Den där om fredagstips

Om ni inte redan läser, så läs.

Hur ska jag gå hem när allt är så här?

Den där om bokrean tjugitie

Tjära bokrea,

Du är inte vad du brukade vara, när jag gick runt med snabba plockfingrar och lysande ögon. När en kokbok för nitton kronor var mer än en kokbok för nitton kronor, det var en skatt, ett skratt, en underbar sak. Nu är du mer leta i lådorna och på det där stora Internet och inte bli nöjd. Nu är du ett ryck på axeln och ett antiklimax.

Men ändå, fjorton pockets är inte fy och inte skam. Okej, lite skam, för vad dyrt det blev. Tjära bokrea, när gick du från att vara klimax till oj, vad dyr du blev?

Banks – The Darling
McLarty – Jag minns att jag sprang
Doyle – Kvinnan som gick in i dörrar
Thorvall- När man skjuter arbetare
Gevalda – Lyckan är en sällsam fågel
Schulman – Skynda att älska
Sundström – Maken
Dranger – Askungens syster
Husvedt – Sorgesång
Barbery – Igelkottens elegans
Heberlein – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Ramqvist – Flickvännen
Två jag inte minns.

Den där om att resten av helgen, den delen där vi är på spa, blev i alla fall jättebra

Vi sitter på det där fiket tvärsöver gatan från tågstationen i Karlstad och Stolte mannen lägger sin hand på min kind, stryker, och säger att nu har vi allt tur. Min hand far snabbt upp för hans mun, säger säg inte så! Nu måste du ta i trä. För vi är inte folk med tur när det gäller färdmedel. Vi missar alltid flyg, tåg blir alltid inställda, bussar kör av vägen, bilen startar inte.

Så när han har druckit upp sin öl och jag min kopp te går vi över vägen, hjälper en liten tant med väskan och kommer in i tågstationen. Tåget är inställt. Vi är fast i Karlstad.

Att vara fast i Karlstad är inte vad vi tänkt oss. Det hade kunnat bli fniss och chips på rummet, kramar och mys i hotellobby. Eller så kunde det bli som det blev. Vi fick betala rummet med en del av vår smekmånadsbudget och de där pengarna jag lägger undan varje månad fick sig en törn. Jag ville ligga i min egen säng och vakna på söndagen, gå upp, äta en födelsedagsfrukost och få min stora och tunga present av Stolte mannen.

Så när vi ändå var fast i Karlstad så vaknar jag klockan tre på natten och måste kräkas. Så jag kräks i hotellstädad toalett, sitter på golvet och fräser, medan Stolte mannen knackar på dörren, orolighetsfrågar hur det är.

Sen vaknar jag en gång i timmen och kräks fast att det inte finns något att kräkas upp. Vid nio orkar jag inte mer och gråter ner i toaletten. Stolte mannen går till tågstationen, men alla tåg är fortfarande inställda. När Stolte mannen inte orkar mer så gråter han inte och han har lovat mig att inte bli sur, så han går och hyr en bil istället och kör mig hem till Stockholm. Jag ligger inlindad i min jacka och ynklighetshostar. Då klappar han mig på kinden. Köper Coca-cola, som jag inte vill ha för det river i halsen. Han tittar på mig med orolighetsögon och säger bara två klunkar? och jag dricker två klunkar, två små.

I Stockholm får jag sova i min egen säng. Och jag får min present. Jag får en symaskin.

Den där om att dra till Värmland och fira att jag fyller tretti. När vi ses igen kommer jag bara lyssna på P1 och doppa mina kakor i kaffe.

Den där om att ha tjejlyssnat på den här låten hela dagen

Dagens låt.

Den där om det bästa jag vet, efter bacon

Innan Stolte mannen började bestämma hur jag ska vara hemma bestämde min pappa att jag inte fick hårföna mig när jag frös. Det kostade för mycket "på elen".

Nu fönar jag mig varje kväll. Och ibland varje morgon. Ibland hårfönar Stolte mannen mig. Då ligger jag och rullar i sängen och myser, sen busfönar han mig jättelänge på ett ställe så att det gör ont. Då blir jag sur.

Den där om underbara!

Jag får inte läsa Clara för Stolte mannen. Han tycker att jag blir alldeles för huslig, gör buljong och fejar lister. Han gillar mig hellre när jag dricker vin och lallar runt. Han säger att hemma behöver jag inte vara duktig, där kan jag få slappna av.

Nu får jag dock läsa Clara igen, för nu har Clara knarkat. Det är skönt, för jag gillar Clara.

Den där om att må illa och vara i baconkoma

Den där om att baconbuffén inför imorgon är kirrad och ja, snabbköpskassörskan reagerade.

Den där om ett efterfrågat inlägg om bokklubben

Ja, hur gick det då?

Vi pratade ärligt talat mer om andra grejer (nya jobb, bröllop, fotografer, alternativmedicin) än om boken (Sommaren i Mamarrosa). Det var Egon som valt ut den och jag tyckte att den lovade mycket, mycket, men gav lite mindre. Mitteln var bäst. Vad händer med Terersa? Kom hon iväg till London? Lösa trådar hängde och dinglade lite här och var.

Men jag älskar min bokklubb. Till nästa gång har Stambyte valt bok och det blir Purple Hibiscus. Hon föreslog några andra också, men jag tror att det var jag som hade läst de flesta. Gången efter den är det min tur att välja bok och ställe att träffas. Till Stambytes gång ska jag ha hittat olika alternativ att rösta på. Det är nervöst som fasen, har lite koll på vad jag kanske vill, men har ni tips så hojta!

Den där om att tjugitie inte längre är året

Jaha. Då slutade tjugitie vara året för jag (och många kollegor) är så djävla förbannade. Jag fick en löneförhöjning på tretusen (som skulle kommit för längesen), men någonstans på vägen förhandlade facket bort min lönerevision. En lön jag varit lovad i ungefär ett år och nu finns det inget jag kan göra.

Förutom att gråta bittertårar i Stolte mannens famn och hulka att jag käähäähäämpat så djävhlahaha håååårt det här året och nu skiter de i det.

Nästa gång jag byter jobb ska jag söka privat i ett litet företag där de ser mig.

Den där om strumpan och en liten utläggning om en vig tjej

Insprierad av det här lägger jag upp vad som hänt med mina favoritstrumpor. Dessa fick jag av Stolte mannen vår första jul tillsammans. En sån djävla bra present, tror att jag använt dem typ varje helg sen dess. Sommaren inräknad. Är frusen. Observera att jag är bendy (apropå bendy så såg jag den vigaste tjejen jag någonsin sett på gymmet igår. Och då är jag ändå bästis med en yogalärare och har sett en hel del bendy i mina dagar, en annan tjej var mitt uppe i att fylla på sin vattenflaska, men fick avbryta för att hon stirrade så mycket på vigtjejen) som faen och detta är från undersidan.



Fast de är inte så djävla dåliga nu heller, man kan stoppa ut tårna och ha dem sådär som vissa vantar är nu för tin, där man kan välja om man vill visa fingrarna eller ha helvante.

Den där om att man blir lite kär

Den där om ännu en game over:

Lägga en liten prutt i köket medan man försöker tygla en "underställd" på jobbe.

Den där om game over

Åh, djävla eftermiddag och kväll: fick massage (tjugitie! - massagen två gånger i månaden) och tränade spinning med sexiga ryskan (tror att hon kan vara het enbart för att hon är från Rysland), vilket gjorde att jag fick dubbelkramp i rumpan. Sen går jag till Konsum och handlar torsk. Och jag veeeet att man inte ska handla torsk, men visst finns det en torsk man kan köpa? Typ från något speciellt hav? (Nu låter jag puckad.) Alla tittade på mig. De vet att jag är omiljövänlig. Som om jag var ansvarig för att ha ihjäl sälkubbar.

Så springer jag till tunnelbanan, halkar på is och min djävla torsk trillar åt ett håll och jag åt ett annat. Total djävla game over på den.

Jag är hungrig. Jag har ont i rumpan. Och när vi är påt: jag har ett totalt osexigt jobb (bara Försäkringskassan är osexigare. När jag var fjorton trodde jag att jag skulle vara tillsammans med en kändis och leva lyxliv (obs: observera att jag själv inte skulle vara känd, jag skulle bara vara ihop med en kändis)).

Den där om alla hjärtans

Stolte mannen frågade mig vad jag allra helst vill ha i alla hjärtansdagspresent. Jag svarade bacon. Jag älskar bacon. Plus att jag kommer vara bakis som en småbarnsmamma (tequilakväll på lördagen med gamla kollegor) och bacon är skitbra när man är bakis, jag tror rent av att det är rekommenderat. Så nu ska jag få avsmakningsmeny alternativt buffé. Jag hoppas på båda.

Den där om planeten som får vara lika liten som Pluto

Vi börjar prata lite fjäderlätt om barn, Stolte mannen och jag. Lite blyga inför både tanken och varandra.

Tänk om vi inte kan? Vi kan, det vet vi ju, efter en abort sommaren nollåtta, men tänk om den inte vill stanna hos oss längre än fem veckor. Det enda vi vet är att vi kan fem veckor. Ungefär. Tänk om den inte vill stanna för att vi inte ville behålla den förra, tanken är så fel att den på någon planet i mitt huvud blir rätt.

Och runt om i landet Bloggvärlden så är det fina, fina människor som det inte går för just nu. Bitter. Debbie. Jag läser det och funderar. Sen skjuter jag undan tanken. Låter den vila på planeten långt bort, den lilla, den som Pluto inte får vara en planet.

Den där om vad som hände med Lenas häst

Vi tyckte att vi var häftiga i ett par år till: gick med runt med för många för i fickorna: för korta kjolar, för höga klackar, för tajta jeans, för lite i huvudet, för många känslor som la sig på varandra och bredvid varandra i hjärtat. På kemin fick jag dåligt betyg. På matten fick jag dåligt betyg. I geografin fick vi sitta på bänkarna och min lärare sa till mig att jag inte fick få dåligt betyg.

Laura var, eller om hon blev, en sån som bar runt på luktsuddis i ett pennskrin av plåt. Jag bar också runt på ett pennskrin, men det var mest för att man kunde gömma fusklappar i det. Lena hade inget pennskrin. Laura gick på bästa matten och bästa engelskan och var stolt över sitt namn, det fanns tanke bakom det och hennes föräldrar hade velat att hon skulle vara speciell.

Lena var liksom bara Lena och det var ingen som frågade varför hon hette så.

Vi började gymnasiet. Jag började på samma skola som Laura, men jag pratade aldrig med henne trots att vi bott i samma rum på klassresan i nian. Lena började på en annan skola. Jag tror inte att hon hade kvar sin häst, jag vet inte vad som hände med den.

Jag vet inte heller vad som hände med Lena. Det gick rykten om att hon gifte sig och skaffade barn, flyttade ut på landet med sin gnälliga röst. Jag vet inte. Jag vet inte.

Den där om lite marshall art ute på landet

Den där om boklådan

Jodå. En annan hoppade över träningen idag, även om det var favvopasset ”spinning med ryskan” (obs att det inte heter så officiellt utan bara när jag pratar om det) och gick och shoppade böcker istället. Älskar pirret innan jag ska köpa böcker. Älskar magglädjen när jag fyndar något jag vill ha på second handbokhyllan. Idag fyndades följande:

Jonathan Safran Foer ”Allt är upplyst”
Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet”
Gabriel García Márquez ”Kärlek i kolerans tid”
Ray Kluun ”Änklingen”
Maria Ernestam Caipirinha med döden.

Allt till den fina summan av tjufem spänn. Älskar, älskar andra handsböcker!

Nu känner jag mig käck, hurtig och en sån som går med Eccoskor. Måste göra något smutsigt.

Den där om morgongåva

Kom precis på att jag berättade för Stolte mannens kompis när vi var ute i fredags vad jag skulle ge honom i moronggåva. Och jag kan inte komma på att jag funderat på det tidigare, men just där och då, efter tre jägermeister, var det självklart. Jag sa att jag skulle träna upp mina vader och lår så att jag skulle orka mer. Så att säga.

Den där om vad man inte ska göra när ens blivande man just blivit kompis med sitt ex på Facebook

• Äta upp alla naturchoklad som finns i skafferiet när man inte ätit choklad på kanske ett halvår.
  

O N T I M A G E N (har jag förresten sagt att jag gått ner fyra kilo och fem centimeter i midjemått under januari?)!

Den där om .

Det känns som om all luft plötsligt går ur mig som om någon trycker ner mig under vattenytan som om jag inte får luft kan inte andas det spränger och spränger och spränger och armarna vill fladdra eller vifta eller och vifta. Tårar tränger ur ögonvrårna. Tränger ut ur. Tränger, makar plats, vill ut.

Stolte mannen har blivit vän med sitt ex på Facebook. Sitt ex, the one who got away. På riktigt. Hon som var blid och musikalisk och svår och deprimerad på ett fint sätt, ni vet, deprimerad som inte finns, men som blir fint när de är the one who got away. Myten om den lidande kvinnan.

Och det är inte det. Inte det. Det är det inte. Men jag ser mig själv bli lämnad. Känslan kommer över mig som om jag gjort en grotta av filtar om mig, eller som om jag ligger under ett för tjockt täcke och luften tagit slut. Som om det spelas upp, som om det händer som om Om du lämnade mig nu. Det finns inne i mig och virvlar runt, inte som tänkbar tanke, något som jag tror ska hända, utan det finns inne i mig och virvlar runt. Tränger, makar plats.

Jag skulle inte överleva. Kanske överleva. Men inte kunna leva.

Den där om att inte vara finsmakare

The Knifes opera? Jag fattade inte ett djävla skit. Ett tag fnissade jag för att det var så absurt. Så tittade jag på Stolte mannen och han fnissade också. Det var så himla svååååårt och fiiiint (tror jag) och ett tag visade de bilder på bävrar på en storbildskärm. Det var typ det bästa. Och en balettjej. Och när det var slut så visslade folk i de bakre bänkraderna, men jag vet att det måste ha funnits fler som hade O-mun och inte fattat ett skit.

Den där om att bli portad på sunkbaren Skeppsbar

Åh, vi står och håller hand och tittar på en ganska så oengagerad (eller full?) Jonathan Johansson. Stolte mannens läppar är rosa, mina är mer rosa och morgonen efter kommer jag vakna bakfull som en flerbarnsmamma med rosa på läpparna.

Springer på Kom ut ikväll på toaletten och hon säger att hon inte kom ihåg att jag pratade skånska, vilket jag tyckte var lustigt, för jag kommer inte ens ihåg att jag pratar skånska. Sen åker vi vidare till Skeppsbar, där vi blir anklagade för att sno ett drinkunderlägg. Med de vänner jag har tänker jag att någon säkert gjort det, men när vakten vill kroppsvisitera en av mina kvinnliga vänner blir vi sura, blir portade, utslängda och jag försöker gå in igen. Jag kommer in igen och frågar om vi inte blev portade, varpå jag blir utslängd igen. Går vidare till Debban och dansar med skitstora leende och med nittonåringar till Sarah med Mauro.

Det är så himla högt och lågt. Det är gala och sunkbar. Det är skratt så man får ont i kinderna och toalettkö. Det är fina vännerna som är nyförlösta och ute för första gången sedan födseln för tre månader sedan och ramla i snön utanför taxin. Det är Stockholm en fredagsnatt.

Den där om att göra som DN på stan

Mina största matupplevelser i Stockholm, utan någon som helst ordning:

Ett.) Köttbullar på Pelikan, "Pelikans köttbullar med gräddsås, saltgurka, och rårörda lingon" 168 spänn. Äts med fördel på vintern. Och Pelikan hittar ni på Blekingegatan 40.

Två.) Jordgubbspajen på la Cucaracha "Pai de frutilla con helado de vainilla". 68 kronor. La Cucaracha ligger på Bondegatan 2.

Tre.) Fläsklägget på Östgötakällaren. "Ugnstekt fläsklägg med surkål & knödel". 154 kronor, en måltid som räcker till en mindre familj. Östgötakällaren ligger på Östgötagatan 41.

Fyra.) De köttfärsfyllda pepparbladsrullarna (förrätt) på Nem Nem Quan. Så goda att jag tvingade Stolte mannen att försöka göra likadana hemma. Nem Nem Quan ligger på Åsögatan 90 och är en vietnamesisk restaurang.

Fem.) Mexikanska flautas (förrätt) på Peppar som är det enda stället utanför Söder som jag skriver om här. Godare än i Mexiko. Peppar är ett skitroligt ställe och ligger på Torsgatan 34.

Sex.) Brunchen på Kvarnen. Kvarnen är världens djävla sunkhak, som jag varit på för många gånger när alla andra ställen stängt. Deras brunch är dock så förbannat god att man måste göra the walk of shame och gå dit dagen efter också. Deras helgbrunch kostar 195 kronor.

Sju.) Ölsortimentet samt den underbara manliga servitören på Fräcka halvpannan bar och kök. Fräcka halvpannan ligger på Bondegatan 57.

Åtta.) Drinkarna på Vampire Lounge som innehåller en väldig massa olika goda saker. Vampire Lounge ligger på samma ställe som Östgötakällaren.

Nie.) Ljungrens. Allt på Ljunggrens, men måste man välja så ska man ta Spicy tuna-shushin för 159 spänn. Ljunggrens ligger på Götgatan 36.

Tie.) Sushin på Akki, som är den bästa sushin i Stockholm. Akki är ungefär lika stort som en skokartong och ligger på Folkungagatan 45.

Den där om lyckans, lyckans mig!

Åh, vad jag är avundsjuk på min musikhelg den här helgen! Det började bra med att jag fick höra the Knife och min skämsfavorit Medina på spinningspasset idag. Snart är det Manifestgalan, där en vän är nominerad och herre min skapare, vad mycket fina artiser som är nominerade. Plus att allas vår älskling Jonathan Johansson ska spela på efterfesten. Spellista på många (inte alla) nominerade artister får ni

här.

Imorgon ska vi se the Knifes opera. The Knifesopera. Musiklyckan är total och nu hinner jag inte sitta här mer, jag måste vinduscha (inte duscha i vin, utan duscha med vin. I ett glas.).

Här får ni de nominerade kompisarna också (Rupesh, tror inte att Andrea är nominerad, men henne känner Stolte mannen också):

Den där om bokklubben

Jag och några andra väl utvalda bloggare (nämner ingen, om de inte vill bli nämda) har startat en bokklubb. På jobbe frågade en kollega om det var ungefär som Oprahs bokklubb och jag sa nej, jag tror att vi kommer att dricka mer vin.

Jag har alltid velat ha en bokklubb. Det känns speciellt, som om jag är speciell och vi är ett hemligt sällskap. Som när man var liten och hade hemliga klubbar som gjorde egna tidningar som man sålde för en krona styck till hela lågstadiet. Jag har en klubb på jobbe också. Vi äter frukost på fredagar, med tända ljus och vi har ett hemligt handslag.

Om man vill läsa samma bok som vi läser nu så ska man läsa Monica Ali - Sommaren i Mamarrosa. Och ni ska vara klara på onsdag. Jag ska börja läsa ikväll och tydligen är det okej att inte läsa ut hela boken, om man inte hinner.

Jag älskar vår klubb.

Den där om att Britney också är bra att träna till

Det finns skämslåtar och så finns det skämslåtar. Jag brukar ha en Håkan Hellströmlåt i bakfickan, den är inte jättepinsam, men så brukar jag lägga in att jag låg hemma och grät till den i typ ett halvår när jag och M gjorde slut och folk bara okej, men det är väl överkomligt. Jag har en söt låt liksom.

Nu är grejen att jag har två riktigt hemska låtar som jag älskar just nu. Det är mina spela om igenlåtar på gymmet och Stolte mannen fnissar bakom (och ibland framför) min rygg när jag tokdansar i köket till dem.

Jag lägger helt enkelt upp dem här och låtsas att det är charmigt.

Den där om min söndagsklädsel

Den där om en konstig helg

Jag vet inte riktigt vad som hände med den här helgen. Den blev typ fattig och lugn(!). Det var inplanerad after work för en nära kollega som slutat, men jag gick hem istället för det kändes som om en lastbil kört på mig. Sen har jag typ stannat hemma hela helgen. Det har inte hänt på... sen jag var tjuett kanske? Alltså har knappt ens gått till äffärn.

Och sen har jag levt på marängsviss och ändå gått ner ett kilo, så nu går jag på marängdiet.

Fick veta igår att vi inte får bo kvar i vår lägenhet. I april måste vi flytta igen, och jag flyttar för femte gången på två och ett halvt år. Så då flyttar vi in på Söder igen, i en pyttlägenhet.

Nästa helg måste bli bättre, för den här helgen har varit värsta konstiga. Nästa helg kommer bli bättre, för vi ska på Manifestgalan (2009 års bästa skivor och artister släppta på oberoende bolag), en kompis band är nominerad och på lördag ska vi på The Knifes opera.

Gud. Nästa vecka ska jag vara normal igen. Lovar.

Den där om att vi inte kunde enas

Jag och mina kattungar verkar inte kunna enas och skjuter därför upp resan på obestämd (januari 2011) tid.

Istället drar jag och Stolte mannen till London.

Eller inte istället, vi skulle dragit ändå, eftersom hans bror bor där. Över påsk blire. Då kommer jag ha en ny kamera, för innan vi drar till London och det är påsk så kommer jag hinna fylla the big 3-o och då önskar jag mig en kamera de luxe.

Fan, ett sånt fint år det här är!

Den där om vad är det som är nära, varmt och billigt?

Jag och fem av mina närmaste kompisar försöker boka in en tjejresa det här året. Det går sådär kan jag meddela. Med på resan ska

Jag: åker på bröllopsresa i höst och kan därför bara åka i vår eller sommar. Har en ansträngd budget, men kvittar egentligen var jag åker.
E: åker också nästan var som helst och sprutar idéer som Paris, Danmark, var som helst.
K: vill gärna till Helsingfors, vilket jag tycker är ett bra förslag. Hennes sambo är egen företagare (= inte jättebra ekonomi).
M: egen företagare och vill bara lägga pengar om vi åker till ett varmt land en längre tid. Säger nej till alla våra förslag.
A: som inte ens med att hon ska med.

Våra diskussioner på Facebook går ungefär så här:
Det här?
För dyrt!
Det här?
För kallt!
Det här?
Nej, jag har en dålig känsla av det landet!
And so on.

Jag älskar dem som om de vore mina kattungar, men någon resa där vi får med alla? Vettefan.

Den där om Afrika

Afrodans på gymmet. Man bara hahaha!: det är typ sådanadär titta sig självtjejer som har dreads och går barfota och som vill lära känna äkta AFRIKA (jag har varit i äkta AFRIKA, det var inte alls kul) och därför går genom ett snöigt Stockholm för att dansa äkta afrikansk dans som någon hämtat från Nya Guinea. Äkta steg. Känna vindarna från slätten mot kinden. Trummor i bakgrunden. Man är så mycket bättre än de som går på spinning, eller de som väljer poweryoga framför hathayoga.

Jo, men, det går jag på nu och det är väl inte skitkul, men jag blir lite svettig i hårbotten. Tjejen framför mig hoppar istället för att gå stegen och eftersom hon är framför mig så följer jag hennes rörelser. Det gäller att inte titta sig för mycket i spegeln när man skvätter vatten mot skyn för då fnissar man fånigt för sig själv.

Tjugitie. Det här är året.

Den där om Stolte mannens favoritlåt tjugohundranie

Den där om att viktnoja redan för sexton år sedan

När jag gick i åttan, var fjorton år, åt jag ingenting alls efter frukosten på lördagar för att få en smalare mage när vi skulle ut och festa.

Innan jag gick in till skolsköterskan för att väga mig tog jag på mig träningskläder och gick ut och sprang. Jag låg alltid under kurvan på längden och vikten.

Min lärare hittade mig i korridoren innan ett skolfoto. Jag gjorde sit ups.

Och nu hade jag börjat träna step up och aerobics också. Jag var uppe i att träna åtta gånger i veckan.

Den där om att viktnoja redan för sjutton år sedan

Sommaren mellan sexan och sjuan står jag inne i ett låst badrum och har ett måttband runt mitt lår. Jag tänker att det här inte kan vara normalt. Jag är tolv år och tänker att mina lår är för tjocka. Jag försöker se objektivt på dem, utan att veta att det heter objektivt, i mitt huvud tänker jag att Agneta Sjödin tittar på dem och så tänker jag mig in i hennes huvud och funderar på hur hon skulle se på dem och kommer fram till att hon skulle tycka att de var tjocka.

Tolv år. Mina lår kan inte ha varit tjocka: jag hade barnstorlek i jeans, tränade fotboll tre gånger i veckan, red två gånger i veckan. När jag började högstadiet tittade jag om i klassrummet för att se hur många som var tjockare än vad jag var. Hur kunde jag tänka så redan då? Hade det någon betydelse? Jag har sett kort från den tiden, där jag står i bikini på någon semester vid Medelhavet. Jag är smal som en liten sticka. Var fan fick jag ifrån att jag skulle vara tjock?

Den där om fredagsfin på kontore!

God morgon världen!

Idag har jag läppstift på mig på jobbe! Tur att jag bytt kontor (på nya kontorsgolvet finns en "tystande" heltäckningsmatta som gör att man får så djävla elektriskt hår) till ett som ligger närmare toaletterna, så jag springa och kolla hur läget ligger till ofta.

Till mitt läppstift har jag en randig tröja. Det är bara baskern som saknas för att jag ska se ut som en pantomimare.

Den där om Haiti

Egentligen tänkte jag skriva om Haiti och att jag har en kollega som har släkt där och hon bara jag utgår från att ingen överlevt, för då gör det mindre ont när jag får reda på att de inte gjort det. Och skräcken sniffar mig i nacken, viskar mig i örat hej, får jag komma och bo hos dig, under din hud?

Men jag blockerar, för det gör för ont. Jag försöker välja läppstiftnyans istället.

Den där om att bröllopsblogga lite, lite på vanliga bloggen och inte den där andra där jag öser ur mig allt om frisyrer och förrätter

Vi har anlitat en kompis för att göra inbjudningskort och Save the date-kort åt oss. Vi visste ungefär hur vi ville ha det (inte för sött, inte för rosa, mycket färg och kul!) och berättade det för honom, skickade med några länkar och stödord. Igår kom han med det första utkastet och det blev inte alls som vi tänkt oss, det blev så djävla mycket bättre. Han hade gått på gamla bokomslag a la Harlekin och sen gjort oss till ett sådant par. Halva dagen idag har jag därför googlat typ 60-tal, romantic comedy och Harlekin till förbanelse. Precis stötte jag på det här:

Den där om M:s prinsessa

En ruta hoppar upp när jag sitter och arbetar och han skriver har du sett min lilla prinsessa, och prinsessa följs av en länk. Såklart är hon söt. Hon har tungan lite utanför munnen och såklart är hon söt. Jag djävlar, hon är söt! Till en kollega som håller med.

Han ville inte ha barn. Under de nästan fyra år vi var tillsammans var det det enda han var säker på: inga barn. Och det gjorde så ont när mina tankar flög iväg och låg och kämpade på bb och höll vår femåring i handen och vår tonåring tog studenten och vi fick barnbarn: han ville inte ha några. Han har vunnit. Han har barn före mig. Han har söta barn och kanske borde jag vilja skrika och sparka att varför gjorde du mig så ledsen? Varför sa du att du aldrig, aldrig ville ha några när du nu, tre år senare håller din dotter i famnen? Jag skulle aldrig, aldrig stannat hos dig ändå, men varför högg du sönder drömmarna?

Jag fick aldrig planera, aldrig säga framtid, aldrig tänka på hur vi skulle vara om femtiofemtontjugi år. Som om han visste att vi inte skulle vara tillsammans då. Nu, med Stolte mannen, broderar jag ut vår framtid, berättar om hur han kommer se ut när han är åttiotre. Hur vår stuga i skogen kommer att se ut. Jag väver rödtråd genom framtiden och målar utanför ramen. För att jag kan och för att jag får.

M har vunnit, men han har inte vunnit över mig.

Den där om jobba?

Åh nej! Jag har hittat en helt underbar sida som kommer att ruinera mig:

Kvalitetsloppis.

Den där om att sjunga sin smärta

Vi satt i en bil som min kompis körde på höstväg med blås utanför fönstret. Jag satt fram, bredvid henne och året? Var väl tvåtusentvå. Eller så. Han satt bak och halvsov. Sträckte fram en lur till mig lyssna med utropstecken

Det vackraste jag hört. Som om hon hade ont. Och det passade så bra där och då: M och jag visste inte var vi var på väg visste inte var vi varit visste inte var vi var.

Den låten som han spelade då (El Desierto) hittar jag inte på youtube. Lyssna om ni kan.

Lhasa dog på nyårsdagen 2010.

Den där om Lenas häst

Vi hade precis börjat högstadiet och vi smög runt och nosade som kattungar, småsjuor, medan tuffkillarna i nian stod och pissade revir i varje hörn på skolan: mellan hemkunskapssalen och kemisalen, utanför träslöjden, vid skåpen, de blå.

Jag träffade Lena, hon var från landet. Det riktiga landet, där de hade grisar och kor. Och höns. Lena hade en häst och var kompis med Laura. Laura var blond och lockhårig och hade långa ögonfransar som hon dubbelblinkade med, som om hon redan visste hur man skulle göra när niorna tittade åt ens håll. Lena var inte blond och hade inte änglalockar eller blinkögonfransar. Lena hade hår som var en färg så där som det ser smutsigt ut. Eller så var det smutsigt. Hon var några kilo över fjortonårsokej. Hon bar stickade tröjor och en tuff tröja från JC. Den hade hon så ofta att hon luktade svett. Svettlena. Tänk er att ha en tröja från JC, komma från landet och ha hår som ser smutsigt ut.

Men hon hade i alla fall en häst. En nordsvensk snäll en som tittade på en under Lauraögonfransar och blåste en nätt i nacken när man bjöd på gräs. Jag blev kompis med Lena för att hon hade en häst. Jag förstod inte vad hennes mamma sa för hon kom från Polen och bjöd på äcklig mat. För att komma hem till Lena var man tvungen att åka skolbuss, som jag blev åksjuk på. Sen fick man äcklig mat och till efterrätt, när man tittade på tv fick man ett tredjedels paket GB med blandfärg: grön – rosa – vit. Jag gillade grön mest. Jag orkade aldrig äta upp all min glass, jag åt lite grön och lite rosa, sen åt Lena upp mitt också. Hon åt tvåtredjedelar GB-paket varje gång jag var där.

Vi skrattade och jag berättade att jag var kär i David och hon var kär i Peter, det var liksom så det var, som om på schema: man skulle gilla David och Peter. Sen red jag på Lenas häst medan hon ställde upp hinder. När jag inte red på hästen red Lena på den och jag ställde upp hinder och blåste varmblås på mina händer.

Sen började vi åttan och Laura ville inte sitta i samma bänkrad som Lena längre. Hon flyttade bak till Eva och Anna. Jag satt inte i samma bänkrad som Lena från början, så jag behövde inte flytta. Nu satt Lena så här: Lena – ledig stol – ledig stol. Längst fram.

Sen kom våren, jag blev tuff och den första jag slog var Lena.

Den där om att gå ut hårt med ett av alla nyårslöften: använda mer läppstift.

Och nu syns det såklart inte, men det är illrött. Som om något dött på mina läppar. Eller så tar det bara ett tag att vänja sig.

Den där om min luffarjacka

Jag är så djävla dålig på att sy. På högstadiet (och min sylärare sa att det var bra att jag var bred om höfterna, då skulle jag föda barn oftare) så fick jag en femma, för då kunde jag. Nu tror jag att jag vill sy, bara jag får en symaskin, då kommer jag att sy röven av mig. Men att handsy? Så djävla jobbigt.

Mutade Stolte mannen med en avsugning om han sydde i knapparna i min jacka en gång.

Anyhow. Min jacka är så djääääääävla trasig! Alla knapparna utom en hänger på halvstång. Den som inte hänger på halvstång har trillat av. Och det är en stor reva på framsidan sen jag trillade på isen när jag var full. För tre veckor sedan. Tänker hela tiden att jag ska lämna in den, men det är så kallt och det är min enda vinterjacka.

Lagade den väldigt provisoriskt igår, men mina kollegor mobbade mig för det blev så fullt.

Vänta, måste lägga in en bild! Stor reva, lagad med lite svart sytråd. Ja, och där nere dinglar en tråd som skulle hållt upp en knapp.

Den där om dagens värsta

Fredagskön på ICA i Liljeholmen är inte nådig. Speciellt inte när man gått på stan och råkat köpa lite mer på rean, har en bib att bära och en djävla räkbakelse att balansera. Det är liksom inte var jag kallar fredagsnöje. På vägen fram såg man folk som hoppat av tåget. Lämnat byggnaden. Övergett vattenhålet. Ungefär vid ischokladen. Det var lite fint på något sätt, tyckte jag. Jag kände mig som en överlevare.

Den där om dagens låt

Jag älskar att tvinga på er musik. För i min värld lyssnar alla på det jag lägger upp!

Den där om varje hjärtslag

Fan. Så här i efterhand kommer jag på en massa låtar som borde varit med på min betytt mest/bäst 2ooo-musiklista.Som Maria Mena - Just hold me, som min lägenhetskompis lyssnade på om och om igen när jag och M precis hade gjort slut. Eller Evanescence - My Immortal som en annan rumskompis spelade om och om för att försöka lära sig pianoslingan ibörjan. Eller Chris Brown och Jordin Sparks - No air som vi lyssnade oss genom östeuropa tvåtusenåtta. Eller Anna och Annikas version av With every heartbeat. Fast den finns nog inte ens på Spotify.

Den där om julrea

Den där om att 2oo2 tydligen inte var ett bra år

Nej, det går bara inte, jag kan inte göra en lista med oo-talets bästa låtar och inte göra en med böcker. Bästa böckerna från oo-talet som jag läst. Och oj, vad mycket böcker det finns som jag inte läst (vet att jag kommer älska till exempel Persepolis av Marjane Satrapi), men de har jag ju inte läst så då kan de inte vara med på listan.

Ingen ordning alls, bäst under 2ooo-2oo9:

Ett.) Cormac McCarthy - The road (2006)

Två.) Audrey Niffenegger - The time traveler's wife (2003)

Tre.) Yann Martel - Life of Pi (2001)

Fyra.) Khaled Hosseini - A Thousand splendid suns (2007)

Fem.) Chimamanda Ngozi Adichie - Half of a yellow sun (2006)

Sex.) Anna Gavalda - Ensemble, c'est tout (2004)

Sju.) Katarina Wennstam - Flickan och skulden (2004)

Åtta.) Sigge Eklund - Det är 1988 och har precis börjat snöa (2005)

Nie.) Tamas Gellert - Lasermannen (2003)

Tie.) Jonathan Safran Foer - Extremely Loud and Incredibly Close (2005)

Elva.) Pernilla - En fattig mans hem tar bara fem minuter att riva (2007)

Tolv.) John Ajvide Lindqvist - Människohamn (2008) - minus de sista hundra sidorna.

Den där om att kunna ha sovmorgon men inte utnyttja det

Vaknar Stolte mannens väldigt irriterande högljud i sovöra runt klockan sju. Jet laggad sen Egypten, hur tusan man nu kan vara det: kanske mer inställd på en annan tidsrytm, där man hoppade upp med solen klockan sju för det var ååååhhhh! och iiihhhh! soluppgång och springa ner till morgondoppshav.

Här? mer mörker. Men ändå vaken i hjärnan. Trött överallt annars.

Den där om att listan nu är komplett

Nu ligger det hundraen låtar i min låtlista med de bästa låtarna från 00-talen.

Jag försökte ta bort en, så att det blev hunra, men det gick inte. Jag bara den här? Men nej, för den här dansade jag och Stolte mannen tätt tätt till när vi fått reda på att vi hade ett barn i min mage som vi inte kunde behålla. Den här då? Men nej, för texten
I wish you had a favourite beauty spot
That you loved secretly
'Cause it was on a hidden bit
That nobody else could see,
hur kan man ta bort något sådant? Den där eller den här? Nej, då åkte jag buss genom Kroatien med M och den andra? Då höll min lillebror upp telefonluren så att jag hemifrån kunde höra konserten, fast att bara han var där.

Så mina 00-tal består inte av hunra låtar. De består av hundraen.

Den där om att rida dromedar var bästbäst, vill ha en i present!

En vecka i solen. En vecka med mina föräldrar. Med hela familjen. Med mammainte våga göra och pappa inte smörja in sig för jag bränner mig ändå. En vecka med koka i huvudet och lillebrorsvordomar. En vecka med att pappa drack en whiskey varje morgon för bacillerna. Som hade tagit med sig hela vitpepparkorn om någon skulle bli sjuk i magen. Och en vecka med sms från mamma där bor blev bör, för t-nie var inställt.

Men också med utropstecken: sol. Sol! bad och fiskar med orange bakom örat och turkos på fenan. En vecka med mammakram och pappakindpuss. En vecka med en bror som lyfter en lätt upp i luften och som ger en en snorkel i julklapp. En vecka gratis rövin. En vecka kärlek.

Den där om att det är ändå ingen som jobbar dagen innan doppardagen

Jag listar hela dagen. Har nu även gjort en topp oo-tal. Observera att det inte bara är låtar jag älskar, utan även låtar som påverkat mitt oo-tal. Till Your love alone is not enough, till exempel, dog farfar. Ja, sen finns inte allt på Spottan heller. Åttitre låtar (som kanske utökas).

Bäst 2ooo.

Den där om innan jag drar: ännu en boklista!

Snor från Bondhustru, som tog av... som tog av...

"The BBC apparently believes most people will have only read 6 of the 100 books here. Please copy and paste your bolded books read, italicized books as "want to read", and then sum up with a head count, so to speak. What does the list say about your reading habits?"

Lästa = feta.
Vill läsa = kursiv.

1 Pride and Prejudice - Jane Austen
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens
11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot
21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame
31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne
41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan
51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville
71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Bell Jar - Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton
91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

23 lästa.

Den där om att jag undrar hur många gånger jag kommer skriva 2oo9 och inte 2o1o i januari

Okej, nu drar jag på semester i en massa dagar (Skåne, sen Egypten för att fira att mamma fyller sexti). Vi ses 2o1o. Och då hoppas jag att Haren fått sin fina bebis och slipper må dåligt något mer!

Hejpåer!

Den där om att i februari dementerade jag bestämt i min statusrad på Facebook att jag skulle gifta mig. I juni friade han.

För ett år sedan skrevs följande. Det som är fett har gjorts:

2oo9 ska följande hända:
Jag ska jobba på att vara sämre (dvs inte försöka vara så duktig hela tiden: inte dammsuga bara för att det ska komma folk, inte jobba över obetalt, osv), byta jobb/tjänst, börja spara, läsa Mästaren och Margartia, läsa böckerna i min bokhylla och inte köpa nya istället, speciellt ska jag läsa följande: Capotes In cold blood, Roberts Shantaram (har börjat läsa den och har bara 836 sidor kvar), Hustvedts Vad jag älskade, Murakamis Kafka på stranden och Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, resa med min pojkvän till Sicilien eftersom han fick det i julklapp av mig, ställa till med stort partaj på min födelsedag, fira nästa nyår utomlands, möjligenmöjligen tänka på att bilda barn i slutet av året, tända mer ljus i lägenheten, även om det bara är måndag, gå ner mina sambokilon, våga gå på Step-upen även om det är en svår klass, börja springa igen, göra klart min d-uppsats, träffa mina skånekompisar mer och höra av mig till alla mina kompisar oftare, använda min cykel mer, köpa nya skor och laga mina trasiga byxor!

Ett helt okej år, om man tänker på vad jag faktiskt lyckades med.

2o1o ska följande hända:
Jag ska köpa en jacka som jag verkligen gillar, även om den är dyr, för nu går jag med en jacka som jag halvgillar och det känns inget bra. Jag typ otrohetsspanar på andras jackor. Gifta mig (!). Bli på tjocken. Gå ner tie kilo (innan jag blir på tjocken). Se Inglorious bastards. Sluta vara så lat med att laga mat och inte bara göra pastapesto. Läsa Nabokovs Lolita (som jag sagt att jag ska läsa i snart fyra år). Möjligen också Bulgakovs Mästaren och Margarita (som jag sagt att jag ska läsa i snart fem år). Börja använda jeans igen och inte bara strumbyxor och klänning. Köpa nya strumpor och slänga mina slappa, gamla. Äta många apelsiner. Dricka mindre bubbelvatten. Köpa ett dyrt nagellack. Köpa ett dyrt läppstift. Använda mer läppstift. Inte bli så irriterad på min mamma. Inte skälla på pappa. Träffa Lillebror mer. Äta på alla restaurangerna i ”Eat Stockholm”. Funderar ut vad tusan jag ska göra på min trettiårsdag. Lämna in min favoritväska på lagning. Och även den där blå kjolen. Ta hand om min kropp bättre: fotvård, smörja in nagelband, kamma håret. Älska min blivande man.

Den där om bäst 2oo9

Har suttit och funderat om jag orkar göra en bäst på oo-talet, men jag orkar faktiskt inte. Så det blir bästa 3 på 2oo9 istället. Bästa film, bästa bok, bästa låt.

Bästa film måste jag säga är svårast, för jag har knappt kollat på några. 2oo9 var året då jag gick tillbaka till att inte äga någon tv, men har ändå hängt med i vad som händer i typ Bonde söker fru genom att bli uppdaterad via kollegor på jobbe. På bio har jag inte heller hängt särskilt mycket. Flera gånger har vi bestämt att vi ska gå, sen gick vi aldrig. Missade på så sätt filmer som jag tror att jag hade gillat: Inglourious Basterds, 2o12 and so on. Bästa film 2oo9 måste nog bli De ofrivilliga.

Bästa bok. Enligt bok.nu har jag läst 44 böcker det här året, men då började jag registrera på sommaren, så jag kan ha missat någon. Om man får välja fem stycken, och det får man, så väljer jag
Harper Lee - To kill a mockingbird, som jag ljudbokade på engelska och blev dunderkär för den var så bra inläst.
Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru.
John Ajvide Lindqvist - Människohamn, minus de sista 1oo sidorna.
Chimamanda Ngozi Adichie - En halv gul sol.
Och bästbäst: Cormac McCarthy - Vägen.

Bästa låt. Måstemåste bli den jag lyssnat mest och högst på. Lagt in i varje låtlista, spelat på varje fest. Gjort pojkvännen galen för att jag lyssnar på den femte gången på raken. Bat for Lashes - Daniel.

Den där om att jag inte klarar av kräks eller hår i mat när jag är bakis. Idag har jag hulkat på toan tre gånger.

Jag kommer att bli en urusel mamma. I alla fall en urusel mamma när jag är bakis. Min pojkvän kommer att vara mycket bättre. Det här grundar jag på att vi just nu är hundvakt till en hund som precis kräktes. Jag skrek och sprang in på toan och hulkade, medan min pojkvän pratade tröstande (till hunden, inte till mig) och sen torkade upp kräkset.

Den där om lilla fina brickan

Vi har en liten silverbricka som vi sparar små, fina skatter på. Varje gång jag ser brickan spritter det i ben och mage på mig. Vi har en kastanj, från vår första utlandsresa till Italien tillsammans. Ett fickur som Stolte mannen fick i första julklapp av mig. En champagnekork från dagen vi förlovade oss. Och just nu, lite julgäster: en bunte kanel och en stor guldpeng som vi vann på jullotteri på Skansen.

Den där om paté

Det har varit kalabalik på jobbe i ungefär en månad. Kalabalik med stort k. Folk som nyanställts har fått en mycket, MYCKET högre ingångslön än alla andra. Alltså inte högre ingångslön än andra anställdas ingångslön, utan högre ingångslön än folk som jobbat i tie år har nu. Och hej och hå så blir det pajkastning och anklagelser och facket är inblandat och krismöten och jag orkar inte, för min lön kommer antagligen gynnas och höjas med cirka femtusen (!), men lite ont i magen gör det när man får mail från en mellanchef på Gotland som har lägre lön än en nyanställd.

Så nu hoppar folk av båten. De senaste två veckorna har sexton personer valt att sluta och gå över till konkurrerande företag. Vi avskedsfikar som aldrig förr. Och visst, det känns i magen, men man går vidare.

Tills idag. Idag kom det man kunde ta på: företagsjulklappen. Vi fick en låda med griskorv.

Väldigt många hos oss är muslimer. Ännu fler är vegetarianer. En del är grisvänner efter grisskandal. Så jekla dåligt planerat (vår löneansvarig som även har hand om julklappsinköp är lite till åren, så att säga). Så i dag tog det hus i helvete. Folk stod och skrek och lämnade korvar här och där i tyst protest.

Själv hade jag tre patéer på mitt skrivbord när jag kom tillbaka efter möte, för skåningar gillar tydligen paté.

Den där om att show must go on

JulGALAN var väl inge speciellt. E-type sjöng typ tre låtar från sitt nittital, EMD gjorde någon dålig Michael Jackson-remake och Linda Bentzing (med z!) bad julfulla gubbar med "skojig" julluva att inte tafsa henne på brösten.

Träffade en kollega som är mammaledig. Hon kom springande och bara "GRRRRRAAAATTTTTTTIIIIIIIISSSSS!" och klappade mig på magen. Nej, jag är inte gravid. Till och med en tjej som inte ens jobbar har hört att jag är gravid. Och klappade mig på magen, jag trodde att det var förbjudet?

Den där om att jag gått ner i vikt, inte upp!

Det går gravidrykten om mig på jobbe. Måste dricka mig full ikväll, när vi ska på julGALA.

Den där om chili i näsan - fick tips om att lägga näsan i mjölk

Djävla helvete, vad den satt sig! Det här är värre än när jag fick det i fittan.

Den där om att byta namn

Det slog mig precis, när jag plitade in "tequilakväll" som första sak i min nya kalender för 2o1o att jag kanske kommer att byta efternamn nästa år.

Jag har hetat samma sak i 3o år och helt plötsligt kommer jag heta något annat. Den tanken skrämmer mig så djävla mycket mer, på något konstigt vis, än att jag ska leva med Stolte mannen i en fasligt massa år och kanske vara med när han dör.

Okej, dö-tanken är värre.

Nu får jag ångest.

Faen.

Den där om oo-talets bästa böcker

The Times listar de bästa 100 böckerna från oo-talet. Väldigt anglo, men vafaen, det är The Times.

Topp tio:

1o.) The Da Vinci Code by Dan Brown (2003)
Läst och nej, jag gillade inte. Alls.

9.) Atonement by Ian McEwan (2001)
Inte läst, men jag tror att den står i bokhyllan.

8.) Payback: Debt and the Shadow Side of Wealth by Margaret Atwood (2008)
Inte läst. Har en annan Atwoodbok i hyllan, får kolla upp den här också, har fått för mig att folk gillar Atwood.

7-) Life of Pi by Yann Martel (2002)
Läst. Och älskar den. Så himla mycket.

6.) The Tipping Point: How Little Things Can Make a Big Difference by Malcolm Gladwell (2000)
Aldrig hört talas om.

5.) Suite Française by Irène Némirovsky (2006)
Aldrig hört talas om.

4.) Masterworks of the Classical Haida Mythtellers trans Robert Bringhurst (2002)
Aldrig hört talas om.

3.) Dreams from My Father: A Story of Race and Inheritance by Barack Obama (2004)
Läst. Intressant, men trea på en lista av oo-talets bästa böcker?!?

2.) Persepolis by Marjane Satrapi (2003)
Ligger som "tänker läsa" hos bok.nu.

1.) The Road by Cormac McCarthy (2006)
Jaaaaaa! Världens bästa bok. Tipsar alltid folk att läsa den här när jag är full. När jag inte är full brukar jag itne tipsa folk så mycket om de inte ber mig.

Den där om att de var djävligt snyggt klädda på det där lilla horhuset

Hittade min absoluta favoritjullåt precis, från filmen "Bästa lilla horhuset i Texas" som jag ÄLSKADE när jag var liten. Sitter nästan och gråter här på jobbe, för det var så sorgligt i just den här scenen minns jag.

Älskar ni inte?

Den där om att jag ibland överträffar mig själv och hela verkligheten

Jo serrni för i år har jag gjort en presentadventskalender åt Stolte mannen. Och eftersom jag inte kunde sluta köpa klappar så öppnade han den först igår (starksås) och den andra idag. Den andra har redan fått sig ett hem i vår stinghylla, next to en bok om Treblinka. Passar sådär.

Jag är så djävla snäll alltså. Fast i svaga stunder så tror jag att jag gillar den här kalendern mer än Stolte mannen.

Den där om att äta lite middag med några döda kändisar

Blir det strömavbrott på jobbe och man inte kan jobba på tre timmar så kan man roa sig med att leka Go kväll och berätta vilka fem personer man skulle bjuda in på middag om man fick välja helt fritt. Min lista blev efter två timmar tänkande (och nu leker vi att alla kan föra sig vid bordet, pratar samma språk och inte börjar bråka med varandra eller mig):

Tina Modotti (som för övrigt är den mest fascinerande kvinna jag någonsin läst om), Judas, Marcus Antonius (skulle eventuellt kunna byta honom mot Kleopatra), Albert Speer, Bobby Kennedy och Selma Lagerlöf.

Vem skulle ni ha valt?

Den där om saker jag önskar att jag visste när jag var sjutton

Idag lärde jag mig en ny grej. Att tandkräm med sånt där vitt i sliter på tänderna. Det finns så djävla mycket som jag inte vet, som jag borde veta. Vetat. Så jag tänkte att jag skriver det här, alltid är det någon som lär sig och slipper tänka när de är tjunie att fan, varför visste jag inte det där?

Bubbelvatten sliter också på tänderna och kan göra att man tappar dem.

Att ge bort sina vantar till killen som säljer Situation Stockholm och har köldröda händer känns så djävla bra.

Om man har sex med kondom kan man ändå bli gravid om man rakar muttan, för om det växt ut lite, lite så kan det sticka små, små hål på kondomen.

Man skulle inte kunna tro det och alla säger emot med du kan köpa dig till lycka. Speciellt om du köper en röd klänning i det mörkaste november.

Spiller du vin på din matta så ta bort det med en gång, fast att du är för full och tycker att det är festligt. Det är inte lika festligt på söndag klockan två, när du vaknar.

Att göra julklappar är mycket roligare än att köpa en tröja.

Allt som är vitt och går att äta är av ondo.

Ligg med honom! Varför skulle du inte?

Den där om att ja, jag läser tre böcker samtidigt

Taget från jag vet inte var:

1) Vad heter boken du läser just nu?
Vikas Swarups Slumdog Millionaire
Harper Lees To kill a mockingbird
Jeffrey Eugenides Middlesex

2) Hur långt har du kommit?
Sida 79/301.
Vet inte, det är ljudbok, men jag skulle gissa på kapitel fem, eller så.
Sida 346/636

3) Beskriv boken med tre ord.
Underhållande, olik filmen.
Låtersomradiotearter, påett brasätt.
Så djävla bra!

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3 1/2
4 1/2
5

Den där om vad som sliter mitt hjärta i tusentals bitar

ett.) fortfarande: att flyktingar i P3:s dokumentär gjorde smörgåstårta i Irans flaggas mönster på öppet hus, men ingen kom och ville äta.

två.) i sista avsnittet av ER så sitter en man och väntar på att hans fru ska dö. Han berättar att de känt varandra sen de gick i sexan, att han varit kär i henne i sjuttitvå år och han har hår i öronen och hon ligger och hostar och det gör så djävla ont i mitt hjärta.

tre.) Lennart har dött och Erik är ensam kvar. Vilket får mig att gråta en tår på jobbet, fast inte lika mycket som när jag läste artikeln om dem.

fyra.) alla dödsannonser jag läser på söndagarna. Förra söndagen var det en kille som var född typ -85 som hade dött och i dödsannonsen var en hälsning från hans systerbarn om att AIK hade tagit hem allsvenskan, fast det fick han inte vara med om.

Man skulle nästan kunna tro att jag är AIK:are.

Den där om att vi förfestar till en kompismiddag. För det kan man. Och vi festar till de här

Den där om tröttfredag

Håller på att somna på tunnelbanan vägen hem. Trötttrötttrött. Läser Hannas krönika i DN och är trött. Köper hämtpizza fast att jag inte gillar hämtpizza och cola i butiken bredvid. En sån där liten butik, ni vet, med världens trevligaste gubbe bakom, som även är nya posten, filmuthyrning, smågodisbutik, lill-ICA öppet till elva och lokalhäng.

Småbarnspappan framför svettas under tyngden av en tvååring. Han har köpt två lättöl, en liten snus som om en liten snus skulle vara bättre än en stor snus, och Barbie firar ju-hyrfilm. Hans femåring springer runt och vill ha det här pappa! Snälla! Och när kortet inte fungerar för honom flackar ögonen och jag ser framför mig hur hemmakaoset bryter ut när Barbie inte får fira jul. Hur mycket blir det? tröttfrågar jag och hivar fram mitt kort. Det blir nitti. Men jag får absolut inte betala och stresspappan lovar att komma tillbaka snart, snart.

Nöjd över min egen generositet vågar jag gå hem genom våldtäcktsparken. Ingen kan ge mig dålig karma nu.

Den där om att jag inte märkte av den där twisten i slutet som alla pratar om

Tyckte väl att min ljudbok slutade lite konstigt igår.

Jag hade visst inte laddat hem hela.

Den där om att (inte) ta den i trean

Någonstans i fyllan i lördags hoppade ändå frågan om I'd Do Anything For Love (But I Won't Do That): "vilket hål vägrar Jenny att ta den i?" in i leken. Svaret är trean. Trejan. Eller röva, för er som räknar och räknar, men bara hittar två hål.

Vi hade nyss träffats, Stolte mannen och jag. Börjat "stoppa in den". Då började vi experimentera med trean, använde olika oljor och skit (matolja, olivolja, majsolja). Hela sängen blev kladdig, man var väl inte direkt nykter och oljorna landade väl inte direkt där de skulle alltid. En kväll fick vi till det, han fick in den.

Jag tror att det var samma kväll som jag trillade ner från ett träd och bröt revbenet, för dagen efter hade jag ont både i revbenet och i rumpan. Hade ont i revbenet i cirka ett halvår. Och i rumpan inte lika länge, men vad faen ska han in där och greja, när jag har två andra fullt fungerade hål?

I won't do that.

Den där om att mensen var pinsam när jag var tretton, idag är det jag skriver här pinsamt

Jomensåatte... hade ju förlovningsferre i lördags. Hon med köttkrokarna kom. Som jag ska bli bästis med.

Hon hade läst min blogg.

Det var ju inte pinsamt. Eller så.

Hon hänger inte i köttkrokar längre.

Den där om mensen

Sommaren mellan sexan och sjuan var min pinsammaste tid någonsin. Jag fick mens. Första gången satt jag i bikini på ett badlakan hemma hos min bästis Petra och plötsligt kom det blod på det. På min vita handduk. Gick med papper i trosan hela året ut innan jag började sno bindor av mamma, som fyllde på förrådet utan att säga något. Och jag tvättade mina trosor för hand med hårdtvålen samtidigt som jag duschade.

Så man tycker ju att man borde ha lärt sig nu. Tolv månader gånger sexton år blir 192 gånger som jag har haft mens. Men ändå idag bara… djävligt ont i magen, undrar varför, måste nog gå hem. Synd att jag inte gick hem innan jag kom på vad det var. Nu sitter jag här och lär sitta här ett tag till (övertid i mitt hjärta). Är så trött på övertid att jag och en kollega pratade om att bli gravida bara för att få "vila".

Den där om festen

På lördag ska vi ha förlovningsfest kombinerat med inflyttningsfest (förlovade oss i juni, flyttade in i typ april, så ja, vi är sena!). Vi sitter och gör powerballadsfrågetävling blandat med quiz om oss. Egentligen hatar jag sådana här tävlingar, men nu handlar det om mig, då är det okej. Hittils har Stolte mannen tvingat mig att ta bort dessa frågor:

- Efter Kate Bushs running up that hill: "hur trimmar Jenny sin buske?" och
- Efter Meat loafs I'd Do Anything For Love (But I Won't Do That)*: "vilket hål vägrar Jenny att ta den i?"

Han har prydliga vänner.

En av de där prydliga vännerna ska ta med sin nya tjej som inte verkar jätteprydlig. Hon har typ hängt i krokar från knäna (ni vet när de kör in köttkrokar i huden?), är tatuerad i ansiktet och vild i sängen. Jag kommer att älska henne och är redan nu nervös över vad jag ska ha på mig för att hon ska gilla mig.

* I do anything... är en av våra skojlåtar till vigseln. Aen annan skojlåtar är I still havent found what I'm looking for med U2. Jag har lite tvångstankar om att vi måste ha dessa. Folk skulle ha blivit så förvånade.

Den där om dagens jobbigaste beslut

Tacka nej till den där andra tjänsten som lät som ett drömjobb.

Den där om vad som gör mig ledsnast i hela världen idag (inte hela för mina kompisar fick en dotter inatt, som vägde tre kilo, av det blev jag glad)

Min finaste, finaste kompis åkte hem till sin hemby långt från Stockholm för att gå på sin lillasysters födelsekalas. Hela släkten var där och hon var lite nervös och hon hade sin flickvän i handen, flickvännen som alla inte hade träffat.

Och de vågade inte pussas på hela kvällen men de slängde långa kärleksblickar och när flickvännen pratade med farbror så var hon artig och fin och hälsade med handslag fast och ögonkontakt och leende. Och när de tog för sig av tårtan tog de inte för mycket utan kanske bara en gång och kanske två, för att visa att den var god. Och där var kusinerna som hon växt upp med och där var fastrarna som sett henne naken som treåring.

Och som de tittade. Och viskade. För den där flickvännen var ingen pojkvän, utan en flickvän. Och när de precis skulle gå så kom finaste, finaste kompisens farmor fram och sa att det trodde jag aldrig om det, jag trodde aldrig att du skulle bli en sån där! Och när min finaste, finaste kompis sa det till mig så blödde mitt hjärta sen sa jag att

vet du? Jag tror att det fanns en tolvårig tjej på den där festen som såg er och tyckte att ni var det finaste hon någonsin sett. Och hon tänkte aha! och hon tänkte jag är inte konstig eller annorlunda eller ensam ändå!

Så tror jag.

PS: När Stolte mannen föddes vägde han fem kilo. Fem mjölk. Jag vägrar föda ut hans gener.

Den där om att jag vill ha mitt gamla jobb. Eller det där nya jobbet. Eller kanske mitt gamla? Men det nya verkar också bra!

Nämenäreokejomjagdöravbeslutsångesthärenlitenstund?

Fick mail av chefen på det eventuella nya jobbet. Hon har gått emot hela styrelsen, som vill anställa någon med ryska kunskaper, för hon vill ha mig.

På gamla jobbet pratar de om att höja min lön och befordra mig. Igen.

Nästa vecka får jag veta.

Den där om en framtid i en småstad

Så står vi där, på Trädgårdsgatan mitt i lilla staden där Stolte mannen har växt upp. Vanthand i vanthand och så mycket löv på asfalt att jag redan halkat tre gånger trots brist på högklack. Det är söndagssol och så kallt att tvåpuls biter stora tuggor av både kind och näsa. Och

jag går med dig överallt.

Helt plötsligt pratar vi småstadsframtid. Enkelheten att cykla överallt. Att ligga söndagar framför teven, lördagar med vin, tacos och vuxenmys. Om hej! och inte hej? på Konsum. Om kaffe och kaka. Om Svensson. Om en svart stereo i hörnet. Om dagis-förskola-skola-smygröka utanför kiosken, den nere vid stationen.

På väg mot Stockholm tittar jag på honom och blir plötsligt rädd. Det där är ju inte vad jag velat tidigare, är helt motsatt, flytt från svart stereo i hörnet i hela mitt liv. Han stryker mig över kind, säger att det är långt in i framtiden.

Jag går med dig överallt.