De små gubbarna i min kropp stänger av system efter system. I går, på kvällen, slogs ryggen av och jag kan nu inte gå. Vet inte om det är min gamla skada eller om det är ryggskott, ont som faen gör det i alla fall. I morse skrämde jag livet ur pojkvän, som stod och borstade tänderna, när jag kom mot honom, febrig och böjd och svimmade lite. Vaknade några minuter senare av att han satt böjd över mig och Jenny?:ade.
Min kropp har aldrig motarbetat mig så här tidigare. I natt har jag sovit på golvet, för sängen var för mjuk. Och precis hade jag den goda smaken att spy på min kudde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men gud! KRYA.PÅ.DIG!!
åh stackars, krya på dig!
(och-jag blev inte smittad av dig!)
Lider med dig!!
Jag vet att det finns fler som har haft influensa, men när man drabbas känner man sig såååå liten och vill bara hem till mamma som ska pyssla om en.
En förkylning är trist, men ärligt talat mest irriterande... Influensan slår till direkt, tar stryptag och håller kvar, och håller kvar, och håller kvar. Jag vet att jag som kille inte har någon som helst trovärdighet i det här med att vara ynklig när jag är sjuk, men det är jag ändå!
Nu inser jag att jag skrivit en hel massa om hur det är att vara sjuk... till dig... som förmodligen just nu är smärtsamt medveten om det! Sorry för egofixeringen ville mest skriva något snällt men det blev fel...
Men kom ihåg! DET ÄR SYND OM DIG! Man får tycka synd om sig när man har flunsan! Krya på dig!
Stackars lilla Jenny. (Man får säga stackars lilla till den som är sjuk utan att det blir nedlåtande.) Jag tänkte rekommendera kuckelimuckmeducin, men den funkar inte om man kräks. I alla fall så är det roligt att ha hittat dig igen, vi har ju inte hörts/lästs sedan tiden på Lunarkuk.
Susanna: Ha! Ha! Titta, där är du! Skitkul, nu ska jag aldrig tappa bort dig igen!
Skicka en kommentar