29 april 2013

Den där om hur det gick på intervjun

Jag väger plus mot minus och plus vinner nog ändå. Mina kollegor pratar om rykten som säger att jag kommer att gå upp tiotusen i lön och jag vågar inte tro på det. Att äntligen inte behöva skämmas för sin lön. Att äntligen ha råd med det mina vänner har råd med. Kunna spara och köpa saker (mat) i slutet av månaden.

Jag kommer in på kontoret och springer nästan rakt in i en kille jag känner sedan tidigare. Kramar om honom och tänker att det måste väl ändå se bra ut? Att jag känner folk. Rutinsvarar på rutinfrågor och rycker på axlarna mer än ler när de frågar hur jag kunde klättra så snabbt på mitt förra jobb. Tänker att mitt CV kanske är lite väl saltat, men är inte allas det? Jobbet låter verkligen intressant. Intressant på ett vuxet vis. Ansvar. Kontakt med regering och riksdag. Samtidigt på minussidan: inte kontakt med vanligt folk. Kostym istället för jeans och herre Gud, kommer jag inte kunna blanda rött med gult och grönt på mina kläder?.

Får med mig arbetsprov som ska lämnas in i slutet av veckan och jag stoppar ner det i väskan och tänker att den här lyxen, det här underbara: att vara nöjd om jag får det. Nöjd om jag inte får det. Det är fint. 

24 kommentarer:

Johanna sa...

Spännande! Jag tror du får det. Känns ju så. Men så himla gött utgångsläge att veta att man blir nöjd oavsett.
Heja heja!

Lisa sa...

Åh vad spännande! Vill veta mer mer mer!

Anonym sa...

Nämen Jenny.

Jag har läst din blogg så himla länge, du skriver så mycket bra och fint och verkar så sympatisk. Men på sistone känns det bara....näää. Vi kanske lever i för olika verkligheten, för jag tar illa vid mig av många saker du skriver. Jag känner ofta att det är lite Marie Antoinette-varning. Det är tråkigt, jag trodde du var mer insiktsfull och smartare än så. Jag har så jävla många års universitetsstudier bakom mig, att beta av lån för. Jag har haft en trasig, värkande, halv tand sen i höstas som jag inte ens har råd att laga. Det är roligt att läsa om dina små och större resor, era middagar och ert vin. Se ert potentiella drömhus osh läsa om ert liv. Men när du gnäller - ja GNÄLLER! - "Att äntligen ha råd med det mina vänner har råd med." Att ha råd med MAT???? Då blir jag lätt illamående. Nä, förresten, jag blir fan förbannad!!! Om inte du och din "Stolte" har råd med mat i slutet av månaden är det det du borde slkämmas för, inte lönen! Och nej, det spelar ingen roll vad du säger om att jag inte vet hur ni har det. Nej. BullSHIT. Jag kommer inte att läsa denna blogg mer. Jag har inget till övers för någon som kan skriva såhär utan att skämmas.

Hälsningar Linda

Den där Jenny sa...

Linda: eftersom du nu inte ska läsa min blogg något mer kanske det här svaret är onödigt, då du inte kommer att läsa det. Tänker att det kanske finns andra som tycker att jag blivit Marie Antoinette.

Jag tänker verkligen inte säga att du inte har någon aning om hur vi har det, för det är säkert många som har det. Here we go:

1.) vin. Vin har jag inte druckit på många månader, sist var nog i Skottland (vilket för mig vidare på:)

2.) resor. Ja, vi prioriterar resor framför det mesta. Skottlandresan hade vi sparat till i ungefär ett år. Argentina som vi ska till i höst har jag sparat till i cirka tre år.

3.) Min lön som jag skäms över: jag skäms inte över att säga vad jag tjänar, jag skäms för att min arbetsgivare tycker att det är en rimlig lön. Jag tycker att det är fegt att gömma sig bakom att jag skulle jobba inom det här pga att jag gör en samhällstjänst eller det är mitt intresse, när EXEMPELVIS datamänniskor tjänar så himla mycket mer. På något som är deras intresse.

4.) Drömhus. Våra drömhus är billigare än den tvåa vi bor i nu.

När jag tog en bloggpaus i årsskiftet så lovade jag mig själv att inte bara skriva på era villkor. Jag ville visa sådant som ni kanske skulle tycka var tråkigt också. Jag är ledsen om jag inte kan nöja alla med det, men det är så det kommer att vara.

Hoppas att du kommer kunna laga din tand snart, Linda.

Colombialiv sa...

Oj. Vad det går att läsa blogginlägg på så himla många olika sätt...

Jag håller tummarna en massa för att du får jobbet. Och för att du fortsätter skriva som du vill utan att låta dig begränsas.

Puss & kram.

Emma - hörselresan sa...

Din blog - du bestämmer vad du vill skriva. Himla enkelt kan jag tycka. Och "gnäll" är extremt subjektivt, alla har rätt att uttrycka frustration utan att behöva tänka på att någon eventuellt har det "värre".

Linda sa...

Det är klart att jag inte kan låta bli att läsa vad du svarar. Och det handlade inte om nåt vin eller huskostnad. Eller om MIN tand! Det handlade om en allmän attityd; synen på sig själv, sitt liv och världen runt omkring. Naturligtvis har man rätt att gnälla över nåt så banalt som en dålig mascara. Men gnäll är gnäll, det handlar ju om självinsikt! Det är också helt okej att vilja ha mer i lön. Att ingen förstår grejen är bara ytterligare ett bevis på det jag ville säga. Och MIG är det verkligen inte synd om. Åh, suck. Jag är tacksam över allt jag har. Jag tycker att det känns olustigt när någon som har så mycket som du har tycker att det är för lite. Jag tycker också att lönen för en anställd på Arbetsförmedlingen är pinsam. Det var fortfarande inte DET jag ville säga. Jag tror nog du förstår precis egentligen? Du skrev att du inte har mat på bordet i slutet av månaden. Det spelar ingen roll hur länge man sparar till en Argentinaresa och en Skottlandsresa: Man gnäller inte om att man inte har råd med mat när man åker utomlands. Jag har sett detta förut: Du tycker synd om dig själv, det är onice, du är privilegierad! Ynk om "ingen mat på bordet" ÄR ett hån mot dem som verkligen inte HAR mat på bordet, oavsett vad resten av kommentarerna säger! Och "att äntligen ha råd med det mina vänner har råd med"? Att du kör efterkonstruktioner spelar ingen roll, det är tydligt hur du tänker. Och du tänker och skriver precis som du vill! Självklart! Men tanken är väl, när man yttrar sig såhär, att andra människor har möjlighet att läsa och reagera? Eller är det bara om man skriver "Åh, Jenny, du skriver så fint så nu gråter jag igen" som man får kommentera? Nu låter jag onödigt ilsken, jag vet, men du blir arg då du anser dig misstolkad - det blir jag med.

Anonym sa...

Word Linda, word

Den där Jenny sa...

Well, Linda och anonym, ni får väl helt enkelt sluta läsa då. Och självklart har ni rätt att kritisera mitt levnadssätt och det jag skriver, jag skulle inte haft en öppen blogg annars.

Den där Jenny sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Hej jenny! Jag gillar din blogg så himla mycket. tidigare kommentarer här visar väl med klarhet på der som att lön pengar mm alltid är känsligt, men sluta inte skriva om det, de är ett ämne som måste diskuteras!. Det kanske kan kallas gnäll det du skriver men att klaga handlar ju också om att sättaord på det som inte är bra för att därmed kunna förbättra.

Fö tycker jag lönediskussionen här har varit spännande, ger lite perspektiv till min egen relativt nyexade lön men framförallt visar den det komplexa i att jämnföra löner med varandra. Jag är kvinna i en tidigare mkt mansdominerad bransch så är löneläget inte dåligt men även jag jobbar kommunalt och hade jag bytt lite teknikfokus från idag samhällsnytttigt till att istället jobba med ex olja eller it så hade de pengarna börjat rulla mer även här. ( dessutom lättare att jobba internatinellt=alltid varit en dröm ettt mål) Lönen måste diskuteras för att vara alla skall vara medveten om att vissa saker inte handlar om en struktur som kanske borde ändras? För hur individbaserad lönen än skall vara så handlar det till synes och sist om strukturer, traditioner och inte speciellt mkt om prestationer eller vem som pluggat längts..../H

Anonym sa...

Jag förstår hur du menar Linda och jag håller med. Men det är väl inget man riktigt kan diskutera för Jenny är den hon är och det handlar mer om personlighet och karaktär kanske. Jag tror att när man läser en blogg länge som du skriver du har gjort så blir man vän med bloggaren även om det liksom är ett ensidigt förhållande på nåt vis. Jag antar att du mest blev besviken då Jenny inte verkar vara den fina person du trodde utifrån dina förvöntnkngar

Anonym sa...

Forts.... Å andra sidan kanske man kan diskutera sånt gär eftersom om hon skrivit nåt rasistiska eller antifeministiskt så hadr det blivit ett våldsams upplopp och det handlar väl om åsikter och människosyn alltihopa antar jag. Det är iallafall sådant som för bloggen intressant att läsa tycker jag. Det märks också när det blir kommentarer att det är viktiga ämnen// Ida

Den där Jenny sa...

Ida: För mig kommer det aldrig bli en ensidig relation, alla mina bloggläsare och ni som kommenterar är mina vänner (oftast) och betyder väldigt mycket för mig.

Anna sa...

Nu är jag kanske (troligtvis) inte en fin människa själv, men herregud, är det moraliskt fel att vilja ha en hyfsad lön för det man gör? Blir man smutsig då? Antifeminist? Kapitalist?

Innebär det per automatik att alla som jobbar "med kostym" och inte "vanliga människor" är dåliga människor?

Jag ser det så här, hur ska lönerna komma upp i branscher där jenny jobbar, om folk bara sitter kvar, jobbar och accepterar?
För att det är ett kall? Hur många traditionellt manliga yrken är "kall"?

Jenny, jag känner så här.
Gå vidare, se till att få betalt för det du gör. Men fortsätt jobba och leva med hjärtat.
Om man är uppmärksam och lyssnar inåt så vet man när man gör bra och ar man har sin moraliska gräns.

Kram
Anna






Anna sa...

Nu är jag kanske (troligtvis) inte en fin människa själv, men herregud, är det moraliskt fel att vilja ha en hyfsad lön för det man gör? Blir man smutsig då? Antifeminist? Kapitalist?

Innebär det per automatik att alla som jobbar "med kostym" och inte "vanliga människor" är dåliga människor?

Jag ser det så här, hur ska lönerna komma upp i branscher där jenny jobbar, om folk bara sitter kvar, jobbar och accepterar?
För att det är ett kall? Hur många traditionellt manliga yrken är "kall"?

Jenny, jag känner så här.
Gå vidare, se till att få betalt för det du gör. Men fortsätt jobba och leva med hjärtat.
Om man är uppmärksam och lyssnar inåt så vet man när man gör bra och ar man har sin moraliska gräns.

Kram
Anna






4everfine sa...

Tappar faktiskt orden. Vad ÄR det för kommentarer här?! Detta är Jennys blogg. Jenny skriver om vad hon vill här, och har bjudit in oss att läsa. Vi väljer sedan om vi vill läsa eller inte, men vi väljer INTE vad Jenny skriver eller hur hon lever sitt liv. Precis som det ska vara! Skulle bli rasande om någon kommenterade så där hos mig. Jenny förtjänar bättre. Det spelar ingen roll att man tycker olika. Det kan man skriva, att man tycker olika. Men att klanka ner på Jennys person? För att hon ventilerar sina åsikter I SIN EGEN BLOGG?? Nä hörrni. Det är ett vidrigt sätt att tycka att en bloggskribent är "skyldiga" oss någon form av insikt som vi tycker att vi själva har.

Jenny - jag hoppas du fortsätter vara precis den du är.

hilariousbaglady sa...

Som 4everfine skriver. Precis så. Det är Jennys blogg och bara för att ni läst bloggen länge betyder inte att ni känner Jenny. Hur någon väljer att formulera sig på en blogg är så sjukt individuellt och varje människa har faktiskt rätt att uttrycka sig på sin blogg såsom en vill. FÖR DET ÄR JENNYS BLOGG. Och ni kan välja att inte läsa. Och nu verkar ju Jenny vara öppen för kommentarer men det betyder inte att hon kan ta en massa skit från andra människor i sitt eget forum/sin egen blogg.

Hur kan någon ens uttrycka sig om hurdan Jenny är baserat på det hon skriver övergår mitt förstånd. Nä. Ni har ingen aning.

MW sa...

Alltså alla TROLL. Självklart kan man ha annorlunda åsikter men måste man ventilera det i form av kommentarer på en privatpersons blogg? Mår ni bättre av det eller vad är grejen? Fy fan. Att inte förstå att hela en persons liv/värderingar/besparingar ej framgår i en blogg är så jävla, ibrist på annat ord, YNKLIGT. Heja dig Jenny, jag hoppas du fortsätter skriva någon dag (detta är skrivet efter senaste inlägget om att sluta blogga). För jag som många andra kommer att sakna dig som tusan.

Anonym sa...

Alltså på riktigt. Tala om att låta sin egen avundsjuka göra sig hörd! Jenny skriver om vad hon vill. Är man en sämre människa för att man villa ha hög lön? Alla skapar vi vårt eget liv, våra prioriteringar och vår lycka. Är man så avundsjuk på någon annan att man måste hacka ner på det här sättet så bör man se sig själv i spegeln

pippigull sa...

Linda (som nog inte läser här längre men...) VAD ÄR DET FÖR STIL att häva ur sig så där - rakt in i någon annans öppenhet.

Menar du VERKLIGEN att du har den rätten? Och gnäll? VEM gnäller? Inte Jenny iallafall.

En blogg så välskriven som Jennys, med så fina och djupa reflektioner, sanningar om hur jobbigt det kan vara när älskade barnet ändå kommer, som vågar berätta om drömmar och sorg och glädje - den får man leta efter. Ja och nu eftersom den ska upphöra så får man VERKLIGEN LETA.

Sorgligt! Men Linda - du kanske kan länka till din fantastiska blogg som beskriver ditt fantastiskt upplyftande liv utan minsta gnäll eller sorger. Det vore ju intressant att få koll på en sådan perfket människa som pekar finger och skäller ut andra bloggare...


Rockpaperscissorlizardspock sa...

Men seriöst Linda, om du nu skall gnälla om att Jenny gnäller, inser du ens ironin i ditt metagnäll?

Men från det ena till det andra, du skriver hur du ständigt blir missförstådd, vet du, jag förstår faktiskt inte heller vad du menar, jag tolkade din komentar på samma sätt som Jenny (och ca alla andra också verkar ha gjort), om du blir missförstådd av så många så kanske det är ditt sätt att uttrycka dig på som behöver finputsas, inte alla andras självinsikt?

Och vet du, jag är innerligt jävla SKITGLAD över att jag har en fin man, en underbar unge och faktiskt just idag blev headhuntad för ett jobb som jag drömt om i fem år men är jag nöjd? Nej vet du vad och det är jaf också fucking skitglad över för det innebär att jag faktiskt fortsätter leta efter saker och händelser som berikar mitt liv och det handlar inte om kronor och ören även om du verkar se det som en självklarhet. Att "ha råd" med det som ens vänner har råd med kan förvisso syfta på ekonomiska aspekter, men vad finns det för värde i att behöva tacka nej till umgänge för att man inte har råd med alla saker man vill? Det kan också innebära att ha råd på et känslomässiga kontot och det kan innebära att ha råd i förhållande till ork.

Hur fan VÅGAR du sätta dig till doms över och nedvärdera vad en annan människa får lov att vilja och önska sig i sitt liv. Vad är det om inte ett hån? Du uttrycker ju därmed att Jenny har tillräckligt nu, hon får inte vilja mer, det räcker så. Att hon uppenbarligen inte mår särskilt bra i perioder spelar liksom ingen roll för hon skall vara nöjd för det har du bestämt?
Jävla dumheter.

Anna sa...

Linda din vidriga lilla människa.
Vem tror du att du är som har rätt att sätta dig till doms över Jennys åsikter om hur hon vill att hennes liv ska se ut?
Och ironin i att du gnäller som fan över att du tycker att hon gnäller, det var roligt. Personligen tycker jag inte Jenny gnäller alls, utan bara konstaterar hur hennes liv ser ut och vad hon strävar efter. Det är alltid bra att ha drömmar och mål vet du, du kanske skulle prova själv att sträva efter något istället för att snegla på andra och säga stopp när du tycker att de har så det räcker?
Jag får en känsla av att du känner Jenny och är avundsjuk på henne, och istället för att säga något IRL så gömmer du dig bakom en bloggkommentar där du fritt kan spy ut din galla.
Nä du, jag hoppas avundsjukan i dig hoppar ut och äter upp dig!

Anna

Sven sa...

Det gör mig så ledsen att du som i så många år har bjudit så mycket på dig själv och fått alla oss läsare att känna oss som en del av ditt liv känner att du inte kan fortsätta skriva.

Jag har följt dig på hela resan från uppbrottet med M till livet med Stolta Mannen och Fimpen. Jag tycker att alla dina texter andas integritet, mod, intelligens och livslust - även i de perioder när du har haft det svårt och jobbigt. Vore flera som du så skulle den här världen vara bra mycket bättre. Jag vill att du ska veta det.

Jag beklagar sorgen kring dödsfallet och hoppas du mår bättre snart. Kram /Sven