Nu mår jag bra igen. Eller. Känner mig lite genomskinlig fortfarande. Massor, massor av stress på jobbet och privat (möten som drar ut över arbetstiden som man inte får betalt för, konflikter, löneförhandlingar, dålig luft, min moster kommer inte på mitt bröllop bara för att hämnas, Stolte mannen fick inte jobbet i London, uppbokade veckokvällar v a r e n d a d a g i tre veckor and so on) gjorde att jag nog trillade lite på vägen.
Gråten har flyttat från ögonlocken till magen. Så småningom försvinner den nog.
Och nnu äre helg.
Gråten har flyttat från ögonlocken till magen. Så småningom försvinner den nog.
Och nnu äre helg.
5 kommentarer:
Gillar det du skriver jenny och känner igen mig. ja, eller "gillar och gillar". Du fattar. Har haft min beskärda del av genomskinliga dagar jag med. Kram mallan
Kram. Har samma skit, på ett ungefär.
Kram så länge
Kram, kloka Jenny. Skitmoster, men bättre att inte ha henne där än att hon ska sitta där och inte vara lycklig för er dag.
Jag sitter här och håller dig i handen, stryker dig på armen o kramar dina fingrar lite. Skickar lite stöd och styrka från Västerbotten :) Mostrar klarar man sig utan även om det inte känns bra, livet rullar på och man hinner inte alltid med. Jag är glad för att du verkar hittat tillbaks igen. /Eva
Skicka en kommentar