv, längtade efter M och bråkade med min mamma.

2oo5.) Jag flyttade med M till Stockholm över sommaren och en av de första dagarna i juni berättade han att han ville att vi skulle ha en paus. Vi stod i badrummet för att hans rumskompis inte skulle höra mig gråta. Sen skulle vi bo ihop hela sommaren. Den sista sommaren. Så i augusti klev jag på tåget med vetskapen om att det inte var vi längre. Jag vägrade prata med honom på telefon hela den hösten. På julafton ringde jag honom, hade tänkt på det samtalet hela hösten. På nyårsafton var jag otrogen, om man nu kan vara otrogen när man har paus.

2oo6.) I juni bodde jag med en kompis i en lägenhet i Stockholm, var världens lättaste samtidigt som jag var världens tyngsta. Jag var fri, men extremt, extremt deppad. Valde att lösa det hela genom att flytta till Mexico City, vilket visade sig vara ett smart drag. I juni sprang jag en halvmil om dagen för det kändes som om jag skulle sprängas annars.

2oo7.) Herre Gud var jag var nykär juni o7. Kunde inte tänka på något annat. Inte vara med någon annan. Stolte mannen var allt. Jobbade på midsommar och han ringde mig mitt i natten, när jag satt på jobbet och jag log så det gjorde ont i kinderna. Det här var en helt annan kärlek än den med M. Den här var större, världsstor, barnsligare, hade inga gränser, djupare, rödare. Det var som om varje liten del av mig var kär. Hade man tagit en bit hud från mitt ben eller en bit av min nagel och tittat på den med mikroskop hade den bultat rött av kärlek.

2oo8.) Dagen innan midsommar fick jag och Stolte mannen reda på att vi var gravida, efter att jag hade kissat på en sticka i hans vindsvåning på Götgatan. Jag lycklighetsgrät som snabbt övergick till olycklighetsgråt. Världens finaste ärta skulle kunna bli världens mest älskade unge, men det var liksom inte dags. Vi var fortfarande så där förbannat kära och inte klara med varandra än. Lilla ärtans mamma hade inte fått tillräckligt mycket ensamtid med lilla ärtans pappa då.

2oo9.) Tre dagar har gått och jag har fått reda på att jag har stressmage och är därför hemma för att vila upp mig. Stressmage, tänker jag, det har bara 42-åriga mammor som röker för mycket och inte är nöjda med livet. Ingen mer övertid för min del. Sommaren 2oo9 kommer att bli den bästa någonsin, för jag ska få BETALD SEMESTER första gången någonsin. Det är helt galet.

Den där om att hjärnan får bestämma barnfrågan så får hjärtat bestämma om jag ska äta bacon till frukost

Barn, barn, barn. Så djävla sugen hela helgen, för ute i skärgården rusar de runt på klippor, i parken cyklar de runt med hår i ögonen, på kvällen kommer kompisarna och berättar att de har en som simmar runt i magen.

Stolte mannen vänder sig mot mig och ler under lugg. Det kanske är dags nu? Men nej, smarthjärnan säger nej: inte rätt just nu. Måste vänta. Så vaknar jag och läser finaste, finaste Haren och hjärtat säger jo, kanske ändå?

Pojknamnen redan klara: Henry Helmer Hector. Om vi får tre. Alex Schulman har snott vårt tjejnamn Charlie som flicka nummer två skulle heta. Förstaflickan Betty.

Tänker tillbaka. Ärtan skulle idag varit cirka två månader. Och det gör inte ont, inte alls, för ärtan kommer att komma. Men inte nu, om hjärnan får bestämma.

Den där om att... hatar inte ni när det händer?

Står på stor-ICA och måste fisa, så jag görat, är ändå ensam i gången, Stolte mannen är i gången bredvid, med kundvagnen. Står och väljer pasta, kollar på tri colore, eller vad tusan den nu heter, när den smyger sig ut. Den är ute och bara "hmmm... jo, jag åt kött till lunch".

Då kommer de såklart runt hörnet, det där djävla frisksportsparet som såklart kommer att veta att det är jag som lagt ut.

Den där om att ha likadant hår som Robert Wells

Jag har gått och irriterat mig på min frisyr, utan att riktigt veta vad det är som är fel. Den är liksom okej. Har börjat få en massa lockar som ser okej ut - inte lika mycket Ronja längre, utan mer Madicken. Idag kom jag på det. Jag liknar Robert Wells.

Den där om trettiofem saker om mig fast att det ska vara hunra, men det hinner jag inte just nu för jag ska äta våfflor

Ett.) Den där om att börjar skriva en lista om hundra saker om mig, men inte hinna, dessutom inte göra det top noch för att man snor med en gammal text från 2007:

Två.) En av mina största fasor är att min pojkvän ska bli alkoholist.

Tre.) En annan av mina största fasor är att min pappa ska trilla dit igen eller att min bror ska trilla dit som pappa gjorde.

Fyra.) Jag tror att om min lillebror hade varit lillasyster hade jag inte varit lika rädd.

Fem.) Jag är skiträdd för att min pojkvän ska lämna mig. Inte för att han kommer att älska alkoholen mer utan för att han kommer tro att han inte klarar sig utan den. Att han kommer att vilja spendera mer tid med den än med mig.

Sex.) Jag tror att denna rädsla beror på en uppväxt omringad, inringad av alkoholister.

Sju.) Alla vuxna män i min släkt, utom en, var alkoholister när jag växte upp.

Åtta.) Idag har en dött av sitt alkoholmissbruk.

Nio.) En är fortfarande alkoholist.

Tio.) Två är nyktra alkoholister.

Elva.) Min farfar dog ändå, av brustet hjärta.

Tolv.) Ända tills han dog av brustet hjärta hade han en Skåne i skafferiet som han drack ur när han fick ont i benet. Eller ryggen. Eller hjärtat.

Tretton.) Jag blir rädd när pappa säger att han vill ha en öl till maten.

Fjorton.) Men han klarar av det. Av någon djävla konstig anledning kan han idag dricka bara en öl.

Femton.) När jag var fem eller så förstod jag att det var något fel på de flesta männen i min släkt.

Sexton.) När jag var elva eller så förstod jag att vi kvinnor inte gillade alkohol.

Sjutton.) Från det att jag var sju eller så började vi samla tomma ölburkar och ägg på vår släktgård.

Arton.) För äggen fick vi en krona/styck.

Nitton.) För ölburkarna fick vi två.

Tjugo.) Detta var min fasters sätt att hålla koll på hur mycket min farbror drack.

Tjugoett.) När jag gick på mellanstadiet hatade mamma vår granne som var från Polen. Jag minns fortfarande hur mycket mamma skämdes när hon fick gå över till honom och hämta pappa för att han var så full att han inte kunde gå hem själv.

Tjugotvå.) Jag har sett min pappa gråta flera gånger. Några gånger har han gråtit på begravningar. Annars har han varit full när han har gjort det.

Tjugotre.) Anledningen till att han grät när han var full var oftast för att jag skällde på honom.

Tjugofyra.) Mamma säger att han slutade dricka på grund av mig.

Tjugofem.) Mamma brukade hota med att jag skulle komma hem och hälsa på när det var fredagskväll så att pappa inte skulle börja dricka.

Tjugosex.) Allra helst vill jag slå händerna för öronen och ignorera alkoholism.

Tjugosju.) Min mamma är jätterädd för att jag dricker för mycket.

Tjugoåtta.) När mina föräldrar var uppe i Stockholm i november och hälsade på drack jag tre öl under en middag och mamma frågade min bror om jag hade problem med spriten.

Tjugonio.) Förra helgen när mina föräldrar var uppe tittade jag min mamma i ögonen och sa att hon inte behövde vara orolig. Jag har en enorm respekt för sprit och skulle aldrig göra så mot främst min pappa, som slutat dricka dels för min skull.

Trettio.) Mamma är nu istället orolig för min bror, speciellt när hans flickvän sa att han hade druckit tjugosju öl förra fredagen.

Trettioett.) Jag lovar mig själv ofta att jag inte ska dricka mer.

Trettiotvå.) Eller i alla fall att jag ska sluta när jag blir äldre.

Trettiotre.) Jag tycker att jag dricker mycket, kanske för mycket, men vet inte riktigt vad det är.

Trettiofyra.) Jag får ont i magen av den här listan.

Trettiofem.) Anonyms kommentar på förra inlägget fick mig att gråta.

Gammal text från 2007:

Vi växte upp tillsammans, alla vi. Vi växte upp tillsammans som syskon och badade tillsammans i det väggfasta badkaret, även om det blev trångt som faen, slagsmål om duschslangen och små armar och armbågar som stacks in i närliggande revben. De som för tillfället var yngst skyddades till varje pris och vartannat år, eller så där, föddes det en ny, yngre, att skydda från tvål i ögonen och den nu näst yngsta flyttades ner på skyddaskalan. Jag var äldst. Den som beskyddade och bredde ut mina vingar över de andra, utan egentligen känna något större tålamod.

Nakna kroppar som gnuggades mot varandra och barnhänder som tvättade varandras hår med fast, vit tvål köpt i flerpack på ICA, så att håret senare, när det torkade, blev torrt och trassligt, som det gräs farfar brände upp på fälten.

En kväll hade han lagat mat åt oss. Vi satt, ett helt gäng, i kökssoffan och på stolar och jag vet inte var hon hade tagit vägen, men det var bara vi och han. Han hade bränt maten och redan som nioåring, eller så, kunde jag skilja på om han var full eller nykter. Det var något som låg i luften, en stämning, något att ta på, ett ständigt döljande av beteende, rörelser, språk. Han skärpte sig mer, rörelserna blev långsammare, mer koncentrerade, men ändå hafsiga, hetsiga. Språket blev tydligare, mer ansträngt. Han fick inte lov att supa när hon inte var hemma, det var regel nummer ett, uttalad i hetsiga diskussioner innan de kröp ner tillsammans om lördagskvällarna. Och han lovade självklart inte! Men ibland är självklart inte svårt att leva upp till och lyda och lite skadar väl inte, ingen? Han fick inte vara onykter när sju små barnansikten satt med Svintohår, sin kusins strumpor och någon annans mössa och tittade upp mot honom, uppfodrande, som hungriga fågelungar.

Den där kvällen tror jag att jag kan ha varit niotio. Han ställde fram fiskpinnarna, med den mest brända sidan neråt. Kokt potatis, så där kokt att den börjat bli potatismjölig längst ut och går sönder när man sätter en gaffel i den. Smält smör. Hans paradrätt. Hans enda rätt. Fredagarna alltid upplagda på samma sätt, som i alla familjer, som om någon stöpt dem ur samma, lika form. Samma sätt hos dem, hela somrarna, när solen alltid sken. Fiskpinnar och potatis. Ibland ärtor, odlade och snodda från grannens fält. Alltid smörsås, som om smällt smör skulle vara sås. Någon gång kunde han variera sig och steka de där större fiskpinnarna, de som känns lite lyxigare. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Sen chips i små skålar, framför någon dålig tvunderhållning. Jag alltid på samma ställe, tog en soffkudde och lade mig på golvet, under bordet med någon av de mindre slumrandes i min armhåla. Under min vinge. De andra uppkrupna i soffor och halvsovandes huller om buller. Jag kan inte minnas att vi någonsin tittade på barnprogram eller barnfilmer, förutom Pippi på de sju haven, utan det var mest en massa cowboyfilmer där hororna blev våldtagna på höskullar och redan där och då fick vi vår sexualkunskapsutbildning: ligg aldrig med en cowboy.

Den där kvällen ramlade han till och några potatisar trillade ut på bordet. Han satte sig bredvid en av mellanbarnen och lutade huvudet i handen och somnade till efter att ha sett till att alla fått mat. Jag var bestämd och orädd och hade näsan i vädret redan då och jag dunkade ner min lilla nioellertioårshand i bordet så att porslinet skallrade och mjölken skvätte och skrek att nu får det vara nog! Han vaknade till och tittade storögt på mig och försökte fästa blicken, medan min lilla mun rabblade upp haranger av skällsord, utsprutande som gevärseld. Pom! Pom! Pom!

Han började gråta.

Stora, vuxna tårar trillade ner i maten, vätte potatisen. De andra, ganska vana vid bråk, inte lika vana vid tårar, satt med gapande munnar och tittade på honom. Små bitar av potatis, fisk och förvåning lyste ut ur deras munnar. Han gick från bordet och upp till deras säng. Jag började äta igen och de andra svalde det de hade i munnen. Små bitar av bränd fisk, det där panerade ytterhöljet, lämnades i hörn som inte fanns på de runda tallrikarna. Små händer sträckte sig efter chipspåsar, placerade högt upp i skåpen, på godishyllan. Små fingrar tryckte in en vhs med cowboysex. Små magar guppade av fniss när cowboyen hade sex med horan. Små ögon blinkade mer och mer ofta tills de behölls stängda.

Efter den kvällen dröjde det nio år innan jag såg honom gråta nästa gång. Det var dagen då hon dog.

Den där om min onsdagsnatt

Jag vaknar klockan tre och han är inte hemma. Jag är hemma och långsover, vill ha det så. Så jag somnar om. Klockan fyra vaknar jag till igen och nu är något fel. Han är fortfarande inte hemma, men det är inte det, det är något fel, jag får samma känsla som jag fick när jag var i Indien och han var hemma och bröt ihop.

Jag ringer honom, men han svarar inte. Sms. Ringer. Ringer. Det är något som ligger i min mage och växer och säger till mig att något inte är rätt, växer sig ut i mina armar och ben. Har han gått hem med någon annan? Ligger han skadad någonstans? Kan han inte komma hem? Varför svarar han inte? Har han blivit påkörd? Hamnat i slagsmål?

Klockan blir halv fem och jag kan inte sova. Går runt i en lejoncirkel på vardagsrumsgolvet. Går ut på balkongen. Det som växer i mig har växt ut i fingerspetsarna och gör dem tunga. Funderar på att ringa hans bästa kompis. Han har varit borta sent tidigare, men nu vet jag att något är fel, han liksom ropar på mig, inuti mig.

Det börjar ljusna ute. Har han gått hem med någon annan? Ligger han skadad någonstans? Kan han inte komma hem? Varför svarar han inte? Har han blivit påkörd? Hamnat i slagsmål? Har han gått hem med någon annan? Ligger han skadad någonstans? Kan han inte komma hem? Varför svarar han inte? Har han blivit påkörd? Hamnat i slagsmål? Har han gått hem med någon annan?Ligger han skadad någonstans?Kan han inte komma hem?Varför svarar han inte?Har han blivit påkörd?Hamnat i slagsmål?

Jag lägger mig på sängen. Känner mig som en gnuhona som ser ett lejon äta upp sitt barn.

Klockan kvart i sex kommer han hem. Jag hoppar upp från sängen. Hela hans ansikte är blodigt. Han yrar och är full. Jag leder ut honom i badrummet, tårarna rinner ner från mitt ansikte och jag viskar att jag visste det! Hans skägg är rött och ansiktet strimmigt och han mumlar något om en batong. Jag frågar vad som hänt, men han vet inte.

Han sitter och darrar i badkaret och jag tvättar honom. Flera stora sår i pannan som är smutsiga och som det rinner blod från. I skägget är blodet blandat med något annat rött och jag frågar om han har ätit kebab. Han plirar upp mot mig och ler.

Jag är så djävla sur. Som rinner av mig skitsnabbt, ner med hans blod i avloppet. Kvar är bara det rädda. Han kramar om mig naken och huttrar. Han minns inte vad som har hänt. Lägger honom i sängen och ligger bredvid och gråter när han somnar bredvid mig.

Den där om att vara chef

När jag var liten så drömde jag om att bli Vuxen och Chef. Jag skulle åka till jobbet i dräkt, ha portfölj, sitta och knappa på datorn tills sent på kvällen, då jag skulle skynda hem till man, barn och färdig mat på bordet. Jag skulle sitta i viktiga samtal och dubbelkolla saker samtidigt som jag slängde i mig kaffe. Gå på affärslunch med kostymgubbar och charma hela bunten. Jag skulle vara skitbra på det.

Så blev jag Vuxen och Chef. Det går skitkasst. Jag är aptrött hela tiden. Jobbar 50-60 timmar, cyklar till tåget, hinner inte fixa håret eller naglarna. Har jeans. Undrar hur faen folk kan kombinera det här med barn. Lagar aldrig mat, för det gör Stolte mannen, och undrar hur folk hinner med det med.

Folk påpekar hur trött jag ser ut. Jag sitter på jobbet till nio, har jobbat tretton timmar och undrar hur tusan förra chefen hann med. Hon var höggravid. Folk står på kö vid mitt skrivbord med frågor och jag svär åt att det inte finns färdiga rutiner för det de ska göra. Hamnar mitt i en konflikt, där de anställda vill ha min hjälp och min chef anser att det inte är mitt jobb, utan hennes, men de anställda har inget förtroende för henne.

Så jag säger nu går jag hem! fast att klockan bara är ett. Så går jag hem och sover och sover och sover, duschar och blir människa. I fyra dagar. På måndag ska jag ha fixat hår och faen vara utvilad.

Den där om att leva på 3.5oo

Jag är skitrik. För första gången i mitt liv har jag egna pengar och mycket av dem. Och det är obehagligt, det är som om de inte är mina, jag vet inte vad jag ska göra av dem. Har lyxshoppat, betalt allt jag behövt betala, har sparat och har ändå över 1o.ooo kvar. Jag har varit fattig student så länge att jag inte vet hur det fungerar, nervösfingrar på mitt visakort och minns 2oo5.

Våren 2oo5 hade jag precis flyttat ihop med en av mina bästa kompisar som också var min pojkväns tvillingsyster. Vi bodde i en billig andra handstvåa i Årsta och stövlade genom snö som blev tö som blev sommar och hela den tiden levde vi på mitt csnlån, då hennes brunnit inne för att hon inte hade klarat alla sina kurser föregående år. 7ooo:- på två pers i månaden.

Vi gick och vände varor och köpte en gul lök som vi gjorde soppa på och cyklade ut till Ikea och tog gratis blyertspennor som vi använde på våra föreläsningar. Gick överallt, dit vi skulle. Återanvände tepåsarna och pratade om mat som vi längtade efter.

I juni det året fick hon hela terminens csn retroaktivt. Hon gick till Bolaget och köpte ett vin för 1oo:- som vi drack upp den kvällen tillsammans med mörk choklad från Ghana. Sen låg vi på hennes säng och salongsfnittrade till tonerna av Nina Simone.

Dagens musikklipp ogillar min pojkvän, jag älskar att de tar i så in åt helvete, utan att skämmas.

Den där om hajen <3

Den där om att ha en femtiotalsmamma

Jag gick och släpade fötterna efter ömsom stampade hårt framåt, det där som blivit min signaturgång nu senare: bakom mamma. Armarna korsade blå gummistövlar sticktröja med häst på rött hårband. Kli på myggbettsarm, fem år. Sur. Mamma skulle alltid gå tillbaka till ICA när det blev fel på kvittot. Pinsammast i stan, drog henne i handen; armen mamma kan vi inte bara gå heeeeeem?!? Men mamma ville aldrig gå hem. Det var åttiotal, då gick man tillbaka till ICA om man hade betalat fem kronor extra för tomaterna.

Mammor födda på femtiotalet. Världens krutpaket. Ingen man sätter sig på. Eller gärna bredvid. Eller rör upp. Vi gick till ICA: snabbtsnabbt. Hem från ICA: långsamt, mamma gick med en påse i handen, med den andra höll hon upp kvittot och läste genom medan vi gick längs Centrumvägen. Jag stampandes bredvid. Ville ändå alltid följa med, vi fick ju smaka på osten, även om vi ändå alltid köpte samma.

Den där om att det gick vägen ändå

Jomensåatt! Med utropstecken! Jag fick en alternativ tjänst ändå, lite som att jag blir experten och hon andra, som fick tjänsten, blir den som sätter schema och skit. Har redan hamnat mitt i en konflikt mellan anställda och chef. Hello, mellanchef!

Detta gör att jag får en ännu längre arbetsvecka (mer än de 50 timmar jag jobbar/vecka idag). Det gör även att jag inte hinner läsa alla 1324 nya poster i min bloggfeed. Men jag hann se att finaste Haren har blivit på smällen. Nästa vecka är jag långledig, då ska jag sträckläsa och kommentera.

Annars kan jag ju säga att vi varken har tv eller dator hemma, så jag läser sjukt många böcker. Att tro på Mr Pip är nu historia. Nu ska jag åka hem från jobbet och hångla med min pojkvän.

Den där om att låten inte alls har med texten att göra

Stolte mannen står på balkongen och röker när jag sätter mig i soffan bredvid två bekanta. Öl i handen, säger ni har varit i Sydafrika va?

Vår 60-årsresa har stigit mig åt huvudet (vi åker till Egypten över nyår istället). Nu har vi bestämt oss för rutten Kapstaden - Windhoek och jag tar varje chans jag får. Det pratas hyrbil, körbil, lejon, hajar, berg och vin. En speciell grej har kommit fram när man börjar prata Sydafrika med folk som varit där, det liksom lockar fram det vildaste i dem, som om man skulle ha pratat förlossning. Alla berättar att det är det bästa landet de varit i. Och alla har en skräckhistoria att dela med sig.

Så medan Stolte mannen står på balkongen och röker får jag höra om en hajdykning där vågorna var så höga att båten välte och slog runt så att alla människor ombord hamnade i ett vithajsstim som ditlockats av att de de tidigare slängt i blodiga köttbitar.

Den där om att det kanske bara är jag som inte gillar finlir och förstå sig påkultur

Och ja just det: vem faen var det som sa till mig att Haruki Murakami är bra? Spöstraff! Den tog ju aldrig, aldrig slut, sen sa en tjej på jobbet till mig att det inte skulle hända något i hela boken, så då läste jag inte mer. Det här är typ den enda boken jag någonsin läst som jag inte avslutat. Och då har jag ändå läst Broarna över Madison County.

Den där om att jag tar det där glada inlägget någon annan dag

Håhåjaja, sitter på lånat nät för det har vi inte hunnit med i nya lägenheten ännu. Mina dagar är så djävla tråkiga:

går upp aptidigt för att jobba under, som vi säger lite käckt på jobbe när vi jobbar över fast innan jobbe dårå, jobbar och jobbar över som vi säger lite käckt på jobbe när vi jobbar över (är på jobbet ca 7-20 nånting). Kommer hem och somnar nästan med en gång, hinner oftast öppna en bok och somna efter två sidor.

Fick inte den djävla helvetestjänsten som jag inte vågat jinxberätta om här heller. Gick på fyra intervjuer sen kom de på att jag hade för lite erfarenhet av att leda, så den tjänsten gick till nån djävla tant utan utbildning men som har "stor arbetslivserfarenhet", även om hon aldrig tidigare har jobbat med det vi håller på med och har noll koll på de lagar vi jobbar med.

Jo, sa jag att jag är bitter med?

Nu ska jag gå och välja om jag ska somna av En halv gul sol eller What I loved, eftersom jag läste ut Ängeln i Groznyj tidigare idag (Seierstads bok var jo, okej, men vill ni läsa en bra vinklad bok så läs hellre Ahlsen).

Den där om att min pojkvän har ungefär samma påverkar på växthuseffekten som ett mindre land i Asien

Min pojkvän har pratat om någon djävla brittisk slaktare som han skulle besöka med två arbetskompisar från USA i flera veckor. Idag var dagen. Precis kom han hem, efter att ha storhandlat. Jag fick inte komma in i köket förrän han hade lagt upp allt fint, sen hade vi genomgång av korvar, pajer, insprängt kött och bästa ompackning av detta.

Jag älskar få människor lika mycket som min pojkvän.

Den där om wigga-wiggasängen

Två saker som är sämre med att ha flyttat:

ett.) när jag skulle cykla till tåget idag så visste jag inte vägen utan följde bara efter alla andra cyklar. De andra cyklarna skulle tydligen inte till tåget.

två.) vi har bytt ben på vår säng, den andra sänggaveln var tydligen inte snygg enligt Stolte mannen. Nu låter det wigga-wigga-wigga när vi har sex och vi börjar asgarva båda två. Wigga-wigga-wigga-ahhhhhh! Sluta! Wigga-wigga-wigga! Skärp dig! Vi måste koncentrera oss! Wigga-wigga-wigga!!!