17 oktober 2007

Den där om utopia

Det är ungefär där, trött av rött vin i hotellånglas, omringade av fält som når till himmelen, charmad av att han knallat ut till pensionärerna i kalsonger för att hämta en kniv till osten, nyfräknig på näsan, som jag säger det till honom. Med dig ska jag leva resten av mitt liv!

14 kommentarer:

Anonym sa...

oj och ÅH vad stort och underbart att känna så, att våga känna så. jag är glad och lite avundsjuk.

S sa...

Åh, Jenny. Wow.

It´s all about me sa...

dulce amor!

Daniel Storey sa...

Känn det ut i fingertopparna, lyllo! :)

ajja sa...

(Fy nu kommer jag anv en gammal trasa, men:) YOU go girl!!!

Anonym sa...

Härligt! Vad sa han? :-)

Jenny sa...

Jag vet. Det var skrämmande och hemskt och underbart och allt det där. Han log. För ni vet, jag är ju ganska så spontan och dramatisk. Och både han och jag är räddast i världen för det som händer och går omvägar för att inte träffa respektive släkt. Men han log, men freakade några dagar senare när han råkade slänga ur sig att han älskade mig.

Anonym sa...

oooooooh.
de raderna kändes!

egoistiska egon sa...

åh, vad häääääääärligt. :)

sara sa...

Men vad sa du när han sa att han älskade dig?

ajja sa...

Du har en utmaning väntande på min sida sweetness. http://runthornet.blogspot.com/2007/10/p-tal-om-no-way-in-hell.html#links

Jenny sa...

Sara: Alltså... ganska lång historia det där. Kanske får ta det som ett inlägg istället.

Jenny sa...

Och Ajja: Jo, såg det. Får fundera lite!

RvT sa...

AH! Härligt!