09 april 2013

Den där om en sommar

Det var precis i början och allt var så där kristallklart och jag tyckte att jag kunde se hela vår framtid, någonstans där längst fram skulle vi dö hållandes i varandras händer. Jag var ute och tittade mer än dansade drack mer än skrattade rökte blå Camel. Telefonen i ett stadigt grepp i min väska. Smsen redan färdigskrivna i mitt huvud.

Han hemma med sin lägenhetskompis. Hade han skickat kom! så hade jag varit där redan innan han hunnit komma fram till utropstecknet. Solen som aldrig gick ner. Temperaturen som egentligen var för kall för bara ben. Stockholmsnatt. 

Till halv fyra höll jag ut. Jag höll alltid ut längre än jag höll ut. Ville inte vara den. Ville inte vara den som smsade först. Vi möttes på halva vägen var. På Högbergsgatan i höjd med någon park jag inte ens då visste namnet på satte vi oss på nästöversta trappsteget. Han stoppade sina lurar i öronen mina sa lyssna! och jag lyssnade. Plura. Alltid dessa jävla män med deras jävla låtar. Trasiga män med för mycket att sjunga om. Smärta snarare än betraktande. 

Cigaretthållande mer än handhållande. Berusade. Gick vi hem tillsammans, till honom eller mig minns jag inte.


3 kommentarer:

anydaynow sa...

Så satans fint!

Anonym sa...

Du skriver så tusans fint Jenny - om både bra och dåliga upplevelser. Nu när jag tänker efter är nog det här min favoritblogg. Bara så du vet. Annika

Den där Jenny sa...

Men så jävla mycket kärlek på och till er!