M har brutit med mig.
Jag har ingen aning om varför, men han svarar inte på telefon, sms, msn eller mail.
Tomt, tomt.
Och nu inbillar jag mig att det sitter folk där ute och läser det här och tänker att det gör väl inte så mycket och att det kanske var på tiden och jag har faktiskt en ny, men nej. Bara för att jag träffat ny (ny... konstigt ord, som om han skulle ersätta, när jag aldrig varit här förr, i den här situationen, eftersom alla händelser, alla människor jag träffar är orginella och nya sagor) så betyder det inte att jag tänker bryta med allt som varit, allt jag var och är.
Jag och M:s syster är bra kompisar. Hon har inte vetat vad som varit fel, att det varit fel, men igår berättade hon att han gjort ett medvetet val och brutit. Han ville inte säga varför.
Han saknas mig. Jag vet inte vad jag gjort, om jag gjort, men jag trodde jag var värd mer än tystnad. Jag älskar honom fortfarande, utan att vara kär. Och far åt helvete, vad fel och ful det här blev. Ibland orkar man inte lägga glitter på texten, utan vill bara få ut den, för sen igår har jag gått och funderat på det här, vad jag har gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
eller så har du inte gjort något. men att han upptäckt att han inte kan ha dig nära?
det där lät fel, och kallt. jag tror du vet vad jag menar.
Jo. Vissa människor kan få mig att få så djävla dåligt samvete, så där så att jag riktigt känner att jag har gjort något fel. M är en av de människorna och det är lite så det känns nu. Verkar bara så konstigt att han bara skulle få för sig att bryta helt plötsligt, när inget speciellt har hänt.
Han kanske behöver bryta med dig för att kunna gå vidare? Du kanske fortfarande är lite för viktig och gör lite för ont för att kunna ha nära? Jag tror att det ger sig med tiden, han kommer hitta tillbaka.
Åh, så trist. Det är som om en liten del, men ändå så viktig del, går sönder i en. Man blir ledsen och man saknar. Kanske det gamla, det som trots allt till viss del format hur man är som människa idag. Kanske mår han bara lite dåligt just nu? Jag tror han kommer tillbaks. Du har den effekten Jenny, man kommer tillbaka. Håller tummar. Och tår. I vanlig ordning. Tyvärr försvann min "M" helt från mitt. Som jag gör från din blogg ibland -s-, enda skillnaden är att jag alltid, alltid, alltid, alltid kommmer tillbaka..Det gör inte hon...sad but true
Supertrist. Men ge honom lite tid. Han kommer upptäcka efter ett tag att det är helt onödigt, att det inte är detsamma utan dig i livet. Oavsett er relation.
Kram.
Men det har väl hänt något - du har skaffat dig en stadig relation och är upp över öronen kär på ett sätt som du inte varit sen honom?
Jo, visst, det kan ju vara så att det gör för ont, att det är hans nya, min nya, som påverkar. Men kan han inte säga det då? Vi har ju pratat om alltallt, känt varandra i tiotusen år. Nästan allt jag gör föddes under tiden med honom.
Johannes: Trist med din M. Jag hoppades att det skulle fixa sig.
ibland blir man bara så trött på sig själv att man måste bryta med de som betyder mest, bara för att man inte kan bryta med sig själv.
jag vet inte.
var feist bra jenny?
Min "M" har just ringt för första gången på två månader och sen dykt upp på facebook såklart. Friend request som känns i bröstet. Jag tror alltid att de där speciella kommer att kännas lite extra. Oavsett om de kommer eller går.
Usch, så gräsligt. Jag gick igenom något liknande (har skrivit om det i ett par inlägg på min blogg). Det var flera år sedan nu, men jag undrar fortfarande - han berättade aldrig, skrev bara ett mail att han inte ville tala nu, att han skulle återkomma när han hade tänkt klart, att jag inte var den han trott och att han hade en skyldighet mot sig själv att vara ärlig. Men tydligen inte mot mig. Och tänkt klart - tja, det har han tydligen inte fortfarande...
Hösten är uppbrotens tid. Man missar inte sommarens alla aktiviteter, Man är hel igen till julen på vintern. Och man är redo att på fullt njuta igen när våren med sina färger och intryck kommer.
Skicka en kommentar