Och jag vill ju egentligen inte veta, samtidigt som jag skriker om mer, mer, mer! Och bilder målas upp för mig, där de ligger i sked och hänger från lampor och hånskrattar åt mig och jag vrider mig i plågor när hon berättar det, berättar det och säger att ja, S, hon har ju också haft sex med din, med honom, men hon ville inte ha honom. Och C, hon följde med honom hem och blev dödligt förälskad i honom, jag tror att de dejtade ett tag, sen dumpade han henne utan förklaring.
Och jag riktigt åmar mig, vältrar mig, gnider in mig i det jag inte vill höra. Fantiserar ihop hur de hade det i sängen, hur ofta de KNULLADE, hur mycket bättre hon var, hon som är plural, de. Hur han strök dem över kinden som han gör med mig, hur jag inte är, kommer aldrig att vara, den enda.
Och herre Gud, jag har knullat runt som amatörbilden av den blonda svenskan, har strukit andra i nacken, vridit, åtråt, gnytt inför andra, är ingen Madonna. Har lämnat och lämnat och lämnat utan att titta bakåt och skrattat dem i ansiktet och skrattat åt deras svartsjuka och förundran och blottat dem, där de stått nakna.
Och det är som att äta för mycket godis. Jag vet att jag inte borde, jag vet att jag kommer att må dåligt, må illa, men jag vill ha mer, fler detaljer. Hur han la armen runt hennes midja, hur hans panna vecklades ihop, hur han kom.
Och jag frågar några av dem, ber dem berätta, och de ler leende jag inte vill att de ska le. Men jag vill inget hellre än de ska le, vill inte att de skrynklar ihop pannan, som de där andra gjort. De som spottat på golvet när de hört hans namn, som om han vore Kato. Han har knullat. Runt. Och i fyrkanter. Och trianglar. Och jag vill inget hellre än att vältra mig. Men när jag får höra om S och C och F och A och H och andra S, som jag alla känner så har jag ätit för mycket. Jag mår illa.
they will never attack my big and large towers
12 timmar sedan
9 kommentarer:
Man kan ju inte låta bli att vilja veta men ändå inte. Det är då man borde känna sin kropp, sitt jag bättre än att fråga, och folk borde veta bättre än att svara.
Ändå blir man arg om de inte svarar. Hur såg hon ut? Vad hade hon för kläder? Bäst är ju de som börjar och avslutar meningen med "fast du är så mycket finare och bättre och...".
Du är bättre och finare Jenny!
Att börja vältra sig blir ett sjukligt beroende, och det finns bara en lösning. Acceptera och fråga för guds skull inte mer! Annars slutar det med en svartsjuka som äter dig inifrån och du kommer börja hata honom. För varje gång du inte frågar och inte tänker på saken, även om det bokstavligen kommer kännas som om du dör om du inte får veta, så kommer du börja bry dig mindre. Been there, done that...
jag tror anonym har fel, att inse att man inte är den enda varit där kan vara rätt jävla nyttigt, att vältra sig kan vara stärkande. såklart i balans (som allt annat, OD är inte bra på vilken drog det än handlar om), men alltså om man - som jag kanske inbillar mig nu - är som du är, dvs den som har käkat o spottat ut innan, så tror jag det en smula karaktärsdanande att ibland ta en stund där man känner sig spottad på. att uppleva andra sidan. att fatta man inte är alltigenom hård. att grejer kan göra ont som fan.
jag kanske läser in egenskaper o drag hos dig som du inte har, men ja. sådär jag tror, iaf.
du är bäst.
Hooct. Ett tillägg. Jag menar såhär, visst, ta ett par dar och vältra dig, helt ok. MEN, ganska snabbt börjar det bli tvångsmässigt, och det är då jag menar att man måste fatta beslutet att lägga ner, eller gå ner sig totalt. Därför, att ju mer illa du kommer må av vetskapen av vad han gjort tidigare, desto mer kommer du vilja veta, och sen är man inne i jäkligt ond spiral.
Ett tillägg till, på tal om olika uppfattningar, min känsla av Jenny är att hårdheten bara är något som finns som en fasad. Och det finns fan inget som gör så ont som tanken på den man älskar med någon annan...
aj. svår grej. i sex and the city när carries kille gör dubber-fuck-you till sitt ex. så börjar hon resonera om det där. jag förlikar mig alltid med gamla relationer. dom har ju ändå tagit slut. men random knull kan jag inte med. vill inte höra la la la la laa alls för det är ren attraktion och det är det svåraste att stå emot. därför brukar jag glömma bort att komma ihåg mina egna randomes. då stör dom ingen i slutändan. men het potatis. bara man inte hamnar i fällan "snacka illa om tjejer han varit med". livsfarligt. en vän till mig gör det så mycket att killarna får dåligt samvete gentemot sina extjejer/strul/knull. det är ganska osexigt det med.
nå, nu skrev jag nog egentligen en ganska onödig kommentar men på så sätt vet du iallafall att jag läst. och att det väckt en reaktion hos mig som vilken litteraturforskare som helst skulle uttrycka det. kram.
Jag vet ju att han är med mig för att han gillar mig ganska mycket och att det bara är jag som gäller just nu, och egentligen är jag inte särskilt rädd för att han ska gå tillbaka eller gå framåt, eller passera "gå" innan jag hinner med, det är liksom inte det. Och om han nu är med någonannan än mig just nu, eller i framtiden, så får jag acceptera det, då händer det, det är inget jag kan påverka genom att noja.
Det som slår mig i magen just nu är alla de bilder som målas upp och att många av de tjejerna han varit med är sådana som jag känner, vi ingår i ungefär samma umgängeskrets.
Jag vet inte var jag befinner mig, om jag gottar mig för mycket i det, eller bara är inne och nosar på skiten. Hur som helst tror jag att jag fått nog nu.
Och hårdheten och tuffheten finns där, men försvinner ganska snabbt när jag blir förälskad.
Åh, det dääär. Usch. Ångest och magont. Det spelar liksom ingen roll om man har varit med lika många själv för man vet ju precis hur fina/fula bra/dåliga DE var. Men man vet inte hur mjukbröstade, underbara, vilda de där andra FLICKORNA var. Man kanske helt enkelt borde ha sex med alla hans ex för att vara på den säkra sidan?
Tjugosex: Fyfan, en sån bra lösning! Där haaaar vi det ju! Fast jag tror att magontet hade varit kvar ändå.
Skicka en kommentar