Den där om att åka till Edinburgh

Vi går på gator som kanske inte ens behövts sopats rena från vintergrus snösalt. Jag har stoppat in min hand i hans och skyller på att den är kall. I vagnen sitter Fimpen och ropar indianvrål med handen för munnen, ni vet? Jag lärde honom det för någon timme sedan och han älskar det även om han för huvudet till handen istället för att röra på handen mellan varje uh-uh-uh-uh.

Vi sitter på restauranger på kvällarna och beställer in musslor i olika smakkombinationer och vår son sover i sin vagn i ett hörn. Vi skålar i cava champagne prosecco vin öl och slänger långblickar mot stället där vår son sover. Han håller sin napp i handen och sin mun jordgubbsformad. Som om han just sett något han inte väntat sig. Förvånad. Vi doppar bröd i sås och frågar får jag smaka på din? och ofta har jag halva handen nere i Stolte mannens tallrik innan jag frågar.

Fimpen har precis lärt sig springa eller snarare är i färd med att lära sig och älskar långa korridorer på hotellet klädda i heltäckningsmatta. Han lär sig åka hiss och hur han måste böja på benen när hissen stannar för att inte ramla. Amerikanska tanter oooohhh:ar och frågar hur gammal flickan i leopardtajts är och vi ler och svarar att han är femton månader.

Jag hittar tre olika klänningar och velar inför vilken jag ska köpa. Det är påskrea och min man viskar i mitt öra att crash and burn, baby! och tar med alla tre till kassan och betalar med kreditkortet. Han går in i nästa butik och ler mot mig när han rafsar åt sig fyra t-shirts och kan du så kan jag! 

Det är ständig sol och inte ett moln så långt ögat kan nå. Eller okej, det finns moln, men vi är för tillfället molnblinda. Sista kvällen dricker vi oss berusade och när servitrisen frågar om vi vill ha kaffe eller te så svarar min man att nah, vi sitter helst här och blir fulla! och jag skäms lite för vår son ligger ju i vagnen och sover precis bredvid oss, men så försöker jag skita i det. Vi valsar hem i kvällen som egentligen är ganska tidigt, kanske runt nio? och säger att imorgon när det blir sommartid får vi nog sova länge, tror du inte?