Den där om kattveckor - utvärdering

Vi skulle skaffa katt efter semestern. Det var bestämt hugget i sten underskrivet av alla parter.

Så lånade vi katt. Eller snarare tog hand om katt vars matte åkte på semester i nästan två veckor. Nu vill vi inte ha katt längre.

Jag älskar katt. Blir ett enda långt pip när jag ser en. Är uppväxt med katt, har älskat och andats katt länge. Den här bloggen började med mig som katttjej, med en Jenny i Studentstad och fem katter i en tvåa.

Men visste ni att katter fäller oändligt mycket päls, bajsar äckligt, låser en till hemmet, är jävligt jobbiga när de inte får gå ut, tar in fästingar när de får gå ut, väcker en klockan halv fyra på morgonen, förstör din soffa med sina kattklor, ger en enormt, enormt dålig samvete, släpar fram tamponger som den leker med och kan lämna ett rum i en enda stor röra? Ja, det visste vi med, men hade kanske glömt. Nu vill vi inte ha katt längre. Det gör ont i hjärtat, men inte än.

Den där om att de kommer byta namn varje dag

Idag ska kattorna heta Lillemor och Junior.

Den där om att jag alltid blir nervös när Sverige leder så jag måste göra något annat samtidigt (HEJA SVERIGE!!!)

I augusti, efter semestern, ska vi köpa två katter. Jag vill ha en hona för jag har mest haft honor (när jag räknar efter hur många katter jag har fått ta om hand kommer jag fram till fjorton. Jisses!) och Stolte mannen vill ha en hane för han har bara haft killkatter. När han var liten hade han en svart som hette Kasper och nu vill han ha en exakt likadan. Den ska till och med bete sig likadant. Har Stolte mannen bestämt. Min får vara lite som den vill.

Nu har vi lite spelrum att bestämma kattnamn på. Vi har gått från att min ska heta Ann-Katarin, Stina Stardust, Doris, med mera, med mera i all evighet. Stolte mannen vill att hans ska heta Svante, för egentligen vill han att vår son ska heta det, men jag har vägrat. Idag kommer katterna att heta Lenin och Thatcher. I morgon säkert något annat.