16 september 2007

Den där om att tappa språket

Jag försöker skriva smarta grejer här. Jag sätter mig ner ibland och lägger fingrarna på tangenterna, vill kommentera världsläget (hur intressant det är att applicera statsvetenskapliga filosofiska teorier på fallet Dejemyr och att det verkar falla flygplan från himmelen som aldrig förr), berätta om hur korta min farbrors shorts var när vi åkte till Bulgarien -nittio, skriva om hur duktig jag är på att inte röka (hostar som en tok, pv säger att det är för att mina flimmerhår håller på att växa tillbaka. Jag får toksug på fyllan och tvingar mig själv att tugga på en gren) , säga att nästa kurs jag ska läsa kommer att bli skitintressant (äntligen ska jag få studera det jag vill studera: Mellanöstern). Men jag har inte lust. Inte lust alls. Språket är borttappat. Och jag är upptagen med att skratta.

7 kommentarer:

Tina sa...

det måste ju vara det bästa att vara upptagen med.

egoistiska egon sa...

precis, det är ju inte direkt dåligt.

Anonym sa...

Att vara lycklig �r riktigt riktigt bra. Men ofta sv�rt att s�tta ord p�. Man vill ju inte pilla p� folks kr�kreflexer allt f�r mycket. H�h� jaja kanske �r det trots allt s� att den st�rsta konsten f�ds ur �ngesten. Eller n�t. �ngest �r min arvedel liksom. Skratta p�!, det finns folk som betalar pengar f�r att g� p� skratterapi. Det �r �ngestframkallande att t�nka p�.

frida sa...

ja verkligen, fortsätt skratta!

Daniel Storey sa...

Nja jag vet inte. Det där var ett ganska lamt klagomål, det låter ju som att allt är guld och gröna!

Och förresten, växer flimmerhåren tillbaka? Vill minnas att man blev itutad att om de en gång var borta så var de borta. Men det kanske bara var skrämselpropaganda? De jävlarna har lurat mig igen!

sara sa...

Jenny, plocka upp språket och låt oss skratta med dig!

Jenny sa...

Alltså, jo, skratta är jättefint och bra, men det hindrar ju för faen mitt skaaaaaapande!

Och Storey: ingen aning, det låter skitäckligt!